Den tredje generationen

Är fullt medveten om att det finns flera som skrivit om just detta ämne, men jag ville oerhört gärna skriva min berättelse också.
Huvudpersoner: James Potter II
PG, vill dock varna att i denna berättelser kommer finnas små delar från the cursed child, inga spoilers dock men några få detaljer från The cursed child lär framkomma.
Handling: James Potter är på sitt fjärde år på Hogwarts och detta år väntar mer utmaningar än någonsin förr. Det blir en berättelse full av kärlek, drama och lite humor förstås också
Avsnitt: Ingen aning ännu
Färdigskriven: Nej
Utspelar sig: För det mesta på Hogwarts!
Hoppas ni gillar det och ge gärna konstruktiv kritik!



Del 1 - Tillbaks på Hogwarts

James Potter stod vid perrongen 9 ¾ för fjärde gången i sitt liv. Precis som alla de andra åren var perrongen fylld med föräldrar som tog farväl av sina barn, Hogwarts elever som ivrigt hälsade på sina kamrater och vagnar fyllda med koffertar som rullade omkring på perrongen.
’’Har ni allting?’’ frågade Ginny av de tre barnen. Alla barnen nickade till svar. Det var en oerhört dum fråga eftersom hela familjen gått igenom alla barnens packningar noggrant, speciellt Lilys eftersom det var hennes första år på Hogwarts. Lily hade oavbrutet i flera veckor gått och jämrat sig över i vilket elevhem hon skulle placeras. Hon befarade att hon inte skulle gå att placera och skulle skickas på tåget hem direkt.
’’Pappa, tänk om jag inte…’’ började Lily och sneglade upp Harry.
’’Nej Lily, för sjuttioandra gången, du kommer att bli placerad. Sorteringshatten har aldrig misslyckats med att placera någon och jag är övertygad om att han inte kommer göra det i år heller’’ svarade Harry. Lily verkade inte fullkomligt nöjd med detta svar och det var svårt att undgå att hon fortfarande oroade sig precis lika mycket.
’’James, kom ihåg att inte ge platser i quidditchlaget åt dina vänner enbart för att de är dina vänner. Det är så många bra lag har blivit fallit från toppen, det berättade en från quidditchteamet när jag blev kapten. Trots att jag sett henne spela i sex år lät hon mig inte placera henne i laget utan uttagningar’’ instruerade Harry. James hade hört denna berättelse konstant efter att han fått hem ett brev från professor McGonagall i somras där det stod att han hade blivit utnämnd som kapten för gryffindors quidditchlag. Eftersom denna berättelse inte var ny, visste James mycket väl att det var Katie Bell (som numera jagare i Holyhead Harpies) som Harry talade om. James nickade mot sin far som svar.
’’Lova att skriva ofta!’’ säger Lily.
’’Såklart vi gör’’ svarade Ginny. Harry gav Albus en kram och strök honom över håret. Deras relation hade blivit betydligt bättre efter incidenten med Albus och Scorpius förra året, vilket var väldigt skönt eftersom det hade varit riktigt jobbigt när de två hela tiden låg varandra i luven.
När Ginny och Harry tagit ordentligt farväl av alla barnen, hälsat på Ron och Hermione och deras barn Rose och Hugo, var det äntligen dags att åka iväg med det röda ångloket; Hogwartsexpressen.
Så fort de stigit ombord gick Albus åt det andra hållet, antagligen för att söka efter hans käre vän Scorpius Malfoy. James och Lily satte sig i en kupé som de delade med Rose. Alla som gick förbi viskade och stirrade på dem, vilket James absolut var van vid. Han var en kopia av sin far, det fick han höra allt för ofta vilket gjorde det omöjligt för andra att inte se att det var självaste Harry Potters son.
