Tim Riverstone

Info: Det här är första delen av en fanfiction-serie som jag håller på att skriva. Den handlar om en pojke som Heter Tim och som ska börja sitt första år på Hogwarts. Han är enligt vissa personer ganska vild men ändå riktigt smart och intelligent och så har han en förkärlek för att spränga saker. Förvänta er inget mästerverk, jag har knappt läst igenom den.
Rating: Klarar ni Harry Potter klarar ni den här.
----------------------------------------------------------------------

Det var slutet av augusti och Tim Riverstone sprang stressat omkring i huset och letade efter olika saker som skulle ner i väskan men som av någon outgrundlig anledning inte redan låg där. Hans bruna trassliga hår flög omkring hans huvud när han sprang ner för trappan och in i köket och hans nyfikna brun-gröna ögon sökte genom rummet efter hans föräldrar. ”Mamma, pappa, har ni sett min trolldrycksbok?”. Mrs Riverstone kom in i köket och svarade lugnt ”Jag lade den precis i din väska älskling”. Han pustade ut och sprang upp för trappan igen. När han väl kom in i sitt rum så letade han upp brevet han fått för några veckor sedan från skolan Hogwarts och läste igenom listan en sista gång. När han försäkrat sig om att han verkligen hade allt gick han ner till köket och frågade ”Vad blir det för middag?”. Mr Riverstone, som för tillfället försökte få en skål potatis att skala sig själv, svarade glatt att han lagade sin speciella potatisgratäng. Tim försökte dölja sin besvikelse, det var inte direkt den godaste mat han visste.

En halvtimme senare satt familjen Riverstone samlade runt bordet och åt middag. Tim petade försiktigt i sin potatis och undrade om den brann bra, även om han inte fick lov att använda magi hemma så kunde ju inte ministeriet se att det var han och inte hans föräldrar som gjort det. När han var säker på att ingen av dem såg något så smög han ner en bit under bordet och längtade glatt till när han skulle få prova. Plötsligt utbrast Mr Riverstone ”Men det börjar ju bli sent, det är nog dags att sova för dig Tim det är viktigt att du är pigg och glad imorgon på din första skoldag!” Tim ställde sig upp och tackade för maten men när han kommit halvvägs till trappan ropade hans mamma ”Och du kan glömma den där potatisen, du vet att du inte får och du kan lika gärna vänta till imorgon på skolan! God natt” Tim kände besviket hur potatisen drogs ur hans grepp och susade genom luften tillbaks till köket. ”God natt!” svarade han surt och sprang upp för trappan.

När Tim vaknade nästa morgon var han så nervös att han inte vågade gå upp på nästan en kvart. Tänk om han skulle missa tåget, eller glömma något viktigt eller inte få några vänner eller kanske inte ens bli sorterad? Tänk om sorteringshatten inte skulle kunna välja så och han skulle sitta där som en idiot framför alla. Han undrade om han skulle få gå kvar på skolan ändå eller om han skulle bli tvungen att åka hem och bli en mugglare. Och vilket elevhem skulle han hamna i? Han var inte riktigt säker på vart han passade in, absolut inte i Slytherin och antagligen inte i Hufflepuff men kanske i Gryffindor eller Ravenclaw, hans mamma var i Hufflepuff och hans pappa i Ravenclaw. Efter en stund gick han ändå upp och klädde på sig. Han kollade att han packat allt som stod på listan och sedan gick han ner till köket för att försöka få i sig lite frukost. I köket satt hans föräldrar och åt bacon och ägg. När han kom in tittade hans pappa snabbt upp från tidningen och sade att det fanns mat på köksbänken. Tim skyndade sig att äta och han var glad att hans föräldrar var tysta för det kändes som att han skulle spy om han försökte prata. Tillslut bröt hans pappa tystnaden ”Vi åker om en timme, du har packat allt va?” Tim tittade på Mr Riverstone och svarade trött ”Jag packade för en vecka sen pappa!”. Sedan sprang han upp till sitt rum och kollade listan ännu en gång. När han var säker på att allt fanns där så tog han upp en av sina skolböcker och började läsa. Han letade upp ett kapitel om att eldsmagi och efter varje ord han läste så längtade han mer till Hogwarts och till att få prova besvärjelserna han läste om. Han hoppades på att dom skulle få börja tidigt med det men det lät inte riktigt så om man läste i boken, det verkade inte som att han skulle få chans att prova att spränga något fören han gick sitt femte år! Men han kanske skulle kunna få privatlektioner med läraren på något sätt.

