Ante tempus absumitur [PRL] Lupe - Medi

[Jag är Caleb, Vincen)

Lupple

Caleb gäspade stort innan han lutade sig mot Vincents kropp. Lektionen hade inte börjat än så han kunde lika gärna blunda några minuter till.
Helgen hade varit hektiskt nog med Veronica. Hur många gånger de hade gjort det här så blev det aldrig bättre.
Tyst drog han sig närmare Vincent och kände hur han lade armarna om honom.
Ännu en månad säkrad och han kunde pusta ut i säkerhet.
Demonen de tjänade under var nöjd med gåvan och Caleb höjde blicken för att se Vincent. Att han inte var lika trött förundrade honom.
Han tänkte på hur allt hade börjat. Det var väl för deras föräldrar hade känt varandra när de börjat samma skola? När de bildade familj så hölls kontakten. Han kunde höra skolklockan ringa och han satte sig upp i stolen och rättade till sin skjorta.
”Lycka till.” Viskade han till sig själv och sina kamrater. Läraren de skulle ha nu var inte att leka med.



Helvete! Att hon inte hade lyckats ta sig hemifrån tidigare! Lily flög av cykeln utanför skolans område medan hon sprang allt vad hon orkade. Hon hade gjort en hästsvans av det snövita håret och kände hur den slog mot ryggen.
Första dagen och hon var sen. Hur lyckades man med det?
Väl inne i skolans korridorer kunde hon äntligen ta andan och vek sig dubbelt nästan.
”Låt mig se...” Hon drog av sig den slitna väskan och drog fram pappret över vilka lektioner hon skulle ha.
”Engelska...” Hon lyfte huvudet och började småspringa mot ett klassrum.

Xaden studerade sina vänner från bakre raden. Caleb och Vincent var som alltid närgångna och Charles satt längre fram med huvudet nedsänkt mot alla sina böcker. Han själv? Var otroligt trött. Det hade varit en svår helg. Svårare än vanligt. Hans sinne var tungt och hans kropp ömmade av hans fars allt annat än ömma behandling. Han rättade till sin uniform och såg läraren kliva in. Han var strängare än de flesta och ogillade både sitt yrke och ungdomarna. Med en allvarlig blick mot tavlan rätade han på sig. Medan läraren tittade bort så kastade han en papperslapp mot Charles huvud. Han blev alltid så fäst i sina böcker. Charles tittade förvirrat upp och såg bak och mötte sina vänners blick. Xaden nickade menade mot tavlan och Charles stängde stillsamt igen böckerna och plockade smidigt ned dem i sin alltid överfulla väska. Vände sig åt rätt håll och sträckte på sig också. De alla var redo.

Mister Smith vände sig mot klassen med en djup suck. " Så hur många av er har tränat på kapitlet under helgen?" Sa han med irriterad stämma. " Ni ser otroligt trötta ut. Gjort annat kanske?" Sa han surt och stirrade mot Xaden och hans vänner. Han muttrade något om fester och alkohol innan han med smidiga rörelser delade ut ett test. " Seså. En timme. Jag vill att ni alla har rätt annars får ni med mig att göra i eftermiddag." Avslutade han mot klassen och Xaden stirrade irriterat mot tester. För i helvete. Han hade inte hunnit läsa. Han gav en enkel bön i huvudet till den mörka de tjänade om de rätta svaren och började fylla i provet. Tvekande men något inom honom visste att det han skrev var helt rätt.

Lily hade tagit sig till en dörr och öppnade dörren. Kanske för snabbt för hon kände många om inte alla blickar på sig.
"Ursäkta att jag är fel. Det kändes som hon skulle sjunka genom golvet. Hon blev röd i det bleka ansiktet och hon såg mot mannen.
"Ursäkta att jag är sen... Men är det här engelska för första års elverna?" Sa hon och svalde hårt.

Vincent såg på tavlan och plockade upp sina böcker. Det kanske hade gått en minut, kanske två innan dörren hade flygit upp och en tjej med hår vitt som snö hade störtat in.
"Åh nej" Viskade han och sedan hörde han det.
"Åh nej" Det här var inte engelskan och ,ister Smith var inte vänlig om man avbröt honom.

Xaden stirrade bak på kvinnan, tjejen som störtat in. Han förstod inte alls vem hon var. Hon var...helt...sjaskig. Han höjde på ögonbrynet och försökte hindra ett skratt. Engelska? Hon hade inte bara gått in i fel rum. Hon var i fel skola. Med en samlad blick vände han sig tillbaka mot testet. Mister Smith skulle flå henne levande och han tänkte inte stå vid hennes sida.

