Få mig att känna

Titel: Få mig att känna
Språk: Svenska
Färdigskriven: Nej
Antal kapitel: ?
Genre: Äventyr och romantik
Rating: PG13

Handling:

Milla Walters är en femtonårig tjej som precis har börjat sitt femte år på Hogwarts skola för häxkonster och trolldom. Millas hus är Gryffindor och hon går i samma årskurs som Harry, Ron och Hermione. Dock är de inte väldigt nära vänner längre då Milla är en väldigt tyst och tillbaka dragen person. Allt ändrades under sommarlovet till femte året. Dock får två oväntade personer upp ögonen för Milla under detta året och gör allt för att få hennes uppmärksamhet.

I denna kommer inte Professor Umbridge finnas med.

Kapitel 1:

Milla satt i fönstret i sovsalen med pannan vilandes mot det svala glaset.

" Milla?" Hermione petade försiktigt Milla på armen för att få hennes uppmärksamhet.
" Vad?" Svarade Milla utan att flytta blicken.
" Vi ska ner och äta nu. Vill du följa med?" Milla skakade på huvudet.
" Nej." Svarade hon kortfattat.
Hermione suckade.
" Okej. Vi ses senare." Hon lämnade sovsalen.
Milla drog ett djupt andetag och blinkade bort tårarna som bildades i hennes ögon. Allt som snurrade i Millas huvud var bilderna från i somras. Bilderna på det brinnande huset. Ljudet av hennes skrikande föräldrar som brann inne. Doften av brandrök. Milla skakade på huvudet för att bli av med tankarna och reste sig sedan upp och lämnade sovsalen med ett lugnade djupt andetag.

Nere i sällskapsrummet satt Fred och George Weasley i soffan framför eldstaden och planerade sitt nästa prank.
De vände sina huvuden mot ljudet av ekande fotsteg.
" Hej Walters!" Hälsade George med ett leende.
Milla nickade mot de två pojkarna och fortsatte sedan ut från sällskapsrummet.
" Vad är det med henne?" Fred tittade efter henne och sedan på sin bror med förvirrad min. Milla hade alltid varit en pratglad och sprallig tjej under alla år som dem känt henne.
George ryckte på axlarna med ett oroligt uttryck i ansiktet.
" Jag vet inte." Pojkarna tystnade och tittade på varandra en stund innan de återgick till planeringen av pranket.

Milla vandrade sakta genom slottet mot Stora Salen för att äta frukost. Hennes steg ekade mellan stenväggarna. Tavlorna hon passerade hälsade och vinkade. Hon bet sig i kinden och tittade ner i marken.

PANG
Smällen av att gå in i någon fick Milla att tappa balansen och ramla baklänges.
" Är du totalt blind eller?" Snäste pojken.
" Förlåt, jag såg dig inte." Mumlade Milla tyst.
Det var tyst en sekund innan Milla såg en hand som sträcktes ut för att hjälpa henne upp. Hon tog tveksamt handen och lät pojken dra upp henne på fötterna.
" Se dig för nästa gång Walters." Draco Malfoy släppte hennes hand och fortsatte att gå.
Milla tittade efter honom. Sen när är Draco Malfoy trevlig?

Bevakar, gillar Draco! Och trevligt när forumet lever

Har du skrivit här tidigare? Stilen känns bekant. Bra skrivet! ♥

Jag skrev en fanfiction här för ett par år sedan på ett annat konto

Kommer även skriva i Jag form hädanefter.
Kapitel 2:

Varför hjälpte Malfoy mig upp? Varför var han.. trevlig?
Så många tankar snurrade i mitt huvud. Jag klev in genom de stora guldiga dörrarna som stod öppna för att låta eleverna gå in i Stora Salen och äta. Jag såg en plats ledig närmast dörren vid Gryffindorbordet och satte mig ner.

