Bara en sista gång

Hej! Blev sugen på att skriva en ff♥ Här är den!

Titel: Bara en sista gång
Kapitel/Delar: 1, men såklart kommer det flera!
Författare: Catie
Handling: Det är Hermione, Harry och Rons näst sista år! Plötsligt utbryter sig ett krig vid Hogwarts och dem kan konstigt nog inte ta sig från Hogwarts inom en viss gräns.. En dag blir dem attackerade och flera blir skadade.. och Hermione, Harry, Ron och Draco får ett meddelande...
Perspektiv: Hermione, Harry, Ron, Draco

Hoppas någon vill läsa denna konstiga ff! Jag är öppen för förslag och kritik!

Prolog: Det är mörkt och natten har slagigt in. Alla sover djupt, förutom några husalfer som städar och en Hermione som tittar ut mot fullmånen. Den lyser starkt, starkare än vanligt... Hermione försöker tänka ut en logisk förklaring varför den kan lysa så starkt.

Jag har ändrat lite och så men jag hoppas man kommer förstå vad jag skriver

Kapitel ett:

Det är mörkt och natten har slagigt in. Alla sover djupt, förutom några husalfer som städar och en Hermione som tittar ut mot fullmånen. Den lyser starkt, starkare än vanligt... Hermione försöker tänka ut en logisk förklaring varför den kan lysa så starkt.

~ Hermione ~

Månen lyser starkt, starkare än vanligt. Jag sätter mig på fönsterbrädan och tittar upp på månen.
"varför? varför lyser du så starkt Luna lilla?" viskar jag tyst och lutar mitt huvud bakåt. När jag var liten lärde jag mig några enstaka ord på latin. Luna betyder måne på latin, det första ordet jag lärde mig. Jag skakar av mig tanken och njuter av tystnaden. Det ända som hörs är några lätta snarkningar och vinden utanför. Jag ska precis gå till min säng och krypa ner när jag hör hur något slår till mot fönsterrutan och hur glas-splitter slås mot golvet. Jag vänder mig om för att se hur glasbitar faller ner i luften. Jag blir som förlamad. Jag känner inte panik, eller rädsla. Det är som att tiden går i slowmotion. Glaset faller så långsamt. Men så är det som att någon trycker på en knapp och allt faller plötsligt snabbt ner. Jag känner smärtan sprida sig i hela armen. Jag skriker av panik och smärta. Jag känner hur golvet slår emot mig och jag kryper ihop. Jag hör flera skrik. Ett, efter ett. Jag hör hur fotsteg rusar in i salen.
"Vad i Merlins namn har hänt!?" hör jag en skräckslagen röst säga. Det låter som en kille, men det borde det inte kunna vara, trappan borde gjort så att en kille trillat. Men jo, visst är det en kille. Jag öppnar ögonen och ser Ron.

Förlåt för kort kapitel, kommer komma längre kapitel men måste gå! Tjaoo♥

Superbra skrivet! Bevakar
Ett litet tips är bara att vara lite tydlig med anteckningarna du skriver innan och efter kapitlet, som att till exempel göra sån här text i anteckningar och vanlig text i kapitlena. Men jättebra skrivet ändå!

Super

Tack Lily luna Potter06 och Scorperion! Jag blev verkligen glad! Här kommer nästa kapitel!

Kapitel två:

~ Hermione ~

Jag öppnar mina ögon och upptäcker att jag är i sjukflygen.
"Åh! Raring du är vaken!" jag vänder mitt ansikte om för att se Madam Pomfrey lägga ner medicin på sängbordet. En smärta vid högra delen av ansiktet skriker till. Jag vänder tillbaka mitt ansikte långsamt och biter ihop för att inte skrika av smärtan.
"Jag är så glad att du är vaken!" Madam Pomfrey ler och börjar gå mot en annan säng.
"Vad hände? Jag minns inte något" jag tittar upp i taket och försöker tänka tillbaka på natten. Men allt är som en trasslig tråd. Allt jag minns är något som faller i slow-motion. Som snö... Nej, glas.. Jag minns lite mer nu, minnet klarnar. Men jag minns inte hur glaset hade gått sönder. Det hade varit något konstigt med något, något hade lyst.. Men jag kan inte sätta fingret på vad.
"Dumma minne" viskar jag för mig själv. Jag kollar på Madam Pomfrey istället och märkt att hon nu gått till en fjärde säng.
"Miss Granger vännen, jag vet inte vad jag ska säga... Jag vet vad jag tror, och jag tror vad jag vet... Allt jag kan säga är att du hade massa skärsår på kroppen-" Madam Pomfrey blir tyst och fortsätter bädda sängen. Jag sätter mig upp i sängen men det går inte så bra. En smärta ilar i kroppen. Det knackar plötsligt på dörren och Harry och Ron kommer in. Ron gömmer något bakom sin rygg.
"Hej" Ron och Harry går fram och sätter sig på varsin ända av sängen. Deras ansiktsuttryck är neutrala, men deras ögon visar rädsla.
"Vad har hänt?" frågar jag snurrigt. Harry tittar på Ron och Ron tittar på Harry. Till slut ger Harry med sig ser det ut som.
"Jo, natten du var i glassplittret, Något hände morgonen efter. Alla fick vapen... Knivar, pistoler, pilbågar och bomber.. Som att vi var i ett krig.. och Ron och jag fick en lapp, vi undrar om du kanske också får det" Harrys röst är skakig och hans ögon röda. Jag förstår inte vad Harry menar innan Ron visar vad han har hållit gömt. Det är en liten kista. Han ger den till mig och jag öppnar den försiktigt. I den ligger det en dolk, nästan som en kniv och en pistol med flera paket kulor. Jag tar upp dem och ser ett läderbälte. Jag märker att det finns mer.
"Det måste vara något med magi" säger Ron. Jag synar Ron och Harry upp och ner. Jag märker att båda har ovanliga kläder på sig och båda ett läderbälte runt midjan. I Rons bälte sitter det en pistol och granater. Jag sväljer och kollar vad som finns mer i kistan. En ryggsäck, medicin låda, fem tröjor, tre par jeans. Jag biter mig i läppen. Längst ner i kistans botten ligger det en lapp. På lappen står det skrivet: Nu är kriget här, er magi kommer ej fungera som förut! Nu börjar profetian slå in! Om ni vill överleva, Så leta reda på dem utvalda!


