A True Love Story~ Harry&Hermione

Namn: A True Love Story~ Harry&Hermione
Språk: Svenska
Huvudpersoner: Harry & Hermione
Synvinkel: Hermione ("jag" form, bara handlingen är annorlunda)
Handling: Heemione går sitt sjätte år på Hogwarts och allt har förändrats... Hon börjar se på Harry som mer än bara en vän och hon tror att Harry känner samma sak. Men Ron förstör, han har ju sitt förhållande med Lavender, varför lägga sig i i Hermiones liv?

Kapitel 1 "Blicken"

Jag och Harry satt själva i uppehållsrummet. Jag hade en bok i knät och jag såg i ögonvrån att Harry då och då kastade en snabb blick på mig och sedan kollade tillbaka på alla sin pergamentpapper, jag låtsades läsa. Till slut efter en väldigt still tystnad så kastade jag bli Ken upp från boken, jag fötter av Harry varma leende och jag fnissade till. Plötsligt öppnades porträtthålet och där kom Ron och Lavender in. De som hade kommit skrattandes in i rummet hade vid första åsynen av mig och Harry tystnat till, Lavender hade kastat den där blicken mot mig som hon hade gjort sedan tredje året varje gång hon såg mig med Harry eller Ron, även om jag aldrig var med Ron något mer.
"H-he-hej Harry." Stannade Ron fram. Han kastade en blick mot mig, vi hade ögon kontakt i några sekunder innan jag argt tittade bort. Jag visste att han inte vågade prata med mig.
Harry svarade inte, det var jag tacksam över. Harry hade alltid varit en bättre vän. Alltid. Harry vände sig om och gav mig ett, svårt synligt, leende. Jag nickade stillsamt och gick in i sovsalen. Jag satte mig på sängkanten och Krumben hoppade upp i mitt knä. Jag hade haft honom sedan början av det tredje året här på Hogwarts. Jag började tänka på flera saker samtidigt... När vi hade varit på ministeriet innan sommaren, att jag trots var mugglarfödd satt på sängkanten i sovsalen, i uppehållsrummet, som låg på Hogwarts. Hogwarts. Livs äkta. Jag suckade och bytte om till pyjamas.


Det var svårt att somna, som vanligt. En halv timme senare hörde jag någon komma in i sovsalen.

"Du skulle sett Hermiones reaktion när Ron tittade på henne!" Jag kände igen rösten, det var Lavender.
"Eh, synd. Jag var på biblioteket med Padma." Jag förstod att det var Pravati Patil, tvillingsyster till Padma Patil och Lavenders närmaste vän.
"Jag tror att Granger är avensjuka på mig!" Fortsatte Lavenders irriterande röst.
Det hördes röster utanför dörren och Pravati sa:
"Kom, vi pratar någon annan stans!" Jag såg genom himmelsängen hur hon vinkade med sig Lavender.
De gick ut ur rummet och jag var rasande. Bara för att de inte såg att jag var där så pratar de skit om mig! Jag var så arg på de, jag visste att Kavender gjorde det sen hon blev tillsammans med Ron, men jag trodde inte att Pravati gjorde det.



Första kapitlet blev tråkigt, men det blir bättre sen

Bra!

Tack

Ingen orsak

❤️

Jättebra!

Tack ❤️






Kapitel 2 "Lunas fråga"

Jag kom in i det varma slottet efter att ha varit hos Hagrid, han verkade fortfarande ledsen över att jag, Harry och Ron, det kändes konstigt att änns tänka på hanns namn, hade valt bort hanns ämne. Jag suckade, till ochmed när man andades inne i slottet så kom det en kallt rök ur munnen. Jag gick in till biblioteket och möttes av mrs. Prince vänliga ansikte. Jag tänkte på det som hade hänt kvällen innan, det om Lagender och Pravati, jag hade väl inte gjort någon blick åt Ron, jag suckade ännu en gång. Jag stannade till vid en av hyllorna som var proppade med böcker, jag la huvudet på sne och bara stirrade... Det var dör som jag, Harry och Ron för 6 år sedan hade letat efter en bok som skulle förklara vem Nicolas Flammel var.

"Vad tittar du på?" Det var den drömmande mjuka rösten, Lunas röst, hon hade ställt sig bredvid mig och härmade mig med huvudet på sne.
"Va! Ingenting!" Jag var förvånad över hennes uppdykande.
"Är du och Vessly fortfarande vänner?" Hon hade ställt sig som sitt vanliga jag igen och tittade nu på mig.
"Va? Vad menar du?" Jag tittade på Luna, även om jag mycket väl visste vad hon menade.
"Du hörde vad jag sa, du och Ron!" Det minsta leende hon någonsin haft dök upp på hennes läppar.
Jag suckade och ryckte på axlarna. Hon nickade för att visa att hon förstod.
"Hur går det för dig då?" Jag försökte byta ämne.
"Det är bra, idag retade några elever mig och kallade mig för Lolliga Luna, men Ginny, Ginny Weasley, hjälpte mig. Hon är snäll, kanske inte direkt som sin bror." Luna började stirra upp i taket nu istället.
Jag skrattade lite tyst och fortsatte stirra på den fyllda bokhyllan.
"Gillar du Peeves?" Luna tittade på mig ännu en gång.
"Går det att gilla Peeves?" Vid mitt svar ryckte Luna lite på axlarna.
"Jag, menar, han mjölbombar oss, skriker, irriterar folk och..." Jag hade avbrutits av en fnissning, en som jag kände igen väldigt bra.

Jag vände mig om, Luna hade hunnit före att se vem det var. Det var såklart Ron och Lavender. Hon red på hanns rygg och de stoppade till och tystnade vid synen av mig och Luna, exakt som igår kväll. Det blev stelt, Ron kastade en snabb blick på Lavender och hon nickade motvilligt.
"J-J-jag v-v-vill bara-a f-..." Ron blev avbruten av Lavenders suckning. Hon himlade med ögonen och sa:
"Ronnie undrar varför du är arg på honom." Hon kastade en blick på mig.

Jag gick bara där ifrån, jag hade lovat mig själv att inte prata med Ron, i det här fallet inte med Lavender heller.