Jag tittade på alla bröd, pålägg, gröter och yogurtar som var framdukade. Inget såg tilltalande ut. Men det har inget gjort på ett par månader. Jag öppnade boken jag hade tagit med mig och började läsa.

Fred och Hermiones pov:

Lite längre ner vid bordet satte Fred och George tillsammans med Lee, Harry, Hermione, Ron och Ginny.
" Varför sitter inte Milla med er längre?" Frågade Fred den gyllende trion.
Hermione tittade ner mot slutet av bordet innan hon svarade.
" Jag vet inte. Allt var bra slutet av förra terminen." Hon tog en klunk apelsinjouice. " Påväg till Hogwarts så satt hon inte med oss och varje gång jag försöker prata med henne så svarar hon väldigt kort." Hermione satte ner bägaren med jouice och ryckte på axlarna mot Fred.
" Har ni inte hört vad som hände henne under sommaren?" En Ravenclaw pojke som ingen av de nämnda personerna kände igen hade vändt sig mot dem.
Alla skakade på huvudet. Pojken fortsatte sedan.
" Dödsätare brände ner hennes hem med hennes föräldrar kvar inne i huset. De höll fast henne och tvingade henne att titta på." Pojken tittade sorgset mot Milla som satt helt inne i sin bok.
" Hur vet du detta?" Hermione tittade på pojken.
" Min pappa jobbar på ministeriet och var där och förhörde henne efter."

Millas pov:

Jag slog ihop boken och tittade på mitt armbandsur. Första lektionen för dagen skulle snart börja. Trolldryckskonst med Slytherin.
Jag hängde väskan över högra axlen och lämnade Stora Salen och började gå mot fängelsehålorna. Man märkte direkt när man kom ner dit för direkt fick jag gåshud och min andedräkt syntes i luften.

Jag lutade mig mot den kalla stenväggen utanför klassrummets dörr och väntade på att lektionen skulle börja.
" Hej Walters."
Jag tittade upp och såg Malfoy och Zabini stå en bit bort i korridoren.
" Hej?" Svarade jag försiktigt.
" Läget?" Zabini log ett charmigt leende som hade kunnat få vem som helst ner på knä framför honom.
jag ryckte på axlarna och tittade ner i golvet igen och bad till Godric att pojkarna skulle förstå piken och sluta prata med henne.
" Jag är ledsen för det som hände." Sa Malfoy helt plötsligt. Innan jag kunde fräsa något tillbaka kom Hermione ner springandes i fängelsehålorna och kastade sig runt min hals.
" Varför berättade du inte vad som hände i somras?" Hon släppte mig och tittade lite anklagande på mig.

Hur vet hon? Vem berättade? Jag kände hur pulsen steg raskt och hur mina händer började skaka. Jag drog efter luft men ingen luft kom ner dit de skulle. Bilderna från i somras flashade framför mina ögon. Mina andetag blev snabbt snabba och ojämna.

" Granger, fan va dum du är." Zabini stod framför brunetten med händerna på höfterna. Medans de asrgumenterade kände jag ett par kalla händer som tog ett försiktigt tag runt mina handleder.
" Andas Walters. Följ mina andetag." Jag försökte fokusera på rösten och följa andetagen. men det var väldigt svårt.
Det började pipa i öronen och allt jag hörde var dessa pip. Jag märkte inte ens när någon tvingade ner en dryck i min mun och ner i min hals innan allt blev svart.
Svart och lugnt.


Ganska dålig i början men lovar att den blir bättre

Zabini log ett charmigt leende som hade kunnat få vem som helst ner på knä framför honom.

Hihi älskar sådana meningar, och du beskriver bra. Jag tror att det är Draco som säger sista repliken! Det är min teori Det känns som han, med de kalla händerna

Stackars Milla med det hon har varit med om. Det verkar om om Malfoy också tycker att det är hemskt!

Blir spännande att se vad som händer.