Plötsligt hörde han sin mamma ropa och skyndade sig ut ur rummet och ut till bilen. De var tydligen tvungna att ta sig fram på mugglarnas sätt för att inte väcka någon uppmärksamhet, det kändes lite trist att behöva åka bil i typ en evighet (egentligen tog det bara fyrtio minuter att åka in till Kings cross) istället för att transferera sig eller använda flammpulver men Tim klagade inte.
När de väl var framme på stationen så var de tvungna att skynda sig för att inte komma sent. De sprang förbi perrong efter perrong och kom tillslut fram till nummer nio och tio. Tim visste redan hur han skulle göra och skyndade sig att springa in i den tillsynes kompakta tegelväggen. När han kom ut på perrong nio och tre kvart så var de flesta eleverna redan på tåget och han hann bara snabbt krama sina föräldrar och lova dem att han skulle skriva innan han var tvungen att hoppa på tåget. Han var precis innanför dörren när det började rulla och skyndade sig att hitta en tom kupé. Han öppnade fönstret och hann precis vinka till sina föräldrar innan Hogwartsexpressen svängde och de försvann. Först då upptäckte han att det stod en annan pojke i dörren. Han hade långt rött hår, snälla blå ögon och hans ansikte var väldigt runt. ”Hej, vill du sitta här?” skyndade sig Tim att säga. ”Ja gärna” svarade pojken i dörren ”Jag heter David Thompson, vad heter du?” David satte sig ner och Tim gjorde likadant. ”Jag heter Tim Riverstone, är du också förstaårselev?” David nickade. Hans snälla ögon och hans runda ansikte gjorde att han såg mycket yngre ut än han egentligen var. ”Är du mugglarfödd eller är dina föräldrar också trollkarlar, det är mina?” Sade Tim frågande. David tittade blygt upp och svarade ” mina är mugglare, de blev superförvånade när jag visade dom att jag kunde göra konstiga saker, för jag berättade det inte för dom först. Första gången jag visade tecken på att vara en trollkarl var när jag var åtta år, en kille i skolan hade varit elak mot mig så jag sprang hem mitt på dagen och när jag kom hem skällde mamma ut mig och tvingade mig att gå tillbaks till skolan. Jag gick tillslut med på det men när jag kom till skolan började han retas igen och jag sprang iväg ut i staden ifrån skolan. Jag gick omkring och var arg och efter ett tag sparkade jag rakt in i en vägg. Jag trodde att jag skulle få ont i foten och att det skulle vara värdelöst men väggen sprack och det gjorde inte det minsta ont. Efter ett tag lärde jag mig att kontrollera det och jag klarade nästan av att bryta av pennor och sådant bara genom att peta på dem. Efter ett tag blev jag rädd för det och berättade för mamma och pappa och bara några dagar senare kom Rektorn hem till mig och berättade om trollkarlsvärlden. Hur var det när du visade ditt första tecken på att vara trollkarl?” Tim tittade nyfiket upp på sin nya kompis och svarade ”Jag var sju år gammal och jag satt och lekte med maten och sedan hände det bara helt plötsligt, en av mina ärtor sprängdes när pappa sade åt mig att äta den. Jag tyckte att det var kul och fortsatte att tända eld på, och spränga, småsaker. Och det påminner mig om att jag får använda trollstaven nu!” . Han plockade fram den ur väskan och viftade prövande med den i luften, och från ingenstans kom det en liten stråle blek eld. David skrek till och Tim släckte den. Dom mötte varandras blickar i några sekunder och sedan började pojkarna skratta. David tog fram sin trollstav också och båda två provade att göra olika rörelser och rikta stavarna mot olika saker och det hela slutade med att de blev tvungna att framkalla vatten för när Tims hår började brinna. ”Oj då, förlåt!” ropade David men Tim bara skrattade och när rökmolnet som hade uppstått runt hans huvud försvann och David såg att han mådde bra så började han också skratta. Först då märkte de att det hade blivit mörkt ute och bestämde sig för att byta om till sina skolklädnader.