Okej! Det var kapitlet! Hopas ni/du gillar det

Bevakar! Jättebra

Wow bra skrivet fick värkligen känslan inombords! Det kändes verkligen levande. Och slutet av kapitälerna är Hjättebra! Jag känner verkligen att jag vill läsa mer vad hände sen? Längtar till Nesta kapittel!

Bra skriver!♥

Superbra!

Hej! Förlåt för dålig uppdatering!

Kapitel tre:

~ Hermione ~

Jag bläddrar sida och fortsätter läsa. Jag känner hur en tår rinner ner från min kind.
"Granger?" jag vänder mig om och ser Malfoy.
"Draco?" viskar jag och torkar bort tåren med baksidan av min hand. Jag sitter på en fönsterbräda, precis som jag gjorde den natten.. Förutom att jag är i biblioteket och läser.
"Kalla mig inte det, kalla mig Malfoy" Draco tittar ner och andas tungt ut. Han sätter sig i en fåtölj nära fönsterbrädan.
"Förlåt.. Men jag kan bara inte förstå hur du-" jag blir tyst och tittar ut genom fönstret.
"kunde bli en utvald?" avslutar Draco min mening. Jag nickar tyst. Draco drar en djup suck och ställer sig vid fönsterbrädan. Han lutar sig mot väggen och tittar upp i taket.
"Asså.. Granger.." Draco blundar och andas ut.
"Kalla mig Mione" jag känner hur mina kinder blir röda, men om jag ska behöva vara med Draco så kommer det bli jobbigt om han hela tiden ska kalla mig Granger. Draco nickar och tittar på mig.
"Så.. Gran- Mione, vilken bok läser du?" Dracos röst är stel men jag förstår att han försöker göra sitt bästa.
"Franssisca och de' sju danserna" jag försöker att inte rodna mer. Inte för att Draco säkert inte vet att jag läst boken hundra gånger och att den är min favorit, men att den är en barnbok.
"Hmm.. Intressant, om jag inte hade vetat bättre än jag gör nu så skulle jag inte veta detta.. Men det där är en barnbok" Draco flinar och jag känner hur det riktigt blir varmt om kinderna.
"Umm.. Ehh... Dra- Mafloy snälla berätta inte för någon" ber jag Draco. Han skrattar nervöst.
"Du vet att du ber en Malfoy va? Vi Malfoy's förhandlar" Draco flinar och jag lutar mitt huvud bakåt.
"Seriöst, okej då! Vad vill du ha?" säger jag och tittar irriterat på Draco.
"Äsch, bara en kyss" säger Draco. Jag känner hur mitt hjärta börjar slå fortare.
"Vi är här och behöver lära oss att slåss mot onda varelser! Och allt du bryr dig om är en KYSS!? En KYSS?!" utropar jag och kollar på Draco som fortfarande flinar.
"Och?" han skrattar retsamt. Jag sväljer och blundar. Jag gör det fort och direkt efter ser Draco chockad ut.
"Vad nu då?!" säger jag och kramar om min bok. Draco samlar sig och ler.
"Inget, trodde bara att du visste när man skämtade" Draco börjar gå mot utgången. Månens ljus lyser mot hans rygg.
"Åh! Du din!" jag springer efter Draco och tittar argt på honom.
"Din lilla j*vel" säger jag och skyndar mig upp mot Gryffindor.

(Nästa morgon)

"Mione! Vakna!" jag öppnar ögonen och ser Ginny.
"Ja?" jag känner mig förvirrad innan jag ser Ginnys ansikte. Det lyser av rädsla.
"Krig!" är det ända Ginny får fram innan något landar i rummet. Tick, Tack, Tick, Tack... Jag skriker till när jag ser bomben. Jag rycker åt mig min kista och springer ut med Ginny i hälarna. Rök kommer ut från flickornas sovrum och smällen gör att Ginny trillar in på mig. Vi faller mot golvet. Jag andas skakat och tittar upp. Allt såg normalt ut, förutom att flickornas sovsal var bortsprängd.
"Är alla okej!?" ropar en röst.


Okej det var det! Hoppas den var bra

Superbra!

Bra!