Kapitel 3:

Dracos POV:

Jag och Zabini stod en bit bort från Gryffindorarna i korridoren och väntade på Professor Snape. Vi såg hur Smutsskallen Granger kom nedspringandes för trappan och kastade sig runt halsen på Milla.
Jag försöker höra vad Granger sa till henne men det måste varit något hemskt för Milla började skaka. Hennes andetag blev ojämna och hon svajade där hon stod.
Blaise hade visst hört vad Granger sa för han konfornterade henne.
Jag gick sakta fram till Milla och tog tag runt hennes handleder.
" Walters. Du måste andas. Följ mina andetag." Jag skakade försiktigt på henne för att se om jag kunde få en reaktion. Hennes ögon sökte runt ihop om att kunna fokusera på något.

Professor Snape slog upp dörren efter att ha hört allt tomult utanför.
" Vad är det som sker här ute?" Snäste han och tittade runt på eleverna. Hans blick stannade på Milla som knappt kunde stå på benen och andades väldigt ojämnt. Svett la som ett band över hennes panna.
Professor Snape visste vad som hade hänt hennes föräldrar. Han vände snabbt på klacken och med swishande rock svävade han in i klassrummet igen och kom snabbt ut med en dryck i handen.
Han förde bägaren mot Millas läppar och vinklade hennes huvud bakåt och tvingade i henne drycken.

Det tog inte många sekunder innan hennes andetag blev jämnare, hennes händer skakade mindre och hennes blick fokuserade igen.
" Malfoy." Viskade hon. Jag nickade och lossade försiktigt på det stadiga greppet jag hade om hennes armar.
" Mr Malfoy, ta henne till sjukhusflyglen med detsamma." Professor Snape tittade strängt på mig.
Jag nickade.
" Självklart Professor Snape."
Han släppte in eleverna som en efter en gick in i klassrummet. Alla förrutom den gyllende trion såklart.
" Vad väntar ni på? Fem poäng från Gryffindor för att ni inte följer order." Professor Snape pekade in i klassrummet.
" Borde inte en av oss ta Milla till sjukhusflyglen istället för Malfoy?" Potter höjde ett ögonbryn mot Professor Snape.
" 10 poäng till från Gryffindor. IN MED ER!" Det sista beodrade han med väldigt hög röst och den gyllende trion svansade in i klassrummet med svansarna mellan benen.

Jag tog ett mjukt grepp om Walters arm igen och började leda henne upp från fängelsehålorna.
" Jag.. Jag vill inte hem." Viskade Milla. Jag tittade förvirrat på henne innan jag svarade.
" Vi ska inte hem. Följ med mig bara."
Under tiden vi sakta gick till sjukhusflyglen uppretade Milla sig flera gånger att hon inte ville åka hem. Jag antar att hon svamlade efter panikattacken.

När vi kom till fjärde våningen och klev in genom dörrarna till sjukhusflyglen svajade Milla rejält innan hennes ben vek sig. Jag höll upp hela hennes kroppsvikt med mina armar. Jag svepte snabbt upp henne i mina armar.
" MADAME POMFREY!" Ropade jag in i flyglen. Jag gick till närmsta säng och la försiktigt ner den slappa flickan i sängen.
Madame Pomfrey kom gåendes genom den vita och rena flyglen med snabba steg,
" Vad har hänt?" Frågade hon medans hon tog pulsen på Milla.
" Panikångestattack tror jag. Hon blev påmind av det som hände i somras. Hon började skaka, andningen blev konstigt och hon svamlade på vägen hit. Professor Snape gav henne en dryck som hjälpte en liten stund men jag tror den har släppt redan."
Madame Pomfrey log och tittade på mig.
" Tack så mycket Mr Malfoy. Du kan gå tillbaka till dina lektioner." Hon vände sig mot Milla igen. En väldigt blev Milla får jag meddella.
Jag lämnade sjukhusflyglen med tveksamma steg. Jag ville inte lämna henne ensam. Det kändes inte rätt.

Haha mer?

