Voldemorts Dotter och hemligheternas kammare [sv]

Titel: Voldemorts Dotter och hemligheternas kammare
Språk: Svenska
Typ av text: Fanfiction
Antal kapitel hittills: det finns 24 kapitel
Färdigskriven: Ja, så jag lägger ut så ofta jag kan
Rating: PG
Beskrivning: Cara börjar sitt andra år när Slytherins arvtagare dyker upp,vem är det?Vet Cara mer än hon säger?Vad är det för hemligheter hon o henens vänner har o när de avslöjas är vänskapen lika stark?vilka är hennes riktiga vänner o vem kan hon lita på?

Här är fortsättningen på Voldemorts Dotter och de vises sten

kapitel 1: Hemma hos Severus

- Det här får gå fort för jag ska i väg o gratta Severus, men jag får berätta om första gången jag kom hem till honom o lite av mitt sommarlov. Får se hur långt ni får höra, vid det här laget vet ni vad ni ska göra.

Jag o Severus landade i ett mugglar område, jag kollade förvånat på honom.
- Jag bor ju bara här på somrarna jag har inte direkt orkat skaffa någon herrgård som Lucius. Svarade han när jag kollade på honom, bord Draco på en herrgård? Jag antog att han bodde fint eftersom Ron alltid klagade på att han var så bortskämd o hade så mycket pengar men att han borde på en herrgård visste jag inte.
- Men kom nu så vi kommer in innan det börjar regna. Jag kollade upp mot himlen o såg mörka moln dra ihop sig, o mina läppar formade ett leende, regn det bästa som finns. Snape förde mig längre in bland de skabbiga husen tills vi stod utanför en gränd som heter Spinnagränd. Vem döper ett ställe till det? plötsligt stod vi framför en sliten dörr som hörde till en lägenhet med fördragna gardiner. Severus låste upp o vi gick in i ett vardagsrum fult med böcker, han måste ha en upplaga av varje bok som någon sin skrivits om svartkonst o trolldryck.
- Jag vet att det inte är lika fint som du brukar bo men jag hoppas du gillar det. Han log mot mig.
- Det är super mysigt. Men vart ska jag sova? jag kollade på rummet, det finns bara ett rum, vart sover Severus?
- jag ska visa dig. Han log åt mitt undrande ansiktsutryck o gick fram till en bokhylla och slog med trollstaven på den, bokhyllan åkte upp o visade en korridor till ett rum.
- Här tänkte jag. Hoppas det duger? Han såg orolig ut ungefär som om att jag skulle tycka mindre om honom om det inte var tillräkligt fint.
- Det är helt underbart. Jag slog armarna om halsen på honom o gav honom en kram.
- Vilken tur att du tyckte det, du får komma på ett ord som öppnar dörren, det gör att bara du kommer in så länge du inte vill att nån annan ska komma in. Förklarade han.
- Smart, fast efter som det är ditt hus är jag inte förvånad. Vilket ord ville jag ha? Det får vi ta i tur med senare.
- Kom nu så ska du få se resten av huset. Han visade vart hans sovrum låg, mitt i mot mitt, sen varet köket var, i andra ändan o så badrummet, sen visade han gästrummet som han hade, det stod för de mesta tomt, men när Voldemort hade funnits hade dödsätare använt det i mellan åt.
- men jag antar att du vill fixa i ditt nya rum, så vi ses vid middagen. Han log åt mig o gick in i köket. Skulle Severus laga mat? Haha ja jag vet tydligen inte allt om honom. Jag gick fram till bokhyllan slog med staven på den så den åkte upp, sen gick jag in, ner genom korridoren o fram till dörren som var där, öppnade försiktigt. Jag fick en skock när jag öppnade, hela rummet var i grönt o silver med Slytherins vapensköld på ena väggen, rummet var lagom stort. Och jag hade en underbar himmelsäng med ormar som häll uppe draperiet, sen ett skrivbord som var helt svart med ormben, en stol eller det såg mer ut som en tron o en grön fåtölj . jag var helt tagen det var verkligen vackert, o Severus visste precis vad jag gillar, jag började gråta glädje tårar. Jag visste precis vilket ord jag skulle använda som lösenord, lås upp, fast inte på engelska utan på parselspråk. Jag vände mig om o gick ut genom korridoren ut tillvardagsrummet för att tillslut köket där jag fan Severus i ett svart förkläde med silvrig text på jag började skratta lite o Severus såg ut att skämmas lite.
- Du behöver inte skämmas du är jätte snygg i förklädet. Jag log mot honom.
- Tack så mycket eller nått. Men maten är inte klar än så vad gör du här? Har de hänt nått? Han kollade oroat på mig.
- Nej det hr de inte, men jag var bara tvungen o tacka för rummet, de är så fint. Jag gav honom en kram.
- O de var så lite så. Glad att du gillar det. han log åt mig. Skulle du kunna duka? Jag kollade först förvånat på honom, men jag log sedan o dukade, jag kan inte leva på samma sätt som innan, o jag kan faktiskt hjälpa Severus, det är de minsta jag kan göra. när jag dukat slog jag mig ner vid borde i det lilla köket, de var verkligen litet men super sött, de går i mörkblått o svart, inte de färger jag trott Severus skulle valt, men de var snygga.
- Har du några planer för sommaren då? Han kollade på mig.
- Jag vet inte, jag pratade om att träffa mina kompisar. Men jag vet inte, jag kan inte ta hit Harry o Ron o jag vill nog inte åka till nån av dem så då blir de väll Mioni, för jag tror jag får svårt o träffa Draco o Blaise men man vet aldrig. Jag log mot honom. Men Severus vad brukar du göra på somrarna? Jag kollade undrande på honom, förut undervisade han mig, jag fattar inte hur han hade tid?
- Jag brukar rätta saker läsa o har jag tid händer det att jag reser till något land i Europa. Men vi får se vad som händer nu när du bor här. Han log mot mig o ställde fram maten, bakpotatis, jag log mot honom. De var först nu jag kände hur hungrig jag var.
- Jag antar att jag kommer få ändra på en hel del när du ska bo här. Han kollade på mig, de var först då de slog mig att Severus faktisk bara hade fått ta hand om mig utan att jag egentligen hade frågat honom.
- Förlåt. Mumlade jag.
- Vad ber du om förlåt för? Han så undrande ut.
- Jag har faktiskt inte frågat dig i fall du vill att jag ska bo här, jag bara antog det. sa jag ner stämt o kollade på medaljongen som jag så ofta gjort när jag blivit ledsen, nervös eller bara inte vet vad jag ska säga.
- Du vet att jag inte har något i mot att ta hand om dig, o de är ganska ensamt att bo här annars. Han log o jag kollade på honom, det är konstigt vad ofta han ler mot mig, när man jämför med någon annan.
- Men umgås du inte med dina grannar? Han höjde ögonbrynen
- Vad tror du mina grannar tycker om mig?
- De är sant, jag tror inte du är så populär hos dem, fast av någon konstig anledning så är du inte det hos många.
- Nej, men jag vill inte vara den populära läraren eller grannen då får man så många jobbiga personer på halsen.
- De är ju sant. När vi ätit upp var klockan mer än jag räknat med.
- Frästen Cara vad fick du i betyg? Frågade Severus när vi satt i vardagsrummet slängda över varsin fåtölj, jag trodde aldrig jag skulle få se honom ligga med benen slängda över en fåtölj.
- 112 %. Sa jag glatt.
- Jag trodde nästan det, jag hade blivit förvånad om du inte fått det. Han log mot mig.
- Men jag ska sova nu Severus, så God natt. Sa jag reste mig gav han en puss på kinden o låste sen upp dörren o gick in i mitt underbara rum. Det kändes konstigt att jag skulle bo hos Severus särskilt när jag vet att pappa finns där ute någon stans. Jag släppte ut Merlin o gick o la mig. Glad över att jag hade Severus som skulle ta hand om mig.

- Ja nu får ni inte veta mer, jag sa ju att det inte skulle bli långt men jag tänker åka o fira Severus nu. Så jag ska hämta barnen sen åker vi. Nästa gång jag berättar så kommer ni nog få er en överraskning.

* Kash *

Kapitel 2: Middag med Malfoy och Mioni flyttar in

- Klart man sätter sig o berättar kl 10 på kvällen, när annars skulle man göra de? Samtidigt som man torterar folk? De låter faktiskt kul ska göra de nån gång. Vi hoppar lite, jag orkar inte berätta allt om min sommar, men vi får väll ta de i korta drag, jag har lärt mig karate, gjort läxor, lärt mig mer om trolldryck, konstigt, eller inte, sen har jag även ridit lite på Black Star. Har inte träffat nån av mina kompisar, Ron skickade förvisso en inbjudan till kråkboet men jag kände inte riktigt för det. När vi börjar är det typ en vecka kvar till skolan börjar, så tryck på knappen.

Tänk att jag snart ska få börja andra året jag kan knappt vänta, kommer bli så kul. Jag kollar på boken jag håller i, mugglare under medeltiden. Varför läser jag den här? Jag slänger ifrån mig boken reser mig upp o kollar på klockan 8. Har jag sovit alls? Men lika bra att duscha, jag går mot badrummet, Severus har inte gått upp, han kan verkligen sova länge. Fast jag håller ju honom vaken med. Jag är så elak. När jag kommer in i badrummet kollar jag mig i spegeln o går sen in i duschen. Vattnet sköljer över kroppen, när jag är klar går jag nöjt ur duschen, virar en handuk runt kroppen o håret, sen går jag ut ur badrummet o mot rummet, när jag kommer ut sitter Severus i vardagsrummet.
- God morgon. Han kollar på mig o vänder bort blicken när han ser att jag bara står i handuk. Jag skrattar åt honom.
- Lika bra att du vänjer dig. Jag antar att jag kommer möta dig fler gånger när jag precis har duschat. Jag ler mot honom o han vet inte vad han ska säga, jag bara skakar på huvudet o går in på rummet. Haha han är verkligen ovan att ha en tjej i sin omgivning även om de är hans gudbarn. Jag tar fram kläder, en kjol o en grön tröja, torkar håret med en trollformel och går sen ut till Severus som fortfarande sitter i fåtöljen. Han märker inte ens att jag kommer. Jag går fram till honom.
- Severus vad tänker du på? Han kollar på mig o ler sen.
- Inget du ska bekymra dig om.
- Vrf inte? Vad är det? han kollar på mig med sträng blick, men han menar det inte.
- Måste du vara så nyfiken? Jag ler mot honom.
- Du är lika nyfiken, du frågar ju mig en massa saker, o jag svarar alltid!
- Ok, jag tänkte bara på Lucius vill komma hit med sin familj och jag vet inte vad jag ska göra med dig. Var de problemet?
- Du behöver inte göra något, bara låt mig vara med, jag vill verkligen träffa Draco.
- Hur ska jag förklara vem du är då? Han kollar undrande på mig, de hade jag inte tänkt på. Jag kan ju inte säga sanningen till Lucius o Dracos mamma, jag måste ta reda på vad hon heter.
- Säg att jag är din syster dotter o att din syster dog för ett tag sedan så du tar hand om mig? Jag log mot honom.
- Kan funka, vi säger väll de då. De bör vara här vid 5 så de är några timmar, så vi har tid att repa in en historia. Han kollar på mig.
- Jag behöver inte repa, jag har lärt mig att spela o ljuga sen jag var liten. De är lite kul, vanliga barn lär sig att vara snälla o tala sanning, jag lärde mig tvärt om.
- Ja men andra barn, har inte världens elakaste trollkarl till pappa. Han ler mot mig.
- Severus, varför skaffade du aldrig egna barn? Han kollar undrande på mig.
- Ja jag menar, du hade blivit en jätte bra pappa om du hade varit mot dem som du är mot mig. Min blick möter hans undrande
- Jag antar att det är för att det alltid har varit Lily o när det inte längre kunde vara Lily så var de inte nån. Så de är väll därför jag inte har egna barn. Han ser ledsen ut o kollar in i elden. Jag går fram till honom o ger honom en kram.
- Men du har mig nu. Jag ler mot honom. Jag är nästan som din dotter.
- Sant, men jag kan inte säga att du är min dotter, jag tror inte din far går med på det! Du är hans dotter ingen annans, o han delar nog inte direkt med sig. Han ser nästan ledsnare ut än innan.
- De är också sant, men han är ändå inte här nu så han kan inte göra något. Jag ler mot honom o sätter mig på golvet framför hans fåtölj. Han kollar på mig men slänger benen över armstödet o kollar in i elden igen. Det var en underlig känsla, det känns nästan som jag är Severus dotter med, visst jag kommer alltid vara pappas flicka, haha ja men ändå. jag kollar på medaljongen, det är en koppling till mig hade pappa sagt, vad för koppling? Hur många gånger hade jag inte ältat det? jag vet inte hur länge jag o Severus satt o inte sa något, men de behövs inte de är bara skönt o vara utan att behöva säga något. Men Severus bröt plötsligt tystnaden
- Jag tror vi får börja göra oss klara o sen laga maten. Fast det är nog bäst att laga maten först. Jag kollade på honom o nickade.
- Men hur ska vi få plats allihop? Köket är väldigt lite o hur jag än föreställde mig det fick vi inte platts allihop.
- De löser jag, frästen gå du o ha lite kul, så lagar jag maten. Han ler mot mig.
- Är du säker? Han nickar o går sen ut i köket. Nått kul? O en bra bok, ja att bo först med Voldemort, sen med Severus o umgås med Mioni har satt sina spår. Konstigt att jag inte fått nått brev av henne, jag går fram till en bokhylla. Vad ska vi ta? Hur du ändrar åldern ja den duger väll, jag plockar ner den ur bokhyllan och går in på rummet. När jag kommer in ser jag att Merlin har kommit ett brev med sig.
- Hej killen, vem är brevet ifrån? Inte för att han direkt kan svara utan bara för att, han sträcker fram benet o jag lossar brevet o känner genast igen Mionis handstil. Konstigt att hon skriver först nu… jag sätter mig i fåtöljen o öppnar brevet.

