Evil in Gryffindore

Hej allihopa! Jag ska börja skriva en randig som jag valt att döpa till Evil in Gryffindore.

Titel: Evil in Gryffindore
Antal kapitel: Obestämt
Antal kapitel skrivna: 0,5 kapitel skrivna
Huvudperson: Estrelle Chompim
Utspelas, plats: För det mesta runt Hogwartsområdet
Utspelas, tid: Tredje generationen, Estrelle är lika gammal som James Potter (Harry och Ginnys son)
Handling: Estrelle är den enda i hela sin släkt som någonsin placerats i Gryffindore. Även om Voldemort nu är död så håller sig Estrelle familj på den mörka sidan. De vet saker som ministeriet ännu inte känner till om mörkrets herre.

Estrelle känner sig ensam under sin tid på Hogwarts, men blir snart vän med en av de mäst oväntade. Sammtidigt så ställer hennes föräldrar press på henne om hon ska välja den goda sidan eller sidan som alla i hennes generation tidigare gjort, den mörka. I slutet av hennes femte år på Hogwarts så händer det oväntade som för andra gången förändrat henens liv totalt.
Övrigt: Jag kommer inte gå i böckernas gång, så jag kommer antagligen förvirra er lite (eller mycket). Jag tar gärna emot konstruktiv kritik och era åsikter

Låter den bra? När minst en person visat intresse så lägger jag ut kapitel 1

// ha EM bra dag

Detta låter bra Bevakar

låter bra! *bevakar*

Tack så mycket Alva e och Idiz

Första kapitlet kommer här, dock så ber jag om ursäkt då jag hoppar mycket,men hoppas ni gillar det


”Estelle, skynda dig! Kom ner och ät frukost så att du hinner med hogwartsexpressen!” ropade mamma. Jag suckade, men bytte om och fixade mig. Tio minuter senare stod jag i köket med omelett framför mig och ett glas mjölk. Framför mig satt min storebror Evan och till höger om honom min lillasyster Eren.

Evan har redan hårt ut Hogwarts och jobbar. För Eren var det här hennes första år på Hogwarts.


När vi väl satt på Hogwartsexpressen så hade jag och Eren en egen kupé. Om jag ska vara ärlig så har jag innan annan än min syster. Vi satt tysta ända till godistanten kom.
”Vad ska flickorna ha då?” frågade hon oss och man såg att hon försökte le vänligt, men det såg bara ut som att hon ville döda oss. Vi tog var sin chokladgroda.
”Vilket elevhem tror du att jag hamnar i?” frågade hon när hon öppnat sin groda.
”Slytherin, såklart. Alla i släkten har gått i Slytherin. Alla utom jag då, men tänk inte på det. Mamma kommer ändå att älska dig.”
”Men inte pappa.” Hon tittade osäkert på mig och man såg att hon ångrat det hon sa, men jag visste exakt vad hon syftade på.

Ända sedan jag valdes in i Gryffindore så har pappa varit besviken. ”Sorteringshatten lyssnar på vad du säger, så du måste ha valt Gryffindore” eller ”Gryffindore har ju ingen chans för elevhempokalen!” brukar han mumla. Och sen jag blev placerad i Gryffindore så har han börjat vara konstig. Alltså de senaste 4 åren.

Väl vid matsalen så stod d de nya eleverna på ett led och alla andra satt på sina platser. Jag slog mig ner vid Gryffindorebordet, till höger om mig satt Rosé Granger Weasley och till vänster satt ingen.

”Darin Aldore.” ropade McGonagall och en kort, nervös blond pojke.

”Hufflepuff!” skrek sorteringshatten och pojken satte sig lättat bredvid Ashley Stone, den snällaste från Hufflepuff, under applåder.

”Kareem Alnord.” ropade McGonagall och en självsäker, ordentlig pojke hick fram.

”Ravenclaw!” ropade hatten.
Tillslut kom Erens tur.
”Eren Chompin.” sa McGonagall.
Eren var blyg, och det syntes på henne, men hatten hann knappt nudda vid hennes hår innan den ropade:
”Slytherin!” Alla applåderade och det kändes som att jag skulle sjunka ner i marken. I just den sekunden önskade jag att jag var Eren.

Maten var egentligen god, samma sak med efterrätten, men när man sitter där bland folk som inte vet att du finns, som tycker att du hör hemma någon annan stans (vilket du egentligen gör) och folk du vet snackar skit om dig, så är det inte så lätt att njuta. Tänk om Eren gick emot mig? Eren, min syster. Eren, min ända och bästa vän.

Nästa morgon försov mig. När jag är ombytt och har borstat håret så går jag ut ur sovsalen och in i sällskapsrummet. I sällskapsrummet fanns bara en person i soffan, James Potter. Jag hade inga problem med James och hanns familj, men mina föräldrar hade. Mina föräldrar var läskigt emot Potter och hanns familj. Jag märkte dock att James misstänker att min familj är trogna för Mörkrets herre.

