Kärlek och kaos[SV]

Titel: Kärlek och kaos
Språk: Svenska
Typ av text: Fanfiction
Färdigskriven: Nej
Rating: PG
Beskrivning: Julie är en femteårselev på Hogwarts. Hon är duktig i skolan, och har några riktigt goda vänner. Hon är också kär i Nicholas, som går i klassen över henne. Han med det bruna håret och de blå ögonen. Han som ler på ett sätt som får Julie att känna sig varm inombords. Nicholas har aldrig lagt märke till Julie, men en bal är på väg. Ska Julie våga fråga Nicholas att bli hennes dejt innan någon annan gör det?

Någon som vill läsa?

Känn dig *Bevakad*

Kapitel ett:

"Kan du sluta dregla någon gång, Julie? Provet är nästa vecka." Det var Amanda, Julies bästa vän som frågade. De satt i Hufflepuffs uppehållsrum och hade försökt läsa om motgifter tillsammans, men Julies tankar försvann snart åt annat håll än sina läxor.
"Va?", svarade Julie. Hon tittade upp på Amanda, med de gröna ögonen förvirrat sökande efter vad hennes vän menade. "Just det... trolldryckskonst", svarade hon till sist.

Julie hade fastnat med blicken på Nicholas igen. Han visste antagligen om att han var snygg, annars skulle han inte se så... snygg ut. Nicholas gick också i Hufflepuff, precis som Julie, men han var ett år äldre än henne. Han hade mörkbrunt hår och blå ögon. De där ögonen... det var dem Julie inte kunde slita blicken från. De var så fina och färgrika. Julie önskade att Nicholas kunde titta upp och se att hon tittade på honom. Att han skulle titta upp och bli blixtkär. Inte för att det någonsin skulle hända, såklart.

"Kan du inte bara prata med honom, som en normal människa?", frågade Amanda enträget. "Istället för att stirra på honom så fort du får tillfälle, menar jag."
"Men tänk om han inte svarar. Han vet ju inte ens att jag finns."
"Hur vet du det?", fortsatte Amanda. Julie ryckte på axlarna.
"Om du ändå inte tänker prata med honom så kan vi väl sätta igång med att plugga tillsammans. Provet är som sagt imorgon, och professor Snape lär inte bli glad om vi kuggar."
Julie nickade. Amanda hade rätt. Nicholas skulle aldrig lägga märke till henne bara för att hon stirrade på honom. Det var bättre om var och en skötte sitt. Hon böjde sig ner över sin lärobok igen med en liten suck.

Super bra

Julie hade provet i trolldryckskonst framför sig. Frågorna var svårare än hon hade trott att de skulle vara. Hade hon varit så ofokuserad när hon studerade tillsammans med Amanda under gårdagen, att hon inte tagit in någon information alls? Det hade aldrig hänt förut att Julianna, som hon egentligen hette, hade varit oförberedd till ett prov. Men här satt hon, och kunde bara svara på ett fåtal frågor.
Skärp dig, Julianna, sade hon till sig själv. Du kommer aldrig få jobba på Sankt Mungos sjukhus om du gör så här dåligt ifrån dig.
Julies pappa var doktor på ett mugglarsjukhus och hennes mamma jobbade på Sankt Mungos i trollkarlsvärlden, och Julie ville mer än gärna bli som dem när hon gått ut Hogwarts. Men då kunde hon inte låta sig distraheras av något så litet som Nicholas Webster.

Julie lämnade till sist in provet till Professor Snape med en stark känsla av misslyckande. Han tittade ner på det och sedan tillbaka upp på Julie med sina läppar krökta i ett hånfullt leende. Julie neg nervöst men artigt mot honom och lämnade sedan klassrummet. Många av de andra satt fortfarande kvar, däribland Amanda. Hon tittade upp från sitt pergament när Julie gick förbi och Julie tecknade åt henne att hon skulle vänta utanför. I korridoren till fängelsehålorna var klass sex från Hufflepuff och Gryffindor. Deras lektion skulle säkert vara efter Julies klass. Julie lutade sig mot väggen utanför klassrummet och såg bort mot de stojande sexorna. Där var han, han som Julie inte fick distraheras av. Nicholas Webster. Hon fick anstränga sig för att slita blicken från honom. Han verkade i sin tur inte ha märkt henne alls. Han stod och pratade med en flicka som hade en lång, svart fläta. Julianna kom på sig själv med att bli lite svartsjuk.

Dörren till lektionssalen öppnades och Amanda kom ut. Hennes blonda hår föll vackert över hennes axlar. Amanda var en sådan där naturlig skönhet. En sådan som inte behövde göra något för att vara slående vacker. Julie hade just tänkt fråga henne hur provet gick, men någon annan hann tala först. Någon hade gått fram till Julie under tiden hon funderat på sin fråga till Amanda, och det var Nicholas Webster.