Hej Cara

Förlåt att jag inte skrivit, men jag har inte kunnat, har liksom inte kunnat få tag på nån uggla, eftersom mina föräldrar har brutit min lilla kontakt med trollkarls världen… men när jag såg Merlin fick jag hans kontakt o krafsade ihop det här brevet. Jag kan inte vara hemma mer, men jag vet inte vart jag ska ta vägen… kan jag få bo hos dig sista veckan? Om de går gör professor Snape så klart, de bästa hade varit om jag hade kunnat komma idag? Jag förstår om du inte vill… Men i vilket fall som helst så stannar jag inte kvar här, om jag inte kan komma till dig så hittar jag säkert nån stans att ta vägen och vi ses i bästa fall på skolan. Snälla svara så snabbt du kan.

Kramar Mioni

Jag läste brevet två gånger, vadå inte kunna vara hemma, brutit kontakten med trollkarls världen? Jag fattar verkligen inget. Vad menar hon? Jag kollade på Merlin som väntade på att jag skulle svara så han kunde flyga tillbaka till henne.
- Jag kommer snart killen. Sen lämnar jag rummet, boken är helt bort glömd, jag styr mina steg mot köket, när jag kommer in ser jag att Severus har öppnat en dörr in till en matsal, hur stort är det har huset? Han kollar undrande på mig
- Hittade du inget kul o göra?
- Jo men jag kom inte så långt, jag fick ett brev från Mioni.
- Jag antar att det är något annat folk brukar räkna som kul, att få brev från sina vänner. Men i ditt fall ser du mer bedrövad ut. Han vände sig om från spisen o kollade på mig.
- Ja, läs det här brevet o säg sen vad de betyder. Jag ger honom brevet o han o han läser igenom det o kollar sedan undrande på det.
- Jag har ingen aning, jag känner henne inte så bra som du. Han kollar på mig.
- Men de hjälper inte mig direkt nu. Men kan hon få bo här? Jag gillar inte riktigt tanken på att hon inte vet vart hon ska. Jag kollar mot honom.
- Hon är ju din kompis o jag kan ju inte hindra dig att träffa dem, o jag tror också att de är bättre att hon kommer hit än drar runt nån stans i London, det är inte direkt säkert för en 12 åring. Men vad ska vi säga till Malfoys? Han kollar undrande på mig.
- Jag vet inte, men har vi tur så kanske de har åkt när hon kommer?
- Tror inte det, de brukar sova över här när de kommer hit på middag. Svarade han o rörde om i pannan.
- Men då säger vi väll bara att hon är min kompis, så länge vi inte säger att hon är mugglare är de ingen fara. Jag ler mot honom.
- Jag hoppas du har rätt, Lucius är inte så lätt att handskas med när de kommer till mugglar biten. Han ser lite orolig ut.
- De är ingen fara, i värsta fall får jag väll kasta nån trollformel mot honom. Jag ler mot honom.
- Du ser de bara som en lek! Lucius är bra på dueller, det var därför Voldemort ville ha han som dödsätare.
- Ja men jag är hans dotter, så de jämnar ut oddsen. Men de löser sig, jag går o skriver till Mioni nu. Sa jag o reste på mig i dörröppningen vände jag mig om o sa Tack, Severus log mot mig. Jag äter vände till rummet o satte mig i fåtöljen o började skriva

Hej Mioni

Ja jag undrade varför du inte skrivit till mig. Trodde nästan du inte ville vara kompis med mig mer. Jo du kan komma o bo här, Severus säger att de är ok, o jag tycker bara det ska bli kul. Du får berätta allt som har hänt när du kommer hit. Vilken tid är du här?

kramar Cara

jag gav Merlin brevet o tog upp boken jag skulle läst, öppnade den, stängde den, öppnade den för att stänge den igen, de här går inte, jag är för nervös för Mioni. Vad är de med mig? Jag brukar inte bli nervös för saker o ting, jag brukar ha koll på allt, men sen brukar inte mina vänner skriva att de tänkte rymma hemifrån… efter vad som verkade som en evighet svarade Mioni, att hon kommer runt 7 då är Malfoys redan här hade varit lättare om hon kommit innan, men de går inte att göra något åt. Jag kollar på klockan halv fem, hur blev den så mycket? jag går fram till garderoben, tar fram en svart klänning, den är verkligen söt svart går ovanför knäna o ut svängande, sen sätter vi på oss tights. Jag kollar i spegeln, ska jag ha utsläppt hår? Nej jag gillar o ha fläta, jag sätter upp håret i en tofs o flätar det sen o så i med ett svart band. Sött, men de är som vanligt. Jag går ut ur rummet och in till köket där Snape fortfaraden står, fast han har bytt om, till svarta byxor o en svart kavaj till det, snyggt o väldigt ovant att se det på Severus.
- Kan jag ha det här? Han vänder sig om o kollar på mig funderar ett tag o svarar sen.
- Ja de kan du nog, men fråga inte mig om kläder, jag är nog inte till så stor hjälp där. Han ler mot mig
- Haha, kanske inte men du kan ju i alla fall säga om de ser dumt ut, de kan vem som helst göra. Sen sätter jag mig i köket o väntar på att tiden ska gå.
- Jo frästen så kommer Mioni runt 7. Jag ler mot honom.
- De betyder att du måste gå från bordet, ja Malfoys kommer inte gilla det men de är inget vi kan göra åt. Han börjar sen duka.
- Men Severus är de verkligen så vad säger man, stela? Han skrattade lite när jag frågade
- Nej, de är uppfostrade så, renblodiga förstår du. Nu skrattade jag lite, men avbröts av att det knackade.
- De är nog dem, öppnar du Cara? Jag nickade och gick sen ut till hallen o öppnade dörren, framför mig stod mannen som måste vara Dracos far, han var lång o hade långt blont här, sen var han förvånats värt muskellös, o jag kunde mycket väll se likheten mellan han o Draco men han hade även fått en del från sin mor som stod bakom Lucius, hon var också blond, fast smal hon var väldigt vacker o jag fick plötsligt en bild av Draco som äldre. Sen stod Draco bredvid sin mor jag log mot honom, o han log tillbaka. Lucius kollade undrande på mig, jag log mot honom o släppte in dem, de var då Severus kom ut från köket.
- Lucius. Sa han o mannen log faktiskt innan han gav Severus en kram, jag kollade undrande på dem. Jag trodde Lucius skulle vara väldigt stel, men sen kom jag på att han o Severus var vänner sen långt tillbaka så de måste ha gått igenom en massa, sen gav han Narcissa en kram o hon log strålande, jag undrar hur bra de känner varandra? Till slut fick Draco en kram o han log. Sen vände sig Lucius mot mig.
- Nå vem är det här? Han kollade knappt på mig utan på Severus.
- Du kan ju faktiskt fråga mig personligen! Han mötte min blick, jag kunde inte säga vad den sa mig. Men han frågade inte o jag kollade surt på honom, jag hatar när folk pratar förbi mig, o pappa lärde mig snabbt att folk ska tala till en o inte genom någon.
- Det här är min Syster dotter… längre kom inte Severus innan jag sa
- Cara Riddle. Lucius kollade på mig lite argt ungefär som om att när de vuxna pratar ska barnen vara tyst, de kan han glömma. Draco fick hälla sig för skratt o även Narcissa log lite.
- Varför är hon här? O sen när har du en syster? Han kollade undrande på Severus.
- Jag är här för att mamma dog i början av sommaren o hon o Severus har inte pratat så mycket de sista åren, men han o jag har alltid haft kontakt. Nu såg Lucius verkligen arg ut.
- Lilla fröken, jag pratar med din morbro o inte dig. Sa han strängt.
- Jag vet det, men du pratar om mig så då kan jag lika väl svara! Narcissa viskade något till Severus men han skakade på huvudet o Narcissa såg lite orolig ut o de gjorde även Draco.
- Din mamma lärde dig dock inte att vara artig. Men varför bor du inte hos din pappa o sluta störa Snape. Jag kollade surt på honom.
- Pappa uppfostrade mig så här, men han dog förra sommaren. O jag stör inte Severus! Och jag tycker inte du är mycket artigare! Jag måste ha gjort honom riktigt arg för han försökte ge mig en örfil, men jag duckade o drog staven, han började skratta lite o sa sen
- Jaså, du är häxa i alla fall, de är ju alltid nått. Men då vet du att du inte får använda magi utanför skolan! Han hån log, av nån konstig anledning gillade jag honom.
- Jag får. Sen uttalade jag tunglås ickeverbalt, de var lite kul att se förvåningen i Malfoyens ögon, sen lyfte jag bort förtrollningen ickeverbalt.
- Hur i hela friden kan du redan ickeverbala förtrollningar. Han kollade på mig.
- Jag har haft privatlärare sen jag var sju. Sa jag
- Ja jag underskattade dig totalt. Sen räckte han fram handen
- Lucius Malfoy. Jag tog den o svarade
- Cara Riddle. Severus log så gjorde även Draco. Lucius eskorterade Narcissa till bordet och vi satte oss ner medans Severus hämtade maten, när han var klar satte han sig ner.
- Du måste skaffa en husalf, min vän. Sa Lucius.
- Du vet mycket väll att jag inte skulle orka ha en husalf springande här i huset, Lucius. Svarade Snape. Jag kollade på Draco som satt mitt i mot mig, bredvid sin mamma, jag hade Lucius bredvid mig o Severus satt på kanten. Plötsligt vände sig Narcissa om mot mig.
- Jag är ledsen för dina föräldrar, o jag glömde säga att jag heter Narcissa o det här är Draco. Sa hon o log, jag gillar Dracos familj. Jag log mot Draco de visste alltså inte att vi var vänner.
- Tack. Jag log mot henne o började sen äta lite av oxfilén, men som vanligt var jag inte hungrig.
- Vilket elevhem tillhör du, för jag antar att du går på Hogwarts? Lucius kollade på mig, o Severus såg lite oroande ut. Han måste verkligen lära sig att jag har koll på saker o ting.
- Ja jag går på Hogwarts o tyvärr så tillhör jag Gryffindor. De granskade mig undrande.
- Jag var helt säker på att du till hörde Slytherin, men om du till hör Gryffindor så förklarar de varför Draco inte nämnt dig. Sa Lucius
- Ja, jag har bara sätt Draco i korridoren. Jag log mot dem, de var inte riktigt sant men jag ville inte säga för mycket. efter en stunds ätande säger Narcissa till Severus.
- Cara, verkar vara en söt o smart tjej, vi kanske kan giftabort henne med Draco. Hon kollade på oss o Draco o Severus kollade oroat på mig.
- Stopp ett tag! Severus är min förmyndare o Draco är jätte trevlig, men jag tänker inte bli bortgift! Jag väljer själv vem jag ska gifta mig med! De såg lite förvånade ut, men jag tänker absolut inte bli bortgift, inte ens pappa hade fått giftabort mig.
- Men det är en stor ära! Sa Narcissa.
- De är de säkert men man ska gifta sig av kärlek!
- Man lär sig älska den man gifter sig med. Jag kollade på Narcissa o Lucius de såg förälskat på varandra.
- De gör man säkert, men blev ni bortgifta? De kollade på mig innan Lucius svarade
- Nej, faktiskt inte. Men våra föräldrar tyckte att det var bra val så vi behövde aldrig bli bortgifta.
- Precis ni gifte er av kärlek. Varför tänker ni då gifta bort Draco?
- vi vill att han ska gifta sig fint o få en bra fru! Svarade Narcissa.
- De är förståligt men jag tycker de är fel. Ni borde låta honom välja själv han hittar nån o när han gör det så får ni bara acceptera det. men nu ska jag gå o möta en kompis från Gryffindor.
- Du har kanske rätt Cara. Sa Lucius o jag kollade undrande på honom.
- Ta det försiktigt bara Cara o gör inget dumt nu! Frästen så kanske Draco kan hänga med dig som sällskap? Severus kollade på oss, o vi log och gick sen från bordet. Jag hörde hur de vuxna fortsatte prata när vi gick, vi tog på oss skorna o gick ut genom dörren i den varma sommar luften, sen började vi skratta. Innan vi gav varandra varsin kram
- De är kul o se dig igen, o jag antar att det är Mioni vi ska möta.
- De är kul o se dig med Draco, o ja de är Mioni, hon ska bo här tills vi börjar skolan igen. Jag log mot honom.
- Frästen tack för att du sa i mot mina föräldrar, de vill verkligen giftabort mig. Draco log mot mig.
- Ingen orsak, dessutom vill jag inte heller bli bortgift, jag har inget i mot dig men jag vill välja själv! Draco log mot mig.
- Hur är det att bo hos Snape då? Han kollade på mig
- De är underbart, visso annorlunda än hemma i Little Hangleton. Men jag gillar det. Du kan få se mitt rum sen.
- Hade varit kul, vart skulle vi möta Mioni? Han kollade på mig
- Tunnelbanan. Vi var framme och där stod Hermione eller den person som jag trodde var Mioni, hon gick knappt o känna igen mager, tovigt hår o en massa blåmärken. Hon fick syn på oss o vi gick fram till henne, när vi var framme hos henne slängde hon sig i mina armar o började gråta. Jag tröstade henne o Draco hjälpte till så gått det gick, jag vet inte riktigt hur vi kom tillbaka till Severus, när vi kom in satt de dock i vardagsrummet. Severus var snabbt på fötter när han såg Mioni.
- Vad har hänt med henne? i de här fallet tyckte jag att de var ok att han pratade förbi henne.
- Jag vet inte, hon var sån här när vi hittade henne. Jag tar in henne på rummet. Jag log mot dem o gick sen fram till dörren låste upp, Draco hängde med in, jag satte Mioni på sängen o det dröjde inte länge fören hon sov, jag kollade oroat på henne o sen på Draco
- Vad har hänt med henne? han kollade undrande på mig.
- Jag vet inte. Jag hade faktiskt ingen aning.

- Nu slutar jag för idag, klockan är faktiskt 00:37, o nu tänker jag hitta på något kul!

