Dolder förbannelsen [sv]

VIKTIGT: Det är främst TRE saker man bör veta innan man börjar läsa. 1. Dumbledore lever fortfarande. 2. I den här berättelsen är Albus och Lily Potter(den andra) tvillingar. 3. Voldemort överlever sista striden mot Harry = han lever än i den här berättelsen.

Genere: Next generation, Kärlek, Spänning.

Sammanfattning:Lily Potter och Rose Weasley är kusiner och bästa vänner och dessutom Gryffindors prinsessor. Lilys tvillingbror Albus och hans bästa vän Scorpius Malfoy är slytheriens prinsar. Trollkarlskriget är i full gång och Voldemorts makt är större än någonsin. Tillsammans ger de fyra sig iväg på en spännande resa, men inte vilken resa som helst! De reser bak i tiden för att beskämpa Tom Dolder som 17 åring, något som inte blir så lätt som de tidigare trott.

Kapitel 1, Nattligt möte.

Regnet och blåsten piskade mott Hogwarts väggar likt en hotfull jätte som försökte bryta sig in den sena augusti natten där vår berättelse börjar. Några av de sovande portträtten vaknade och vände på huvudet när en ung flicka på 17 år passerade dem med raska steg. Hennes steg ekade i de tomma korridorerna och hennes svarta långa hår dansade efter henne.

Hon stannade vid en korsad korridor, trots att slottet varit som ett andra hem för henne i sex år kunde ibland korridorerna lura henne.

Flickan fortsatte framåt sedan till höger, sedan höger igen till hon kom fram till en ful staty.

”Jaha, vad vill du nu då?” muttrade den surt

”Jag är Lily Potter och har ett möte med Dumbledore”
sa flickan, eller Lily som vi kanske ska börja kalla henne.

Statyn hoppade åt sidan och släppte förbi Lily som snabbt skyndade sig uppför trappen.

När hon klev in genom dörren i till rektorn kontor var två andra personer redan där, den första: en mycket gammal man med långt vitt skägg och hår, en lång krokig näsa och med ett par vakna pigga blå ögon bakomde halvmåne formade glasögonen. Den andra: En flicka i hennes egen ålder med eldröda lockar som Lily kände som hennes kusin och bästa vän.

”Lils” utrbast Rose när hon fick syn på Lily ”jag var orolig att något hänt dig”

”Nej, allt gick bra” svarade Lily lugnande ”Vart är Albus och Scorp?”

”Inte här ännu” sa Rose. Hennes annars så glada bruna ögon var stora och rädda ”Kan de ha hänt dem nått?”

Men innan Lily hann svara slogs dörren upp och Albus Potter och Scorpius Malfoy steg in. De båda pojkarna var genom våta av regn och deras skor var täckta av lera. De höll varsin kvast i händerna.

”Förlåt, vi vet att vi är sena” muttrade Albus trött när han kom fram till dem.

”Det var inprincip omöjligt att håll kvastarna stadiga i blåsten och samtidigt hålla onsynlighets manteln över oss båda!” sa Scorpius irriterat.

”Ja ni båda är här nu så vi kanske ska börja” sa Rose med en irriterad blick på Scorpius, Lily visste inte varför men det hade alltid varit någon sorts rivalitet mellan dem.

”Jag tror att miss Weasley har rätt” sa Dumbledore och såg på dem ”Har ni packat allt?”

Rose plockade fram en liten väska som hon hade med sig. Och öppnade den.

”Gammeldags klädnader för vardag, Marodörkartan, alla läroböcker från året 44. .. Onsynlighets mantel” Rose tog manteln som Albus räckte fram ”Kommer vi behöva något mer?”

”Kastar!” utbrast Scorpius och Albus ”Vi kommer sopa golvet med dem när vi kommer med våra kvastar från tjugohundratalet” sa Albus triuferande.

”Tyvärr mr Potter så måste jag göra er besviken” Dumbledore såg lätt road ut ”Men era modärna kvastar skulle avslöja er ganska snabbt, Men! Skolan har låtit er få låna dessa: två stycken Komet 55!”

Albus och Scorpius kollade blekt på varann men sa inget. Rose packade ner kvastarna i den lilla väskan.

”Då går vi igenom planen igen” sa Dumbledore och ögonen bakom de halvmåneformade glasögonen glittarde.


Note: Det här är min andra fanfition, eller första, kom inte vidare långt på den första så.. men hur som helst.. mer? Jag vet att det kan verka lite rörigt så fråga gärna om det är något som är förvirrande

Jag tycker att den är jätte bra och den kommer säkert bli jätte spännande!
Bevakar♥

!!!

Kapitel 2, En plan.

Dubledore harklade sig och såg på Albus ”Så Mr Potter, vad är ert uppdrag?”