Efter tjugo minuter började tåget sakta in och utanför deras kupé kunde man höra hur eleverna började göra sig redo för att gå av tåget. Tim stoppade trollstaven i innerfickan, han började bli nervös igen nu. När tåget stannade skyndade sig de båda pojkarna ut på perrongen, de hörde en röst ropa ”Förstaårselever hitåt, kom hit alla förstaåringar”. Tim förstod att det måste vara skogvaktaren Alces, hans föräldrar hade berättat att hon skulle ta alla förstaårselever till skolan med båtar över sjön. När de hade gått i skolan så hade det varit Hagrid som gjorde det men för några år sedan hade han tydligen slutat på Hogwarts. Dom hade också berättat att Alces mormor var en vilie men att hon drack en speciell trolldryck för att det inte skulle synas och att hon inte tyckte om att prata om det. Han följde efter David till mot Alces. Hon var en kort kraftig kvinna och hennes bruna hår i en hängde ner över ryggen i en tjock, lång fläta. När alla andra elever försvunnit och en hop med små, till synes ganska rädda elever hade samlats runt henne så sade hon ”Tja, jag är Alces och jag är skogvaktare på Hogwarts. Om ni följer efter mig så ska jag ta er över sjön.” Hon gick iväg och alla elever följde efter henne mot den mörka, spegelblanka, sjön. När de kom fram så såg de ett dussin små båtar som låg förtöjda vid strandkanten. ”Högst fyra elever i varje båt”. Tim och David fick sällskap i sin båt av en flicka med röd-brunt lockigt hår, bruna ögon och ett överlägset leende på läpparna och en med nästan vitt hår som såg ut att vara lite rädd för den andra flickan. Flickan med det bruna håret vände sig mot dem och sade spydigt ”Hej, jag heter Maggie Mayer. Båda mina föräldrar gick här och de var dem bästa eleverna i sin årskurs, det var ju förstås för att de var renblodiga alla vet att renblodiga trollkarlar är bättre än mugglarfödda. Mina föräldrar säger att alla smutsskallar borde kastas ut från…” När hon sade ordet smutsskallar så blev Tim så chockad att han först inte visste vad han skulle göra. Efter en sekund så drog han fram sin trollstav och riktade den mot flickan och morrade ”Använd inte det ordet i närheten av mig om du inte vill råka illa ut!” Hon såg först riktigt förvånad ut men drog sedan snabbt sin trollstav hon också. ”Och vad tänker du göra mig? Jag slår vad om att du inte kan utöva någon magi. Mina föräldrar har förstås lärt mig några enkla formler hemma men jag betvivlar att dina gjort det. Du låter ju lika dum som en smutsskalle men jag antar att du inte är mugglarfödd eftersom du vet vad det betyder?” Tim öppnade munnen för att säga något men innan han hann ge ifrån sig minsta ljud så sade David ”Jag är mugglarfödd!”. Tim stirrade på honom, hur kunde han vara så dum? Båda flickorna stirrade också på honom, den blonda såg fortfarande rädd ut och hon med det bruna håret såg äcklad ut. Efter en några sekunders spänd tystnad skrek hon ”Åk hem din äckliga värdelösa smutsskalle, du har inget att göra på Hogwarts!” Sedan vände hon sig mot Tim och sade lite tystare ”Och jag kan ju bara tipsa dig om att hålla dig borta från smutsskallar om du vill komma någonstans i livet” Nu var Tim argare än han någonsin varit tidigare. Han ställde sig upp och gormade ”Sluta kalla min vän för det där!”. Sedan riktade han sin trollstav mot henne och en eldsflamma som var ganska mycket större än den han framkallat på tåget flög ut ur spetsen och var nära att tända eld på flickans robe men innan den hann göra det så hade Alces dragit bort honom från henne och kontakten hade brutits. Om någon av förstaårseleverna inte hade märkt vad som pågick tidigare så hade de i alla fall gjort det nu. Allihop hade stannat upp mitt i det de höll på med och stirrade nu mot Tim, Alces och tjejen med brunt hår. Alces satte ner honom på marken bredvid sjön och sade irriterat ”Hade de där varit på skoltid så hade ja varit tvungen att ge dig straffkommendering, Mr Riverstone” Tim stirrade argt på henne och sade ”Hon kallade David för… för… s… eeh… För…” Alces såg oförstående på Tim ”Hon kallade mig för smutsskalle vad det nu betyder” sade David snabbt. Alces vände sig mot Maggie och frågade ”Är det sant att du gjorde det?” hon nickade och svarade med sin spydiga röst ”Jag kallade honom för smutsskalle för att han är en smutsskalle!” Nu verkade det som att Alces blev arg och han sade med hög röst” På den här skolan tillåter vi inte att eleverna använder sådana ord och om du gör det igen så kan jag försäkra dig om att du kommer få både poängavdrag och straffkommendering så jag föreslår att du tänker över vad du säger i fortsättningen”. Maggie tittade på henne med avsky och skrek ”Jag tänker inte ta emot några förslag från dig din idiotiska vilie, du här inte hemma här!”. Nu blev Alces tydligt rasande och skrek ”Nu får det vara nog, du får straffkommendering och tio poängs avdrag och jag kommer inte att tveka att ge dig mer avdrag om du inte slutar!” ”M… men jag har ju inte ens blivit sorterad…” ”Du borde tänka över vad du säger om du inte vill ha poängavdrag! Sedan vände han sig till de andra eleverna och bad dem att sätta sig ner i båtarna igen.