* kash *

super bra kul att hon fick träffa Dracos föräldrar :plägg ut nu så jag får veta vad som hänt emd Hermione nu

tackar ja jag tänkte att hon skulle träffa dem o sen vill jag ge folk en annan bild av dem som en lycklig familj
och du ska få veta vad som hände med Mioni. jag kände bara att det var så tråkigt i fall hon hade värsta braiga familjen.

Kapitel 3: Vad som har hänt med Mioni?

- De var ju ett tagsen jag satt här har varit ute o rest med min familj, jag tyckte mina barn borde få veta lite mer om trollkarls samhället utanför England, även om de är unga. Men nu ska jag fortsätta så tryck på knappen.

Jag o Draco kollade på henne, vad hade hon varit med om? Vem hade gjort så mot henne?
- Hon sover nog ett tag. Sa jag o kollade på det som en gång varit Hermione.
- Ja. Ska vi gå ut till de vuxna? Draco kollade på mig.
- Ja det är inte så mycket vi kan göra här. Vi reste oss o gick ut, de satt o pratade i vardagsrummet och kollade upp när vi kom, jag satt mig bredvid Severus o Draco bredvid sin mamma.
- Hur mår hon? Severus såg undrande på mig.
- Hon sover i alla fall, mer vet jag inte. Sa jag o la huvudet trött i Severus knä, Malfoys kollade lite på mig men jag bara rykte på axlarna.
- Vad har hänt med din vän Cara? Narcissa kollade på mig med en medlidande blick.
- Jag vet faktiskt inte, hon har inte sagt något så allt jag kan göra är att gissa. Jag ryckte på axlarna och blundade trött. Jag kände hur någon strök mig över håret och släppte tankarna på allt. Jag skulle få reda på vad som hänt Mioni tids nog.
- Jag antar att hon går i Gryffindor? Rösten kom från Lucius, jag nickade utan att öppna ögonen.
- Är hon en smuttskalle? Nu öppnade jag dock ögonen o mötte hans blick.
- Hon är mugglar född ja. Jag kollade lite surt på honom, han behöver ju inte kalla henne det. och jag hoppas han bara släpper det nu för jag orkar inte bråka just nu!
- Då kan du lika väl kasta ut henne, hon får väll klara sig själv! Nu kände jag att ilskan steg, Severus måste också ha känt det för han la en hand på min axel, men när jag kollade surt på honom tog han bort den.!
- Du har inte de minsta rätt att säga så! Jag stod nu upp o kollade surt på honom. Jag tål mycket men inte allt.
- Jaså inte? Konstigt att du inte tycker lika dant eftersom din morbro var anhängare till Voldemort borde du väll tycka lika dant om ni nu har haft sån bra kontakt! Lucius kollade på Severus som sa med blicken att släppa ämnet, snacka om att känna varandra, men så klart släppte han inte ämnet o väntade därför på mitt svar.
- Orr, så du menar att jag måste tycka som Severus, tyvärr har är jag ingen robot som gör som andra vill! O jag tycker inte om att du pratar om min kompis på det sättet! Nu var jag riktigt arg.
- Dålig uppfostran. Men du kanske själv är en smuttskalle. Han kollade på mig.
- Lucius jag tycker du ska lugna ner dig lite. Sa Narcissa men Dracos pappa brydde sig inte.
- Det angår inte dig om jag är renblodig eller inte! O min uppfostran är de inget fel på! Just nu sjunker han på min lista.
- Du är verkligen helt omöjlig, o med tanke på att du svarar som du svarar så tror jag inte du har de minsta trollkarlsblod i dig! Du är bara enveten unge med en stav! Jag ser hur Severus ögon svartnar, han börjar bli arg på sin kompis, vilket är synd för jag vill inte förstöra deras vänskap.
- Är jag omöjlig? Ok du är inte bättre själv! O jag har trollkarlsblod i mig o jag kan faktiskt hantera spöet bättre än många andra. Om han inte ger sig snart kommer de sluta med att jag talar om vem min pappa är, vilket jag inte vill göra!
- De tror jag på så mycket jag vill. Sa han, jag förde handen mot medaljongen innan för klänningen med Severus skakar på huvudet och jag låter bli.
- Lucius Malfoy du är en uppblåst idiot som tror att du är bättre än alla andra för att du är renblodig, men vet du att det faktiskt inte är blodet som spelar någon roll utan DNA som finns i cellerna! Han kollade argt på mig innan jag vände mig om mot rummet tänkte orden o dörren började åka upp precis innan dörren stängdes smet Draco in. Jag vet att det är elakt men jag struntar totalt i honom, jag kommer in i rummet o ser att Mioni fortfarande sover, jag sätter mig i fåtöljen o kollar rakt ut i luften. Jag känner att Draco kollar på mig men jag klarar inte av att möta hans blick o jag tror inte han skulle gilla att se min blick.
- Cara… Draco började men jag avbröt honom.
- Inte nu, jag kommer bara ta ut ilskan på dig o de vill jag inte. Jag ser att han ledsamt böjer på huvudet men jag vill verkligen inte göra något elakt mot honom. Jag för handen mot medaljongen o håller hårt om den, jag känner att ilskan rinner av mig. När den är helt borta sätter jag mig på golvet bredvid Draco.
- Nu är allt bra, så nu kan du prata med mig utan att riskera att jag skäller på dig. Han kollar på mig o ler ett lett leende.
- Jag är ledsen för de far sa. Han kollare ner som om de var hans fel.
- De är inte ditt fel och jag var väll inte mycket bättre.
- Jo det var du, du försvarade Mioni därför att du tyckte de far sa var fel, han bara håller på med sitt tjat om renblodiga. Jag är så trött på det. jag gillar inte alla smutskallar men det beror oftast inte på blodet utan sättet, de finns idioter till renblodiga med kolla bara på Weasleys!
- Ja jag vet, men tänk inte på det nu, det är ingen fara. Jag log mot honom, plötsligt knackade de på dörren vi kollade på den innan jag reste mig och gick genom korridoren o fram till dörren, utanför stod Severus o Narcissa jag kollade lite undrande på dem men släppte in dem, de följde efter in på rummet, Draco såg lika undrande på dem som jag gjort.
- Vi ville se hur de var med er o er kompis. Ja jag vet att ni är kompisar alla tre. Och be om ursäkt för Lucius. Sa Narcissa
- De är lugnt. Jag log mot henne
- Men mor hur visste du det? sa Draco undrande.
- Jag är din mor jag vet bara sånt. Sa hon o log. Undra om min mor hade märkt såna saker?
- Hur är det med henne Cara? Severus kollade på mig.
- Jag vet inte jag har inte velat väcka henne än.
- Gör de när vi gått, jag tror de är bättre om vi inte är för många här samtidigt. Sa Severus o log innan han o Narcissa gick ut ur rummet.
- De är väll lika bra o försöka väcka henne. sa Draco o jag nickade, innan jag skakade henne lätt. Hon mumlade lite innan hon for upp med ett ryck o började gråta.
- Lugn Mioni de är bara vi sa jag o tröstade henne, de funkade och efter ett tag slutade hon gråta.
- Vad har hänt? Frågade Draco oroande.
- Min pappa. Mumlade hon.
- Va? Gjorde han de där mot dig? Sa vi oroande.
- Ja han började tydligen dricka nån gång efter jul, o han tycker att jag är ett missbildat monster så han tog alla mina saker och låste in mig i källaren.
- Men din mamma då? Jag såg undrande på henne.
- Han slår henne med ibland, och hon gör vad som helst för att undvika det, till o med slå mig. Hon började gråta igen. Jag tog henne i min famn o tröstade henne.
- Cara har du något jag kan få äta? De var först nu de slog mig hur smal hon var.
- Klart jag har, kom. Jag reste henne upp o började gå mot dörren Draco kollade på mig med en blick som sa att de kanske inte är så smart o ta med henne ut o jag svarade, jag fixar det. när vi kom ut kollade Lucius argt på Mioni för att sen kolla argt på mig, jag gav honom en arg blick tillbaka men de var allt som hände så jag antar att Severus hade pratat med honom. Vi gick ut till köket o jag plockade ihop lite mat som jag gav Hermione. Hon åt glatt upp den.
- Sitt still nu så ska jag ta bort dina blå märken o små sår. Jag tog fram staven o började mumla en formel över Hermione o snart såg hon ut som sig själv om vi bortser från att hon är mycket smalare.
- Kan vi sova nu? Jag kollade på Mioni o sen på klockan den var faktiskt redan 12.
- Ja de kan vi, vill du sova inne hos oss Draco? Jag kollade på honom.
- Ja varför inte. Han log mot oss o vi gick ut till vardagsrummet där de vuxna fortfarande satt o prata.
- Vi går o lägger oss nu. Sa jag o gav Severus en god natt kram, o Draco sa god natt till sina föräldrar, Lucius såg halvt ogillande ut att Draco umgicks med oss jag undrar vad de hade sagt till honom. Jag låste upp dörren och vi gick o la oss.
- Vi ska till Diagongränden i morgon vill ni följa med? Frågade Draco o kollade på oss.
- Ja varför inte. God natt.
- God natt Cara. Sa Draco o Mioni.

Nu ska jag ut med Black Star, så dra här ifrån.

* Kash*

Kapitel 4: Cara blir Cassy

- Sitter o äter en tidig frukost, klockan är nämligen 3 har precis kommit hem från ett möte. Men nu ska jag berätta om när vi åkte till Diagongränden.

Jag slog upp ögonen o kollade på klockan 10, vi kanske skulle gå upp om vi ska hinna. Jag kollar på Hermione jag vill helst inte väcka henne men hon behöver nya skola saker o de är inte långt kvar innan vi ska sitta på ett tåg, snart ska jag tillbaka till Hogwarts, jag har verkligen saknat slottet. Jag skakar försiktigt på Mioni som vaknar o kollar på mig, jag ler mot henne, hon ler tunt tillbaka sen vänder jag mig om mot Draco som har vaknat o kollar trött på oss
- Lika bra att gå upp. Sa jag.
- Men de är ju lång tid kvar. Svarade Draco o drog täcket över huvudet
- Upp o hoppa sömtuta. Sa Mioni
- Nej jag tänker inte gå upp än. Svarade han mumlande.
- Aguamenti. Sa jag o hällde vattnet över Draco som for upp med en svor dum, de dröjde inte länge för än jag o Mioni låg i skrattkramper på golvet.
- Haha väldigt roligt. Svarade Draco ironiskt
- Ja du ser ut som en dränkt kat. sa Mioni mellan fnissningarna.
- du ska få för dränkt kat. sa Draco o började kittla Mioni som vred på sig o fnissade
- Cara hjälp mig. Fnissade hon
- Nehe det här får du klara själv. Sa jag o skrattade men innan jag visste ordet av det började Draco kittla mig, vilket inte gick så bra för jag brottade ner honom på rygg o började kittla honom o snart hade Mioni hängt på.
- Sluta nu. jag ger mig, jag ger mig. Skrattade Draco.
- Hörde du de Cara Draco Malfoy ger sig. Sa Mioni.
- Ja jag hörde, vi får väll vara snäll då. Sa jag o log mot henne os lutade kittla Draco som drog efter andan o skrattade.
- Nästa gång går jag bara upp. Vi skrattade åt honom o började gå ut mot köket där Severus satt o drack tea.
- God morgon. Sa han o kollade upp från The Daily profet.
- God morgon Severus. Sa jag o log innan jag öppnade kylskåpet o började ta fram frukost till oss.
- Sover mina föräldrar fortfarande?
- Jag skulle tro det. Men vad har du råkat ut för? Sa vår lärare o kollade på Draco
- Cara. Mumlade den blonde till svar o Severus lyfte undrande på ögonbrynen
- Ja han vägrade ju att gå upp. Sa jag o skrattade men innan jag visste ordet av det hade jag fått kallt vatten över mig o när jag vände mig om stod Draco med ett glas o skrattade.
- Nu är vi kvitt.
- De kan du bara drömma om. Sa jag o log innan jag torkade mig o vi började äta frukost, medans vi satt o pratade om hur andra året skulle bli kom Dracos föräldrar in de kollade på oss o Lucius nickade kort mot mig o jag visste att det var hans sätt att be om ursäkt på o jag nickade tillbaka.
- Mor jag sa att det var ok att de följde med till Diagongränden, jag hoppas det inte gör något? Draco såg lite oroligt mot sina föräldrar
- De är ok min son. Sa Lucius o log faktiskt åt honom vilket inte kan ha hänt ofta för Draco såg förvånad ut. När vi var klara gick vi tillbaka till mitt rum o slog oss ner på golvet.
- Han log åt mig. Draco var närmast skockad.
- Ja, han kanske lärde sig nått igår. Sa jag o log.
- Klockan är redan halv tolv, vi kanske borde göra oss i ordning. Sa Mioni o vi nickade Draco gick till gäst rummet där han hade sina saker o jag började ta fram kläder i min garderob. Ett par jeans o ett grönt linne. Jag kollade på Mioni tog fram en kjol o ett rött linne.
- Cara jag kan inte ha det här. Det är inte jag. Sa hon
- De är de som är meningen, jag tror inte det är så bra om folk ser att du umgås med Dracos föräldrar, dels inte för dig o inte för dem heller. Förklarade jag.
- Sant, men du då? Frågade hon
- Jag skulle nästan kunna vara Dracos kusin så de är ingen fara. Dessutom skulle folk inte reagera på att jag umgås med Malfoys men de skulle om du gjorde. Sa jag o log innan jag tog på mig kläderna o Hermione tog på sig sina. När vi var klara kollade jag på henne.
- Du ser fortfarande ut som dig själv… vi får ändra håret med. Mioni såg lite oroligt på mig
- Ta det lugnt de kommer bli exakt likadant som de var innan jag använder bara magi. Sen färgade jag det blont, gjorde de helt rakt och en aning längre. När jag var klara beundrade jag arbetet
- Inte så illa. Sa jag o log Mioni kollade sig i spegeln o fick en skock
- Jag kunde vara Dracos syster. Hon kollar på mig o ler.
- De var liksom meningen att du skulle se ut som Malfoys. Men jag funderar på om jag ska göra något med mitt hår? Jag menar även om jag skulle kunna umgås med Malfoys behöver inte hela världen veta det särskilt med tanke på att nästan ingen vet vem min pappa är.
- Men men du kan inte göra något åt ditt hår det är så vackert. Protesterade Hermione
- Jag gör inget permanent bara för stunden, men jag måste ändå se ut som om jag skulle kunna höra till Malfoys? Nu vet jag. Jag tog fram trollstaven färgade mitt blonda hår svart, gjorde de vågigt o villt, ingen skulle känna igen mig nu dessutom gjorde jag mig mycket blekare än vad jag egentligen är.
- Men nu ser du inte ut som Malfoys. Hermione var förvirrade och de beror antagligen på att hon inte kände till trollkarls familjerna.
- Nej jag ser mer ut som en Black vilket Narcissa var från början.
- Men skulle inte Black bli misstänksamma om du kom till Diagongränden och såg ut som dem?
- Ingen fara Black är nästan helt utdöda, Narcissa är ju en Malfoy, Hennes syster Bellatrix sitter i Azkaban och är gift men nån som jag inte kommer ihåg, där sitter även den ända levande Black deras kusin Sirius o Narcissas andra syster Andromeda är gift med en mugglare o deras barn är redan vuxen så där ser du inget problem. Mioni såg en aning förvirrad ut.
- Du skulle kunna vara en Malfoy med all den informationen.
- Snape lärde mig en massa om trollkarlsfamiljerna. Men kom nu så går vi ut till dem andra, vi gick ut till vardagsrummet där de andra blev en aning förvånade o förvirrade.
- Ja men vi kan ju inte se ut som oss själva o absolut inte Mioni folk skulle börja prata.
- Smart unge. Sa Lucius o jag blängde lite på honom, jag gillar inte att han kallar mig unge
- Ok smart av dig Cara. Ändrade han sig.
- Tack. Sa jag o log.
- Du skulle kunna vara min syster Hermione, de är läskigt. Draco såg lite oroligt på henne o sen på mig men innan han fortsatte kollade Narcissa på mig
- O du skulle kunna vara Bellas dotter, ingen tvekan om det. sa hon o log
- De var liksom de som var meningen, för jag tror knappast folk har koll på om hon har barn eller inte dessutom är det ju bara några timmar. Sa jag o log.
- Nu får vi skynda oss. sa Lucius o tog farväl av sin vän.
- Var försiktigt nu Cara, folk kan ogilla Bellatrix! Severus gav mig en alvarlig blick
- Jag lovar att vara försiktig. Sen transferade vi oss till Diagongränden. Jag hade tagit Mioni med mig i förflyttningen.
- Är du ok? Hon såg lite skakis ut lika så gjorde Draco
- Jag klara mig. Sa hon o log.
- Jag o Draco går några ärenden vi är tillbaka om en timme eller så. Han kollade på sin fru.
- Får jag följa med? Jag mötte Lucius blick han rykte på axlarna
- Varför inte.
- Kom då Hermione så går du o jag o hittar på nått kul. Narcissa log vänligt. O Hermione såg lika glad ut. De började gå ner för gatan o vi började gå upp för gatan precis som jag hade trott mot Svartvändargränden. Draco såg lite orolig ut o jag log mot honom o på nått sätt verkar det alltid ha en lugnande verkan på honom, Lucius styrde stegen mot en lite svart affär som skulle behöva en ordäntlig städning. Hela gränden skulle behöva det, de såg ut som om nån hade tömt allt dam i världen över byggnaderna. När vi kom fram till affären såg jag att det stod Borgin & Burks. Den lilla affären var större än den gav sken av utanför. När vi kom plingade en klocka på dörren och jag hörde hur nått gömde sig. Jag undrar vem som gömmer sig på ett sånt här ställe? Lucius gick fram till disken och en kort ful man kom genast fram rusande.
- Mr Malfoy o unga Mr Malfoy vilket nöje. Sa han o log stort. Mig unnade han inte ens en blick antingen för att jag är tjej eller för att han inte gillar Bellatrix.
- Jag har fått in något som jag tror skulle falla er i smaken o till ett rimligt pris såklart. Han log ännu bredare om så var möjligt.
- Jag ska inte köpa idag Mr Boring utan sälja. Mannen såg undrande ut.
- Som du vet har ministeriet börjat söka igenom hemmen på deras anställda och jag har säker som de inte riktigt skulle godkänna därför säljer jag dem till er, för ett rimligt pris så klart. Rör inget Draco o det gäller dig med Cassy. Jag himlade med ögonen mot Dracos far, som om jag skulle röra något här inne, de kan vara vilken svart magi som helst. Efter att jag o Draco kollat runt lite gick vi fram till Disken där Lucius hade ställt fram en massa saker, bland annat en silver ring i form av en orm.
- Vad är det som ministeriet inte gillar med den här? Jag såg undrande på honom o han kollade på ringen
- Den blir en levande orm med dödligt gift om rätt person bär den. Dessutom är ormen odödlig. Han såg lite skeptisk ut men han ville väll vara på den säkra sidan.
- Kan jag inte då den? Jag kollade på honom.
- Varför vill du ha den Cassy du kan säkert hitta en massa andra liknande smycken. Lucius såg undrande ut.
- För att den tilltalar mig o den är mystik. Jag log mot honom.
- Jaja ta den då, men se till att ingen får reda på vad de är för ring. Han log mot mig o gav mig ringen.
- Tack, o ingen fara jag är alltid försiktig. Draco kollade lite på mig med en undrande blick som mer sa haha de stämmer ju inte alls. De han inte vet dör han inte av svarade jag. Mannen bakom disken började diskutera priser för de olika föremålen jag kollade på dem o de var rimliga priser Lucius begärde. Mannen började räkna upp guld mynten han la på disken
- Se där 24 stycken guld mynt. Sa han tillslut o böjde sig fram i mot ett skrin men jag la handen på det o sa
- Stopp där, först vill nog Lucius ha 24 Guld mynt! Sa jag o log elakt mot honom.
- De har han redan fått! Så ge mig skrinet! Han såg girig ut men jag vägrade ge mig.
- Nej han har fått 20 guld mynt o 4 pyslingsmynt! Sa jag o kollade stint på honom.
- Är du säker? Lucius såg argt på Mr Boring.
- Klart jag är säker, det här, det här, det här o det här är pyslingsmynt! Jag hade tagit fram fyra slumpmässiga mynt.
- Testa genom att slänga förtrollningen på dem. Sa jag o log mot Lucius som slängde en förtrollning på dem o de försvann genast, expediten började genast svettas.
- Jag visste inte Mr Malfoy jag lovar. Han såg oroligt på mannen framför honom.
- Så klart inte. Men ge mig mina mynt nu! så här arg hade han inte ens varit på mig, Draco verkade ganska van, när männen hade gjort klart sina affärer vände sig Lucius om mot dörren o vi följde efter i dörröppningen stannade han o vände sig om
- Nästa gång är jag inte lika snäll! Sen gick han igen. Vi började gå mot Diagongränden
- Cassy hur visste du att de inte var riktigt guld? Draco såg undrande på mig o jag såg att hans far gärna ville veta samma sak.
- Jag hörde det på dem, man gör de om man lyssnar tillräkligt noga o ni anar inte hur många gånger jag fick ha lektion i att höra skillnaden på pyslingsmynt o vanligt guld. Sa jag o skrattade lite. Väl tillbaka i Diagongränden var stämningen en annan från Svartvändargränd, den var glad o trevlig. Vi styrde stegen mot Gringotts när vi kom in kollade alferna på oss. Lucius styrde sina steg mot en alf o jag gick fram till en annan med bestämda steg.
- Ja? Sa Alfen o såg frågande ut.
- Valv 666 o här är nyckeln. Alfen kollade undrande på mig han visste mycket väl vem valvet tillhörde o höjde på sitt fula ögonbryn, alfen som om möjlig ännu fulare ut nu.
- Inga frågor. Gör bara som jag säger. Han såg lite undrande ut men gick sedan ner från skrivbordet o tog en lampa o började röra sig mot den stora dörren som ledde till valven. Väl där inne hoppade vi i en vagn, jag såg inte till Malfoys men antog att de var nån stans i banken. Vagnen åkte långt in i berget o alfen kollade på mig med en lömskblick, jag visste att han undrade om jag blev åksjuk många blev det men jag sätt helt normalt o uttråkad han blev genast sur o muttrade något om sådan dotter sådan far. Vi åkte förbi fler val än jag kunde räkna o under mig rusade en flod vild o vacker plötsligt åkte vi in i en mörk grotta mitt i grottan stannade vi, Alfen tog lampan o lös upp vi var visst framme. Jag såg att på högra sidan låg en grön drake. Den morrade lite jag kollade på den med en sträng blick o den blev genast tyst Alfen kollade på mig o muttrade igen, sen öppnade han o jag gick in, jag skulle aldrig kunna fantisera ihop att det fans så mycket guld i valvet, o inte bara guld utan en massa andra saker, de skulle ta år för mig att gå igenom allt o hur gärna jag än ville stanna o kolla på allt kunde jag inte göra det, så jag tog en lagom summa pengar o gick tillbaka till vagnen som nu vänt sig, alfen väntade på ett överraskat ansiktsutryck men fick inget nu var han så sur att jag nästan trodde han skulle slänga av mig, draken såg lite ledsen ut när vi åkte igen o jag tyckte synd om den, sitta i en grotta hela livet. När vagnen stannade gick jag ut i den stora vita salen mötte jag Malfoys.
- Gick det bra? Draco kollade på mig.
- Japp inga problem, ska vi gå o handla nu? jag kollade glatt på dem o började sen gå ut ur byggnaden till glassbaren som låg i mitten, de var där vi skulle möta de andra två. O de sätt nöjda o glad o åt glass.
- Hej, har ni haft kul? Jag kollade på båda två innan jag satte mig ner o beställde en chokladglass, de andra två gjorde oss snart sällskap o beställde varsin glass.
- Ja vi har kollat kläder, och på alla söta djuren. Sa Mioni glatt.
- Verkar som en bra morgon älskling. Sa Lucius o gav sin fru en puss på kinden. De passar verkligen ihop. Men när jag se dem tillsamman kom tankarna på pappa upp, jag saknar honom så. Inte lika mycket som innan men tillräkligt.
- Nå ska vi handla då? sa Narcissa, efter en stund.
- Ja det tycker jag verkligen. Svarade Mioni. Vi reste oss betalade och började gå längs den livliga gatan. Vi fastnade snart framför quidditch butiken o vi gick in, de var en del folk men inte lika många som man kunde trott. Jag o Draco fastnade dräkt för den nya Nimbusen.
- Den skulle inte vara helt fel o ha. Sa Draco
- Nej, men jag har ingen användning av den. Förvisso kan jag flyga hemma hos mig, men där är jag inte mer än nödvändigt. Sa jag o kollade lite ledsamt på honom han la en arm om min hals.
- Tank inte på det nu, kom så går vi o handlar böcker de brukar du tycka är kul. Jag nickade jag gillade verkligen böcker. När vi gick förbi Hermione la han en arm om henne med, Lucius var på väg o säga något men Narcissa stoppade honom. Vi styrde våra steg mot bokhandeln där var de mer folk än i någon annan affär.
- Varför är det så mycket folk? Mioni kollade på oss, men vi hade ingen aning
- Det är för att Lookman signerar sina böcker. Sa Narcissa
- Fjant. Mumlade Lucius o vi skrattade lite. Vi trängde oss fram vilket inte var så svårt eftersom Malfoys inte brukar betraktas som vänner flyttade en del på sig, folk kollade ogillande på mig med men jag bara log mystiskt mot dem o de åter gick snart till sitt.
- Hur gör du? Jag kollade på Narcissa
- Gör vad? Jag förstod inte vad hon menade
- Får folk att åter gå till sitt, jag menar inte ens Lucius lyckas med det.
- Jag vet inte, jag bara liksom ler mot dem. Jag skrattade lite o Narcissa stämde lätt in väl framme tog vi våra böcker vi skulle ha o betalade. När vi var på väg o vända oss kom Lookman ut genom en dörr o folk började genast applådera, vi kollade på varandra med en ogillande blick.
- Är det där vår nya lärare? Draco såg ogillande på honom.
- Verkar som om det kommer bli ett långt år. Jag tror nästan jag före drar Quirrell. Sa jag o log vi gick upp en våning för att kolla närmare på vår blivande lärare, han stod där ner o solade sig i glansen.
- Vi kommer få ett helevetes år med honom som lärare. Suckade Draco. Plötsligt blixtrade de till o Harry stod framme vid Lookman. Vi kollade på varandra o himlade med ögonen. Vi bestämde oss att det var lika bra att gå ner för att handla skolklädnaderna. När vi kom ner för trappan stod Potter o Weasleys där.
- Sankte Potter kan inte ens gå in i en bokhandel utan att hamna på första sidan. Draco flinade.
- Låt honom vara. Sa en rödhårig tjej jag inte sätt förut.
- Skaffat flickvän Potter? Tjejen rodnade o Draco flinade.
- Tänkte precis fråga dig de samma? Sa Harry o kollade på mig.
- De kanske han har. Draco kollade lite på mig o log sen.
- Men tillskillnad från dig Potter så skaffar han inte stoppljus som flickvänner, men de var väll de ända du kunde få. Både jag o Draco log. Även Mioni drog på sig ett litet leende.
- O det är du! Förvånad att se Harry här? Sa Ron.
- Inte lika förvånad som jag är att se dig i en butik. Draco skrattade. Ron blev genast röd om kinderna ja nästan hela ansiktet, han tappade till o med böckerna.
Plötsligt kände vi varsin hand på våra axlar o vi kollade upp Lucius.
- Lekt snällt nu båda två! Sa han o log.
- Det är fullt över allt där inne, vad säger ni ska vi gå ut? sa vem jag tror är Rons pappa.
- Ne men ser man på Arthur Weasley. Sa Lucius
- Lucius Malfoy. Svarade Arthur o mötte mannen blick.
- Hörde att du har fullt upp på ministeriet nu med alla hembesök hoppas du får betalt för övertid. Sa han o log hånfullt o gick fram till flickans kittel o tog upp en bok.
- Tydligen inte. Sa han o kollade på kopian, sen släppte han ner den, men även en annan bok jag kollade undrande på Draco o Mioni men de hade inte märkt något.
- Vad är meningen med att vara en skamfläck som trollkarl om man ändå inte får tillräkligt med pengar för det. hånlog Lucius o så gjorde vi allihop även Mioni, jag undrar om hon är medveten om det.
- Vi har olika åsikter om vad som är en skamfläck för trollkarlar. Sa Mr Weasley
- Ja verkligen, men jag trodde inte din familj kunde sjunka lägre umgås med mugglare. Sa Lucius att han själv gjort det hela dagen, mer eller mindre villigt tyckte han inte hörde hit. Weasley gjorde ett utfall mot Lucius som graciöst gled undan så att Arthur landade på golvet. Vi skrattade åt honom innan vi klev över honom o begav oss mot klädaffären, väll där inne började genast Madam Malkin mäta o hålla på vi stod tåligt på pallarna o väntade.
- Jag undrar om de kände igen oss? sa Mioni
- Inte mig i alla fall o jag tvivlar på att de kände igen dig eftersom du höll dig i bakgrunden. När vi var klara kollade vi på våra nya kläder de var snygga. Jag gick fram till skräddaren
- Skulle du kunna sy upp lite kläder till mig?
- Klart lille vän, ge mig bara mönstret så. Jag tog fram några papper ur väskan o gav henne sen pengar för arbetet.
- Du kan skicka de till Hogwarts när de är klara. Sen lämnade vi affären o begav oss mot tåget. Jag hade fått reda på att skolan började samma dag i morse. Både jag o Mioni blev förvånade vi trodde de var en vecka kvar men vi hade haft fel, så vi hade börjat packa fort men Severus hade sagt att han skulle ordna allt o sen ta med de till Hogwarts vi tackade honom jätte mycket. vi gick ut på Londons gator där folk irrade omkring som yra höns. Folk stannande o kollade på vårt sällskap de kollade undrande på oss där vi gick med kappor o en massa konstiga böcker, men vi brydde oss inte vi gick med raska kliv mot King Cross. Väl framme styrde vi stegen mot perrong 93/4. Vi gick genom muren, de var en konstig känsla jag tyckte den var underligg, jag hade ju inte gått genom spärren förut inte för att det märktes. Väll inne stod det röda tåget o blänkte, de är en av de vackraste saker jag vet och tåget betyder att jag kan ta mig till mitt andra hem eller tredje om man nu vill räkna så. Vi började gå mot tågets bakre vagn. När vi kom fram stannade vi. Draco tog farväl av sina föräldrar med varsin kram, även jag o Mioni fick en kram av Narcissa, Lucius skakade min hand o nickade mot Mioni som visste att det räckte han hade tillslut godkänt henne, jag log lite skakade på huvudet o gick på tåget. Mina vänner kom efter o vi gick in i kupén. Jag fixade mig o Mioni så vi såg ut som vanligt. Efter en kort stund började tåget rulla ut från stationen, äntligen var jag på väg hem.

- Nu får de vara nog, jag tycker ni har hört tillräkligt. Jag ska nu ut i regnet o hitta på nått

*Kash*

hur kom du på det med Hermiones föräldrar? det var lite kul o se henne elak lr vad vi ska säga xD

Jag vet inte jag tkt bara att det hade varit kul o göra det lite anorlunda. ja men Mioni är ju inte elak på det sättet

kapitel 5: Borttappade kompisar och nya elever

- Sitter i vardagsrumme o tänker på gamla minnen, tiden på Hogwarts saknar den faktiskt. Ni kan väll lika väl få höra om den.

Jag känner hur tåget rullar framåt o jag får ett leende på läpparna, jag är på väg till slottet, plötsligt avbryts mina tankar av att dörren slås upp, jag kollar upp o ser Blaise med Pansy, Crabbe o Goyle. Blaise går genast in o sätter sig bredvid mig de andra tre kollar på oss särskilt mig, men bestämmer sig för att gå, jag kollar på de andra två o de börjar skratta, tillslut stämmer jag o Blaise in med.
- De kollade på dig som om du vore en sjukdom. Sa Draco till mig o skrattade.
- Ja de får kolla hur de vill på mig så länge jag slipper dem. Sa jag o log, tillslut dog skratten ut.
- Jag såg er förut eller jag tror de var ni, men ni såg inte ut som vanligt. Vad höll ni på med? Sa Blaise förvirrat.
- Vi har varit i Diagongränden med Dracos familj, o vi kunde inte se ut som oss själva så Cara gjorde så att jag såg ut som Dracos syster o hon såg ut som nån Black. Sa Hermione nästan lika förvirrat.
- Hon såg ut som Bellatrixs dotter. Hej vänta här nu hur vet du hur min moster ser ut? Sa Draco ännu mer förvirrad.
- Haha de här är kul, jag gör er förvirrade. Ne men Snape lärde mig trollkarls familjer o hur de såg ut, han tyckte de kunde vara bra o ha, o han hade rätt. Men hur var din sommar Blaise? Jag kollade på honom.
- Den var helt ok, jag o Draco hängde en del hemma hos honom, sen var jag i Finland med min familj, o träffade några kompisar till mamma mindre kul. Sa han o la sig ner med huvudet i mitt knä.
- Har du frågat mig om du får ligga i mitt knä? Sa jag o höjde ögonbrynet, han bara log o slöt ögonen. O jag var tvungen o vara soppas elak att jag putte ner honom på golvet, jag började skratta lika så gjorde de andra två mitt i mot mig, min kompis på golvet såg mest skockad ut innan han också började skratta.
- Ok Cara får jag ligga i ditt knä? Frågade han
- Klart du får lilla Blasiy. Skrattade jag.
- Blasiy? Kollade han o la sig ner i mitt knä.
- Ja jag var bara tvungen o ge dig ett smeknamn, Hermione är ju Mioni o vad ska vi kalla Draco? Dracy, snyggt. Skrattade jag.
- Vi låter som små barn. Protesterade Draco.
- Ja o jag tkr de är kul Dracy. Flinade jag.
- Då får vi komma på nått åt henne. sa Blaise.
- Cara, Cara, Cara…? De går ju inte hon har ju ett jätte kort namn, eller jag vet Carapara. Skrattade Draco.
- Jag låter som jag är nån sexgalen person, era var i alla fall snällare. Sa jag
- Haha kanske de men ditt är roligare. Skrattade Mioni. Jag kollade på dem o började skratta. Plötsligt kommer tanten med vagnen o frågar
- Får de vara nått från vagnen barn? Vi kollar på henne o nickar.
- Vi vill chokladgrodor, pumpapastejer, Burti Bots böner i alla smaker o så lite sockervadd. Sa Blaise. Snart var hela vagnen full med godsaker som vi åt.
- Gapa Cara. Sa Draco o kastade en groda mot mig, jag fångade den o åt upp den, plötsligt kommer något rosa ludd mot mig, sockervadd som Zabini har bestämt att jag ska ha i ansiktet.
- Nehe du. Säger jag o tar lite själv o kletar in i hans ansikte. Nu skrattar Draco o Mioni så att de hamnar på golvet tillslut.
- Skratta lagom ni. Säger jag o slänger lite på dem med, så att de också har massa rosa klet överallt.
- Nu ska du få. Säger Mioni o tar tag i sockervadden samtidigt som Blaise o Draco håller fast mig, plötsligt har jag sockervadd överallt.
- De där är fusk, ni var tre mot en, jag klarade av er själv. Säger jag o skrattar framför mig sitter tre rosa monster o jag chansar på att jag inte ser bättre ut. Utanför börjar de mörkan, inget som jag direkt lägger märke till.
- Jag tror vi får ta bort det här, annars kommer lärarna börja undra. Säger Draco.
- Inga problem de fixar jag. Sen slänger jag med staven o sockervadden är borta, framför mig på golvet sitter mina tre kompisar som gömdes under de rosa monstrerna.
- Nästa år köper vi inte någon sockervadd! Säger Blaise.
- Bestämt! Säger vi o sätter oss på sätena, snart mörknar de för mina ögon o jag hör hur de andra har somnat.
någon puttar lätt på mig o jag vaknar med ett ryck, som får Blaise att ramla ner på golvet för andra gången, jag ler lite mot honom o hjälper honom upp.
- De här får inte bli nån vana! Skrattar han. När jag har vaknat helt ser jag att vi är framme på stationen, vi kliver av o ut i kylan fram till en tom droska som rullar framåt av sig själv.
- Vad drar dem? Frågar Mioni.
- Jag vet inte, min lärare sa aldrig de, antingen vet han inte eller så berättade han bara inte. Sa jag o ryckte på axlarna o kollade om nån lyssnat, men ingen verkade ha lyssnat, vi klev in i den första som kom, de var ganska stora de hade i alla fall fått plats två till men ingen verkade vilja trängas, de var svarta o mysiga.
- Jag undrar hur de ska gå med Lookman som lärare? Sa Jag
- Ja jag vet inte, men de verkar bli ett jobbigt år, han verkar vara för egenkär för sitt egna bästa. Sa Blaise.
- Ja de kan vi ju lugnt säga. Sa Draco.
- Ja men de märker vi väll den här veckan. Sa Mioni.
- Vilket gillar ni bäst båtarna eller droskorna? Sa jag.
- Jag bortsätt från att bläckfisken ville döda mig förra året tror jag båtarna. Draco o log mot mig. Jag tänkte tillbaka på minnet, de hade varit kul.
- Ja båtarna är mysigare. Sa Mioni o Blaise nickade instämmande. Plötsligt stannade vagnen o vi förstod att de var dags att gå ut, vi stod på stora trappan när de började dugga lätt.
- De kan inte vara kul o åka på sjön i de här vädret. Sa Draco när de riktiga regnet kom. Jag vet inte om jag håller med honom regn är mysigt fast inte om man blir våt o kall, så han har nog rätt. Vi steg in i värmen o började gå in i matsalen, väl inne sa jag o Mioni hejdå till killarna o satte oss vid vårt egna bord. Allt fler elever kom in i den stora matsalen o jag kände att jag fick några få vatten droppar på mig plötsligt ser jag två rödhåriga personer komma mot oss, tvillingarna.
- Tjena mors tjejer. Sa Fred.
- Morsning korsnig killar. sa jag.
- Vad har ni gjort av brorsan o Harry då? Sa George.
- Är dom inte med er? Sa Mioni.
- Nej vi trodde de var med er. Sa Fred undrande.
- Nej vi satt med Draco o Blaise. Men de är säkert här nån stans, de satt nog med Neville, Seamus o Dean. Sa jag o log mot dem. Innan de han svara kom förstaårseleverna in dyblöta från regnet.
- De ser inte ut att vara mycket o ha. Sa jag till Mioni o hon nickade. De gick nervöst fram till hörnbordet de såg ut som en flock lam på väg till slackt. Jag skrattade lite för mig själv. McGonnagal ropade upp de en efter en, jag lyssnade in på vad hon sa utan tänkte på pappa, jag undrar vad han gör nu? jag hoppas jag får se eller åtminstone höra av honom snart. Jag kollade upp för att se vad Severus gjorde men han var inte där, men vart kan han vara? De har väll inte hänt något.
- Mioni, Snape är inte där. Viskade jag o hon kollade upp för att se om de stämde.
- De är säkert ingen fara, han är nog nån annan stans på skolan. De lugnade mig lite plötsligt var ceremonin över o bredvid Fred satt tjejen vi mött i bokhandeln. Rektorn reste sig upp o det blev tyst.
- Välkommen till ett nytt år på Hogwarts. Jag hoppas båda nya o gamla elever ska trivas detta år, i år har vi en ny lärare i försvar mot svartkonst, Gyllenroy Lockman. Ge honom en applåd. Eleverna började klappa händer o tjejerna busvisslade, jag mötte Mionis blick o hon låtsades kräkas, jag skrattade lite.
- Nu är ni säkert hungriga så hugg in på maten. Sen satte han sig ner o vi började äta.
- Det här är våran lilla syster Ginivera. Sa Fred
- Fred du vet att jag hatar de namnet! Sa hon.
- Ok Ginny då. Sa Fred.
- De här är, Cara o Hermione, de smartaste tjejerna i årskursen de är även lite specielle. Sa George vi skrattade lite åt honom.
- Trevligt att träffas. Sa Mioni.
- Tack de samma. Sa Ginny. Allt jag sa var
- Hej. Hon log mot mig innan hon sa
- Nå vart är ni ifrån?
- Jag är från London, jag är även mugglare. Sa Mioni o fick ett leende av den rödhåriga.
- Jag är från Little Wilmington fast jag bor med min gudfar utanför London. Sa jag
- Varför bor du med din gudfar? Undrade hon.
- Ginny. Sa Fred o puttade till henne i sidan.
- Vad? Hon kollade oförstående på honom.
- Man frågar bara inte så. Sa George.
- De är ok, min pappa dog förra sommaren precis efter att jag börjat skolan. Sa jag o log mot henne.
- Saknar du honom?
- Ginny! Sa tvillingarna i kör.
- De är ok, jag lovar. Jo de gör jag men jag älskar min gudfar o sen har jag underbara kompisar som stöttar mig. Sa jag o log mot Mioni.
- Vad är de du har runt halsen? Hon kollade på medaljongen.
- Ginny! Sa tvillingarna åter till sin lilla syster o kollade surt på henne jag skrattade åt dem.
- Min pappa gav mig den i sitt testamente, de är Salazars medaljong, eftersom pappa gick i Slytherin tyckte han att jag skulle ha den. Han sa att en del av honom finns i den, jag tror inte riktigt på det men de hjälper mig i alla fall att bearbeta sorgen. Jag log mot henne.
- Men om din pappa gick i Slytherin borde du inte också gå där? Undrade hon
- Ginny! Sa tvillingarna för tredje gången jag log mot dem o de fattade att de inte behövde säga till henne.
- Jag fick inte för rektorn, fråga mig inte varför. Sa jag o log mot henne när man talar om trollen, rektorn hade rest sig upp o de blev genast tyst igen.
- Nu när ni ätit klart är de dags för er att återvända till era sovsalar. Men innan prefekterna tar er till respektive elevhem måste jag tala om för er att de är förbjudet att utföra magi i korridorerna och förstaårselever ska veta att skogen är förbjuden, o de kan även vara bra för några av er andra elever att komma ihåg det! jag mindes tillbaka till de två gånger förra året jag hade varit där inne de var kul, jag gör gärna ett besök dit i år med.
- Nu kära elever är de dags för er att sova, så god natt. Alla började resa sig upp och de nya eleverna följde efter prefekterna mot Gryffindor tornet, tvillingarna försvann när de fick syn på Lee, jag o Hermione började gå upp för, bakom oss hör vi nån av de andra eleverna säga till sin kompis
- Hörde ni att Potter o Weasley krasade in i det piskande pilträdet med en bil? jag o Hermione kollade på varandra, bil, trädet, krasa? Vad har hänt med killarna o vart är de nu?

