Månförmörkelse

Prolog

Elden sprakade och knastrade i den öppna spisen och Remus stirrade på de dansande lågorna. Trots de tjocka pälsarna och värmen från elden så frös han. Hela hans kropp skakade och tänderna hackade hjälplöst mot varandra. Det var alldeles tyst och stilla i uppehållsrummet, kanske för att klockan bara var fyra på morgonen. Snart skulle solen gå upp över den förbjudna skogen och med den skulle slottet vakna till liv.
Remus pressade ihop käkarna för att få tänderna att sluta skallra. Sedan räknade han baklänges från hundra och när han var färdig tvingade han sina trötta muskler att samarbeta. Det var lika bra att komma igång. Komma i rörelse. Innan killarna tvingade tillbaka honom till sjukhusflygeln.
Att krypa genom porträtthålet tog honom smärtsamt lång tid och världen snurrade när han väl kom till den första trappavsatsen. Människor ur porträtten viskade mellan sig men Remus ignorerade dem. Med ett krampaktigt tag om ledstången började han gå ner för trapporna. Så fort en trappa flyttade sig så satte han sig ner på ett trappsteg och väntade tills den flyttade tillbaka innan han fortsatte nedåt. En sträcka som på en vanlig dag tog honom en kvart tog idag en hel timme och svetten pärlade i pannan när han väl satte sig vid Gryffindorbordet i Stora salen.
En kopp te och en macka med leverpastej materialiserades framför honom. Med händerna runt tekoppen mumlade han ett svagt accio, gårdagens Prophet flaxade fram till honom från en plats längre bort och bläddrade automatiskt fram nöjessidorna.

”Spara korsordet åt mig”, sade en röst och Remus var plötsligt hypermedveten om hur trött och sliten han såg ut när Sirius sjönk ner på platsen bredvid honom. En stor kopp kaffe och en hög med toastmackor trollades fram och Sirius började omsorgsfullt smeta marmelad över dem. ”Du kom aldrig upp i natt. Har du sovit någonting alls?”
Remus ryckte till när Sirius fot strök mot hans ben. De gyllenbruna ögonen läste samma mening om och om igen. Någonting om det senaste trollkarlsmodet. Hans hjärna registrerade det inte riktigt.
”Kanske en timme”, svarade Remus och fokuserade istället på den förtrollade himlen. Solen färgade himlen i en vacker djuprosa nyans. ”Hur var din dejt med Marlene? Vart gick ni?”
Sirius var tyst en lång stund och foten som pressat mot Remus vad försvann. Han kunde nästan andas normalt igen, men nu bultade hjärtat så hårt att det slog lock för öronen.
”Den var okej”, svarade Sirius tillslut. ”Hon är okej. Vi hängde på Tre kvastar, inget märkvärdigt. Du kunde ha följt med.”
”På din dejt?” Ett hårt skratt slet upp såren i hans hals. Han svalde och skakade på huvudet.
”Vi kunde ha gått”, mumlade Sirius och stirrade ner i sin kaffekopp. ”Du och jag.”

Den lilla energi som Remus lyckats samla ihop sipprade genast ur honom.
”Jag orkar inte ta det här just nu”, viskade han och slöt ögonen.
”Och jag orkar inte dansa runt dig som om jag inte-”, började Sirius, men orden försvann ur munnen på honom. Trots att läpparna rörde sig kom det inget ljud och hans blick mörknade.
”Jag vill inte höra”, sade Remus och tog ett bett av leverpastejsmackan innan han tvingade sig själv upp från bordet. Hans trötta, mörka ögon såg länge på Sirius. ”Jag kommer inte på lektionerna idag, du kan väl säga till de andra? Jag går och lägger mig…”
Sirius kunde inte göra annat än att följa Remus ryggtavla med blicken. Så snart han var utom synhåll kände han hur låsningen i tungan försvann och han svor högt. Himlen ovanför honom skiftade från rosa till djupblå och de första solstrålarna letade sig över trädtopparna i den förbjudna skogen.
”Moony, din envisa idiot”, muttrade han och drog till sig den övergivna tidningen. Han förvandlade smörkniven till en fjäderpenna och fyllde i ordflätorna med sådan kraft att han lämnade stora, blödande bläckklumpar i pappret. Han såg bort mot den öppna dörren och skakade på huvudet. ”Varför får jag inte älska dig?"


<>:<>:<>:<>:<>:<>:<>:<>:<>:<>


Är jag tillbaka? Jag hoppas det! "I walk in moonlight" är fortsatt på paus. Och för att känna att jag kan avsluta någonting så kommer "Månförmörkelse" inte att bli så många delar. Max 8-10 stycken. Jag hoppas ni vill följa våra envisa grabbar.

Verkar intressant. Jag läser gärna.

åh vad spännande! läser också gärna c: