Godsrinn striith [PRS Emma07 och Vidomina]

Vidomina

Icke min bästa bild, men den fick duga!

Namn: Tor Odensson, men kallar sig Leif
Ålder: Uråldrig basically
Ras: Åskguden
Om: Tor utger sig för tillfället för att vara en krigare, och har för att undgå alltför mångas blickar maskerat Mjölnir till en yxa (den på bilden).


Namn: Thyra
Ålder: Ca 20-25?
Om: Shapeshifter och lönnmördare. Kan omvandla sig till en varg, och har hörsel och syn som en katt - kan även smyga knäpptyst. Dotter till en valkyria och en människa.
https://i.pinimg.com/474x/af/dc/f9/afdcf964df678a3c52eba084c3f8831c.jpg

Bild:
Namn: Shiva
Ålder: 23
Ras: Hälften människa, hälften gud. Helandets gud.
Om: På grund av hennes helande förmågor har hon valt att använda kraften till att vårda. Hon är en av vårdarna i byn.


Bild:
Namn: Loke
Ålder: Uråldrig
Ras: Gud av kaos
Om: Loki ses som en skojare. Känd för att varken vara helt god eller ond. Hans huvudsakliga mål har alltid varit att skapa kaos.

Byn var större än vad Tor först hade trott att den skulle vara, men så var det ju också en marknad vilket tycktes bredda de flesta byars gränser så fort de startade. Det var förvånansvärt mycket folk ute och köpslog, trotsade det ihälliga regn orsakat av Tors dunkla humör. Han gillade inte helt och hållet att behöva hemlighålla sig på det viset, men det kunde ställa till det alltför mycket ifall det började pratas om att Tor rörde sig i byn i närheten av Shiva. Det skulle locka dit Loki med en gång, något han inte ville förrän han lärt känna halvguden lite mer. Lärt sig vem hon var, hur han skulle gå tillväga med henne. Hur han skulle få henne på deras sida.
Tills vidare skulle han hoppas på att hans tillvaro i byn inte väckte för mycket uppmärksamhet, men han trodde inte det - en kringvandrande krigare som dykt upp under marknaden borde inte ta för mycket uppmärksamhet ifall han behövde stanna kvar även efteråt.
Inne på marknaden var det fullt av köpare och säljare med alla dess varor, allt ifrån vapen och torkat kött till betydligt mer beresta handlare med deras mer exotiska kryddor. Det var dock inget av det som egentligen intresserade honom, mer än att han stannade till på ett par ställen mer för syns skull. Men han tyckte sig känna av den där halvgudens närvaro, så det gällde bara att försöka lokalisera den.

"Jag tar salvian, pepparroten och gurkmejan, tack." Shiva sträckte sig efter väskan som hängde på hennes axel för att gräva upp mynten och betalade sedan för kryddorna.
I flera år hade hon arbetat i byn som läkare och hade med sina krafter hjälpt till. Men det var mycket som även örter, teer eller andra naturliga medel kunde bota, de människor som var sjuka eller skadade. Det var dessutom till hennes fördel att ta hjälp av växterna. Med bara hennes förmågor skulle för många frågor ställas. Sådana frågor som Shiva inte kunde svara på utan att bli anklagad för häxkonster eller liknande.
De senaste dagarna hade marknaden hållits, lockat till folk från lite varstans ifrån, vilket fick folk att se nyfiket på och undersöka de varor de erbjöd sig sälja. Det kändes exotiskt och spännande. Så att folket i byn till och med trotsade ovädret.
Shiva var själv glad över att de kom dit nya ansikten. Det påminde om de tidigare dagar då hon själv vandrat för sedan ha bosatt sig i byn. Dessutom var det fantastiska och användbara varor säljare och köpmän kom med. Tja, en del iallafall.
Hon betalade och stoppade ner de små kryddburkarna i väskan för att sedan skynda stegen därifrån till nästa stånd. Trots glädjen över att vara bland andra, träffa de bekanta och nya, så ville hon inte spendera allt för länge av tiden i ovädret.
Hon klev fram till ett stånd med knivar, andra vassa verktyg och utrustning. De låg genomtänkt placerat på bordet framför henne. Egentligen skulle de locka till krigare eller liknande, men Shiva hade själv användning av verktygen. För ibland hände de att någon rejält skadad kom till henne och ett större ingrepp krävdes. Där kom verktygen väl till hands. "Den här tar jag.", sa hon och ögnade något som liknande en mindre kniv. Mannen som sålde varorna ögnade Shiva med en blick som sa att hon förmodligen var på fel ställe. Men Shiva lät sig inte påverkas av hans beteende, utan stod lugnt stilla för att visa att hon inte tänkte ge sig av. Mannen tog emot mynten och Shiva slog omsorgsfullt in det lilla bladet i något som liknande en näsduk och stoppade ner den i väskan. "Tack då.", sa hon glatt mot mannen och lämnade honom sedan för att gå en sista vända bland stånden.

