Dark future, dark past [SV]

Titel: Dark future, dark past.
Författare: Ciara och Primrose Granger
Rating: 12+ ( Det kommer bli blodigt och sorgligt eftersom att det är jag och Prim som skriver)
Huvudpersoner: Rose Weasley (Prim) och Scorpius Malfoy ( Emma)

Handling:

Scorpius föräldrar har lärt honom att smutskallar är dumma och idiotiska. Han kommer på sig själv med att långsamt bli mer och mer kär i henne. Han blir förvirrad, rädd och tillslut deprimerad. Samtidigt mördar någon elever på Hogwarts. Men vad händer när han är mördarens nästa offer? Och vad händer när mördaren lämnar honom vid liv?

Jag känner på mig att jag kommer att göra den här Fanfictionen helt galen. Men det ska bli kul att se vad folk tycker om den.

Ja

Taggar:
Ellysaken
Alicha black
renblodsprinsessan
Missy The Timelady

Taggar♥:
Zoella
HermioneHäst
Shadow of hope
Piggelino

LÄÄÄÄSER!!!!!
fan vilken bra blandning av författare! Emma o Prim=super-duon!

LÄSER ABSOLUT!!!

Emma + Prim = Super blodigt och sorgligt.




YAY!

haha! Men ändå! (jag skrattar när du säger att dt kommer bli supersorglit?!)

Kapitel 1

Rose Weasley

Rose Weasley, Scorpius Malfoy. Det lät inte ens bra. I teorin, kunde det inte vara bra. En Malfoy och en Weasley. Det skar sig nästan. I hela Rose liv hade hennes pappa pratat om hur oduglig Malfoys var. Han hade varnat henne för dom. När de hade sagt adjö på perrongen fem år tidigare hade han tittat på Malfoys och viskat till Roses mamma att han var helt oduglig. Att han antagligen var en uppkäftig unge. Och hade sagt åt Rose att hålla sig borta från honom. Och nu, var det precis det som hon inte gjorde. Rose kunde Scorpius schema utan och innan, när de hade olika lektioner kunde hon smyga efter honom. Bara för att få se honom. Detta hade orsakat många förseningar, och hot om en uggla hem. Men kärleken vek sig inte för något eller någon.
Om någon av hennes föräldrar fick reda på det här. Var hon dödens. Hennes mamma hade nog bara sagt åt henne att gå vidare. Men hennes pappa hade blivit rasande. Och farbror Harry hade sagt åt hennes pappa att lugna ner sig, men han hade inte tyckt om det. Han hade nog sagt åt henne att ibland gillar man fel människa. Och att det skulle gå över. Fast så var det inte. Kärlek slutade inte bara att fungera. Den fanns där, och hade funnits där sedan Roses första år.
”Rose Weasley! Sitter du där och drömmer?” Professor McGonagall gav henne en örnblick över klassrummet.
”N-nej”, sa Rose snabbt. Hon tittade på igelkotten som hon skulle förvandla till en nåldyna.
”Varför har inte din igelkott blivit förvandlad?” Frågade McGonagall.
”Jag skulle just…”, sa Rose. Hon harklade sig, riktade staven och mumlade formeln. Det kom en ljus stråle och en smäll, igelkotten svävade upp i luften och när den landade på bänken igen var det en ljusbrun nåldyna.
När lektionen i förvandlingskonst äntligen var över gick Rose ner till stora salen tillsammans med Albus. De satte sig vid James som redan satt vid Gryffindorbordet.
”Hej, vad ni ser trötta ut då”, sa han.
”Hej”, sa Rose och sneglade på Slytherinbordet. Hon kunde skymta Scorpius. Det pirrade till i magen.
Rose tog för sig av maten och åt snabbt. Sedan gick hon upp till Gryffindors uppehållsrum.
”Rensopare”, sa hon till Den Tjocka Damen som svängde upp.
Hon skulle göra det nu. Hon hade funderat på det länge och nu skulle hon äntligen göra det.
Rose skyndade sig upp till flickornas sovsal och drog fram pergament, en fjäderpenna och bläck.
Sedan satte hon sig på sängen.

Kära Scorpius, jag har länge varit kär i dig.
Men jag vet inte hur jag ska uttrycka mig.
Men du finns i mitt hjärta.
/R