Sirius Black's kärlek

Namn: Sirius Black's kärlek
Genre: vänskap, kärlek, drama
Rating: 13+ Kan förekomma intima delar ( inte så värst detaljerade) och svordomar.
Kapitel: ej färdig
Språk: svenska
BTW har dyslexi så stavfel osv kan förekomma.

Handling:
Sirius Black, den värsta playern på skolan. 16 år gammal och lever livet på Hogwarts. Han går i Gryffindor tillsammans med sina bästa vänner, James potter, Remus Lupin och Peter Pettigrew. Han är väldigt populär bland tjejerna och ligger gärna runt med allt och alla.
Men hur går det för playern när han faller för en tjej han absolut inte trodde att han skulle falla för? Kommer han kunna ge upp player livet och vara trogen åt en tjej? Kommer han ens få henne intresserad? Hon ser honom bara som en player.

Följ med Sirius liv och sedan tjejens under deras femte år på Hogwarts. Det kommer ske drama, nya vänskaper kommer komma upp och en väldigt massa kärlek.

Kapitel 1:
Sirius suckade och slog ner huvudet hårt i bänken. Hur ska han någonsin fatta det Professor Mcgonagoll gav de i läxa på Förvandlingskonsten tidigare idag. Han tittade sig runt i biblioteket. En grupp tjejer satt några bord bort och flörtade, viftade på ögonfransarna och fnittrade. Sirius bländade av ett av sina berömda leenden och tittade sedan ner i boken igen. Han suckade högt igen.
" Kan du snälla sluta sucka?" Sirius tittade snabbt upp när han hörde den mjuka men endå irriterade rösten bakom honom. Han vände sig om. En blåögd tjej med rött hår satt på en stol bakom honom med en hel hög med böcker framför sig. När han inte svarade fortsatte tjejen.
" Det är ganska irriterande när man försöker fokusera på sina läxor." Sirius suckade.
" Jaja. Tryck ner huvudet i böckerna igen och håll tyst." Tjejen suckade irriterat, reste sig upp och gick iväg med alla böcker i famnen. Sirius tittade efter henne. Vem var det där? Han hade aldrig noterat henne. Och ännu mer chockad blev han när han såg att hon gick i Gryffindor.
Sirius tittade ner i sina böcker igen. Han får ta reda på vad tjejen heter senare. Evans borde veta.

Det gick en timme och han gav upp. Han packade ihp och begav sig tillbaka till sällskapsrummet. Utanför poträttet stod Evans med en av sina kompisar.
" Du Evans?" Lily tittade upp.
" Vad?" Sirius himlade med ögonen.
" Vem är den där rödhåriga bruden som kom hit för en tag sen med en massa böcker i famnen?" lily skrattade hånfullt.
" Vet du verkligen inte det?" Sirius skakar på huvudet.
" Då hade jag inte frågat." Lily suckade.
" Hon heter Laura Willds. Hon går i vår årskurs. Har gjort sen första året." Sirius tappade hakan. Hur har han kunnat missa det? Lily suckade.
" Så typiskt dig att inte ens lägga märke till en människa." Hennes kompis hånskrattade och de gick in genom poträttet tillsammans. Sirius följde efter och såg direkt sina bästa vänner sitta i soffan vid elden. Han slog sig ner brevid James och sa högt:
" har du någonsin lagt märke till Laura Willds?" James tittade frågande på honom.
" Vem?" Sirius nickade nöjt.
" Bra då är jag inte ensam då."

Ett litet smakprov. Vill ni ha ett kapitel till?

Ja
Omg så bra.

KAPITEL 2: LAURA:
Laura tittade sig i speglen på toaletten. Hon suckade. Trötta blå ögon, långt rött hår som faktigst såg ganska bra ut endå. Lång kropp, inte helt smal. Men det är en av de få sakerna hon är stolt över. Att hon har en liten mage. Hon trivs i det. Laura suckade igen, tog upp tandborsten och tandkräm och började borsta tänderna. Hon spottade, tittade sig en sista gång i speglen och lämnade sedan toaletten.
" Godmorgon Laura." lily sträckte på sig och gäspade högt.
" Godmorgon Lily." Laura log ett litet leende, tog sin väska och lämnade sovsalen. Nere vid poträttet stod Sirius Black och hans kompisar. De tystnade när hon gick förbi.
" Du tjejen?" Laura stannade och vände sig försiktigt om.