Tim och David satte sig i sin båt tillsammans med den blonda tjejen och tjejen med brunt hår satte sig i en annan båt. När de väl började åka så vände sig Tim mot tjejen och sade ” Hej jag heter Tim Riverstone och min vän här heter David Thompson, vad heter du?” Hon tittade blygt mot honom och svarade tyst ” Ellie Mayer. Maggie är min kusin”. ”Vilket elevhem tror du att du kommer hamna i?” Frågade David nyfiket men när Ellie öppnade munnen för att svara så började hon istället gråta. Tim visste inte riktigt vad han skulle göra men frågade försiktigt ”Varför gråter du?” Hon tittade upp mot honom och svarade ”För alla i min familj… snyft… har varit i Slytherin och de tror att jag också kommer att hamna där men… snyft… det tror inte jag. Jag tror… snyft… att jag kommer hamna i Hufflepuff… snyft… men jag är rädd för att mina föräldrar kommer… snyft… att ogilla mig om jag inte hamnar i Slytherin… snyft … jag vill inte ens hamna i Slytherin… snyft… Maggie är så elak… snyft” Tim mötte Davids blick, vände sig till Ellie igen och sa ”Jag tror att även om du hamnar i Hufflepuff så kommer din familj att acceptera dig och om de mot all förmodan inte gör det så är jag ändå säker på att du kommer hitta de bästa vännerna du kan få på Hogwarts” Hon slutade gråta och sade tyst ”Tack”. Dom åkte resten av vägen över den stora sjön under tystnad och när de väl kom in i slottet så hade ingen av dem sagt ett ord. När de kom ut ur båtarna så stod en man och väntade på dem. Han var lång och gänglig och hade på sig en gul fluga, ett par luftiga svart-grå byxor, en grå-gult rutig skjorta och en svart väst. På huvudet hade han, förutom det mörkbruna håret, på sig en underlig, tovad hatt där det hängde olika saker som en liten blå kristall, en röd blomma och en speldosa som spelade en liten tyst melodi. ”Du är sen Alces, men inte gör det mig någonting nejdå Alces inte alls då. Du kan gå till stora salen i lugn och ro, ingen kommer att bli ledsen även om du är lite sen” Han lät glad och obekymrad och Tim fick ett intryck av att han nog var ganska förvirrad. Alces tackade och gick iväg mot en trappa. När hon försvunnit utom synhåll så tog mannen till orda igen. ”Jag heter professor. Bumblebee och jag är lärare i spådomskonst och är Hufflepuffs elevhemsföreståndare. Jag vill hälsa er alla välkomna till Hogwarts och jag hoppas att ni kommer trivas här. Om en liten stund kommer vi gå in i stora salen och ni kommer sorteras in i fyra olika elevhem. Sedan är det festmåltid och efter det så är det sovdags för alla.” Han drog fram en klocka som hängde i hatten och utbrast sedan ”Oj då, vi skulle gått för fem minuter sedan, men inte gör det någon nått att vi kommer lite sent, vi har all tid i världen, all tid i världen ja, ja… Kom nu allesammans gå på ett led efter mig så blir det bra ja!” Han traskade iväg upp för samma trappa som Alces gått upp för tidigare och de kom in ett litet rum.