Mister Smith såg på tjejen med ilsken blick. Om blickar kunde döda hade hon varit stendöd. Han synade henne från topp till tå och svalde hårt. " Engelska? För första års eleverna?" Upprepade han kallt. " Du störtar in, under MIN lektion och stör ordningen. Detta är avancerad kemi unga fröken. " Röt han ilsket. " Du är på fel plats, i fel kläder. Och sen också. Du ska marschera dig direkt till rektorn." Fortsatte han sin tirad. " Med detta." Sa han och ryckte fram ett kuvert från bänken.

Xaden stirrade på sitt papper. Om denna man var otrevlig så var hans far djävulen själv. Denna flicka hade definitivt hamnat helt fel.

Caleb såg på Vincent som genast såg på honom. Snövitt hår. Det var inte många som hadde det. Men det var ett tecken på att hon var ämnad för demonen.
Han såg på Xaden och skakade på huvudet. Skulle han inte säga något?

Hon såg förtvivlad ut och hon drog fram ett brev från sin väska. Tydligt såg man skolans vapen och hon såg på honom.
"Jag är den nya eleven, stjärnstipendiumet." Sa hon med låg röst. Tårar som nu rann ner för hennes kinder.

Vincent reste sig och harklade sig.
"Ursäktar ni mig för att tala magistern?" Sa han klart och tydligt.

Mister Smith ignorerade Vincent fullständigt och klampade fram till tjejen med brevet. Han såg helt galen ut. Han stirrade på hennes kuvert med en missnöjd blick. En ännu ilsknare blick än förut. Xaden skrev klart sista frågan innan han reste sig upp och vände sig mot Mister Smith. " Mister Smith. Sir. " Sa han hövligt. " Jag är färdig med provet och kan personligen eskortera henne till rätt rum. Det där brevet är sannerligen äkta. " Sa han lugnt. Mister Smith vände sig äntligen mot honom och snörpte på munnen. "Då kan du föra henne rätt och sedan gå till rektorn med mitt brev. " Sa han samlat och nästan kastade brevet mot Xaden. " Självfallet Sir. " Log han och tog emot brevet. Bugade sig lätt mot honom innan han tog sin väska och la den över axeln och gick till tjejen. Tog hennes arm och drog henne ut ur rummet. " Du har verkligen kommit på fel fot av Mister Smith. " Flinade han och släppte taget om henne. " Kom så ska jag ta dig rätt. " Lovade han med ett mjukt leende. Hon var ämnad för en enda sak.

Charles tittade förvirrat omkring sig i rummet men så fort dörren stängdes. Föll tystnaden över rummet och alla elever fortsatte stirra ned mot sitt prov och det enda som hördes var pennornas skrapande mot pappret.

Hon såg på mannen som skrikit åt henne och torkade bort tårarna. Sedan såg hon på den unga framför sig.
"Ehm tack." Hon snyftade till och såg sig om.
"Är han alltid sådär elak?" Hon skakade i hela kroppen och stoppade ner sitt brev i väskan.
"Förlåt."

Xaden flinade lätt och fortsatte gå. "Han är sällan på bra humör. Men ingen lärare är direkt snäll. Du borde se över dina kläder. " Sa han och stannade framför en dörr. " Och knacka alltid och invänta att bli inbjuden. " Sa han lugnt. Han knackade år henne innan han försvann iväg. Vid närmaste soptunna stannade han och rev sönder Mister Smiths brev och kastade det. Han skulle aldrig frivilligt gå till sin far. Han tillbringade redan tillräckligt med tid i hans bestraffningar.

Han slog sig snart ned vid deras soffa och drog upp boken och läste igenom kapitlet kan skulle ha läst under helgen medan han inväntade sina bästa vänner. De var egentligen mer som bröder. Och för dem skulle han ta vilket straff som helst. Men inte för henne. Aldrig.

Hon såg på honom och nickade. Såg på sin mörja tröja och såg sedan bort.
"Jag hade inte råd med den." Sa hon sorgset.
"Med uniformen menar jag." Hon nickade sedan och log sedan mjukt.
"Vi kanske ses." Sa hon tyst.

"Du log för första gången på länge?" Vincent slog sig ner vid Xadens sida.
"Varför?" Sa han och blickade på honom.

Han hade sedan länge, glömt bort den dömda kvinnan med de opassande kläderna. Han smällde igen boken när Vincent slog sig ned och studerade honom roat. " För att jag lyckades fly från den galna läraren. " Sa han roat. " Man måste ha rätt handlag med en sådan man. " Sa han enkelt.

Charles kom ut till dem och satte sig ned. " Så avancerad matte sedan. Har ni pluggat?" Undrade han och Xaden stirrade på honom och skakade på huvudet. " Nej." Sa han enkelt. Charles nickade och tog fram sina anteckningar. Anteckningarna som alltid räddade honom. " Tack." Sa han och läste igenom dem och ställde några frågor och Charles förklarade och Xaden visste att han skulle klara lektionen.