För alltid
Forum > Fanfiction > För alltid
| Användare | Inlägg |
|---|---|
Borttagen
|
Hej!
Jag har länge funderat över om jag ska göra en ff på mugglis, men jag har inte vetat om någon vill läsa. Men nu tack vare några mugglisars stöd kan jag äntligen lägga upp den! Spoiler: Tryck här för att visa! Spoiler: Tryck här för att visa! Titel: För alltid Huvudperson: Meliss Lenoux Plats: Hogwarts Tid: Under Harrys första andra år Handling: Meliss och hennes storebror ska flytta till London, efter att deras föräldrar dött i ett laboratorium. De lämnar allt bakom sig för att få börja på Hogwarts - skolan för häxor och trollkarlar. Bara en sak tar de med sig, även om de inte vill. Sorgen från föräldrarnas död. Länkar till alla kapitel: Spoiler: Tryck här för att visa! 9 mar, 2015 22:31
Detta inlägg ändrades senast 2015-04-11 kl. 23:48
|
|
illusionofcool
Elev 
|
Som du redan vet läser jag
 "It's not over until the mockingjay sings." // "Something unexpected happens. I begin to sing." 9 mar, 2015 22:32 |
|
Borttagen
|
Jag läser förstås! Vad annars, lixom?
9 mar, 2015 22:35 |
|
Borttagen
|
Skrivet av Borttagen: Jag läser förstås! Vad annars, lixom? Kul att du läser 9 mar, 2015 22:36 |
|
LillaBelle
Elev 
|
Bevakar
 
10 mar, 2015 07:03 |
|
MatildisenA
Elev 
|
Bevakar och läser förstås c:
10 mar, 2015 18:38 |
|
Borttagen
|
Hej!
Kul att så många vill läsa! Spoiler: Tryck här för att visa! Här kommer kapitel ett! ~Kapitel 1~ Jag satt i baksätet av taxin och tittade utngenom fönstret. Stora träd i skogen sträckte sina trädkronor mot himlen. Om mamma och pappa hade varit här nu. Åh, jag saknade de så! Jag kände en tår tränga fram från tårkanalen och sakta rinna ner från min kind. - Meliss? frågade min storebror från framsätet. - Jaa, Liam, mumlade jag. - Tänker du fortfarande på dem? Jag stönade. - Det är fjärde gången du frågar! Han nickade. - Sorry. Sover monstret fortfarande? Med "monstret" menade han min underbara lilla katt Rose i sätet bredvid. När vi hade fått välja, katt eller uggla, hade jag valt en katt och Liam hade valt en uggla. Han tyckte att det var onödigt med en katt eftersom att de (enigt honom) inte kan leverera brev. Men min Rose kan leverera brev snabbare än hans uggla, så han gjorde ett stort misstag. - Ja, svarade jag, det gör hon. Hon låg ihopkurad som en bulle och sov. Hennes vita päls och gråa nos gnistrade av solens strålar som trängde in genom fönstret. - Lilla Rose, mumlade jag och log. Jag fortsatte att titta ut genom fönstret, och nu hade vi istället kommit in i staden. - Är vi framme snart? frågade min bror. - Inte än, Liam, svarade chauffören med en suck, vi har precis åkt in i London och det tar ungefär 5 minuter tills vi är framme vid barnhemmet. -Har de hittat några av våra släktingar här än? fortsatte Liam. - Nej, inte än. Ni kommer få bo på barnhemmet i minst en vecka. Då skulle vi till Hogwarts innan alltså. Genom fönstret såg jag fullt av bilar och människor. Vissa stressade till jobbet och andra bara strosade omkring. Vi svängde in på en smak väg som gick bort från stan. Vid slutet på vägen låg barnhemmet. Det var jättestort och vitt. - Framme! ropade chauffören. Liam skuttade snabbt som attan ut ur bilen och sträckte på sig. Jag fnittrade lite tyst för mig själv. Rose sov fortfarande gott, så jag var tvungen att väcka henne. - Rose, vakna, viskade jag och började klappa henne. Då vaknade hon och jag lyfte upp henne. - Lilla du, sa jag tyst åt henne och hon svarade med ett "mjau". Efter att vi fått våra rum var det mörkt. Jag satt vid fönstret och tittade ut i mörkret. - Meliss? - Mm, svarade jag och tittade bort mot dörren. Det var barnhemsföreståndarinnan som stod i dörren. - Får jag komma in? frågade hon. Jag nickade till svar. Hon satte sig på sängkanten. - Är det jobbigt? frågade hon. - Ja! svarade jag menande. Jag berättade allt om när jag gick in till deras laboratorium hemma och såg mamma och pappa falla till golvet livlösa. - Oj! Hon tittade på mig innan hon harklade sig. - De andra barnen ska sova snart. Du får gärna vara uppe längre om du vill. Jag nickade och hon gick iväg Jag fortsatte att titta ut. Plötsligt såg jag två lysande ögon i mörkret. De glodde på mig ock jag kände en kall kåre gå längs ryggraden. Vad var det för något som tittade på mig? Detta var alltså kapitel 1, det blev väldigt kort, jag vet. Hoppas att ni gillade det! 11 mar, 2015 16:44
Detta inlägg ändrades senast 2015-03-27 kl. 15:51
|
|
illusionofcool
Elev
|
JÄTTEBRA!!!!! Det gör inget att det blev "kort" (även om man vill ha mer
 )Men vad är det som tittar på henne? Och varför...? "It's not over until the mockingjay sings." // "Something unexpected happens. I begin to sing." 11 mar, 2015 16:47
Detta inlägg ändrades senast 2015-03-11 kl. 16:49
|
|
Borttagen
|
Skrivet av Borttagen: fyfan, jävlar vad bra gör kapitel 2 nuHej! Kul att så många vill läsa! Spoiler: Tryck här för att visa! Här kommer kapitel ett! ~Kapitel 1~ Jag satt i baksätet av taxin och tittade utngenom fönstret. Stora träd i skogen sträckte sina trädkronor mot himlen. Om mamma och pappa hade varit här nu. Åh, jag saknade de så! Jag kände en tår tränga fram från tårkanalen och sakta rinna ner från min kind. - Meliss? frågade min storebror från framsätet. - Jaa, Liam, mumlade jag. - Tänker du fortfarande på dem? Jag stönade. - Det är fjärde gången du frågar! Han nickade. - Sorry. Sover monstret fortfarande? Med "monstret" menade han min underbara lilla katt Rose i sätet bredvid. När vi hade fått välja, katt eller uggla, hade jag valt en katt och Liam hade valt en uggla. Han tyckte att det var onödigt med en katt eftersom att de (enigt honom) inte kan leverera brev. Men min Rose kan leverera brev snabbare än hans uggla, så han gjorde ett stort misstag. - Ja, svarade jag, det gör hon. Hon låg ihopkurad som en bulle och sov. Hennes vita päls och gråa nos gnistrade av solens strålar som trängde in genom fönstret. - Lilla Rose, mumlade jag och log. Jag fortsatte att titta ut genom fönstret, och nu hade vi istället kommit in i staden. - Är vi framme snart? frågade min bror. - Inte än, Liam, svarade chauffören med en suck, vi har precis åkt in i London och det tar ungefär 5 minuter tills vi är framme vid barnhemmet. -Har de hittat några av våra släktingar här än? fortsatte Liam. - Nej, inte än. Ni kommer få bo på barnhemmet i minst en vecka. Då skulle vi till Hogwarts innan alltså. Genom fönstret såg jag fullt av bilar och människor. Vissa stressade till jobbet och andra bara strosade omkring. Vi svängde in på en smak väg som gick bort från stan. Vid slutet på vägen låg barnhemmet. Det var jättestort och vitt. - Framme! ropade chauffören. Liam skuttade snabbt som attan ut ur bilen och sträckte på sig. Jag fnittrade lite tyst för mig själv. Rose sov fortfarande gott, så jag var tvungen att väcka henne. - Rose, vakna, viskade jag och började klappa henne. Då vaknade hon och jag lyfte upp henne. - Lilla du, sa jag tyst åt henne och hon svarade med ett "mjau". Efter att vi fått våra rum var det mörkt. Jag satt vid fönstret och tittade ut i mörkret. - Meliss? - Mm, svarade jag och tittade bort mot dörren. Det var barnhemsföreståndarinnan som stod i dörren. - Får jag komma in? frågade hon. Jag nickade till svar. Hon satte sig på sängkanten. - Är det jobbigt? frågade hon. - Ja! svarade jag menande. Jag berättade allt om när jag gick in till deras laboratorium hemma och såg mamma och pappa falla till golvet livlösa. - Oj! Hon tittade på mig innan hon harklade sig. - De andra barnen ska sova snart. Du får gärna vara uppe längre om du vill. Jag nickade och hon gick iväg Jag fortsatte att titta ut. Plötsligt såg jag två lysande ögon i mörkret. De glodde på mig ock jag kände en kall kåre gå längs ryggraden. Vad var det för något som tittade på mig? Detta var alltså kapitel 1, det blev väldigt kort, jag vet. Hoppas att ni gillade det! 11 mar, 2015 16:47 |
|
Borttagen
|
Superbra Moa! Älskar hur du skriver, det känns som ett riktigt proffs!
Vadå kort? Det gör inget, det är bra längd, fast du får ju skriva längre om du vill! 11 mar, 2015 16:48 |
Du får inte svara på den här tråden.
Mugglarportalen