En samling marodör noveller

Hej! Så detta är bara en heldel noveller om marodörerna och ingen fanfiction med handling osv. Här kommer allt från Jily till Sily vara. Marodörernas tid på hogwarts och efter. Så ja xD
Om ni vill läsa dessa skriv en kommentar så lägger jag ut första!

Lite övrigt: Denna är på svenska och kommer inte vara värre än HP..
Taggar: Emmi Ciara

Jag vill lääääääääääääsa! *Bevakar*

Yey! Så som jag lovade: Första!

En ny lek
Marodörerna satt på soffan i Gryffindorssällskapsrum. Som vanligt hade James fått en vansinig idé från Lily och hade nu samlat alla Marodörer för ett ‘Marodöriskt-Gryffindor-Möte-I-högsta-Hemlighet’ förkortat ‘MGMIHH’ och om man skulle förkorta det mer så vart det ‘MGM’. Dock kunde man inte kalla den ‘Hemlig’ med tanke på att typ 80% av alla Gryffindor elever var där inne. Men James hade som bestämt att det skulle vara hemligt.

Men vare sig om det var hemligt eller inte så satt dem samlade. Peter satt till vänster, Remus satt i mitten. sedan satt Sirius längst ut till vänster med slipsen bara hängades vid sidorna oknyten. James (som precis kommit från Lily) satte sig i en fåtöljen framför dem.
“Du inser att jag slösar tid va? Så se till att detta är viktigt Taggs”, sa Remus och suckade. James (eller Tagghorn som han kallades av sina vänner) flinade sitt vanliga nu-ska-det-busas-flin.
“Kom igen Moni!” Sa James till Remus (eller Måntand som han kallas av vänner). “Den förra leken var rolig!” Remus kollade misstroget på honom.
“Rolig?” Frågade han. “James, Tin Can grejen var inte ROLIG eller bra!”
“Den var bra för mig”, inflikade Peter glatt när han mindes förra leken. Han och James hade vunnit den med laget ‘Hornytail’ om man tänkte efter var namnet nog inte den bästa Peter hade hört. Sirius och Remus hade haft dåligare saker men haft bättre namn, ‘Wolfstar’ kanske lite vänligare?

Men vare sig vem som van den förra leken så ville Remus inte vara Med.
“Du äter allt Peter”, sa Sirius. “Kom igen! Denna blir nog inte lika dålig!” Han puffade Remus i sidan.efter många om och men hade Remus gett med sig och James kunnde berätta leken.
“Jo den heter ‘Truth or Mishefs’...” Började han. “Vi kommer be andra Gryffindorare om olika sanningar och saker att göra. Vi kommer skrivan ned en grej av båda på en lapp… Såklart massa med lappar dah men ni fattar…”
“Sedan kan vi resten”, avbröt Sirius.
“Det blir en rolig lek!” Sa Peter och kollade runt. Sirius nickade och James log stort. Remus dock såg osäker ut.
“Är ni säkra på det…? Jag menar det kan gå ricktigt illa…”
“Du gav dig in i leken, nu finns det ingen utväg”, sa Sirius med ett skratt.
“FRANK VÄNTA!” Skrek James och sprang fram till Frank Longbottom som var på väg ut.
“Jag frågar Marlene där”, viskade Sirius till Dem andra två och gick iväg till tjejen.
“Kom vi tar Lily först”, sa Peter och drog med Remus (som muttrade över att han hellre skulle plugga till den förbaskade trolldryckskonstläxan nu) till Lily som satt och skrev en uggla till sin familj.
“Hej Lils, så James fick en galen idé…” Börja Remus.
“Jag vet”, svarade Lily.
“Hur kan du veta?” Frågade Peter.
“Jo ni tror att ni pratar lågt med det är inte så…” Sa hon. “Om ni ursäktar jag måste skicka iväg ett brev.” Sa Lily och sprang iväg.
“Okej då startar vi bågon annanstans”, sa Peter och började gå bort mot Alice. En sak hade Remus klart för sig iallafall; detta skulle bli en LÅNG natt.