Tor styrde stegen åt de stånd som hade lite mer vettiga saker, såsom vapen eller armering. Inte för att han egentligen hade något behov utav det, men det var helt klart mer intressant att kika på än tyger, kryddor och örter. Något som han hade betydligt mindre behov av. Dessutom hade han ju som mål att smälta in där, och hans ursäkt till att befinna sig här var ju just marknaden. Han kände på sig att han dessutom närmade sig flickan i fråga. Han stannade till något vid ett tält med diverse rustningar, nyfiken på dessa människors senaste påhitt. Men också för att han trodde att han fått syn på den kvinna han letade efter, han kunde förstås inte vara helt säker men närapå. Energin ifrån henne stämde, och han tyckte sig till och med kunna se några likheter vid en första anblick.
Tor hade aldrig varit bra på det där med möten, och speciellt inte första. Men det var heller inget han lade stor vikt vid, han var bättre på de viktigare sakerna - han kunde slåss för sin sak, och det var enligt honom bra mer värt att kunna slå sig ur en situation än att försöka prata sig ur den men sedan vara fast där. Därav brydde han sig inte något nämnvärt över hur han introducerade sig, även om han försökte att inte skrämma bort henne omedelbart.
"Örter. Är du en helare?" han klev upp bredvid henne då hon gick ifrån det ståndet, försökte inleda enkelt men helt enkelt för att han inte visste någon bättre plan i nuläget.

Shiva hade passerat flera av de dukade borden med varor då hon märkte i ögonvrån att någon närmade sig henne. Hennes instinkt var att stoppa handen i väskan för att leta reda på det där vassa föremålet hon nyss hade köpt. Inte för att det skulle göra stor skada, men det var iallafall något som kunde hindra denna någon att komma närmare. Men lika snabbt insåg hon att denne någon inte var till något vidare hot. Lite generat släppte hon taget om föremålet och lät de falla till botten av väskan för att sedan borsta bort smuts från händerna och fortsätta stegen genom torget. "Ja. Det är jag. Behöver du min hjälp?". Shiva sneglade då åt Tors håll för att granska honom. "Du ser inte ut som att du är härifrån." En känsla av osäkerhet visade sig. Kunde inte riktigt placera vad det var för känsla, men den verkade vilja berätta för henne att ta det försiktigt. Shiva kände ju honom inte ens. Skulle han försöka lura henne i en fälla? Hennes eget beteende störde henne. Denna ständiga med att alltid vara på sin vakt. Hon visste ju att de med makt var de med mest hot, bara för att någon annan ville ta den ifrån henne. Skrattretande. Det var bara få här som verkligen visste vem Shiva var. Och hon tänkte inte avslöja sig för en främling bara sådär.
"Vem är du?", sa hon, nästan i en viskning, men brydde sig inte om ifall han hade hört på. Det var den där känslan igen. Det var något med honom som Shiva inte kunde placera. Något välbekant, men ändå så främmande. Han var inte som alla andra här. Nej..
Shiva styrde stegen mot det närmsta ståndet och ögnade varorna. Mest krimskrams. Plockade upp det i sin hand för att undersöka det närmare, vrida, vända och klämma. Det var en charad i hopp om att vinna lite tid. Hon var helt klart nyfiken på honom, men skulle inte ta några risker.

Tor lät blicken vila på henne, försöka granska henne lite. Han var åtminstone så gott som helt säker att han hittat rätt person. Han hade aldrig varit den bästa personkännaren, men det var något med den aura hon utgav.
"Just nu, nej. Men man vet aldrig vad som behövs i framtiden." Det var sant. Nu var han inte i särskilt stort behov av någon helare särskilt ofta alls med tanke på vem han var, men det vore väl ganska normalt om en kringresande krigare ville ha koll på helare runtomkring ifall att något skulle hända. Det var trots allt en ganska riskfylld livsstil dem levde.
"Nej, jag är inte härifrån." frågan kändes av någon anledning roande, han kom ganska långt härifrån för att vara ärlig. Men det kunde ju inte hon veta.
"Jag heter Tor. Krigare, om man nu får skryta om sådant - jag har hört att er jarl skall vara en av de bästa att få följa med. Hans vinster på andra sidan havet är vida omtalade. Får man fråga vem denna vackra kvinna vara?" Han hade alltid pratat mycket, lite väl mycket för sitt eget bästa ibland. Men på ett normalt sätt, han var inte särskilt skicklig på att använda sig av pratet - skulle det bli problem vände han sig tio gånger hellre till sin hammare än sin mun. Han granskade det stånd hon närmat sig ganska ointresserat.

