Quod citius quam venisti

Namn: Quod citius quam venisti. ( du kom snabbare än gick)
Författare: D o b b y
Huvudperson: Victoire Weasley
Raiting: Vet inte riktigt, men något som det kommer stå mycket om är själmord, det kommer även stå lite om ett par kyssar.
Antal kapitel: vet inte
Färdigskriven: Nope
Handling: Jag går mitt femte år på Hogwarts och jag är som vanligt ensam. Det blir alltid glåpord; "Dotter till den där varulven", "Hälften fransyska, hon måste vara en sån där som tror att hon är bättre än alla andra", "Hur orkar hon änns leva?" Och mycket mer. Fast en sak jag alltid funderat på är varför mina två yngre systrar aldrig är ensamma, alltid var de omgivna av vänner. Alltid. Det är bara en sak som förändrats det här året. Teddy Lupin kollar ganska skumt på mig, jag undrar vad han tänker.



Kapitel 1 "Döden eller det här"

Ugglan landade framför min middagstallrik. Jag tog imot det tjocka paketet och reste mig upp. Jag gick mot sovsalen, på vägen gick jag förbi två personer. Jag kunde tydligt se att det var Teddy Lupin, efter min kusin James så var det honom alla tjejer gillade. Han hade ( just då) blått hår och en Hufflepuffklädnad. Det var en tjej som kysste honom, jag hade sett de tillsammans tidigare, men jag visste inte vad hon hette. Både Teddy och flickan var två år äldre än mig och de gick sitt sista år på Hogwarts. Jag försökte att inte stirra och gick snabbare. När jag kom till sällskapsrummet såg jag att min lillasyster och två,av hennes vänner satt i en soffa. En av flickorna reste sig upp. Jag kände igen henne, hon hade kommit till oss någr gånger under sommarlovet och hon hade inte direkt placerats i min vänlista. Hon hade brunt vackert hår med stora lockar, hennes gröna ögon lyste upp rummet.

"Du, Victoire. Är du varulv eller fransyska? För din syster har sagt att du är så tråkig att du inte änns lever." ropade flickan som rest sig upp.
Alla tre började skratta, men jag kunde se att min syster bara gjorde det för att passa in. Jag gav min syster en besviken och tårögdblick och gick in i sovsalen. Jag slängde mig i sängen och började gråta. Hur kunde min syster göra så? Jag började fundera på döden. Vilket var bättre? Döden eller det här? Efter nsågar minuter öppnade jag paketet. En tår rann ner från min kind och lämnade ett spår efter sig på det bruna pappret. Jag öppnade paketet och en liten lapp föll ur brevet, det stod på franska, mamma hade lärt oss lite. Jag översatte det i mitt huvud. "Hej gumman. Jag tänkte att du kunde andvändare den här på julbalen // hälsningar mamma" läste jag i huvudet. Jag tog fram det som legat i paketet och vek upp den. Det var en svart klänning som sträckte sig fram till mina knän. Det var röda blommor längst ner. Jag kände igen den, mamma hade visat den för mig. Hon sa att det var den hon hade haft på julbalen när hon gick i skolan, även om hon inte gick på Hogwarts. Jag älskade klänningen, men jag hade sedan långt innan funderat på om jag änns skulle på julbalen. Det skulle bara se konstigt ut om jag satt i ett hörn medans alla andra dansade och åt. För jag hade ju ingen att gå med- varken som vän eller förälskelse.

Bra,synd att användaren har tagit bort sig.