Ett liv av svek och lögner. (ff HP)

Detta blir min första ff. Om du av nån anledning läser detta så var bered på:
Stavfel.
Missförstånd, mellan mig och texten så att den kan bli lite konstig.
Att jag skriver på lite olika sätt. Jag har inte vant mig ännu och behöver träna lite så det blir nog bättre med tiden.
Det kan bli lite paus mellan kapitlerna. Då varnar jag för det.
För många prologer.

Författare: Jag.
Huvudperson: Meggie Arnold.
(Holly Wood och Evelyn Malfoy kan vara lite huvudpersoner också. Kan förekomma andra som bara är huvudperson i ETT kapitel)
Handling: Meggie har läst alla HP böckerna. Hon tycker dom är bra men (ett år innan berättelsen börjar) hennes stora syster dog i ett bråk om HP. Därför gillar hon det inte längre. Hon får en chock då hon får brevet från Hogwarts där det står att hon ska börja på Hogwarts.
Det är typ det som är bestämt.

Smart att ha läst alla HP böcker först. Kan också vara bra att vara lite äldre eller klara av lite dödsfall.

Och så vill jag bara tacka och tagga LunaLovegood123 för hjälp med rättstavning.



PROLOG del 1.
Jag orkar inte mera! Och det skulle inte ni heller göra om ni var i min situation. Varför? Det kan ni gott undra. Jag har inte tid att berätta. Fast... Det var en lögn. Jag har tid. Iallafall just nu. ter, bara runt sjön. Där ligger stallet, stallet är min fristad. Sju hästar bor det i stallet. Ingen av dem är min, men jag hjälper till att ta hand om dem när dess ägare inte kan. Min favorit är Katta. Passande namn för en häst,eller hur? Det var min systers häst innan hon dog, nu är det Clarissas, min grannes häst. Hon går på en internat skola och är bara hemma på loven. Det är bra för jag får ta hand om Katta nästan året om. Ibland när mina föräldrar bråkar som mest så sover jag i stallet. Det är bara hästarna som vet det, jag har inte berättat det för någon annan. Just en sådan natt som jag sov i stallet hände det. Det som kom att förändra mitt liv.
Så här är det. Mina föräldrar bråkar jämt. Det kan vara om vad som helst. Typ pengar och om mig. Det är det vanligaste. Jag fattar inte varför de inte skiljer sig. Det borde de göra. Men nu gör de det inte och jag måste stå ut. Men det gör jag inte.
Varje gång de bråkar sticker jag. Några kilometer, bara runt sjön. Där ligger stallet, stallet är min fristad. Sju hästar bor det i stallet. Ingen av dem är min, men jag hjälper till att ta hand om dem när dess ägare inte kan. Min favorit är Katta. Passande namn för en häst,eller hur? Det var min systers häst innan hon dog, nu är det Clarissas, min grannes häst. Hon går på en internat skola och är bara hemma på loven. Det är bra för jag får ta hand om Katta nästan året om. Ibland när mina föräldrar bråkar som mest så sover jag i stallet. Det är bara hästarna som vet det, jag har inte berättat det för någon annan. Just en sådan natt som jag sov i stallet hände det. Det som kom att förändra mitt liv.


Hoppas ni gillade det.

Jättebra

Tack.
Säkert?

Den är bra!
Jag längtar efter nästa del! När kommer den?
(Är det meningen att det ska upprepa sig? Jag bara undrar... Jag menar, jag är beredd på båda svaren, det var bara... Nej! Jag försöker inte vara taskig på något sätt! Det var bara en liten fråga. Fast, nej! Vad dum jag känner mig! Slå mig i huvudet och försök att förlåta mig! Jag lovar, jag menade inget dumt!
(Ånej, Elsa! Vad har du nu gjort!))

Fattade inte frågan. Typiskt mig. Men tack? Tror jag. Och så at det taskigt att slå folk. Jag slår bara folk med vantar. Och så slår jag mig själv i huvudet ibland när jag har Dobby syndrom. Ytterst irriterande.

Kul att du vill läsa. Jag tänkte lägga ut nästa ganska snart. Jag vill inte att det ska vara så segt i början.

Hermionez-04 tror jag ville bli taggad.

Tack för taggningen!
(är förresten andraårselev pga detta inlägg)

Grattis. Tvåhundra inlägg va? Det är bra.
Var den bra?

Vad bra att du inte fattade frågan. Den var inte värd att bli fattad, eller, alltså... Äsch
Det var meningen att det skulle framkomma att ff:en var bra och att jag undrade när nästa del kommer (vilket du fattade, bra gjort! Jag skriver/säger ofta saker som ingen förstår fast jag tror att alla ska förstå... Hehe...)

Och sedan vill jag att det ska framkomma att jag väldigt sällan slår mig på huvudet, mer än lite löst vilket händer betydligt oftare. Man förlorar bara hjärnceller...
Aja, tack för att du orkade svara på mitt korkade, inte så väl planerade, inlägg och tack för att du orkade läsa igenom all det här, kanske något bättre planerade, inlägget.

Jag känner igen mig lite i Endel av vad du skriver. Jag babblar alltid om saker jag tror att alla ska förstå. Jag hoppar över de självklara sakerna. Men det är bara det att ingen fattar när jag hoppar över det. Typ vem det är som pratar. Desutom så pratar jag lite för snabbt ibland och ingen fattar vad, vem, när, varför och hur.
Och dit inlägg var inte alls korkat. Du skulle bara se mina inre samtal med mig själv. Jag tänker saker som jag tycker att jag inte borde tänka, gör allt för att sluta tänka på det, tänker sedan att personer kan läsa tankar...
Ni vill nog inte lysna längre.

Men om du jämför inlägget med mig så var det ett geni.

Aa... Säkert
(NOT!!!)