Professor Bumblebee öppnade en dörr och gick in i vad som antagligen var det största sal Tim någonsin varit i. I salen fanns fyra långa bord fullsatta med elever och framför dem borden stod ett lite mindre bord där lärarna satt, i luften över borden svävade ljus som lyste upp hela salen och själva taket var förtrollat så att det såg ut som himlen utanför. Bumblebee gick fram till en pall som stod mitt framför lärarbordet, på pallen låg något som såg ut som en gammal hög med lappat tyg. Tim följde de andra förstaårseleverna och ställde sig framför honom mellan två av borden med elever. Det var knäpptyst i hela stora salen och Tim var så nervös att han trodde att han skulle kissa på sig. Efter nästan två tysta minuter så började det som såg ut som tyg att röra på sig och Tim insåg att det måste vara sorteringshatten den såg mycket äldre ut än hans föräldrar beskrivit den. Den öppnade munnen och började sjunga. Den berättade om Gryffindor som var modig , Ravenclaw som var klok, Slytherin som var slug och Hufflepuff som var flitig, snäll och lojal. Efter sången applåderade hela stora salen och efter applåderna sade professor Bumblebee förvirrat ”EEH… jaha då kan vi väl… ähum… börja sorteringen. När ditt namn blir uppropat kommer du fram och sätter dig här på stolen” Nu kom Tim på att han var nervös. Tänk om han skulle bli först! ”Emma Fudge”. En liten flicka med blont hår och Gröna ögon satte sig ängsligt på pallen och Bumblebee satte hatten på hennes huvud. Efter en liten stund ropade hatten ”Slytherin” hon hoppade lättat ner från pallen och sprang iväg till bordet med grön duk. ”Laxens Godwin”. En flicka med kolsvart blankt hår och snälla mörka ögon hoppade upp på pallen och efter bara ett par sekunder ropade hatten ”Gryffindor”. Hon tog av sig hatten och skyndade sig till bordet med röd duk. Han stod tyst och väntade på sin tur medan ”Louise Day” blev sorterad till Hufflepuff och ”Maggie Marsden” hamnade i Ravenclaw. Efter att ungefär halva gruppen blivit sorterad så ropade Bumblebee upp ” Maggie Mayer”. Tjejen med det bruna håret gick upp och satte sig på pallen som att den var en tron. Direkt när hatten nuddade hennes huvud ropade den ut ”Slytherin”. Hon log som om det inte varit någon överraskning alls. Efter några fler namn ropades ”David Thompson” upp och efter högst fem sekunder hade hatten sorterat honom till Gryffindor. När det bara var tre personer kvar, Tim, Ellie och en tjej med kort blont hår så ropades Tim äntligen upp. Han skyndade sig fram till pallen och när hatten sattes på hans huvud hörde han den säga ”hm… svårt… du ser modig ut men jag tror att du snarare är klok och villig att lära dig? Så det får nog bli Ravenclaw!” Han kände hur glädjen först sköljde över honom men när han tittade upp och mötte Davids blick så försvann den lika snabbt som den kommit. David, hans kompis. David i Gryffindor. Tim i Ravenclaw. David såg lika ledsen ut som Tim kände sig. Han gick och satte sig vid Ravenclaws bord och en elev som han trodde gick i andra årskursen vände sig mot honom och presenterade sig snabbt som Molton Drake innan han vände sig till sina kompisar igen. Han såg flickan med det korta, blonda håret bli sorterad till Gryffindor och insåg inte förens då att Ellie var kvar. Hon kunde hamna i Ravenclaw, då skulle han få en vän! Precis när han tänkt tanken insåg han hur själviskt det var. Även om Ellie hamnade i hans elevhem skulle David vara ensam i Gryffindor. Det var själviskt av honom att hoppas att hon skulle hamna hos honom. Ändå kunde han inte låta bli att hoppas, innerst inne, att hon skulle hamna i Ravenclaw. Ellie var nästan grön i ansiktet när hon satte sig på pallen och efter att hon tagit på sig hatten så tog det nästan två minuter innan den öppnade munnen. De knappa två minuterna kändes lika långa som två timmar och under den tiden hann Tim tänka mer än han gjort de senaste veckorna. Han undrade vart hon skulle hamna och om han skulle kunna vara vän med David och Ellie även om de hamnade i olika elevhem. Tänk om han inte skulle få några vänner eller om han skulle få massa vänner men någon av de andra inte skulle få någon vän alls!? Tillslut ropade hatten ”Hufflepuff”. När Professor Bumblebee tog av henne hatten var hon om möjligt ännu grönare i ansiktet än innan. Hon såg sig förfärat omkring och när hon tittade mot Slytherins bord och mötte Maggies hatfyllda blick så svimmade hon och trillade ner från stolen. ”Kära nån då”, sade Bumblebee och vände sig mot en ung flicka vid bordet där alla lärare satt, som såg ut att vara högst tjugofem år gammal. Hon hade på sig en brun-grön klädnad och en hatt som var ganska lik den som Professor Bumblebee hade på sig. ”Kan du ta med henne till hm… till mitt kontor blir bra, vi vill ju inte störa Mr Bone, Heidi?”. ”Självklart kan jag göra det Christopher” Svarade hon och lyfte upp Ellie i famnen som om hon inte vägde mer än en liten bebis. När hon väl kommit ut ur stora salen började alla eleverna viska till varandra. Tim antog att det inte direkt hände varje år att en förstaårselev svimmade när hen sorterades. Bumblebee tog med sig hatten och pallen och satte sig vid lärarbordet.

