Vänskapen mellan Cho och Hermione

Hej! Nu tänkte jag och Ebba_Hermione skriva en fanfiction tillsammans. hoppas att ni gillar den

Skrivare: Ebba_Hermione och Ida_Cho
Huvudpersoner: Hermione Granger och Cho Chang
Antal kapitel: vet inte riktigt
Färdigskriven: Absolut inte
Utspelar sig: Under Harrys femte år.
Handling: Cho har "förått" DA och ingen vill vara med henne. Men sedan kommer Hermione, för att fråga hur det är med henne. De blir genast goda vänner. Hermione kokar av ilska för det som Umbridge har gjort. Hon är arg ända tills Neville kommer och berättar en nyhet som gör nästan alla väldigt glada...

Vi kommer att skriva varannat kapitel så varannat kapitel skriver jag och då är det ur Chos perspektiv. Varannat kapitel skriver Ebba och då är det ur Hermiones perspektiv

Alltså jag "är" Cho och Ebba "är" Hermione.

Det blir förmodligen några kapitel i veckan

Med "Ebba" menar hon mig!

Kap. 1

Det kändes som om alla undvek mig, vart jag än gick. På lektionerna, i stora salen, i sälskapsrummet, i sovsalen, till och med i korridorerna kastade folk menande blickar.
Alla mina vänner som jag hade haft, hade lämnat mig ensam och utfryst.

Jag gick upp för trapporna och satte mig i en tom korridor. Mina ögonlock sved och tårar började falla ner för mina kinder.
-"Om jag bara inte hade varit en häxa", sa jag tyst till mig själv. "Om jag bara inte hade fått det där brevet, om mina föräldrar bara inte hade varit av trollkarssläktet"
Men det fanns inget jag kunde göra åt saken. Ingen skulle tro på mig om jag sa sanningen.

Jag satt där en lång stund och funderade. Plötsligt kom en tjej gående emot mig. Hon bar en Gryffindor-klädnad, hennes hår var ljusbrunt och rufsigt och såg lite orolig ut. Jag tänkte efter. Hade inte jag sätt den där tjejen innan? På DA mötena? Då kom jag plötsligt på vem det var. Det var Hermione Granger. Hon gick i årskursen under mig och hon var bäst i sin årskurs.
När hon var framme vid mig gjorde jag mig beredd på att hon skulle säga något taskigt, men hon bara slog sig ner bredvid mig. Hermione sa inget på en lång stund, hon bara satt och betraktade mitt rödgråtna ansikte. Tillsist frågade hon:
-"Hur mår du egentligen Cho? Och varför sitter du här? Ensam i en korridor".
Jag visste inte var jag skulle börja, men innan jag visste ordet av det hade jag berättat allting. Om DA, att Professor Umbridge hällde veritacerum i mitt tee, att mina vänner frös ut mig, att alla titta elakt på mig och kallade mig för förrädare.
När jag var klar tittade jag på Hermione. Jag hade inte väntat mig att hon skulle förstå, men hon satt och lyssnade tålmodigt.
-"Jag förstår dig", sa hon.
Jag tittade länge på henne för att se om det var någon att lita på, men hon log bara tillbaka.
Sedan tog hon mig i famnen och vaggade fram och tillbaka, fram och tillbaka,  fram och tillbaka, en lång stund.
När hon hade släppt mig, tittade jag på henne och sa:
-"Tack för att du bryr dig".
-"Det är väll det vänner är till för?" Svarade Hermione och log.
De orden värmde mitt hjärta.




Det var det första kapitlet! . Nästa kapitel skriver Ebba och då blir det ur Hermiones perspektiv