Haha ja mer, HEJA SNAPE klart att Draco ska ta Milla till sjukhusflygeln !!!

Kapitel 4:

Millas Pov:

Jag öppnade sakta mina ögon. Detta är inte min säng? Jag satte mig upp med ett ryck och tittade mig omkring. Två perfekta raka rader med enkelsängar renbäddade med vita lakan och kuddar. Rummet som jag snabbt kände igen som sjukhusflyglen var format som ett U. Jag kunde känna doften av rengöringsmedel och handssprit, Jag kliade mig i ögonen och lutade mig bakåt.
” Åh Miss Walters, du är vaken.” Madame Pomfrey kom ingåendes bärandes på en bricka. Hon satte försiktigt ner brickan på bordet framför mig.
” Madame Pomfrey, hur kom jag hit?” Jag tittade mig snabbt runt igen innan jag fäste blicken på sjuksköterskan som tittade på mig med ett snett leende.
” Kommer du inte ihåg något alls?” Jag skakade på huvudet.
” Du skulle ha Trolldryckskonster igår men fick en panikångestattack. Mr Malfoy bar hit dig efter du fått en lugnande dryck av professor Snape.”
Jag sökte i huvudet efter något minne alls av det hon sa men inget dök upp.
” Jag kommer inte ihåg.” Sa jag tyst och tittade ner på mina händer som pillade på kanten av det vita tunna täcket som la över mig.
” Det är ingen fara kära du. Sånt händer.” Hon smekte ömt min kind innan hon fortsatte.” Dock får du stanna här ett par dagar. Jag vill hålla lite koll på dig.” Jag nickade sakta och suckade. Madame Pomfrey puffade upp den tjocka vita kudden bakom min rygg och hjälpte mig sedan att luta mig bakåt. Hon puttade fram bordet med brickan.
” Du måste äta!” På brickan stod en tallrik med en pasta rätt och en bägare med pumpajouice.
Jag log snett och tog upp gaffeln. Madame Pomfrey log glatt och lämnade sedan mig för att jag skulle få äta i lugn och ro. Jag puttade runt maten. Det luktade gott men något inom mig sa att jag inte förtjänade att äta efter allt som hänt.
Jag slevade upp lite pasta på gaffeln och stoppade in det i munnen och tuggade sakta.
Efter ett par tuggor var det fysiskt omöjligt att äta mer så jag la ner gaffeln och drack några klunkar av den kalla jouicen.

Jag lutade mig tillbaka och tittade upp i det vita taket. Jag var helt inne i mina egna tankar att jag inte hörde när dörrarna till flyglen öppnades och steg vandrade mot min säng.

DRACOS POV:

Jag öppnade dörrarna till sjukhusflyglen efter min sista lektion för dagen. Jag ville bara kolla att Milla var okej. Jag gick in i sjukhusflyglen men stannade snabbt när jag hörde röster. Jag tittade försiktigt mot Millas säng och såg henne skratta med en av tvillingarna Weasley.
Ilskan bubblade inom mig. Såklart skulle en av dem försöka sig på att komma nära Milla. Jag knöt mina nävar och vände mig och lämnade snabbt flyglen innan de hann se mig.

MILLA:

Att Fred Weasley skulle dyka upp vid min sjukhusbädd var högst oväntat. Vi skrattade och pratade om allt förrutom det jobbiga. Jag har en känsla av att Fred kom bara för att muntra upp mig. Inte för att få reda på vad som hänt.
Jag hörde hur dörrarna öppnades åter igen och steg som ekade men sedan stannade. Jag tittade mot dörren och såg hur en Slytherin klädnad lämnade flyglen. Kan det ha varit? Nej, varför skulle Draco Malfoy komma och besöka mig igen?

Hoppas Draco tar sitt förnuft tillfånga och kommer tillbaka!
Bra beskrivet, både tankar och miljö - speciellt första delen.

