I'm nobody, just nobody...

Det här är då min första fanfiction om HP... Har skrivit om YOHIO på instagram annars...
Titel: I'm nobody, just nobody...
Språk: Svenska
Typ av text: Fanfiction (jag-form)
Antal kapitel hittils: Bara första.
Beskrivning: Fjortonåriga Juni som ska börja sitt fjärde år på Hogwarts, hon är annorlunda och får inte ta kontakt med andra elever, men en ny bestämmelse inträffar... och kanske så får hon några vänner i år?
Men nu ska ni få läsa;
---------------------------------------------
I'm nobody, just nobody, kapitel 1
Jag satt för mig själv i kupén på Hogwartsexpressen och tittade ut genom fönstret med min bok om hippogriffer. Ingen ville sitta med mig. Aldrig. Fast det gör mig inget. Just det vill jag intala mig att det gör - men det gör det faktiskt inte. Det skär djupa sår i mig. Jag vill inte visa det för andra, att jag blir ledsen, alltså. Jag är mugglarfödd. Eller renblodig. Ingen vet. Dom har testat mig med flera saker. Det en blodprovet säger att jag är mugglarfödd, det andra säger att jag är renblodig, och så fortsätter det. Och just det skrämmer många att vara i närheten av mig. Men problemet är att det är något som orsakar det, och det driver mig till vansinne. Ingen pratar med mig, förutom lärarna då. Dom vet att jag inte är farlig. Jag återgick till min bok. Plötsligt knackar någon på dörren. Jag tittar upp. Det är Pansy, Pansy Parkinson, och hennes svansar och pojkvän, Draco Malfoy. Han vrålar in i kupén,
-Ditt onormala barn, du borde inte ens få vistas här!, sa han avskyvärt och Pansy hängde på.
-Exakt!, instämde hon elakt och dom gick skrattande där ifrån. Jag kände tårarna trycka på i mina ögonen, men tvingade dom tillbaka och koncentrerade mig på boken istället.

Fem minuter senare knackar någon på dörren igen. Jag struntade i att titta upp,
-Bara lämna mig ifred!, sa jag skrämd i tron om att det var Pansy och hennes gäng igen, men istället hör jag en drömmande röst säga,
-Hej, förlåt att jag störde, jag ska gå nu.
Jag tittade upp och ser en blond tjej med drömmande ögon titta på mig,
-Nej, gå inte! Jag trodde att du var en annan!, sa jag snabbt. Jag ser hur glad hon blir och känner hur mitt eget leende går upp till mina öron. Kanske, kanske, så finns det en chans för att jag får en vän...
---------------------------------------------
Vad tycker ni`?
Skriv gärna en kommentar, skulle gör mig jätteglad!^w^
//CHiLi

Bra, men skriv gärna lite information om den i första inlägget, typ:

Titel:
Språk:
Typ av text:
Antal kapitel hittils:
Beskrivning:

Tack för att du påpekade det

Har tagit mig tid att läsa, wihi! ^^ Du skriver jättebra! :3
Om du vill ha lite konstruktiv kritik, så varsågod:



(förlåt om jag låter som någon som tror att hon vet allt och är bäst på allt, det är verkligen inte meningen!)

Haj, nu ska jag bevaka!! Längtar efter nästa kapitel ...