Kapitel 2
Hermiones perspektiv

På vägen till Gryffindors sällskapsrum tänkte jag på samtalet jag haft med Cho. Hon var ju snäll, det var ju faktiskt Umbridge-tanten som var elak. Cho kunde ju inte hjälpa att hon hällde Veritaserum i hennes te.
- Mimbulus Mimbletonia, sa jag till tjocka damen som svängde undan så jag kunde klättra in. Där satt Ron och Harry i våra favoritfåtöljer och pratade
Var har du varit? Och varför ser du så glad ut? Frågade Ron.
- jag var i... ehh... i biblioteket, svarade jag och gick och satte mig i den lediga fåtöljen. Om jag erkände för Ron och Harry att jag umgåtts med Cho skulle de undvika mig för evigt!!!
- Men det förklarar inte varför du ser så glad ut, sa Ron.
- Men ge dig Ron, det är väl bra om hon är glad, sa Harry som hade suttit och tittat på de båda vännerna som diskuterade.
- Du har träffat Viktor!!!!! Tjöt Ron.
- Va? Viktor Krum? Han bor ju i Norden och går i skolan! Hur skulle jag kunnat träffa honom?? Sa jag.
- Jag håller med Hermione, Ron. Nu får du ge dig! Å där kommer Neville! Hallå Neville!!! Ropade Harry.
-Hej Harry, Ron & Hermione. Har ni sett Cho? Hon frågade om Dean ville gå ut med henne men han sa nej förstås. Vem vill gå ut med en förrädare?? Jag tänkte att jag skulle säga det till henne, asså att ingen nånsin kommer vilja gå ut med henne. Svarade Neville och gick iväg utan att vänta på svar.
- Fy vad taskiga ni är Neville! Tänk dig hennes situation, hade du verkligen velat bli behandlad på det sättet!!?? Ropade jag efter honom men han svarade inte för han hade redan passerat Tjocka Damen!
- Ehh Hermione, du sitter väl inte och försvarar förrädaren? Hon förrådde DA, kommer du inte ihåg det? Sa Ron och Harry med en mun.
- Men tänk om det inte var hennes fel!! Tänk om det var Umbridge som hällde Veritaserum i hennes te!? Sa jag. Jag tänkte att jag skulle försöka mjuka upp dem så att jag kunde berätta att jag är kompis med henne!
- Jag önskar att det var så Hermione, tro mig jag tycker fortfarande hon är söt. Men det hon gjorde är oförlåtligt, sa Harry.
- Kan vi inte ge henne en chans till?? Snälla! Jag tror ho. Har ett gott hjärta, protesterade jag.
- kom Harry, vi går till sovsalen och övar på Professor McGonagalls läxa. Så kan Hermione få sitta här och beundra Cho själv. Hon kanske också är en förrädare, sa Ron surt.
- Men Ron hon sa ju bara att hon tyckte att vi skulle ge henne en chans till. Det kanske vi faktiskt borde göra... försökte Harry.
- Å börja inte du också snälla ni, jag hår väl själv då Godnatt!
- Men Ron!! Sa jag.
Jag kommer aldrig, nånsin kunna berätta för Ron att jag inte var i biblioteket, men kanske för Harry. Det är värt ett försök.
- Du Harry... jag var inte i biblioteket innan... Började jag
- Tänkte väl det, du är inte särskilt bra på att ljuga, avbröt Harry med ett vänligt skratt. Men vart var du då?
- jag var med... med, fortsatte jag, men det var för svårt att säga "Cho".
- du var väl inte med Viktor? Det skulle krossa Rons hjärta totalt! Sa Harry
- nej det är klart att jag inte var, vi är ju bara vänner. Jag var med... Cho! Sa jag, där var bomben släppt, det var bara att vänta på Harrys reaktion.
-men hon är faktiskt snäll och ensam. Det var Umbridge som hällde Veritaserum i hennes te. Cho förrådde inte DA med flit!! Fortsatte jag.
-Oj det var inte vad jag trodde!! Jag måste be henne om ursäkt! Hon kanske fortfarande vill gå ut med mig om jag har tur. Om hon inte är kär i Dean nu. Jag går och letar efter henne sen går jag nog och lägger mig, Godnatt!! Sa Harry.
- Godnatt Harry! Men du, snälla säg inte till Ron att jag är kompis med Cho. Tack för att du tror mig och henne, Sa jag.
- Nejdå det gör jag inte, sa Harry och gick ut genom poträtthålet.
Å vad skönt att Harry tror mig. Men det hade varit så skönt om Ron också trodde mig. Men han kanske mjuknar med tiden. Å vad ska Cho tänka när Harry kommer och frågar om hon vill gå ut med honom? Måtte hon säga ja!!

Slut på kapitel 2!!

Nästa kapitel skrivs av Ida_Cho

Superbra, bevakar!!!

Bevakar

Tack så Mycket!
(Turneringen i magisk trekamp har inte ägt rum)


Kapitel 3
Chos perspektiv

Det märktes tydligt att alla trodde på olika förklaringar till att jag förått DA. Men det fanns bara en som visste sanningen, förutom jag.
Jag tänkte på Hermione medan jag gick genom uppehållsrummet. När jag tänkte på henne kändes det inte lika jobbigt när folk var elaka. Mitt tålamod hade liksom blivit starkare.
Inne i sovsalen satt mina förra vänner på Mariettas säng och pratade lågmält med varandra. De tittade upp när jag kom in, men fortsatte sedan ivrigt sin diskussion. Jag ignorerade dem och gick och la mig. Sedan somnade jag fort.

Dagen efter vaknade jag med ett ryck. Jag hade haft en så bra dröm, om att Hermione hade placerats i Ravenclaw istället för Gryffindor. Tanken fick mig att le.
Jag tog upp schemat ur väskan och kollade om jag skulle ha någon lektion med Hermione idag. Vi skulle ha två lektioner med Gryffindorarna, då tanken slog mig att vi inte gick i samma årskurs och att vi bara skulle ses i stora salen. När jag tänkte på stora salen började min mage att kurra och jag satte fart mot frukosten.

-"Cho! Cho! Vänta!!!" ropade någon bakom mig i korridoren. Jag stannade och vände mig om. Bakom mig kom Harry springande i full fart. Han stannade och såg på mig.
-"Jag hittade dig inte igår kväll", sa han lite anfått. "Men frukost visste jag att du skulle äta".
-"Eh.... Ja, det brukar man göra", sa jag förvirrat.
Harry såg på mig med en lite generad blick.
-"Saken är den att jag undrar en sak. Vill du gå ut med mig?" frågade han "Det är en hogesmeade helg i helgen".
Mitt ärliga svar var nej, eftersom jag hade känslor för en Huffelpuff kille som hette Cedric, men samtidigt kunde det ju vara värt ett försök.
-"Visst", sa jag glatt. Han log.
Sedan tog vi sälskap ner till stora salen.

Det var kapitel 3. Nästa kapitel skrivs av Ebba_Hermione. Förlåt för ganska kort kapitel!

Jättebra hörni!! Längtar till kapitel 4!! Bevakar!!

Tack!

Super längtar efter nästa kapitel!