Så himla bra! Du dödar mig med din braighet! Ge mig meeer!

Bästa! Löööv it♥

Döden är ett bekymmer

Sirius satt på sängen med en eld Whiskey i handen. Remus skulle komma hem om en timme, han skulle inte veta vad som hade hänt. Men det stod klart i Sirius huvud, som svart på vit, som en film som inte ville ur, som en mardröm. En ren mardröm som han aldrig skulle kunna vakna upp ur, en mardröm som egentlingen var riktig. En mardröm om hans bästa vän.

James var död. James som hade varit som en bror Sirius aldrig fått, hade dött likt hans fru Lily som han alltid viljat gifta sig med. Dödade trots all säkerhet dem hade. Det var ett under att deras barn Harry överlevde. Harry var bara ett och etthalvt år gammal och överlevde med bara ett ärr likt en blixt. Och Sirius, Harrys gudfar, fick inte ens ta hand om honom!
“SKIT!” Skrek Sirius och kastade den halvfulla flaskan i väggen några meter framför honom. Flaskan kraschades i bitar och innehållet rann ut på golvet. Innan han riktigt hann tänka hade han sjunkit ned på golvet med armbågarna mot benen händerna för ansiktet och grät för sig själv.

*Remus*
Remus öppnade dörren till hans och Sirius hem mitt i skogen. Dem bodde tillsammans med tanke på att Remus inte hade något jobb där han känade mycket pengar och så vart han tvungen att bo i skogen med tanke på att han vart en varulv varje fullmåne. Sirius ville bo långt bort från hans familj så vi valde ett billigt hus i skogen, passade för båda.
“Sirius jag är hemma!” Skrek Remus och ställde ned väskan i hallen. Som vanligt väntade han på ett ‘Har du köpt mer mat?’ från Sirius men det var inte så idag.

Remus gick ut ur köket, han hade kollat vardagsrummet, köket, ute tilloch med badrummet. Nu var han påväg till Sirius rum. Han knacka på dörren.
“Sirius?” Han öppnade dörren försiktigt. Han såg Sirius sitta på golvet och Remus såg på långa vägar att han grät. “Tramptass? Vad har hänt?” Han närmade sig försiktigt. Tillslut hade han satt sig ned bredvid sin vän. Sirius svarade inte och Remus vart genast orolig. Vad hade hänt?
“DEM ÄR DÖDA REMUS!” Skrek Sirius. “PETER DÖDA DEM! Det var mitt fel Remus!”
“Så,så, det var inte ditt fel…” Började Remus och kramade om Sirius.
“Vem försöker du lura?” Sirius röst var som en viskning nu. “Om vi aldrig gjort Peter till hemlighetsväcktare så…”
“SIRIUS BLACK!” Skrek Remus. “Det… Det var inte ditt fel…” nu var även Remus nära gråten. Lily och James? Hans vänner sedan förstaklass? Hans vänner sedan tåget till första året? Allt var ofattbart. James, Tagghorn, Marodörern, busmästaren, den som drömt om Lily och försökt få ut henne i 6 år. Lily, Lils, Mugglarfödda tjejen, hon som hjälpe han med läxorna, hon som kände Remus bäst efter marodörerna. Var dem båda döda? Allt gick som en tornado i hans huvud.
“Si.. Sirius jag måste… Jag måste ut ett tag…” Sa Remus och sprang ut till köket. Detta kunde inte vara sant. ‘Choklad’ tänkte han. ‘Jag måste ha lite choklad nu…’

Superbra men sorgligt♥

men åh vad bra

Ja. Kännde mig för att skriva den av en anledning 0.o

Tack ♥

Så sorligt att det kändes i hjärtat </3 Du skriver så himla bra att du borde skriva en bok!