James Sirius Potter hade alltid varit ett tungt namn att bära. Folk antog ofta att barnen från Potter familjen skulle vara perfekta av någon anledning, vilket verkligen inte var fallet. När Albus hamnade i Slytherin blev han direkt utfryst. Han var inte alls som Harry varit, men allting hade lättat efter förra året. Lily som fick ungefär en och en halv hjärtattack när någon ens nämnde ordet ’’sortering’’ var förstås också rädd för att utsättas för samma utfrysning som Al blivit. Det var nästan en oskriven regel att alla Potter-avkommor skulle hamna i Gryffindor.
Snart satte sig även Teddy Lupin i vagnen och lite senare kom även James bästa vän, Oliver Appleby. Oliver hade smutsblont, långt hår. Han hade mörka, nästan svarta ögon och ett väldigt strukturerat ansikte. Precis som James, en riktig skojare.
’’Jaså, du måste vara James syrra, eller hur?’’ sa Oliver med glimten i ögat och tittade på Lily.
’’Ja, det stämmer’’ sa Lily glatt. Oliver frågade hur allas sommar varit och snart var hejvilda diskussioner igång i kupén.
’’Vi är snart framme, vi borde klä på oss våra klädnader’’ sa Rose och kollade på sin klocka.
Snart var alla iklädda sina uniformer, alla i Gryffindor färgerna förutom Teddy och Lily. Teddy var ju en Hufflepuff och bar därför sin svart-gula klädnad istället för den röd-gula. När ångloket snart stannade lämnade de tåget och Oliver viskade till James:
’’Har du sett Fredrika Colton? Hon måste ha tagit något snygg-piller i sommar, ser du hur snygg hon är?’’. James nickade men han tänkte mera på flickan som stod bredvid. Det var Eline Haydens som han syftade på. Eline hade svart långt hår och vackra gröna ögon. Hon var huvudet kortare än James och den absolut vackraste som fanns i hela skolan, det rådde ingen tvekan om det.
Snart satt de vid det avlånga Gryffindor-bordet i stora salen. James väntade med spänning på Lilys tur att få bli sorterad. Han visste att vid det här laget var Lily säkert kallsvettig av all nervositet.
’’Potter, Lily!’’ ropade professor McGonagall och en kort flicka med långt, orangefärgat hår gick upp och satte sig på pallen. Sorteringshatten hann knappt placeras på Lilys huvud innan den vrålade:
’’GRYFFINDOR!’’. James ställde sig upp och applåderade. Snart fylldes borden med så mycket god mat och det såg ut att bli en riktig fin kväll.
Efter en kväll full med prat och god mat var alla eleverna påväg upp till respektive sovsalar. När de kom fram till porträtthålet hörde James mer viskningar än vanligt. När han sneglade bakåt såg han att det kom från ett gäng flickor, därbland Fredrika och Eline. Hans hjärta tog ett skutt. Han hade länge varit svag för Eline, men han hade förstås aldrig berättat för någon annan än Oliver. När de klivit igenom porträtthålet satte sig Oliver och James ned i de mörkröda, slitna sofforna framför den öppna spisen. De var fullt upptagna med att spela knallkort när James märkte hur ett ihopskrynklat papper flög mot honom och landade precis i famnen på honom. Han vecklade snabbt upp det och såg att det med snirkliga bokstäver stod:’’ Hogsmeade nästa helg? Skulle älska att gå med dig… /Sara’’. Oliver som genast såg pappret kollade retsamt på James. James tog fram en penna och skrev med sin slarviga handstil: ’’Kanske det…’’. Han kastade tillbaks lappen åt samma håll som det kommit från. Han ville verkligen inte gå med Sarah, det var ju Eline han ville gå med. Det fanns bara en hake. Eline var tillsammans med Andreas Hewitt från Ravenclaw. En otroligt irriterande och avskyvärd lång pojke från Ravenclaw som gick i femte årskursen. James kunde inte förstå hur någon så smart och vacker som Eline någonsin skulle välja en sån drummel som Andreas. Att Andreas också råkade vara quidditchkapten för Ravenclaw gjorde inte saken bättre.

Jättebra!♥

Super!!
Älskar denna typen av ff:s!

Tack hörni, här kommer del två!

Kap 2-Quidditchlaget
James hade precis nålat fast en lista på anslagstavlan i gryffindors sällskapsrum. Han granskade den snabbt för att kolla att han inte gjort något stavfel, det skulle vara bortom pinsamt.
’’Anmälningslista för gryffindors quidditchlag’’ stod det på pappret.
James hade blivit frågad flera gånger när uttagningarna skulle vara och så fort han hade fått tid för det hade han bett professor McGonagall boka quidditchplanen. Till hans stora frustration hade hans ärkefiende Andreas Hewitt, Ravenclaws quidditchkapten, bokat planen precis den tiden då han hade tänkt. Tillslut hade Gryffindor i alla fall fått en tid och James kunde knappt bärga sig på uttagningarna.
Bara några dagar senare var listan fulltecknad med en massa olika namn. De första namnen var naturligtvis Rose Granger-Weasley och Oliver Appleby som troget ställde upp. Trots att James hade lovat att inte ge plats åt folk bara eftersom de var hans vänner, var han nästan övertygad på att Rose skulle vara den absolut bästa kandidaten för sökarplatsen. Hon blev trots allt vald redan till sökare på sitt andra år. Oliver var slagman och hade varit det i ett år och James hoppades innerligt att ingen skulle vara bättre än honom. Varje kväll gick James och kollade om Eline hade skrivit upp sitt namn och varje kväll blev han besviken. Han hade verkligen hoppats på att hon skulle skriva upp sig.
’’Det är snart dags för Hogsmeade, tänker du bjuda någon?’’ frågar Oliver en kväll när de sitter i soffan i sällskapsrummet.
’’Sara har ju frågat, men jag vet inte. Jag antar väl att jag kan gå med henne’’ svarar James samtidigt som han halvhjärtat försöker skriva på en uppsats i förvandlingskonst.
’’Jag tänker fråga Fredrika’’ säger Oliver. James sneglar upp mot honom med ett flin på läpparna.
Nästa dag vaknade James före Oliver, som vanligt. James bestämde sig för att inte bry sig om att väcka Oliver riktigt än och valde istället att försöka göra någonting åt hans hår. Precis som hans far var hans hår alltid rufsigt. Det stack upp i nacken och låg heller aldrig slätt, det var väldigt sällan (om någonsin) som hans hår valde att samarbeta. Efter att i flera minuter försökt styla till det, gav han upp. Idag var heller inte dagen som håret skulle bestämma sig för att samarbeta.
När Oliver och James gick ner till frukosten gick Sara och Fredrika bakom dem.
’’Du James, tänker du gå med mig till Hogsmeade eller inte?’’ frågar Sarah.
’’Jo visst, nog skulle jag väl kunna det’’ svarar James och rycker lätt på axlarna. Han visste mycket väl att hur mycket han än ville skulle han inte få gå med Eline.
’’Du Fredrika? Skulle du vilja gå med mig?’’ frågar Oliver. Fredrika stannar upp och kollar på Oliver och sedan på Sara.
’’Visst.’’ Svarar Fredrika. Oliver ler mot henne och de två flickorna går förbi dem vidare mot frukosten. James sneglar på Oliver och ser hur han ler.
’’Du ler som en fåntratt, bara så du vet’’ skrattar James.
Den inkommande helgen var fullspäckad med planer. På fredag efter skolan var det dags för quidditch uttagningar, och på lördag var det dags för Hogsmeade. Men viktigast av allt, det var helt klart quidditchen.
James satt på sin kvast och kollade när de olika kandidaterna spelade. Den självklare sökaren blev Rose, hon var otroligt duktig på sin sak. Oliver hade (till James lycka) varit en av de bästa som sökt till slagman-positionen. Det slutliga laget bestod av tre jagare: James Potter, Hilma Nott och Selma Oswald, två slagmän: Oliver Appleby och Tristan Dale, en vakt: Viktor Eagle och en sökare: Rose Granger-Weasley. James var väldigt nöjd med det slutliga laget, trots att han lite funderat kring Selma Oswald. Hon var minsann duktig men ibland blev hon totalt ur fokus, men James var säker på att hon skulle bli riktigt bra med mycket träning.
När alla sedan avlägsnat sig från planen kom Oliver fram till James.
’’Snyggt jobbat hörru. Gissa vem som har varit här och kollat under hela uttagningen? Frågade Oliver.
’’Nå…?’’ undrade James samtidigt som han höll på att byta bort från de röd-gula träningskläderna.
’’Eline Haydens’’ svarade Oliver.

Awesome!!!