Tillslut ställde sig Rektorn upp. Hon hade på sig en olivgrön klädnad och hennes bruna hår var uppsatt i en hård knut. Det blev tyst och alla elevers uppmärksamhet var riktad mot rektorn. ”God kväll på er, mitt namn är professor McGonagall och jag är rektor här på Hogwarts. Efter maten kommer jag att berätta lite mer om reglerna och så men nu är jag faktiskt väldigt hungrig och jag antar att ni också är det.” Hon log mot eleverna ”Varsågoda och ät”. Med ens hade de tomma borden fyllts med mat. Alla andra eleverna började äta men Tim var inte hungrig alls. Han såg mot Gryffindors bord och såg att David hade börjat äta. Han vände sig mot maten och skyfflade upp lite paj på sin tallrik men kunde bara inte äta. Allt kändes så värdelöst, han hade längtat till skolan så mycket att han inte kunnat tänka på något annat i flera månader och nu när han var här kände han sig mer olycklig än han någonsin gjort innan. Varför skulle de göra det så svårt och sortera folk i olika elevhem? Han kunde väl bestämma själv vem han ville bo med? Han såg att David inte heller verkade ha någon att prata med. De andra som sorterats till Ravenclaw, Maggie Marsden, Loise King, Zack Ross och Isaak Holmes pratade ivrigt med varandra på andra sidan bordet men ingen tittade ens mot Tim. Han kände sig som den mest ensamma personen i världen där han satt tyst för sig själv medans alla andra hade någon att prata med. Efter en evighet byttes maten ut mot efterrätt och Tim tog en liten bit sirapstårta. Den var i alla fall ganska god och efter ett tag tog han en bit till, och en till, och en till. Innan han viste ordet av så hade han ätit upp halva tårtan och han var på mycket bättre humör än innan. Det skulle säkert ordna sig, även om han, David och Ellie inte var i samma elevhem så skulle de kanske ha vissa lektioner tillsammans och mellan lektionerna skulle de kunna umgås hur mycket de ville även om de inte kunde sova tillsammans. När maten äntligen försvann ställde sig Rektor Bone upp igen och det blev tyst. ”Nu tänkte jag påminna er om att förbjudna skogen är förbjuden och lika så katakomberna. Detta gäller även en viss Mr Bennett” Hon vände sig mot Hufflepuffs bord innan hon fortsatte ”Det är inte heller tillåtet med magi i korridorerna och efter klockan nio ska ingen vara ute och vandra omkring. Och med tanke på det så borde ni nog gå och lägga er nu. Förstaårseleverna följer efter sina prefekter så visar de er vägen. God natt!” Stora salen fylldes av applåder och sedan ljudet av stolar som skrapades mot golvet. Tim hörde en flicka som ropade på Ravenclaws elever, han följde efter dem andra och stora salen tömdes snabbt. Prefekten förde eleverna genom långa korridorer, upp och ner för trappor och tillslut upp i Ravenclaws torn. Där följde han efter de andra förstaårseleverna upp i deras sovsal. Tims saker låg vid fotändan till hans säng. På mindre än en minut hade han bytt om till pyjamas, dragit för de mörkblå förhängena och lagt sig i sägen. Han hörde hur Isaak pratade ivrigt med Zack men hade ingen lust att prata med dem. Det enda han ville var att få vara med David och Ellie, hans vänner. Efter ett tag tystnade de båda andra och tillslut somnade även Tim.