SIRIUS:
Hon såg rädd ut när hon vände sig. Som om de skulle klå upp henne eller nåt. Hon tryckte väskan mot sidan och skakade lite smått om händerna.
" Är du okej?" Sirius tittade oroligt på henne. Hon svarade inte. " Jag ville bara be om ursäkt för igår." Hon såg chockad ut men man märkte tydligt att hon var stressad. hon nickade.
" Det är okej." Sa hon knappt hörbart och vände sig snabbt om och gick iväg. Sirius tittade efter henne.
" Vad var det med henne?" James tittade förvirrat efter henne. Precis när Sirius skulle svara att han inte visste hörde han Evans svara på James fråga istället.
" Laura har blivit misshandlad och mobbad av killarna i Slytherin sedan första året. Ni är verkligen blinda." Evans suckade. James rufsade till sitt hår och log snett.
" Förlåt. Jag har fullt upp med att hålla koll på dig. Vill du gå ut med mig?" Sirius suckade och visste precis vad Evans skulle svara.
" Jag klarar mig själv Potter. Och nej tack." hon småsprang för att hinna ikapp Laura som hunnit ner för 4 trappor. Vi började gå efter.
" Varför vill hon aldrig gå ut med mig." james suckade och Sirius ryckte på axlarna.
" Hon är en tjej. Man fattar aldrig."
Dagen gick fort. 3 lektioner bara sprang förbi och ingen lärare gav dem läxor. Sirius var riktigt nöjd och bestämde sig för att gå ut lite. Men när han gick igenom klocktornet för att komma ut hörde han en röst han kände igen.
" låt mig va. jag vill inte." En svag röst som lät väldigt rädd. Han snodde runt och gick runt hörnet där han hade hört rösten. Laura stod inklämd i ett hörn med 3 Slytherinkillar runt sig. Han kände igen en av dem direkt.
" Förfan Snape. Lämna henne ifred." Severus Snape snurrade runt och brast upp i ett leende.
" Är det inte Sirius Black? " Snape gick emot honom medans de andra killarna fortsatte att ta på Laura som darrade av rädsla.
" Låt henne va sa jag för fan." Sirius rusade fram och puttade bort killarna. Laura sjönk ner på golvet och såg ut som om hon skulle svimma.
Sirius kände sig tacksam när han såg James och Remus komma runt hörnet och rusa fram till honom när de såg att han höll på att slåss med 3 killar. James, Sirius och Lupin vann såklart och Slytherin killarna stack iväg med svansarna mellan benen. Sirius vände sig om till Laura som satt på golvet.
" Är du okej? " Han sjönk ner brevid henne. Hon ryckte till.
" Låt mig va." Hon ställde sig upp och sprang iväg. Kvar på golvet la hennes väska. Sirius tog upp den.
" Jag ger den till Evans sen." James nickade.
" Vi får hålla ett öga på henne." Killarna gick tillbaka till sällskapsrummet.
" Ska vi berätta för Dumbledore eller Professor Mcgonagoll?" Remus såg väldigt orolig ut. James nickade.
" Det borde vi."

Men de killarna inte visste var att de skulle just göra ett misstag. Ett misstag som troligen kommer kosta Laura livet.

Jag vill jättegärna ha ett till kapitel! Superbra!
Det fanns knappt några stavfel!

Super

Skriv mer snälla!