”Du är sen, Chompin.”
”Du har inte med det att göra, Potter.”
”Var inte så kaxig, du vet redan att du inte ska vara här.” Han döljer ett skratt och reser sig ur soffan.
”Ursäkta?”
”Hela din familj tror på att Mörkrets herre lever, du också.”
”Och? Han är ju död, eller hur? Då spelar det väl det ingen roll om vi tror på honom eller inte, Potter.”
”Du har tur att jag inte berättar om dig och din familj. Min pappa skulle kunna göra exakt vad han ville med dig och din familj.”

Bra!!

Tack så mycket Idiz och Alva e

Bra!

Här kommer kapitel 2! Taggar Alva e och Idiz. Stort tack till er ❤️


Jag svalde. Vad sa han precis? Han log hånfullt och marscherade sedan ut genom porträttet. Jag svalde ännu en gång. Han kunde bara inte mena det.

Den dagen gick hur trögt som helst. Jag kunde se i ögonvråt hur James stirrade på mig. Jag ville inte finnas. Inget var som det skulle. Det kändes tungt i hjärtat, kunde Harry Potter göra något mot mina föräldrar? Sa James så bara för att reta upp mig, kanske?

Efter sista lektionen som var Försvar mot svartkonster så ropade läraren in mig och James. Min första tanke var att James bett om en tid med en lärare för att berätta om att mina föräldrar var trogna till Mörkrets herre, men så var det inte.

”Jo, Estrelle, James har gått med på att hjälpa dig inom Försvar mot svartkonster. Underbart, eller hur!” sa lärarinnan.
”Jag gick med på att hjälpa en elev, men jag visste inte att det var henne du pratade om!” Sa James ilsket och chokat.
”James Potter, vad är det för fel att hjälpa miss Chompin?” sa lärarinnan strängt.
”Varför i hela friden ska jag lära henne försvara sig mot något som hon själv kan utföra?”
”Vad menas med det, Potter?”
”Att hon och hennes familj år dödsätare!”
”Du hjälper henne, klart! Jag förväntar mig att ni båda är här klockan 19 ikväll, inte en minut senare.” Hon pekade mot dörren för att visa att vi ska gå och utan att säga ett ord till gick James.

Senare vid 18.45 började jag gå mot fängelsehålorna som används som klassrum. Bär jag kom dit var James redan där, men han var inte liks arg.

”Så, jag lämnar er här och jag är tillbaka om en timma. Under tiden ska ni öva på det kommande provet. Uppfattat?” Vi nickade och lärarinnan lämnade salen.

”Jag tänker inte hjälpa dig.”
”Jag vill ändå inte ha din hjälp, Potter.”
”Men du behöver den.”
”Tyst innan jag...” jag hejdade mig.
”Innan du vadå? Använder Svart magi mot mig?”
”Ahh, tyst bara!” Jag drog fram min trollstav och skrek: ”Expelliarmus!”

I vanliga fall hade det inte varit fel att använda Expelliarmus, men den här gången så flög James mot stenväggen och slog i bakhuvudet. Han började blöda näsblod och kort efter det så svimmade han. Jag kände panik. Jag tror att jag stod där i 20 minuter innan jag fick tillbaka förståndet. Var han död eller hade han bara svimmat? Jag vågade inte gå fram till honom. Jag sprang istället upp till sjuksköterskan. Efter det så gick allt så snabbt. Jag hann inte med mina egna tankar, men jag minns en sak. Jag började gråta. Gråta över James Potter? Nej. Gråta över konsekvenserna, över vad jag gjort. Jag skulle vara anledningen till ett dödsfall.

Nästa morgon när jag vaknade så visste jag att ryktet var spritt. Jag ville inte gå upp ur sängen, men var tvungen. Klockan var fortfarande bara 06.14, men jag var tvungen att äta frukost tidigare än de andra eleverna. Annars så skulle folk stirra och glo. Jag drog försiktigt upp gardinen som täckte min säng för att inte väcka de andra tjejerna, men de var redan vakna. Var och en av de satt med hakan i knät och stirrade på mig. Jag visste vad de tänkte på.

Efter sista lektionen gick jag till sällskapsrummet. När jag kom in så glodde varenda Gryffindorelev på mig. Alla utom James och hanns syster då. Folk började mumla och viska om mig

Efter det så gick jag till James. Han var hos sjuksystern, inte konstigt efter smällen som han tagit. Bredvid honom så satt hanns syster Lily och grät och hanns bror Albus som i ett misslyckat försök försökte trösta Lily.

Sjuksystern Madam Sveér kom in i rummet.

”Albus, Lily sötnosar ni måste tyvärr gå nu. Ni kan komma tillbaka sen.” sa hon och utan ett ord gick de ut.

”Vad var det som hände, Estrelle?” frågade hon vänligt.
”Jag föll när jag skulle visa henne en trollformel och om inte hon hade hämtat dig så skulle jag vara död. Tack. ” det var James som hade vaknat och han log vänligt mot mig. Madam Sveér harklade sig.
”Jaha, om det var så det var så antar jag att vi ska tacka dig Estrelle. Du behöver tyvärr gå nu.” Jag bara nickade och gick därifrån.

Vad hade just hänt?


Hoppas ni gillade kapitlet! Ha en fortsatt bra kväll ❤️

Ny läsare. Väldigt bra kapitel.

Tack så mycket ❤️