När han vaknade på morgonen sov de andra pojkarna så han tog på sig sina kläder snabbt och tyst och gick iväg mot ugglorna med en bit pergament och en fjäderpenna. Han skrev ett litet brev till David och ett till Ellie och frågade om de ville träffas i ett tomt klassrum. Efter en halvtimme var de samlade alla tre och David tog till orda. ”Hej… och god morgon förresten.”, han darrade på rösten. Innan någon han säga något mer började Tim plötsligt gråta. Ellie kramade om honom och sade tröstande ”Det är okej att inte vara i samma elevhem som sina vänner, tänk på hela min familj tillexempel, de är riktiga idioter och mugglarhatare från Slytherin men jag är i Hufflepuff”, Tim tittade upp på henne, tog sig samman och slutade gråta, och sedan svarade han, ”Du har rätt, jag har inget att klaga på. Och vi har ju ändå vissa lektioner tillsammans!”, han log försiktigt och de andra två gjorde samma sak. ”, Hur är de andra förstaårseleverna i era elevhem då?”, frågade Ellie. ”De i Gryffindor är riktiga idioter, i alla fall killarna. Jag hörde dem prata i gårkväll om att dem ville ut i förbjudna skogen och sedan började de prata om quiddich. Vad är det förresten?”, först fattade inte Tim vad David menade, men sedan insåg han att hans kompis var mugglarfödd. Han förklarade om reglerna och de olika bollarna och spelarna och när han var färdig var de tvungna att gå ner till frukosten. Ellie och David gick till sina bord och Tim satte sig vid Ravenclaw. Han lassade upp egg och bacon på sin tallrik och åt upp det på nolltid. Han var på mycket bättre humör nu än han hade varit en ända gång de senaste timmarna. Han var ju äntligen på Hogwarts och det var ju det an hade längtat efter i flera år. Nu kunde han lära sig cool eldsmagi och spränga saker och bara ha roligt.
------------------------------------------------------------------------------------
Berätta gärna vad ni tycker om den!

Jag tycker att du skriver väldigt bra!

Men prologen eller kapitlet var väldigt långt, det skulle var mycket enklare att läsa om du använde dig av styckeindelning!

Och skriv gärna om vad den kommer att handla om i början ( :

Jag är intresserad av att läsa!! Ser fram emot nästa kapitel! !!

Kapitel 2

När han nästan ätit färdigt maten kom Ravenclaws elevhemsföreståndare, en kort, kraftig kvinna med en mörkblå hatt på huvudet, för att lämna ut scheman. Tim var en av de första som fick sitt och såg till sin förtjusning att den första lektionen var tillsammans med Gryffindor! Han skyndade sig upp i sovsalen för att hämta sina försvar-mot-svartkonsterböcker. Sedan började han leta efter vägen till klassrummet, han fick tillslut fråga ett av spökena om vägen när han hamnat i en tom korridor full av spindelnät och någon sorts gröna svampar som växte på golvet.