- ja de får ni veta nån annan gång jag ska faktiskt besöka lite vänner från Hogwarts!

* Kash*

Bra jobbat.

Tackar vad kul att du gillar den

Kapitel 6: Skrattmås, Lee och Lily

- Sitter o lyssnar på musik de enda bra ni mugglare har skapat! Men jag om ni vill att nått ska hända så tryck på knappen!

Jag stannade Hermione o drog henne åt sidan.
- Vad fan är de som har hänt? Frågar jag
- Jag vet inte, hoppas de inte är skadade!
- Äsh de klarar sig säkert, men hur lyckas man vara så klantig att man flyger in i piskandepilträdet? Jag har fortfarande inte förlåtit mina kompisar sen förra terminen, jag har svårt med dem, även om jag inte alltid in ser det. Mioni kollar på mig o säger sen
- Vet inte, de här är rekord till o med för dem! Men vi får skynda oss nu så vi inte riskerar några poäng. Sen tog hon min hand o drog med mig framåt.
- Men de är kul o vara uppe sent! Protesterade jag.
- Ja de är de, men inte nu. sen vill ju vi veta vad som har hänt Harry o Ron! Sa hon o log o snart var vi framme vid tavlan, de var helt tomt förutom våra två kompisar.
- Lösenord? Sa damen
- Men vi kan inte det. Du kan väll släppa in oss ändå? sa Ron men hon skakade bara på huvudet.
- Där är ni. Vad i hela friden har ni vart? Jag har hört eller vi har hört rykten om att ni har flugit hit i nån bil o sen kraschade? Sa Mioni
- Ja jo. började Harry.
- Kom bara till sak! Sa jag irriterat.
- Ok de stämmer, men vi är inte relegerade i alla fall, även om Snape försökte. Men kan ni inte bara hoppa över straff predikan o säga lösenordet! Sa Ron
- De är skrattmås. Svarade Mioni. Tavlan svängde automatiskt upp och vi klev in i tornet, applåderna kom inte långt senare o berömmet strömmade över killarna som till slut ursäktade sig och gick upp till sovsalen. Jag o Mioni slog oss ner framför brasan, där även Ginny, hennes bröder o Lee satt.
- De här är Lee. Sa Fred
- O de här är Cara o Mioni. Sa George.
- Hej, ja jag har hört talas om er. Ni ska tydligen vara de smarta tjejerna. Sa han o blinkade med ögat. Vi log lite o hälsade.
- Jo de är vi. O du är quidditch kommentator o tvillingarnas kompanjon. Sa jag.
- De var som attan tjejen har koll. Sa Lee o tvillingarna nickade.
- Men fattar ni vilket spel mamma kommer få när hon får höra om bilen. Sa Fred.
- Ja jag skulle inte vilja vara i Rons kläder då. Sa George.
- Jag hörde att Snape ville relegera dem. Sa Lee
- Snape är de han där elaka läraren som har trolldryckskonst? Frågade Ginny.
- Stämmer bra syrran, men du ska kanske fråga Cara om några råd om hur man ska handskas med honom, hon är ju trotts allt hans älskarrinna. Sa George.
- Va? Men är inte han gammal? Nu började de andra skratta o jag stämde in.
- Nej jag är inte hans älskarrinna de var bara ett ryckte eftersom Snape av nån anledning inte är elak mot mig trots att jag är Gryffindorare o jag tror han bara är 30. så han är inte så gammal. Sa jag o skrattade lite åt Ginny som kollar på mig med undrande blick.
- Du lär fatta vad jag menar längre fram. Sa jag o log mot henne.
- Men klockan är mycket ska vi sova nu? frågade Mioni o jag nickade lika så gjorde Ginny vi reste oss o gick upp till rummen o la oss. jag gick in i rummet, de såg ut precis som de gjort när jag lämnat det jag log lite o släppte ut Merlin. I mon ska vi fråga Snape om Harry o Ron men nu ska vi sova.

Jag vaknade 7 och de var fortfarande molnigt jag log, jag är väll en av de få personer som kan le i sånt här väder. Jag gick fram till garderoben o tog fram kjolen o ett vitt linne sen slängde jag på mig kappan o gick ner för att möta Mioni. Hon stod o väntade på mig i uppehållsrummet precis som jag räknat med.
- God morgon. Sa hon glatt o gav mig en kram. Jag log mot henne o vi började skutta ner arm i arm, tänk om pappa kunde se mig nu, skuttande fram med en mugglare, jag log glatt gör mig själv. När vi kom in i salen satte vi oss i mitten med Neville, Seamus o Dean.
- God morgon. Sa de glatt, glada över att vi ville sitta med dem.
- God morgon själva. Svarade vi o tog varsin macka o började smöra dem. Hermione tog fram en bok, vallfäder med varulvar. Vi kollade på den o skummade igenom den.
- Ska vi verkligen ha den här skiten? Sa jag o kollade på henne.
- Tydligen, vi kommer inte lära oss någon ting, kolla bara här. Han babblar på om hur modig han var o vilka fina kläder han hade o vilken favorit färg han har. Svarade hon.
- Vilken kille har lila som favorit färg? Sa jag undrande.
- En idiot. Svarade Dean
- Ni verkar vara de ända tjejerna på skolan som inte gillar Lockman. Sa Seamus.
- Man gillar inte soppor. Sa Mioni.
- Vad tänkte Dumbledore med när han anställde honom. Frågade Neville
- Bra fråga, antagligen var han full eller så gjorde han något annat. Skrattade jag lätt. Snart gjorde Potter o Weasley oss sällskap, de andra tre killarna hälsade glatt på dem o vi nickade typ o fortsatte o kolla på den kassa boken. De kollade undrande på oss men vi brydde oss inte. Undertiden kom McGonagall fram till oss o gav oss våra scheman.
- Vi har örtlära på morgonen. Sa jag o log lite. De kan faktiskt vara kul ibland.
- Sen har vi trolldryckskonst o sist försvar mot svart konst. Kort efter att vi fått våra scheman hör vi hoande ovanför oss. jag kollar upp o ser en falk komma mot mig, Severus. Killarna kollar undra på mig jag rycker på axlarna o börjar läsa

Hej

Jag ville mest veta att du kom fram säkert o att allt gick bra i Diagongränden? Du kan väll kontakta mig så jag får veta.

Kram

Så typiskt Severus att bry sig om allt gick bra igår, jag kollar upp mot lärarbordet o möter hans blick o nickar diskret till svar får jag ett leende, sen hörs ett skrik i salen o jag vänder mig om o kollar vad de kom ifrån, mitt på bordet svävar ett illvrål, jag skrattar lite lätt när jag ser att Ron har samma röda färg i ansiktet som kuvertet på brevet har, jag hör snart att Slytherinarna också skrattar, jag struntar i vad brevet säger utan tänker på pappa igen, undra vart han är? Plötsligt hade brevet slutat skrika o folk skrattade jag log mot Mioni när hon också skrattade sen tog jag min väska o reste mig Hermione var inte långt efter.
- Jag undrar vad vi får göra på Örtläran? Sa hon
- Jag vet inte, men jag hoppas de blir nått kul annars kommer jag somna. Svarade jag o log. Vi vandrade ner för skolgården o var snart utan för växthusen.
- Ser de alltid så här tråkiga ut? Undrade Granger
- Vi kanske kan göra lektionen roligare. Sa Ron o Harry.
- Bara ni inte kraschar in nån bil i dem. Skrattade jag o de blev genast röda i ansiktet o jag skratta lite.
- Harry Potter! Jag måste prata med dig! Vi kollade oss runt för att se vem rösten tillhörde och jag hoppades snarare på att det inte är den jag tror det är, men det var de.

- Ja vem det var får ni grunna på för jag säger inte det! haha nu får ni faktiskt dra.

*kash*

Kapitel 7: Mandragora, Lockman och en kamera

- Ja jag sitter här igen, ensam med, men efter som klockan är 2 på natten är det inte så konstigt, tryck på knappen bara.