Kapitel 5:

Millas pov:

Jag blev utsläppt från sjukhusflyglen ett par dagar senare. Fred hade besökt mig nästan varje dag innan och efter lektionerna. Klockan var 12.45 och lektionen efter lunch hade börjat. Men jag slapp gå på lektionerna idag så jag vandrade upp till sjunde våningen.
” Välkommen tillbaka min kära.” Den tjocka damen log mot mig.
” Tack. Fevingar.” Den tjocka damen log stort och poträttet svängde upp. Jag klättrade över trösklen och stod sedan i Gryffindors elevhem.

Elevhemmet bestod av ett ovalt rum med väldigt högt i tak. Taket var mörkt och på kvällarna kunde man se stjärnor blinka. Väggarna bestod av brickor i en ljus röd färg. Golvet bestod av ett lite mörkare trägolv med röda mattor utspridda. En eldstad sprakade hemtrevligt och lös upp de tre sofforna som stod som ett u framför elden. På andra sidan rummet stod det tre soffor till framför fönstret som vette ut mot quidditchplanen. Små bordar och stolar stod utspridda i rummet för att eleverna lätt skulle kunna plugga.
Några bokhyllor stod mot väggarna där tavlor inte hade sina hem. I vänstra hörnet av elevhemmet var det två dörrar. En till höger som ledde till trappan som gick till pojkarnas sovsalar och en till vänster som ledde till trappan som gick till flickornas sovsalar. Tavlorna bestod av kända människor som gått i Gryffindor under skolåren. En svag doft av skog la alltid över rummet som en aura. Gryffindors sällskapsrum är så hemtrevligt och jag kunde inte önska mig något bättre.

Mina steg dämpades av mattan medans jag gick mot min sovsal. Jag vandrade upp för trapporna tills dörren med nummer fem var framför mig. Jag öppnade dörren och klev in i det dunkla rummet.

Sovsalen var också oval. Men mindre. Fem sängar stod längst väggarna i en svag u form. Ljushållare satt mellan varje säng och lös ett perfekt mysigt sken över sängarna som alla var bäddade med röda lakan och påsslakan och guldiga örngott. Förhängerna runt sängen var röda med guldiga kanter. Koffertar stod framför varje flickas säng med deras initialer på. Längst in i rummet var en dörr som ledde till tre toalettstallar och tre duschar. Fem handdfat satt längst ena långsidan så varje tjej hade ett eget.

Jag gick genom sovsalen till sängen längst in brevid fönstret och la mig ner. Fotot som stod på mitt sängbord log mot mig medans de dansade runt lyckliga. Jag rörde glaset och suckade. Mamma och pappa såg så lyckliga ut. Varför hände detta oss? Jag minns fortfarande känslan av att bli fasthållen och tvingad att titta på mitt familjehem som brann till grunden medans jag visste att mamma och pappa var någonstans inne i huset och jag kunde inte göra något för att hjälpa dem. Jag drog ett djupt andetag och la ner huvudet på kudden och somnade ganska snabbt,

DRACOS POV:

Jag satt på vår sista lektion som var förvandlingskonst med Professor McGonagoll tillsammans med Gryffindoarna. Jag tittade mig runt i klassrummet och såg inte Milla så jag antog att hon fortfarande va i sjukhusflyglen.
” Mr Malfoy, är du här?” Professor McGonagoll la en hand på min axel. Jag ryckte till.
” Ja förlåt Professor McGonagoll.” Hon log snett innan hon lutade sig ner mot mig.
” Miss Walters är släppt från sjukhusflyglen och mår bättre.” Viskade hon så bara jag kunde höra. Jag drog ett lättat andetag och tittade tacksamt på henne. Dagen kunde bli bättre trots allt.

Dagen kunde bli bättre trots allt.

Fint. Nyfiken på vad som ska hända mellan dem.

Snyggt med all miljöbeskrivning i detta kapitel och hur det går över i familjefotografiet och det som hände.