Bevakar!!!!!!!!!!
Och läser

Här kommer tredje avsnittet, hoppas ni gillar det!
Kapitel 3 - Hogsmeade
Det var lördag morgon, dags för Hogsmeade. James satt tillsammans med Oliver och några andra gryffindorelever vid frukosten. De flesta satt djupt försjunkna i ’’The Daily Prophet’’ eller brev hemifrån. James hade igår kväll skickat ett brev till sina föräldrar och berättat om uttagningarna och just nu satt han och läste svaret som Harry skickat honom.
’’Hur känns det att åka till Hogsmeade med Sara?’’ frågade Oliver samtidigt som han läste en artikel i The Daily Prophet om resultatet från den senaste quidditchmatchen.
’’Känns inte så mycket. Jag antar att du inte kan säga det samma?’’ flinade James och tänkte på Fredrika. Oliver svarade inte.
Några timmar senare var det dags att åka iväg till Hogsmeade. Sara hade klätt upp sig och James kände sig oerhört skyldig eftersom han inte ansträngt sig ett dyft. Sara verkade däremot inte bry sig. De satte sig i en vagn tillsammans med Oliver och Fredrika och två andra flickor från Hufflepuff.
När de väl anlänt till Hogsmeade skiljdes vännerna åt eftersom Sara och James var påväg till Madam Puddifoots café. De satte sig ner och beställde något att äta och dricka, samtidigt som de pratade om quidditch. James tyckte mycket väl om Sara, de hade varit vänner sen första året på Hogwarts. Mest kanske för att de var i samma årskurs och i samma elevhem, men Sara hejade på samma quidditchlag och de hade alltid haft mycket gemensamt. Dock såg James inget mera i henne som en kompis.
Efter en bra stund steg de upp från bordet och började gå tillbaka mot vagnarna som skulle ta dem till Hogwarts.
’’Kom med James, jag måste bara fråga Eline en sak’’ sa Sara och de gick i rask takt mot Eline. De kom snart ikapp Eline och (till James frustration) Andreas Hewitt.
’’Hejsan Sara. Och James’’ sa Eline när de kommit fram till dem. James hälsade och Sara fortsatte.
’’Jo du Eline, jag undrade bara…’’ ett pang hördes. Eline tjöt och James backade till och drog fram trollstaven. Det var Andreas, han hade plötsligt fallit ned på marken och jämrade sig högt. Han hade ett enormt sår i pannan varifrån det blödde.
’’Herregud, herregud! Vad hände Andreas?!’’ sa Eline ängsligt och böjer sig över honom.
’’Det var han’’ jämrade sig Andreas.
’’Vadå han? Vem då?’’ försökte Eline få fram ur honom.
’’Han, James’’ sa Andreas samtidigt som han höll handen framför såret. James förstod i precis det ögonblicket. James hade av ren reflex tagit fram trollstaven när panget hördes och därför trodde Andreas och alla de andra där, att han, James hade förhäxat honom. James tittade vilt omkring. Det fanns massor av folk runt omkring dem, allihopa på väg mot vagnarna. De hade nu alla stannat omkring dem och viskade till varann.
’’Hur kunde du? HUR KUNDE DU?!’’ vrålar Eline av ursinne.
’’Det… Det var inte jag!’’ stammar James. Han kunde knappt förstå vad som nyss hänt.
’’Nä eller hur. Det var naturligtvis en slump att du är den enda här omkring som har en trollstav i handen, och Andreas bara råkade bli förhäxad? Jag vet att du avskyr honom, du är verkligen en idiot!’’ vrålade Eline. Eline lyfte upp Andreas och satte hans arm runt henne så att han kunde stödja mot henne. Sara gick fram och hjälpte till, och de gick tillsammans tillbaka mot vagnarna. Sara tittade bakåt mot James, det var tydligt att hon inte hyste några positiva tankar mot honom just då. James stog som förlamad kvar när de gick, och snart kom Oliver och Fredrika fram ur folkmassan.
’’Vad har hänt?’’ frågar Oliver förvånat.

Superbra och SÅ SPÄNNANDE!!!!

Awesome!!!!!!!!!!!

Hej! Jag är ny läsare och vill bara säga att denna ff äger *bevakar*