Tror ni inte att av alla personer på Hogwarts så var rösten tvungen o tillhöra Lockman, den egotrippade falska personen som vi har till lärare. Jag var inte den ända som suckade när han kom fram till oss, till o med professor Sprout gjorde det, jag log lite inombords så eleverna är inte dem ända som inte gillar honom.
- Växthus nr 3. Sa hon lite buttert.
- Hon är lite sur för att jag hjälpte henne med de Piskande pilträdet. Sa han glatt, jag tror snarare hon är irriterad för att han tror att han hjälpte henne med det piskande pilträdet, men jag bara lämnade honom där o drog med mig Hermione, Harry gav oss en bedjande blick att vi skulle stanna men inte ens Ron ville stanna med Lockman. Professorn stängde dörren och jag såg att på bordet stod det en massa plantor som jag hoppas inte är Mandragoror, men för andra gången idag har jag rätt utan att jag vill ha det, vi kommer få en jobbig lektion idag.
- Idag ska vi plantera om Mandragoror. Nån som vet vad dess egenskaper är? Frågade vår professor. Hermione räckte upp handen lika snabbt som jag.
- Men kära nån jag är glad om bara en elev känner till växten, men nå väl Granger du kan få svara, ta inte illa upp Riddle. Jag bara ryckte på axlarna, ibland undrar jag vad gubben sagt till lärarna med tanke på att de ibland tror jag tänker göra nått hemskt om jag blir förelämpad eller nått liknande. Jag log lite åt tanken de kunde vara kul o göra det ibland, men sen hörde jag både pappas o Snapes röst i huvudet
- Tänk inte ens tanken, du vill väll inte bli relegerad, dessutom är de till din fördel att de inte vet vad du kan! Bla bla typiskt dem, jag hörde inte Mionis svar men de var säker rätt som vanligt. Sen kom ytligare en fråga från läraren, jag såg hur Harry kom in samtidigt som jag o Granger räckte upp händerna.
- Vi låter Riddle svara på den här.
- Mandragoran kan döda med sitt skrik, därför ska man alltid handskas med dem varligt.
- Alldeles riktigt, det är lite orättvist möt de andra elevhemmen att båda årskursen bästa elever kom i samma elevhem. Men ni får ändå ytterligare 10 poäng. Slytherinarna som vi har lektion med suckar lite.
- Men de här plantorna är fortfarande unga så de kan inte döda er bara förstelna er men de är ju en katastrof i sig, det är därför ni har fått var sina hörselskydd när jag säger till tar ni på dem o tar inte av er dem fören jag signalerar tummen upp. Uppgiften går ut på att ni ska dra upp mandragoran o placera den i den andra krukan efter det täcker ni den med jord hela vägen upp, har ni förstått? Flertalet elever nickade och vi tog på oss hörselskydden, jag var förvånad över hur väl isolerade de var, för visso behöver de vara det men ändå, jag kollar på den lilla plantan framför mig o drar upp den. Plantan var ibland det fulaste jag sätt, tjock mage med en vårtig näsa o smala armar som man kan bryta av genom att blåsa på, jag sätter i den fula saken i den större krukan o öser på jord, när den är helt täckt med jord vattnar jag den lite o kollar mig runt om kring i tid för att se hur mandragoran biter Draco i fingret jag kan inte låta bli o skratta lite när han stoppar ner den i krukan argt. När han är klar blänger han argt på krukan som om han vill mörda den, men när han möter min blick rinner all hans ilska av, det är lustigt att vi har den effekten på varandra. När alla till sist var klara signalerar professorn att vi kan ta av hörselskydden, allt ljud kom tillbaka det var som om man hade varit döv o plötsligt fått tillbaka hörseln, de var då jag insåg att jag aldrig ville bli döv aldrig någonsin.
- Bra jobbat allihop. Vi är klara för idag. Vi ses om en vecka, hejdå. De flesta mumlade hejdå tillbaka. vi packade ihop våra saker och började gå upp mot skolan, jag var så glad att jag hörde igen att jag till o med la märke till fåglarnas sång, märkligt hur en lektion kan förändra en så. Jag måste ha lätt konstigt för Ron frågade
- Cara mår du bra? Jag mötte hans blick
- Ja jag är bara så glad att jag inte är döv, lektionen fick mig att inse att utan hörsel skulle livet vara hemskt. De andra skrattade lite
- Du har så rätt. Sa Ron, medans vi gick under de gråa molnen kom en Hufflepuff elev fram till oss, jag har sätt honom i korridoren men ingen aning om vem han är.
- Justin Finch-Fletchley. Sa han arrogant o skakade Harry hand.
- Jag vet såklart vem du är, den berömda Harry Potter. O du är Hermione Granger alltid bäst i alla ämnen precis som den mystiska Cara Riddle. jag o Hermione granskade honom o log snabbt när han skakade våra händer.
- O du är on Weasley med den flygande bilen. Ron log lätt men slutade snart.
- Är inte Lockman fantastisk? Jag har läst alla hans böcker de är super bra tycker ni inte? Jag kollade undrande på honom, Lockman fantastisk? I vad har han slått i huvudet? Vi svarade inte utan började gå till McGonagalls lektion, Justin sa hejdå utanför o skyndade sig till sin egen lektion.
- Jag trodde aldrig han skulle gå, o så som han pratade om Lockman kan man nästan tro att han är hans PR. Sa Hermione o vi skrattade lite o snart satt vi i vår föreståndares klassrum o skulle förvandla en skalbagge till en knapp. De var inte så svart, jag var snart klar o den här gången fick jag beröm o poäng av min lärare inte ett besök till rektorn, Mioni var snabbt klar hon med o vi satt o pratade lite om skolan när vi plötsligt kände en lukt av rutna ägg, Ron hade ett grått moln runt sig o vi skrattade lite. Lektionen tog snabbt slut o vi vandrade ner mot stora salen. Killarna går bakom oss o pratar om Rons stav o jag viskar till Mioni
- Hur lyckas man göra sönder en stav? Hon bara rycker på axlarna o ler
- Cara kan du inte laga den? Frågar Ron
- Ron jag är inte trollstavs makare, bara en vanlig häxa. Ron mumlade nått jag inte hörde men jag brydde mig inte direkt. Vi kom inte till salen som nu släppte inte lätta regn droppar från taket. Vi satte oss längst ut.
- Vi får mos. Sa jag glatt, mos är bland det bästa jag vet.
- Verkar så ja. Sa Harry glatt, vi satt där o åt mos o fisk som de nu var till, vilket också är gott.
- Vad har vi på eftermiddagen? Frågade Ron
- Tyvärr har vi för svar mot svart konst med Lockman. Svarade jag.
- Ni bör passa er så ni inte blir av med poäng för att ni förolämpar en lärare. Jag kände genast igen Severus röst, han stod bakom oss o jag bara skakade på huvudet o log, han log tillbaka ett knappt synligt leende o gick sen.
- Vad hände precis? Undrade Ron
- Han drog inga poäng? Sa Harry förvånat.
- Antagligen hatar Snape, Lockman lika mycket som vi o uppmuntrar det eller nått. Sa Mioni, de stämmer nog o så dels att de var jag som sa det.
- Ska vi gå ut en stund? Frågade Ron o vi andra nickade. Vi styrde stegen mot fontänen eller vad vi nu ska kalla det på skolgårdens mitt, det var en staty som föreställde grundarna, jag kom plötsligt o tänka på mötte med Salazar det kändes som en evighets sedan. Killarna började som vanligt prata Quidditch o Mioni var långt bort i tankarna, plötsligt kände jag att nån kollade på oss det var en kille som hade råttfärgat hår, han hade blivit sorterad igår, o när jag kollade på honom blev han genast röd, folk alltså. Men det var inte det som hade fångat min blick utan kameran han hade runt sin hals, vem har med sig en kamera till Hogwarts?
- Du killen kom hit. Sa jag o de andra kollade på mig, killen såg skräckslagen ut men kom långsamt fram till oss.
- Är det nått du vill? Undrade jag
- Förlåt miss Riddle det var inte meningen att göra dig arg, snälla förvandla mig inte till nått hemskt.
- Ditt rykte har viss hunnit förde dig Cara. Skrattade Ron.
- Haha jätte kul Ron, akta så jag inte förvandlar dig till något eller skriver till din mamma om din stav. Kastade jag tillbaka. Ron blev röd som ett stoppljus men vi andra log lite.
- Hon kommer inte förvandla dig till nått, hon är inte lika farlig som man kan tro. Sa Harry.
- Du behöver inte förstöra mitt rykte Harry. Skrattade jag.
- Nå vad var det du vill? Undrade Harry.
- Jag heter Collin Creevey och jag går också i Gryffindor o jag undrar om det är ok att jag tar en bild? Frågade han försiktigt.
- En bild? Undrade Harry
- Ja som bevis att jag träffat dig. Jag har läst så mycket om dig o vill skicka en bild till pappa o bevisa att jag nu träffat dig, o en kille i min sovsal sa att om man lägger bilderna i en vätska så rör de sig. Är inte de fantastiskt? Undrade han ivrigt. Han är alltså mugglare precis som jag trodde.
- Jo det är de. Svarade Harry.
- Min pappa är mjölkutkörare o tror inte riktigt på allt det här så därför tar jag en massa bilder så han får se. Din kompis kan kanske ta bilden så jag får vara med? O de skulle vara toppen om du kunde signera den. Sa Collin spänt.
- Jag visste inte att du signerar bilder. Du kanske kan starta en klubb med Lockman, kändisar signerar bilder eller nått. Ställ er i kö allihop Potter signerar bilder . Skrattade den blonda.
- Hålkäften Malfoy. Sa Potter.
- Du är bara avundsjuk. Sa Collin, jag var förvånad över att han vågade säga nått alls.
- Avundsjuk? På vadå? Själv vill jag inte ha ett ärr i pannan. Jag hade inte varit stolt över att ha ett sår i min panna! Jag är fullt nöjd med hur jag ser ut o tjejerna gillar det, gemfört med dig Potter som bara kan få stoppljus till flickvänner.
- Prata inte om min syster sådär! Sa Ron argt.
- Hörde du stoppljuset pratar Malfoy. Sa Blaise.
- Ja jag hörde, de måste vara senaste nytt, han kan kanske sälja iden till nått företag o tjäna lite pengar till sin familj. Skrattade Malfoy o Blaise, jag såg hur Ron knöt nävarna precis som Harry o kände att det var dags att kliva i mellan.
- Hej killar, lägg av nu alla fyra! Sa jag
- Dom började Cara! Sa Ron argt.
- Ja de vet jag väll!
- O varför tar du alltid deras parti! Sa Harry
- Gör jag inte, men när ni tänker börja slås hindrar jag er, ni får tjafsa hur mycket ni vill, kasta förelämpningar bäst fan ni vill men ni behöver inte slås, vi är faktiskt inga vildar! Sa jag o blängde argt på dem, sen tog jag min väska o gick, Hermione kom efter o vi började vandra uppför arm i arm. Killarna kom efter oss när de sagt till Collin att bilden får bli nån annan gång. Slytherinarna gick bakom oss upp mot vår lektion i försvar mot svart konst. Korridorerna kryllade av folk som skulle till nån lektion eller som skulle ha lunch, men att de var mycket folk gör det bara till, ja Hogwarts en av världens underbaraste platser. När vi kom fram gick jag o Mioni till Draco o Blaise som försökte dissa Pansy.
- Hej hur är de med fingret? Undrade jag
- Ja jo de är ok. Svarade Draco.
- Men hur kan man vara så klantig att man sticker in fingret i en mandragoras mun? Undrade Mioni.
- De undrade jag med. Skrattade Blaise.
- Haha ni måste inte tjata om det, jag ville bara se vad som hände. Svarade Draco lite irriterat.
- Ja du lärde dig i alla fall nått, du stoppar inte in fingret i en mandragoras mun igen. Sa jag o log lite o de andra log med, plötsligt öppnas dörren av ett lila monster, Lockman. Vi kollade skeptiskt på honom o sen på varandra innan vi slog oss ner längst bak, jag bredvid Draco o Mioni bredvid Blaise. Framme vid tavlan bredvid ett jätte fult påträtt av sig själv i rosa stod Lockman o log.
- Kolla det här. Viskade jag till Draco o viftade med spöet, målningen fick genast mustasch o inget hår, klassen började fnittra innan skrattet bröt ut totalt. Professorn såg mycket irriterad ut innan han blev förskräckt av vad han såg på bilden, han tog genast ner den o vände den mot väggen innan han kollad ut mot klassen.
- Vem gjorde det? sa han ledsamt men ingen svarade.
- Nå väll det var väll bara ännu ett sätt att beundra mig. Sa han o log glatt, herrgud han är en komplett idiot.
- Idag sak vi börja med ett prov. Sa han glatt o började dela ut papperna medans klassen suckade.

- Nu slutar jag o nästa gång ska ni får höra om mitt största IG någonsin… men nu får ni dra innan jag förvandlar er till något roligt.

*Kash*

Jag gillade scenen med sockervadden där de var tvungen att vara tre för att brotta ner henne xD och att du mobbar Lockman, tummen upp för det!!

haha ja den är kul o ja jag gillar inte Lockman xD

Kapitel 8: Första ig:et och sen en massa pixignomer

- Jag är tillbaka världens elakaste häxa, haha. De stämmer ju men om jag fortsätter såhär kommer jag snart låta som Lockman. Men nog om det tryck på knappen.

Prov vem börjar lektionen med ett prov? Jaja de kan ju inte vara så svårt.
- Jag eran världsberömda, vackra o intelligenta lärare ger er 35 minuter på er att svara på frågorna. Det är bara för att se om ni läst mina böcker. O börja. Sa Lockman eller som jag föredrar honom ett lila monster. Tror han verkligen vi skulle ha läst böckerna? Jag kollade på porvet o sen på Draco o låtsades kräkas, han skrattade tyst, jag vände mig åter till provet o frågorna.
1. Vilken är Gyllenroy Lockmans älsklingsfärg?
Svar: så som du klär dig är jag säker på att du är färgblind, så då kan du inte ha nån älsklingsfärg.
2. Vilken är Gyllenroy Lockmans hemliga dröm?
Svar: att skaffa ett liv, en snygg stil o få en tjej som kan stå ut med honom mer än två sekunder.
3. Vilken är, enligt din mening Gyllenroy Lockmans största bedrift hittills?
Svar: att han är i livet ännu att ingen irriterad människa har slagit ihjäl honom.
Seriöst vad är det här för frågor? Tar de aldrig slut, o här är sista frågan, men skojar han vem fan kan det?
54. När har Gyllenroy Lockman födelsedag, o vad skulle hans önskepresent vara?
Svar: Det är ingen som bryr sig när han fyller år så därför har trolldomsministeriet beslutat att ta bort hans födelsedag. Önskepresent? Att få dö en snabb o icke plågsam död efter att ha undervisat de här eleverna i ett år.
nu är de lika bra o vänta att tiden ska gå, o jag är ganska nöjd med mina svar. När de där långsamma 35 minuterna gått samlade Lockman in proven.
- fy på er, det är nästan ingen av er som vet att min älsklings färg är lila. Det berättar jag i…
typ där slutade jag lyssna, det kommer bli ett långt år, jag la huvudet på bänken o somnade nästan, plötsligt hör jag
- Cara Riddle! vem av er är miss Riddle? sa Lockman jag kollade irriterat på honom.
- Det är jag!
- Du har inte lyckats få ett ända rätt, dina klasskamrater har i alla fall fyllt i minst ett rätt! Klassen kollade förvånat på mig, men hallå är de dumma, tror de verkligen jag bryr mig om hans älsklingsfärg?
- Jag bryr mig faktiskt inte så mycket om vad du har lyckats göra, jag tycker det verkar ganska patetiskt! Dessutom vill jag lära mig något det här året förutom att du gillar lila. Sa jag bryskt, klassen började skratta.
- Jag är en mycket erfaren person som har lärt mig mycket på mina resor. Det är mer än du kan miss Riddle. Riddle vart har jag hört det förut? Mumlade han för sig själv.
- Jag tycker inte det är så speciellt att mött snömannen det är ju känt att han är fredliga och aldrig skadar nån så du kan knappast ha besegrat honom genom ett slagsmål för han skulle bara ha gått sin väg! Sa jag surt.
- Hum, ja… struntprat men efter som fröken verkar veta så mycket så kan du väll bevisa det. sa Lockman irriterat.
- Jag är bara påläst det är allt o om professorn nu har sätt så mycket så kan väll inget imponera på dig! Sa jag o log klassen skrattade lite igen.
- Du kan alltid möta de här. Sa han o drog av en filt som låg över en bur med Pixi-gnomer. Skojar han? De är inte särskilt svåra men väldigt jobbiga.
- Ja varför inte? Sa jag o kollade på honom han var lite förvånad över min självsäkerhet.
- Så bra. Sa han tillslut.
- Men lektionen kan inte bara gå ut på mig, de är faktiskt meningen att du ska undervisa hela klassen! Sa jag.
- Dina klasskamrater har säkert inget i mot i fall du visar hur man gör, eller hur? Sa han o klassen skakade på huvudena, förvånande det tycker oftast de är kul när jag ska göra något o vill väll att jag ska misslyckas nån gång, men de bör veta att jag inte tar mig vatten över huvudet jag skulle aldrig käfta i mot o ställa upp på något som jag vet att jag inte klarar.
- Ok då släpp lös dem. Sa jag o Lockman öppnade buren o alla de små blå krabaterna flög ut och lyfte upp Neville så han hängde från takkronan, några krossade fönstren o drog folk i håret rev sönder böcker och förstörde klassrummet totalt.
- Cara gör något. Skrek Blaise jag kollade på mina vänner som bad om hjälp lika bra att göra något då.
- Kom hit. Ropade jag, Pixi-gnomerna kollade förvånat på mig o kom sen fram till mig.
- Hej små vänner inte vill ni göra mina vänner illa? Frågade jag o de skakade på huvudet, klassen kollade förvånat på mig.
- Nöjd nu? sa jag o kollade på Lockman som tagit skydd bakom skrivbordet, han nickade.
- Ni kan väll lyfta ner honom o sen göra så här… viskade jag till dem. Mina nya blå vänner lyfte ner Neville som tackade mig, sen satte de fart mot Lockmans tavlor som hängde på alla väggar lossade dem o flög ut genom fönstren med tavlorna o försvann.
- Jag tyckte de var rättvist att de skulle få vara fria. Sa jag o log mot klassen precis i samma stund som klockan ringde ut, jag tog min väska o gick ut ur klassrummet. Mina vänner gick bredvid mig ner för trapporna o mot fängelsehålorna.
- Cara det där var verkligen en kul lektion. Sa Seamus när han gick förbi. Jag nickade som svara innan jag försvann in bland allt folk som var på väg till alla möjliga våningar jag satt snart nere i källaren jag tappade bort mina kompisar nån stans på tredjevåningen fast det var avsiktligt, jag vill ha en stund för mig själv o tänka. Jag kan inte ha en lärare som är så korkad eftersom jag bara käftar i mot o de kommer sluta med att jag får IG o jag vill inte ha IG, jag vet inte vad jag ska göra. plötsligt öppnas dörren ungefär som om Snape visste att jag satt utanför, men de är väll inte möjligt eller? Är det de? Men ingen mening o sitta på ett kallt golv när jag kan gå in i klassrummet, väl inne ser jag Severus stå o koka något han kollar upp o de svarta ögonen möter mina blåa.
- Cara jag måste skicka dig till rektorn. Kom det från honom. Varför skickar han mig till rektorn vad har jag gjort?