Så himla spännande undrar vad Nicholas vill prata med Julie

Jaaa! Bra!!! Meeeeer!!!

Tack!

"Vad håller er klass på med därinne som tar sådan tid? Vår lektion skulle ha börjat för tio minuter sedan", sade Nicholas otåligt och såg från Julie till Amanda och tillbaka igen. Amanda tog ett steg bakåt, säkert för att låta Julie prata med Nicholas.
"Eh... jag....", började Julie. Hon fick någon slags inre panik medan hon talade. Vad skulle hon säga? Vad kunde vara ett intressant svar? Hon kände hur det började hetta på halsen och kinderna.
Rodna? Du kan ju inte rodna nu, Julie, sade hennes inre röst. Nu skärper du dig och pratar med Nicholas. Han är ju trots allt bara en människa. Det är precis som om du pratade med Amanda, eller vem som helst.
"Eh... Vi har prov", sade hon till sist och insåg att hon hade väntat alldeles för länge med att svara. Nicholas kanske trodde att Julie var trögtänkt som tog så lång tid på sig?
"Jaha...", svarade Nicholas. "Vad heter ni då?"
Hjärtat sjönk i bröstet på Julie. Han hade verkligen inte lagt märke till henne tidigare. Han visste inte ens hennes namn.
"Julianna Frawley. Kalla mig Julie." Kalla mig Julie, usch vad fjantigt sagt. Men Nicholas verkade inte tycka det var fjantigt. Han log brett och Julie kunde inte låta bli att le, hon med.
"Jag heter Amanda", sade Amanda och sträckte fram sin hand för att skaka Nicholas. Det borde förstås jag också ha gjort, tänkte Julie surt.

Hon hade just tänkt fråga om Nicholas namn, och låtsas att hon inte redan kände till det, när dörren till klassrummet öppnades och kvarvarande elever från Amandas och Julies klass kom ut.
"Nu börjar vår lektion", sade Nicholas glatt. "Vi ses!"
"Okej, jag förstår vad du menar", sade Amanda när de gick tillbaka till klassrummet. "Han är ganska snygg."
"Eller jättesnygg...", mumlade Julie.

Jättebra!

När Julie vaknade nästa dag gick hon upp och klädde på sig för att följa med Amanda och de andra flickorna i hennes sovsal till stora salen och äta frukost. Det var fredag, och de skulle bara ha lektioner fram till lunch innan de var lediga. Många hufflepuffelever var på väg till matsalen vid den här tiden, och det dröjde inte länge innan Julie stötte på Nicholas och hans vänner. Hon såg någon ge Nicholas en retsam knuff och de skrattade. Flickan med den svarta flätan var också där. Hon skrattade åt något Nicholas just sagt. Julie bestämde sig för att hon inte tyckte om flickan.

De gick mot matsalen som en stor grupp, för det visade sig att en av flickorna i Julies sovsal kände hon som hade svart fläta. Mary, hette hon med flätan. Julie ville ta reda på mer om henne. Se hur mycket konkurrens hon var. Nicholas vände sig mot Julie innan hon hann ta reda på hur väl Mary och Nicholas kände varandra.
"Julianna, eller hur?", frågade han. Julie var övertygad om att någon kastat en förtrollning över henne som gjort henne stum. Hon kunde inte svara. Nicholas såg på henne och väntade på ett svar, men Julie kunde inte förstå att Nicholas ville prata med henne. Han fortsatte. "Jag heter Nicholas."
"Jag vet", svarade Julie utan att tänka sig för. "Jag menar... jag har nog snappat upp det någonstans", fortsatte hon. "Du kan kalla mig Julie. Det var du som frågade om trolldryckslektionen igår, va?", frågade hon och försökte låta lite mer nonchalant.
"Oj, vilket intryck man har gjort", svarade Nicholas ironiskt. "Det var två dagar sedan, och du är inte säker på om det är mig du talade med? Dessutom kommer jag fortsätta kalla dig Julianna." Julie förstod genast sitt misstag när hon såg Nicholas sårade min. Varför hade hon låtsas att hon inte var helt säker på att han var han? Dumt, dumt, dumt
"Förlåt... Jag menade inte..."
"Det är lugnt", avbröt han, nu med ett flin på läpparna. "Jag skojade bara." Amanda gick ikapp dem.
"Du spelar i quidditchlaget, eller hur?", frågade hon ivrigt Nicholas. Han svarade artigt och samtalet fortsatte nu mellan Amanda och Nicholas istället. Julie var knappt delaktig alls. Hon backade ett par steg och lät Amanda och Nicholas prata. Hon ville inte sätta käppar i hjulet för dem om de var intresserade av varandra, tänkte hon surt. När de gick in i Stora Salen såg hon hur Amanda och Nicholas satte sig bredvid varandra. Julie satte sig mittemot dem. Hon gillade inte det här. Hon gillade inte alls det här.

Nu drar jag till Italien. Skriver igen om ett par veckor