Shiva hade roat sig med att iaktta föremålet i sin hand då hon hörde hans namn och satte ner det ifrån sig, kvickt för att se på honom. "Tor?", ekade hon. Det såklart, det var ett vanligt namn ett stort namn kanske ett stolt ett också. Åskguden. Hon fnös och föreställde sig att hans föräldrar förmodligen haft stora förhoppningar på honom, varit deras favorit, om han så hade eller haft några syskon. Han var speciell. "Jaha, är det dig jag ska skylla på, på grund av ovädret?" Hon blickade upp mot skyn där regndropparna fortfarande föll och droppade ner i hennes ansikte. Shiva rätade på sig igen och såg på honom. Var inte längre road, faktiskt mer otålig att komma därifrån. Hon hade dröjt länge nu. Hennes plikter skulle behövas. En känsla hon hade. Var, eller hos vem, visste hon inte.
Shiva såg på honom och övervägde ifall hon skulle tala om sitt namn. Med tanke på hans aura av självsäkerhet hade han säkerligen charmat många kvinnor i sin väg. Skulle det här vara något försök att charma henne med? Men hon ville inte vara otrevlig. Han hade ju inte gjort henne något illa. "Shiva."
Hon tystnade igen då hon tänkte på deras jarl och nickade instämmande. Hon hyste stor respekt för jarlen. En omtyckt, respekterad man. "Du har träffat honom alltså?" Shiva sneglade på Tor igen. Insåg att han nog var en skicklig krigare med tanke på hans fysik. Men det var mer än bara styrka en skicklig krigare behövde för att vinna och överleva. "Vår jarl är den bästa att slå följe med.", tillade hon. "Låt mig ta dig med till honom. Så får han ta en titt på dig.", föreslog hon, då nyfiken fortfarande fanns kvar samtidigt som hon visste att det alltid fanns arbete hos Jarlen för Shiva att utföra.

Tor hade funderat fram och tillbaka på ifall han skulle använda sitt egna namn eller inte, och hade till sist kommit fram till att faktiskt göra det. Det fanns ändå gott om folk som var uppkallade efter honom, så det skulle knappast väcka några större misstankar. Men vad visste han egentligen, det här med smygande var inte hans område egentligen. Men det var en nödvändighet, åtminstone till att börja med. Innan han rekade ordentligt, innan han var säker på att hon var rätt person och att dem skulle få henne på sin sida.
"Du kan ju försöka och se om det hjälper?" flinade han glatt emot henne, insåg själv att han skulle verka tio gånger mer misstänkt ifall han omedelbart försökte förneka ett skämt. Men för att vara ärlig så hade faktiskt hans dystra humör förbättrats något vid det här laget, märkligt nog så tycktes hon ha fått honom på bättre humör. Varför kunde han inte svara på.
"Shiva. Det är ett vackert namn." det var nästan som ett konstaterande i sina egna tankar, men han riktade sen blicken och ett vänligt leende emot henne.
"Bara ryktesvägen. Jag har fått höra mycket, så jag skulle uppskatta högt att få följa med dit." huvudsaken var egentligen att få tillbringa mer tid med henne. Men att få värvning hos jarlen var en del av det, för genom det skulle han ha anledning att tillbringa mer tid i byn och nära henne.

Shiva drog roat på ena mungipan när Tor uppmuntrade hennes misstänksamhet om honom som åskguden. Hon sneglade upp mot skyn, men sänkte den strax därpå för att se på honom igen. "Jag skulle inte vilja vanära hans namn." Det fanns något mystiskt med hennes nya bekantskap. Hon ville veta mer om honom, men litade helhjärtat på gudarna. Om hennes öde var Tor så skulle det visa sig.
Hon backade undan ståndet då hon märkte att andra ville söka sig dit för att se närmare på varorna. "Jasså, du tycker det?", sa hon och fnös igen då han kallat hennes namn för vackert. "Jag är inte heller härifrån. Inte från början iallafall.", berättade hon, som om det var en förklaring till varför hennes namn var något av de mer ovanliga bland folket i byn.
Någon sekund passerade under tystnad. "Den här vägen då.", sa hon och log snett igen innan hon började gå därifrån mot den stora hallen.
De fick trängas med de andra i byn när de korsade torget ännu en gång. Vädret tycktes inte vara ett hinder för invånarna att se sig om och begrunda skatterna.
Sedan följde de den leriga vägen upp mot hallen som tornade upp sig framför dem högst upp på kullen. Så många gånger hon varit där. Och det kändes alltid speciellt varenda gång. Jarlens ställe. Men också det ställe där de samlades för att fira ihop, glädjas tillsammans. Efter plundringar, segrar och övervinneliga hinder. Jarlen var den ledande, men stod ändå nära folket. Han hade ju varit en av dem tidigare. Det kunde kanske vara en av anledningarna till varför han var så ödmjuk.
Shiva steg in och upptäckte jarlen med jarlens fru på deras troner, precis i slutet efter en audiens. Det verkade handla om något med markerna. Bönder. Shiva hörde inte helt på. Men så avslutades mötet och jarlen såg mot Shiva. "Ah, där är du! Shiva. Kom in, kom in! Jag har väntat på dig.", sa han och viftade med hela armen att hon skulle komma fram. Shiva gjorde som hon blev tillsagd och stannade en bit ifrån för att buga åt jarl-paret. "Min jarl Gerwulf." Han skrattade högt. "Låt mig presentera Tor, han säger att han är en krigare." Shiva rätade på sig och vred på huvudet för att se åt Tors håll. "Kom, Tor, presentera dig för jarl Gerwulf."