KAPITEL 3 :

SIRIUS:

Det slog honom som en klar blixt från himlen. Han har sett henne innan. Hemma. I grannhuset. I det gamla lilla huset brevid. Han hade sett henne gå in och ut genom den dörren tillsammans med en liten flicka. Antagligen hennes lilla syster. Hennes mamma har han också sett. Ho n ser inte så kry ut.
" Sirius, vad tänker du på?" James puttade till sin kompis och tittade frågande på honom. Sirius ryckte på axlarna.
" På Laura. Undrar hur det går." James nickade.
" Ska vi gå och kolla?" Killarna reste sig och lämnade sovsalen. Lily kom rusandes mot dem. Arg och med tårarna rinnandes ner för kinderna.
" VAFAN HAR NI GJORT?" hon rusade fram och puttade till James och slog honom på bröstet med knytnävarna. james la armarna om henne och höll fast henne.
" lily vad händer?" James tittade oroligt på henne. Hon snyftade.
" Ni berättade för Professor McGonagoll om Laura. Hon snackade med killarna och jag hörde de snacka om vad de ska göra med Laura om de hittar henne." lily kunde knappt prata. Orden kom stötvis mellan snyftningarna.
" Vad skulle de göra?" Lily viskade något i James öra och hans huvud flög upp.
" SIRIUS, VI MÅSTE HITTA HENNE!" Killarna började springa. Åt olika håll. De fick med sig 4 andra killar från Gryffindor som också började hjälpa till att leta.
De måste bara hitta henne i tid. Sirius kände hur kall han var inombods. De måste bara det.

LAURA:
Hon satt ihop krypen i båten nere i båthuset. Hon hoppades de inte skulle leta där. Hon frös. Och var rädd. Ögat sved och det blödde ur näsan. De hade hittat henne. Men hon hade kastat en rökbomb och sedan sprungit iväg. Fort. Hon höll sig så tyst hon kunde. Men efter en stund hörde hon steg komma nämre.
" Hon måste vara här. Detta är det enda stället vi inte har letat på." Hennes blod frös till is när hon hörde Severus Snapes röst komma nämre. Hon kröp ihop och slutade andas så gott hon kunde. Hon hörde hur de letade runt och tillslut kände hon en kall arm runt hennes arm.
" Titta vem vi har här." Snape log kallt och ryckte ner henne från båten. Hon slog i stengolvet med en smäll. Hon grimaserade illa. Det gjorde ont.
" Låt oss ge denna lilla slyna vad hon förtjänar." Snape log mot sina vänner. Och slagen började. Och tafsandet. Hon sparkade och slogs så gott hon kunde. Men tillslut svimmade hon av smärtan.

Killarna kände sig nöjda när hon svimmade. de reste sig upp, torkade bort smuts från klädnaderna och följde Snapes order. Att putta ner henne i vattnet så hon försvann för alltid. Och det gjorde dom. Hon sjönk mot botten. Och ingen visste vart hon var eller vad som hänt.

SIRIUS:
Han kände på sig att något hade hänt när Snape och hans polare kom från båthuset och såg väldigt nöjda ut. Så fort de gått iväg rusade han ner och mycket riktigt. Blod på golvet och tussar av rött hår la på marken. Han kände hur blodet frös till is och när han såg vattnet på kanten förstod han. De har puttat i henne. Han skrek till James som kom gående att hämta Dumbledore innan han kastade sig i det iskalla vattnet. Han dök ner så fort han hämtat andan och började leta. men han hittade henne inte. Dumbledore, James och Professor Mcgonagoll kom snabbt och tvingade upp han. Kommer han inte upp nu kommer det finnas mer än en död elev sa Dumbledore. Sirius kände hur tårarna började rinna. Hon kan inte vara död.
" DU VET INTE OM HON ÄR DÖD!" Skrek han till Dumbledore med tårarna rinnandes.
Dumbledore såg ledsen ut.
" hittar vi henne inte snart finns det inget att göra." Sirius började skrika och dra sig i McGonagolls famn.
" Ta med honom till sjukstugan så ska vi hämta fler lärare och börja leta." McGonagoll föste fram Sirius till James och sprang mot slottet.
James tog tag i Sirius och de började gå.
" Hon kan inte vara död. Det kan hon inte." Det skar i hjärtat på James när han hörde hur ledsen hans bästa vän är.
Timmarna gick. Ingen berättade något och de såg genom fönstret hur lärarna letade och letade genom hela sjön.
Hon måste klara sig. Det måste hon bara.

Lite dåligt kapitel. Men är trött xD

Jättebra
Stackars Laura

Kapitel 4:

Han grät. Ja Sirius Black gråter. Killen som inte har några känslor enligt många. Men det gjorde så sjukt i hjärtat.
Timmarna gick. Varje gång han tittade ut genom fönstret sjönk förhoppningarna om att se Laura vid liv mer och mer. Han knöt nävarna och tittade på sin spegelbild. Rödgråtna ögon, svullet ansikte. Fyfan.
Han slog näven i speglen så den krossades i 1000 delar. James kom rusade.
" Vad hände?" Sirius vände sig om, med blodet rinnandes längst handen.
" Jag slog sönder speglen." Sa han helt lugnt. James tittade tyst på honom och nickade bara.

2 timmar senare:
" Professor Dumbledore, är det någon mening att leta mer?" Professor Mcgonagoll strök bort det blöta håret ur ansiktet. det hade losnat ur den strama knuten hon brukade ha håret uppsatt i. Dumbledore tittade på henne med ledsna ögon men nickade.
" Vi ska iallafall hitta henne." De fortsatte åt olika håll. Professor Dumbledore tog en båt och åkte ut en bit på sjön när han såg en ihop krupen person sitta på ön mitt ute på sjön. Han körde snabbt nämare.
" Miss Willds?" Personen tittade snabbt upp och man såg rädslan i hennes blick. Professor Dumbledore pustade ut. Det var Miss Willds. Han hoppade i land och gick nämre.
" lumos." Viskade han och tände sin trollstav så han kunde titta nämare på flickan. Han ryckte till. Blodet i ansiktet hade stelnat, ögat var svullt och blått. En spricka i ögonbrynet.
" Miss Willds, var har hänt?" Hon tittade ner i marken.
" Jag ramlade." Han satte sig på huk brevid henne och sa bestämt.
" Det har du inte. Berätta vem som gjorde det!" Laura suckade. men hon började prata. Hon berättade allt. Om alla år på Hogwarts hur Snape och hans vänner mobbat henne. Slagit henne. Dumbledore blev bara mer och mer arg ju mer han hörde.
" Kom Miss Willds, jag tar dig tillbaka till slottet." Han hjälpte henne upp, torkade hennes tårar och de for iväg.

Sirius satt i sällskapsrummet när dörren öppnades och Professor Mcgonagoll klev in. Han skulle precis flyga upp för att fråga om de hittat Laura när Lily rusade fram till henne.
" HAR NI HITTAT HENNE?" Lily såg rädd ut men hon skrek nästan orden. professor McGonagoll nickade. Alla trodde direkt de värsta. Lily började gråta. Sirius sjönk ner i soffan igen. Men innan någon hann reagera eller fråga något klev Laura in. Nytvättad så blodet var borta men med en tejp bit över ögonbrynet.
" LAURA!" Lily kastade sig runt sin väns hals och kramade henne hårt. Laura log. Hon förstod att de var mer än bara vänner nu. De var bästa vänner.
Sirius reste sig och gick fram till dem.
" Är du okej?" Laura nickade och log tacksamt.
" Dumbledore berättade att du letade efter mig. Tack." Hon tog hans hand och kramade den lätt. Det gick ett pirr genom kroppen på Sirius. Han log.
" Det var så lite." Han kramade hennes hand hårdare och vägrade släppa förrens hon såg besvärad ut.
" Lily, kan du följa med upp? jag vill lägga mig?" Lily nickade och de lämnade rummet. Alla blickar följde Laura och man såg hur besvärad hon var.

" Laura, vad hände egentligen?" Lily frågade den frågan så fort dörren till sovsalen hade stängst.
" Det var Snape och dem." Lily blev vit i ansiktet. " JAg vet att han är din vän men han är inte så schyst." Lily kände hur en tår rann nedför hennes kind.
" Jag ska prata med han. Nu!" Innan Laura hann säga något lämnade Lily sovsalen. Laura tänkte följa efter. Men hon var för trött. Hon la sig på sängen och somnade snabbt.

I nästa kapitel får ni följa med när Lily snackar med Snape!

Wow
Längtar