Om jag hade gjort något får ni veta nästa gång, nu ska jag träffa lite vampyr kompisar

*Kash*

Kapitel 9: Rektorsbesök och en dold hemlighet

- Åter igen sitter jag här o ska berätta om min magiska värld o hur det är att vara häxa, jag fattar inte att ni står ut med att vara mugglare? Men strunt samma tryck bara på knappen.

Till rektorn igen! Jag tog surt min väska o blängde på Snape innan jag gick ut genom dörren på väg upp igen. Mina klasskompisar kollade undrande på mig men jag bara skakade på huvudet, jag var snabbt utanför rektorns dörr, jag knackade o gick in, rektorn satt som vanligt bakom skrivbordet men han var inte ensam i rummet utan Lockman var också där jag bara skakade på huvudet o suckade innan jag satte mig på stolen.
- Jag hörde att ni hade bråkat på lektionen? Kom det från Dumbledore, jag bara ryckte på axlarna.
- Vill du berätta vad som hände? Undrade han o kollade med sina blå ögon på mig.
- Jag svarade inte seriöst på hans dumma prov om hans favorit färger o när hans födelsedag är o allt vad de nu stod, de gjorde honom inte så glad o sen sa han åt mig att hantera Pixi- gnomer så jag gjorde det o då blev han väll inte glad för att jag fixade det. Svarade jag o blängde på båda männen framför mig.
- Stämmer det Lockman? Frågade den äldre av dem båda.
- Ja fast hon nämnde inte att de otygen snodde mina tavlor o slängde ut dem genom fönstret! Svarade han, rektorn kollade på mig med undrande blick.
- Jag kan inte kontrollera dem, de är fria djur o gör som de vill. Visst kan jag prata med dem men de är ändå de själva som bestämmer vad de ska göra. sa jag o stirrade argt på Lockman.
- De stämmer att de är fria djur och om de gjorde det av fri vilja kan jag nog inte göra så mycket Lockman. Svarade rektorn, jag log lite när han faktiskt var på min sida för en gångs skull.
- Hon viskade i deras öron så de var knappast fri vilja. Och för det förtjänar hon kvarsittning. Sa han argt jag bara kollade på honom skockat, inte kan han väll ge mig kvarsittning för det, eller?
- Får jag kvarsittning för det tänker jag inte gå på den i så fall får du dra av poäng från mitt elevhem. Sa jag argt.
- Då kommer jag dra av 10 poäng för varje dag du inte dyker upp. Sa min lärare möjligt vis ännu argare.
- Du kan inte ge mig kvarsittning och poäng avdrag för att jag gjorde som jag blev tillsagd. Nu började jag bli riktigt arg, men istället för att ställa mig upp o skrika började jag fingra på smycket runt halsen, Lockman kollade intresserat på det så jag gömde i handen, han släppte den med blicken och kollade nu på rektorn o väntade på att han skulle backa upp honom.
- Riddle har rätt du kan inte ge henne kvarsittning för det eller dra av poäng, det var du som sa åt henne vad hon skulle göra. lika bra att ni glömmer allt ihop, ni kan återgå till er lekton miss Riddle. sa han o log mot mig o för en gångs skulle log jag tillbaka, innan jag reste mig tog min väska gav min nya lärare en arg blick o gick ut ur rummet. Hur kommer det sig att jag alltid är arg när jag kommer från rektorns kontor? Jag styrde mina steg ner för trapporna som jag precis hade gått upp för, korridorerna var nästan helt tomma o de få elever som befann sig i dem undvek mig, de måste ha känt hur arg jag var, när jag kom ner till fängelsehålorna var de tyst som i en grav jag öppnade dörren stängde den o satte mig längst bak med Draco, inte bara mina kompisar kollade undrande på mig utan också resten av klassen, jag blängde tillbaka på dem o de slutade snart. Jag kollade vad det var som bubblade i kitteln, det var en grön/ gul vätska o jag kom snabbt fram till att det var Gubba Gubba en rolig dryck som gör att man byter röst med vem man vill för en timme. Men eftersom jag redan visste hur man tillreder den o vet att jag aldrig skulle hinna göra en egen på den tiden som är kvar la jag mig o vilade mot bänken o surade lite. Draco kollade på mig o jag log snabbt innan jag åter la ner huvudet o fingrade på medaljongen. Klassen mumlade något jag inte hörde men jag antog att de var om mig. Jag kände att nån stod bakom mig o antog att de var Snape, inte för att jag orkade bry mig just nu, kan han inte bara prata med Draco o strunta i mig för en gångs skull. Han sa något till Draco som svarade något, jag orkade inte bry mig. Jag kände att de kollade på mig men ignorerade dem totalt. Klockan slog äntligen tre och lektonen slutade jag satte mig upp och såg att klassrummet nästan var tomt så när på mina kompisar o Snape.
- Jag vet att ni alla vill veta vad som hände. Svarade jag dem de nickade.
- Vad ville rektorn? Undrade Snape.
- Han ville väll inget de var mer Lockman, han ville ge mig kvarsittning för att Pixi- gnomerna hade flugit ut med hans tavlor genom fönstret. O för en gångs skull var rektorn på min sida. De var vad som hände, nöjda nu? svarade jag o blängde på dem innan jag vände mig om o började gå de var lite förvånade att jag vår så brysk mot dem, men jag kan inte hjälpa det. jag styrde mina steg mot utgången, entré hallen var full av folk som skulle någon stans men jag lyckades komma förbi dem på något sätt, varför lär jag mig inte att vänta tio minuter tills det värsta har lagt sig? För att jag oftast är arg när jag är på väg ut o inte vill vänta, nu besvarar jag mina egna frågor, suck. Solen lös när jag kom utan för de stora träportarna och det var ganska varmt, jag skulle just börja gå ner för de få trappsteg som ledde ner till gräset när en hand tar tag i mig så de han upp mig, men jag var förvånad över att de bara var Blaise, jag väntade mig Hermione kanske Draco men inte Blaise.
- Är fröken lite kylig idag? Sa han o log.
- Kanske det. Svarade jag o kollade på honom.
- Vill du ha sällskap? Undrade han o jag bara ryckte på axlarna. Vi styrde stegen mot trädet vid vattnet, det var som väntat öde vilket jag inte har något i mot. Jag satte mig ner i det grön/bruna gräset o lutade mig mot trädet, Blaise satte sig på min vänstra sida.
- Vad är det med dig idag? Undrade han snällt o kollade på mig innan han la sitt huvud i mitt knä, både han o Draco värkar tycka det är kul för att se om jag låter dem ligga kvar men idag orkade jag inte bry mig.
- Jag är bara så trött på att jag hela tiden måste bevisa för folk vad jag kan o att alla i klassen hoppas att jag ska misslyckas. Sa jag o kollade ut över det blanka vattnet.
- Å jag har faktiskt inte tänkt på att du inte alltid tycker det är så kul att visa vad du kan. Svarade Blaise.
- De gör inget ni kan ju inte tänka på allt. Sa jag o log medans jag tog fram boken jag fått av Hermione i julklapp. Jag slår upp den o börjar bläddra i den jag fastnar för Merlin, varför har jag inte fått läsa om honom tidigare? Han kanske inte är så känd. Lika bra att börja läsa.

Merlin

Merlin är den första stora dokumenterade trollkarlen han nämns första gången i samband med kung Arthur. Men Merlin har nämnts ett fler tal gånger under historiens lopp, han är också den ända kända trollkarln som är odödlig och detta helt utan några hjälpmedel. Merlins ända kända släktingar är hans dotter Morika som brändes på bål levande år 1976 i den medeltidska byn Horwing i Scottland. Dottern hade i Meller-tid fött en egen dotter Merlins barnbarn, morföräldern kom hem i tid för att rädda den 1 åriga flickan från byborna, spåren efter henne slutar vid ett barnhem i London, barnhemmet som heter East wild vägrar att lämna ut några uppgifter om barnen där så om hon vidare finns där eller ej vet man inte. Merlin återvände sedan till byn där fadern och mannen fortfarande befann sig, enligt ryktena vad det han som fick Morika bränd på bål och nästan dottern dödad, vad Merlin gjorde med honom är oklart. Enligt våran fakta bor Merlin kvar i byn där hans dotter senast var i livet.

Morgana

…

Jag struntade i den där Morgana jag hade fått annat i tankarna nu vet jag varför jag inte har fått läsa om Merlin, pappa hade antagligen fått samma tanke som jag, att jag kan vara Merlins barnbarn o han var kanske rädd för att jag hellre skulle vara hos Merlin än honom. Plötsligt skakar nån mig.
- Cara hallå. Jag vaknade upp ur tänkandet o mötte Blaise bruna ögon.
- Va? Jag kollade på honom oförstående.
- Det är middag. Sa han o skrattade lite.
- Jaha, är klockan redan så mycket. sa jag o log lite la ner boken i väska o reste mig, jag o Blaise började gå upp mot skolan.
- Vad läste du? Undrade han nyfiket.
- Jag ska berätta senare men först måste jag kolla upp en sak. Sa jag o log mot honom. Vi gick över gräsmattan o in i slottet.
- Gå du in, jag måste göra en sak först. Sa jag han höjde ögonbrynen o såg undrande ut men jag bara gav honom en blick som sa att det inte var värt att diskutera nu, han ryckte på axlarna o gick in, jag styrde för andra gången idag mina steg mot rektorns kontor. Väll uppe knackade jag på o gick in. Den äldre mannen satt som vanligt bakom sitt skrivbord.
- Två gånger på en dag och den ena gången friviligt. Sa han o log jag bara ryckte på axlarna.
- Rektorn kan ni läsa det här innan jag säger något mer? Frågade jag o tog fram boken, han nickade som svar o jag räckte över den o pekade på stycket om Merlin. Rektorn skummade igenom texten och undertiden kom hans Fenix flygande o satte sig på min axel. Jag klappade honom o han såg fullt nöjd ut.
- jag ser att du har blivit vän med Fawkes. Jag antar att det som står i texten stämmer in på dig eller i alla fall en del av den. Han kollade på mig bakom sina glasögon o jag nickade.
- O nu vill du ha tillstånd för att åka i väg o kolla upp det? undrade han.
- Ja, jag kan för visso göra det utan tillstånd men jag tyckte det var bäst att i alla fall fråga. Sa jag o kliade Fawkes.
- Ja jag har ju inte rätt att hindra dig mer än att du inte får göra det på skoltid, men eftersom skolan knappt har börjat o man knappats kan säga att dina betyg kommer försämras av det kan jag nog göra ett undantag o låta dig åka iväg imorgon o över helgen, för jag tror du klarar dig på tre dagar? Undrade han.
- Det gör jag nog o tack så mycket. Sa jag o log.
- men du bör nog ha nån med dig. Och du bor nog även säga till Severus. Sa han o log, nu var jag inte lika glad längre.
- Måste jag? Undrade jag.
- Vilket av det. Sa han o granskade mig undrande.
- Båda. Verken Severus eller pappa han nånsin nämnt Merlin för mig, o jag tror inte Severus skulle bli så glad om jag sa vart jag skulle. Sen vet jag inte hur bra det är att ta med mig någon dit, det är lättare om jag bara behöver ta hand om mig själv o inte nån mer. Svarade jag honom.
- Ok, jag kan meddela Severus efter att du åkt, och med tanke på vilka du har haft som lärare tror jag nog att du klarar dig själv. Sa han o log, jag var lite förvånad över att han sa ja.
- Tack, jag ger mig av i kväll och kommer hem på söndag eller tidigare beroende på vad jag hittar. Sen reste jag mig gav Fawkes en sista klapp o lämnade rummet. När jag kom ut i korridoren ställde sig statyn sig till rätta bakom mig och jag började gå mot mitt rum väl inne började jag packa med det viktigaste. Varma kläder, några trolldrycker, lite pengar o så mitt trollspö, då var allt packat. Fast jag borde nog skriva till mina kompisar o berätta. Jag satte mig ner i en av fåtöljerna tog fram papper o penne.

Hej

Jag måste kolla upp en sak men oroa er inte. Jag kommer tillbaka senast på söndag berättar allt då.

Kramar Cara.

De får duga.
- Merlin. Gud vad konstigt det känns att ropa på honom. Men vad ska jag göra åt det nu kan ju inte döpa om honom.
- Jag vill att du levererar dom här till, Hermione, Draco o Blaise om en kvart ok. Ugglan nickade o jag stängde dörren. Skapar en mental bild av byn i mitt inre, och försvann från skolan. Jag landade på en stor jordgata i utkanten av byn, här blåste vinden kallare än på skolan o jag var glad att jag bytte om till varmare kläder. Byn såg ut precis som jag hade förväntat mig med ett 20 tal hus med halmtak o ler väggar, det var precis som om jag hade åkt 800 år tillbaka i tiden, tur att det var mörkt annars hade jag dragit till mig en del blickar. Nå vilket hus är Merlins. Jag fick snart svar när jag så de magiska runorna ovanför en dörr. Hade jag inte varit magisklärd hade jag aldrig listat ut vilket hus han bodde i. jag styrde mina steg mot det och försökte undvika alla vatten pölar som var i vägen. När jag stod utanför dörren slog det mig att det här kanske inte var nån bra idé. Men har jag kommit så här långt kan jag inte vända, jag måste få veta sanningen, först ett djupt andetag sen knackar jag tre gånger på ekdörren o väntar på svar. Innanför väggarna hör jag ett svagt
- Kom in. Jag för handen mot dörrhandtaget och…

- Ja hur det gick efter det får ni veta nästa gång. Alltså jag känner mig som en sagoberättare, o det är inte bra för att är man sagoberättare är man snäll. Ne nu får jag gå ut o döda något så jag känner mig som mig själv.

*kash*

Jag gillade vad du gjorde mot Lockman tkr även det är kul att du har tagit med Blaise, han näms typ aldrig i böckerna. Hur kom du på iden om Merlin? om han nu är hennes morfar