När han väl var framme vid rätt klassrum träffade han David. ”Hej Tim, konstigt ställe att ha ett klassrum på va?”, Klassrummet låg nere i den kalla källaren, väggarna var skrovliga och korridoren lystes upp av magiska facklor som kastade ett blekt, grönt ljus över väggarna. ”Ja, jag undrar varför dem valde att ha det just här när det finns tusentals tomma klassrum uppe i slottet.” Innan David hann svara öppnades dörren till klassrummet och eleverna strömmade in och satte sig. Det var mörkt i klassrummet och på väggarna hängde tavlor som visade olika förbannelser och besvärjelser. Tim försökte hålla blicken borta från dem så mycket som möjligt. ”Kan jag få be er att vara tysta, eller tycker ni kanske att era ynkliga små samtal är viktigare än min lektion?” Sade en otrevlig röst från bortre änden av klassrummet. Alla vände sina blickar dit och såg en man med en lång svart kappa med stora gröna knappar och en basker på huvudet. Han hade små, stränga ögon och var riktigt skräckinjagande ”Jag är er lärare i försvar mot svartkonster och även Slytherins elevhemsföreståndare, jag hoppas att ni inte är lika stora idioter som alla andra elever. Mitt namn är Professor Fiper och jag ska som sagt undervisa er i försvar mot mörk magi, om allt går som det ska så kommer ni om några år veta allt om hur man försvarar sig mot enkla besvärjelser eller mot farliga förbannelser, ni kommer kunna avvärja en dementor lika lätt som ni borstar bort lite damm från er mantel och ni kommer känna till de oförlåtliga förbannelserna och hur man skyddar sig mot dem” David räckte upp handen. ”Mr Thompson?”, ”Vad är en dementor sir?”, Professor Fiper skrattade kallt och svarade, ”Jag gissade att någon skulle fråga, jag antar att du är mugglafödd?” David nickade, ”Det är alltid så jobbigt när förstaårseleverna inte har någon förkunskap alls, du kan väl be dina vänner förklara det istället för att störa mig mitt i lektionen?”, Han nickade igen och Professor Fiper fortsatte. ”Idag ska vi börja med det mest grundläggande, nämligen farliga magiska varelser, slå upp sidan 394 och läs kapitlet om varulvar”, Alla tog upp sina böcker och började läsa. Tim hade svårt att koncentrera sig på texten han hade framför sig när professor Fiper gick omkring i klassrummet och inspekterade deras läsande. Han tyckte hittills inte om läraren alls.

När Tim tragglat sig igenom nästan halva kapitlet bad läraren om deras uppmärksamhet. ”Nu borde ni ha läst färdigt det här enkla kapitlet men jag måste ju kontrollera att ni hänger med på lektionerna, Mr Riverstone kan du berätta vad varulvseps är för någonting?” Allas blickar vändes mot Tim när han stammade fram ”N… Nej tyvärr sir” ”Minus tio poäng för Ravenclaw. Jag hoppas att ni andra åtminstone lyckats lära er någonting. Jag vill att ni till nästa lektion ska läsa hela kapitlet om varulvar och lära er all fakta utantill, det blir prov på det på onsdag. Iväg med er nu!”.

Eleverna skyndade sig iväg och David och Tim var de första att komma upp ur källaren. ”Vad tusan är varulvseps?” frågade Tim bestört. ”Ingen aning, det stod inte i texten. Jag tycker INTE om den där läraren! Oj jag måste gå, jag har örtlära om tio minuter, vi ses!” David sprang iväg mot växthusen och Tim kollade på sitt eget schema. Spådomskonst, med Hufflepuff! Innan han hann gå ett steg till kände han hur någon knackade honom på axeln. Han vände sig hastigt om och drog fram trollstaven men upptäckte snabbt att det bara var Ellie. ”Hej Tim, jag kan vägen till tornet där vi har spådomskonst, följ med!” Hon satte fart upp och ner för de oändliga, röriga trapporna och genom korridorerna och tillslut kom de fram till en spiraltrappa. När de klättrat upp för den kom de fram till en stege som ledde upp i en taklucka. Högst upp i trappan stod en hop elever som kommit dit innan. ”Varför har de klassrummen på så konstiga ställen? Försvar mot svartkonst-klassrummet ligger i källaren i en unken fängelsehåla och det här klassrummet ligger uppe i ett torn på någon slags vind, är det inte konstigt?” Innan Ellie hann svara öppnades luckan och eleverna klättrade en efter en upp i rummet ovanför.