”Att resa tillbaka till 1944 och beskämpa Voldemort”

”Och hur ska ni göra det Mr Malfoy?” frågade Dumbledore vänd mot Scorpius

”Bli vän med honom och lära känna hans tankesätt och svagheter” sa Scorpius snabbt som en läxa man lärt sig utantill

”Och Miss Weasley, vilka egenskaper hos er kommer Tom Dolder att värdesätta?” fortsatte Dumbledore

”Vår blodstatus, våra skickligheter och vår lojalitet” svarade Rose

Nu vände Dumbledore sig mot Lily

”Miss Potter, Vilken skola kommer ni från?”

”vi är utbytes studenter från Beuxbatons, vår rektor var Igor Mistral” sa Lily och försökte undvika att visa för Dumbledore hur nervös hon var.

”Och era franska namn är?” fortsatte Dumbledore

”Scorpius Fontanes” sa Scorpius

”Rosaline Castillon” sa Rose, Scorpius lät höra ett skratt när han hörde namnet

”Vad Malfoy? Snäste hon surt mot honom

”Malfoy?” upprepade Scorpius med ett flin ”Je sius Fontanes!” sa han på perfekt franska

Rose gav honom en hård smäll på armen. Dumbledore skrockade åt dem och vände sig mot Lily igen

”Och ni är?”

”Jag är Lilyann Vane Genet och det här är min tvillingbror Albus Vane Genet” sa Lily och nickade mot sin bror.

”Jag vill att ni ska veta att ni är mycket, mycket skickliga häxor och trollkarlar för er ålder, jag hade aldrig gett ut ett sådant farligt uppdrag åt några andra” Dumbledores röst var allvarlig ”Ni kommer möta en ung Tom Dolder, mycket smart, begåvad och charmig” fortsatte den gamle mannen ”men han har en mörk sida, en mycket mörk sida, det är den sidan av honom ni vill besegra kom ihåg det”

Alla nickade.

”Ni ska alla dricka av det här elixiret, sedan kommer jag skicka tillbaka er till 1944 och ni kommer skickas tillbaka dagen innan examen” sa Dumbledore lugnt och pekade mot en kittel med illgul vätska i.

”Och om vi misslyckas?” frågade Albus stelt men Lily knuffade honom hårt i sidan

”Säg inte så Albus! Vi måste lyckas.. annars .. annars kommer ingen av dem att överleva..” sa Lily med darrig röst.

En tystnad fölll över rummet, de hade alla fyra förlorat mäniskor som de brydde sig om, Lily Och Albus hade förlorat sin bror James och deras farbror Bill, deras kusiner Fredric och Roxane.. Teddy Lupin som nästan varit som en bror för dem han med. Rose och hennes mamma Hermione hade kommit hem en helt vanlig dag för att finna Ron och Hugo dödade i deras hem. Lily rös, Hugo som bara varit 15 år. Hon såg på Scorpius, hela hans familj hade blivit dödade, förmodligen på grund av att de förrått Voldemort. Lily tänkte på sina föräldrar

..Harry.. Ginny..

Det högg till i hjärtat på henne. Plötsligt hördes hennes fars röst i hennes huvud: ”Lily, du är döpt efter din farmor, hon gav sitt liv för att rädda mig, jag vet att hennes modiga ande lever i dig”
Lily harklade sig, hon skulle vara modig, för hennes familj och för alla andras skull.

”Jag vill börja nu, vi har ingen tid att förlora”

Bra! Mer!

Jätte bra! Meer:-D

Kapitel 3, Professor Dibbet

Elexiret smakade hemskt. Lily såg i ögonvrån hur Albus grimaserade och hur Rose fick kvällningar, Scorpius därimot svalde det utan att göra en endaste min.

Plötsligt kände hon sig väldigt dåsig, hon blev mjuk i hela kroppen.

”Ge det här till Dibbet när ni kommer fram” sa Dumbledore och gav Lily ett kurvert , hon kramade det hårt i handen.

”Är ni redo?”

Det var dags. Det pirrade nervöst i Lilys mage. Hon tog ett djupt andetag.

Dumbledore höjde trollstaven.

”ANYMICA DEMENDO!” ropade han sedan och svängde mad trollstaven i en hastig rörelse.

Lily trodde hon skulle skrika av smärtan. Dumbledore hade berättat att det skulle vara smärtsamt för dem att förflyttas så långt bakåt i tiden, men den här smärtan hade hon inte räknat med. Hon kved. Hon kunde höra Rose jämra sig.

Hon kände hur hon lyftes upp i luften. Hon snurrades om kring bland olika färger och mönster sedan landade hon med en hård smäll på golvet. Hon andades tungt. Var det över nu? Hade de lyckats

-------------------------------------

Armano Dibbet hade ännu en av sina sömlösa nätter, han kände en oro men kunde inte förklara varför. Han la ut sex kort på skrivbordet framför sig, att spå i kort var ett av hans specialiteter.

Det första kortet var svärdet, det stod för fara, sedan stavarnas drottning, stavarnas kung, hjälten, de älskande, med darrig hand la han det sista kortet, Svärdets kung, som stod för en man, Starkt intellekt, men kan verka känslokall.

Dibbet visste vem det sjätte kortet stod för.

Tom Dolder..tänkte han då plötsligt..

PANG!

Dibbet såg sig förvirrat om i rummet. På golvet vid dörren låg fyra elever, han kände igen hogwarts klädnaderna.

”Flytta på dig Malfoy!” röt en rödhårig flicka åt en blond pojke som verkar ha landat åvanpå henne

”Vad hände med våra franska namn?” snäste pojken tillbaka mot henne

”Åh vem bryr sig?” klagade flickan och reste sig upp.

”Tjejer..” muttrade den blonde pojken kyligt.

De verkade inte märka att han stod och betraktade dem. Nu reste sig två andra figurer. En svarthårig pojke och en svarthårig flicka, båda med klargröna ögon.

Tvillingar..tänkte Dibbet och betraktade dem.
Den svarthåriga flickan mötte hans blick och hoppade skräckslaget till.

”U-ursäkta sir” sa hon och gick försiktigt fram till honom ”Ni ska läsa det här, det förklarar allt” sa hon och räckte fram ett brev.



Dam,dam,dam, Hur ska det gå för våra hjältar? Kommer de kunna fullgöra deras uppdrag?

Meerr! Jätte spännande:-)

Kapitel 5, *kom inte på något namn till kapitlet* fail..

Lily och hennes vänner betraktade Dibbet när han läste brevet. Han var ovanligt lugn tänkte Lily, som att främmande elever som transvererades till hans kontor var något vardagligt.

Han hade slutat läsa brevet nu och såg på Lily.

”Ni och er .. bror?” sa han och la sin blick på Albus som nickade ”..måste vara Albus och Lilyann Vane Genet?”

Albus och Lily nickade igen. Den gamle såg mot Rose och Scorpius ”Och ni är mr Fontanes och miss Castillon?” Rose och Scorpius nickade också.

”Ni är lite tidiga” sa den gamle mannen med ett leende ”de andra eleverna kommer inte fören imorgon eftermiddag, men lika bra det så har ni en chans att se er om i slottet. Som ni kanske förstår så är elevrummen inte öpna för elever fören imorgon, men ni kan få sova i sjukhusflygeln inatt”

”Det blir jätte bra tack” sa Rose och log. Det var verkligen längesen hon log sådär tänkte Lily.

”Tänk att jag hade glömt er, Våra nya utbytestudenter från Beuxbatons! Tja, som rektor har man ju mycket annat att tänka på, men nu ska ni få sova” Dibbet knäppte med fingrarna och en husalf stod plötsligt och bugade sig för honom ”Var så snäll och visa våranya studenter till sjukusflygeln”

Husalfen nickade och sa sedan med pipig röst ”Den här vägen”


Madam Pearl var föreståndarinnan för sjukavdelningen på hogwarts. Hon var en rar rundlagd kvinna med kort blondt hår och rosiga kinder. Hon såg snart till att alla fyra blev nerbäddade och sov djupt.

----------------------------------------------------

Albus vaknade av att solens mjuka strålar värmde hans ansikte. Han öppnade ögonen och förstod först inte vart han var men sedan mindes han.

Han satte sig upp, de andra sov tungt. Scorpius vände på sig och mumlade något i sömnen. Rose hade täcket långt uppdraget så man såg bara hennes röda lockar bland de vita sängkläderna. Han såg på sin syster, Lily.

Hon var vaken, hon såg ut genom fönstret på andra sidan om henne

”Känner du det också?” frågade hon och vände på huvudet mot honom

”Känner vad?” frågade Albus förvirrat, trots att de var tvillingar så tänkte de väldigt olika, sen kom han ihåg att trots allt t.om blivit indelade i olika elevhem.

”Känner du inte hur lugnt det är?” fortsatte hon

Hon hade rätt tänkte Albus. Det fanns ingen inget hotfullt i den här tiden. För första gången på länge kände Albus att han kunde slappna av. Han lutade sig tillbaka och tog ett djupt andetag. Äntligen.. inget krig, inga hemliga möten med orden, inga strider mot dödsätare.. bara lugn och ro..

”Bäst att vi väcker de andra” sa Lily plötsligt ”Vi har ju trots allt inte åkt hit på semster”

Glädje dödare.. tänkte Albus och steg upp


Så, jag har inte börjat på nästa kapitel än så kan inte lova när jag lägger upp det, dock kommer vi till den roliga delen nu när de äntligen ska börja själva uppdraget

Meerr! Jätte spännande:-)

den är jätte bra jag gillar hur du skriver bortsätt från att du kallar honom Dolder xD men det är för att jag föredrar Riddle