Hade skrivit en hel del, men den försvann...
Men nu ska jag försöka skriva en till och tack för alla fina kommentarer!^.^
Hoppas ni får en trevlig lässtund;
-----------------------------------
I’m nobody, just nobody…, del 2
Jag såg tjejens leende bara bli bredare,
”Tack!”, sa hon glatt och satte sig mitt emot mig och tog fram en tidning som hon började läsa en tiding… vänta… uppochner?
”Vad heter du?”, sa jag tyst. Hon tittade upp.
”Luna. Luna Lovegood, och du? Jag tror inte att jag sett dig innan…”, sa hon drömlikt och tittade in i mina ögon.
”Nej, det har jag inte”, konstaterade hon bestämt.
”Juni. Juni Murphy”, sa jag kort. Hon tittade på mig förvånat. Nej, inte en till som kommer rusa ut ifrån kupén!
”Jaha så det är du! Vet du att alla pratar om dig? Du verkar snäll.”, sa hon bestämt och kortfattat, men glatt.
”Tack, du är nog den första som tycker det.”, sa jag tyst och hon tittade på mig uppskattande.
”Och du är nog den första som inte tycker att jag är konstig.”, konstaterade hon och återgick till sin tidning. Konstig? Nej. Men speciell. Jag återgick till min bok. Efter fem minuter så hörde jag röster utanför dörren.
”Här kan vi sitta!”, hörde jag en tjejröst säga.
”Men Lolliga Luna och den där… läbbiga tjejen sitter där inne…”, sa en killröst.
”Det är inget fel på Luna, Neville!”, svarade tjejrösten den som tydligen hette Neville.
”Men…”, protesterade Nevile i en rädd ton.
”Jag vet att Juni också är där inne, men det finns faktiskt ingen annan kupé ledig! Kom så sätter vi oss härinne!”, sa tjejen och jag hörde kupédörren öppnas.
”Hej Luna!”, hörde jag tjejrösten säga.
------------------------------------
Hoppas ni gillade delen, fick som sagt skriva om den…
Men kommentera gärna!^_^
//CHiLi ♥

Bra :3

Hoppas, hoppas, hoppas att det kommer ett till kapitel snart! Det va ju super!!

Tack så himla mycket för de söta kommentarerna!♥
---------------------------------------------------------
I’m nobody, just nobody…, del 3
”Hej Ginny!... du är Harry Potter”, sa Luna drömlikt.
”Ja, det är jag”, sa han som hette Harry,
”Dig vet jag inte vem du är”, sa Luna och jag tittade upp på de som gått in i kupén. En tjej med eldflammigt rött hår, en kille som såg skrämd ut, och var skrämd, det kände jag på hans känslor, som jag nu visste var Neville, eftersom jag kände igen Harry från The Daily Prophet.
”Ingen speciell. Jag heter Neville”, sa den skrämda killen, som dt nu var bekräftat hette Neville.
”Vad har du gjort i sommar, Luna?”, sa Ginny och satte sig bredvid Luna, medan Neville satte sig obekvämt med en rädd min bredvid mig, och Harry bredvid Ginny. Luna tittade oförstående på Ginny.
”Ska du inte hälsa på Juni? Det är ohyfsat att inte hälsa”, sa Luna oförstående och, jag kände att hon var lite förbryllad och arg, och tittade menande på Ginny.
”Åhh.. Hej Juni”, sa hon lite skrämt och jag tittade på henne leende.
”Hej Ginny!”, sa jag glatt, men svagt, över att två personer hälsat på mig idag. Jag såg hur hon slappnade av lite.
”Juni är jättesnäll. Vi blev vänner nyss”, konstaterade Luna glatt och återgick till sin ’Hört och Sett’. Efter en stund tog Ginny mod till sig och började tala med mig.
”Du… Du går i samma årskurs som jag va?”, sa hon lite försiktigt.
”Ja”, sa jag tyst.
”Men… Jag menar, jag ser ju aldrig dig på någon av mina lektioner?”, sa hon oförståeligt.
”När jag började på Hogwarts fick de flesta av föräldrarna panik. Dom ville inte att deras son eller dotter skulle gå i samma klass som jag. Dom ville inte att deras barn skulle gå i samma klass som en sethiquew. Så jag har egna lektioner, själv ”, sa jag uttryckslöst och försökte hålla tårarna tillbaka. Jag kände Ginnys medlidsamhet. Jag kände att hon ville fråga nåt. Och det gjorde hon.
”Men… Vad är en sethiquew?”, sa hon och jag kände hennes medlidsamhet men även att hon var medlidsam.
----------------------------------------------------------
Hoppas att ni gillade delen. Sethiquew är ett påhittat ord, som jag kom på precis, då jag använde franskan som huvudhjälp. Jag har blandat två ord(Tack för att du finns Google Översätt!), men kommer inte säga vilka för då så får ni två ledtrådar om vad en sethiquew är. Fast jag lade till en bokstav också Jag valde franska för att jag tycker att det är ett fint språk.
I alla fall, kommentera gärna!♥

Bra c: