Skilda vägar

Helluu!

Här kommer jag med en ny ff!
Den handlar och två mugglarfödda tvillingsystrar som kommer till Hogwarts, och de är helt olika. Här kommer lite info om personerna:

NAMN: CASSY RIVERHOOD
ÅLDER: 11
UTSEENDE: BRUNT, RAKT HÅR UPPSATT I EN TOFS, TURKOSBLÅ ÖGON, BUSIGT LEENDE, 148 CM LÅNG, HALVSMAL, FRÄKNAR
BLODSTATUS: MUGGLARFÖDD
SVAGHET: TÅL INTE NÄR NÅGON SÄGER ATT HON ÄR FEG, ÄR KITTLIG, KAN INTE SE DJUR SOM BEHANDLAS ILLA
PERSONLIGHET: MODIG, TVEKAR INTE, STÅR ALLTID UPP FÖR SINA VÄNNER, STARK, VEGETARIAN
INTRESSEN: ARMBRYTNING, MUSIK
FAMILJ: MAMMA LAUREN, MIONA (TVILLINGSYSTER)


NAMN: MIONA RIVERHOOD
ÅLDER: 11
UTSEENDE: BLONT, LOCKIGT HÅR TILL MIDJAN, CHOKLADBRUNA ÖGON, 148 CM LÅNG, SMAL, FRÄKNAR
BLODSTATUS: MUGGLARFÖDD
SVAGHET: TÅL INTE NÄR NÅGON DISSAR HENNES UTSEENDE ELLER NÄR NÅGON RÄTTAR HENNE
PERSONLIGHET: SNABBTÄNKT, SÖT OCH MEDVETEN OM DET, GANSKA FEG, SNABB OCH SMIDIG, TYKEN MOT DE ‘SOM FÖRTJÄNAR DET’.
INTRESSEN: ATT RITA, MÅLA, LÄSA OCH ATT SMINKA SIG SJÄLV OCH ANDRA
FAMILJ: MAMMA LAUREN, CASSY (TVILLINGSYSTER)

Rating: Inte värre än HP
Generation: Samma generation som Harry och Ginnys barn
Skrivna kapitel: 5
Utlagda kapitel: 2


Jag har inte skrivit någon prolog, men jag lägger ut första kapitlet istället.
HermioneHäst och Hannah Lilja, ni ville att jag skulle tagga er.

Hoppas att ni tycker om den!




Kapitel 1, Cassy

Datumet var 25 juli och jag befann mig i just det tillfället i min mammas hus
i utkanten av London. Jag bodde där tillsammans med min mamma Lauren och min tvillingsyster Miona. Jag tycker om Miona, vi är ju trots allt systrar, men oftast går Miona mig på nerverna, som tillexempel just då. Ingen som inte kände familjen hade kunnat tro att vi var tvillingar, vi var verkligen varandras raka motsats. Jag hade rakt, brunt hår som var avklippt strax nedanför axlarna och turkosblå ögon, jag var väldigt stark och jag antog alla utmaningar och tävlingar utan att tveka, Miona däremot hade blont vågigt hår till midjan och bruna ögon. Hon var utseendefixerad, snabb och smidig eftersom hon hade gått i dans och gymnastik sedan hon var ungefär fyra år. Hon föredrog skolan framför tävlingar och idrott, vilket jag aldrig har förstått. Det enda som vi hade lika (bortsett från de saker som alla människor har, som hjärtan och lungor och så) var att vi var exakt lika långa och båda hade fräknar, men inte ens fräknarna syntes på båda eftersom Miona envisades med att täcka över dem med foundation hela tiden.
Den här gången hade Miona börjat bråka med mig för att jag hade lånat hennes ögonskugga, vilket jag faktiskt inte hade gjort, delvis för att jag avskydde smink och delvis för att jag visste hur sur Miona kunde bli om jag gjorde det. Nu hade Miona blivit sur ändå, och jag var rasande. Jag hade mina små problem, och ett av dem var att jag kunde råka smälla till någon av misstag när jag blev arg. När Miona hade anklagat mig för något som jag inte hade gjort hade jag gett Miona en örfil i bara farten. Mamma hade SÅKLART sett alltihop och jag hade blivit uppskickad på mitt rum. Nu hade jag suttit där i tjugo minuter och lyssnat på musik för att lugna ned mig.
Det knackade på dörren och jag muttrade ‘Kom in’. Det var mamma.
-Vad vill du?, muttrade jag.
-Jag ville bara kolla hur mitt lilla Cassy-gull har det, sade mamma med en bedjande röst.
-Jag har det bra. Och kalla mig inte det.
-Det är ju din födelsedag! Jag vill ju bara att ni ska vara glada!
-Ja, verkligen, men då är ju det ABSOLUT bästa sättet att skicka upp mig till mitt rum.
-Jag var ju tvungen att göra något, du slog ju henne faktiskt!
-Men hon anklagade mig för någonting som jag inte har gjort!
-Använd inte den tonen mot mig! Nu kommer du med och så får båda be om ursäkt!
Och med de orden släpade hon ut mig till köket där Miona redan stod med armarna i kors och tittade på mig som att jag var något lik som krupit upp ur graven. Allra helst ville jag strypa henne långsamt, men jag lät bli för mammas skull.
-Nu säger ni förlåt till varandra, bestämde mamma.
-Förlåt, muttrade vi samtidigt.
-Mena det!, sade mamma.
-O förlåt vackra Miona för att du anklagade mig för något som jag inte har gjort, sade jag med en pipig, tillgjord röst. Jag visste att mamma inte skulle bli glad, men jag kunde inte låta bli när Miona tittade på mig så där.
-Visst, drama-queen, men jag är inte imponerad, sade Miona med en röst som om hon trodde att hon var världens drottning eller något.
-Nu räcker det! Jaja, jag får uppenbarligen inga bättre ursäkter ifrån er två. Nu är det lunch i vilket fall, suckade mamma.
Vi gjorde på samma sätt varje födelsedag, jag fick bestämma vad vi skulle äta till lunch och Miona fick bestämma vad vi skulle få till middag. Jag hade valt pasta carbonara detta året. Det skulle inte bli en chock vad Miona hade valt, hon väljer alltid samma sak, falafel. Vi hade precis satt oss vid bordet när brevbäraren lämnade en liten hög med brev.
-Kan du hämta posten, Cassy? Jag kanske har fått mitt brev med information till nästa artikel av Michael, undrade mamma.
Jag grymtade till och masade mig ut till hallen. När jag kollade igenom högen med post så såg jag direkt att mamma skulle bli glad, hennes tjocka brev med fakta låg där. Men under ett vykort från mormor så låg det två nästan identiska brev, ett till Miona och ett till mig, och på mitt stod det med gröna bokstäver:

Miss C.Riverhood
Savel’s road 34
London
England

Bevakar!

Bra!!

Här är nästa kapitel!
Jag taggar några som kanske vill läsa:
Lollo16
The trumpet witch
Kallamina
yuxin gong
G-Bert
Holina-04
Minna480
MysteryN
H@nna
Missy The Timelady
ViktoriaPotter
Alicha black
NoraWood
Holytail

Kanske ngn?



Kapitel 2, Miona

Det brukade inte komma någon post till mig eller min tvillingsyster, så när jag fick ett brev av Cassy blev jag först väldigt glad, men när jag såg att hon hade ett likadant så blev jag mest irriterad. Alltid när jag fick ett brev så skulle Cassy ha ett likadant! Som att vi var samma person bara för att vi var tvillingar. Jag suckade och hämtade en brevöppnare, Cassy var som vanligt väldigt våldsam och hade slitit upp brevet. Det värkte fortfarande i kinden där hon hade slagit mig. I kuvertet låg det ett brev gjort av ett ganska tjockt papper, som om det var pergament eller något. Men när jag läste det blev jag mest road. Så här stod det:

HOGWARTS SKOLA FÖR HÄXKONSTER OCH TROLLDOM

REKTOR: MINERVA MCGONAGALL

Kära Miss Riverhood
Vi har nöjet att meddela er att ni har tilldelats en plats vid Hogwarts skola för häxkonster och trolldom. Härmed bifogas en lista på alla böcker och all utrustning som behövs.
Terminen börjar den 1 september. Vi förväntar oss er uggla senast den 31 juli.
OBS. Det kommer att komma en av våra lärare till ert hem och visa er vägen till Diagongränden snarast möjligt.

Er tillgivna

Filius Flitwick
Biträdande rektor

Jag började skratta. För en gångs skull hade Micke (en kille i min klass) gjort ett ganska lyckat skämt. Jag såg att Cassy tittade på mig.
-Vad är det som är roligt?, undrade hon förvånat.
Jag suckade, ibland var Cassy en av de mest korkade människorna jag någonsin träffat.
-Du tror väl inte att det här är på riktigt?, svarade jag roat.
-Ska vi slå vad?
-Hur mycket satsar du?
-Tvåhundra pund, sade jag självsäkert. Det här var lättförtjänta pengar.
-Kör på det, svarade Cassy lika självsäkert.
-Hmmm… Va?, mumlade mamma.
-Cassy och jag slog bara vad om det här brevet var sant, jag höll upp det så att mamma kunde läsa,
-Visst är det patetiskt att hon tror att det verkligen finns en sådan här skola?, log jag.
-Hallå? Jag finns fortfarande här! Ni behöver inte prata om mig i tredje person, muttrade Cassy, och jag såg till min glädje att hon började ångra vadslaget.
När mamma hade läst klart så skrattade hon också, och Cassy såg ut som ett regnmoln.
-Cassy lilla, du trodde väl inte att det här var sant?, fick hon fram mellan skrattsalvorna.
-Jo det gör jag, och jag gör det fortfarande, muttrade Cassy envist. Jag visste dock att det bara var för att hon skulle slippa skämma ut sig ännu mer genom att erkänna sig själv som besegrad, och jag kände mig mycket skadeglad.
Resten av dagen var väldigt lugn, eftersom Cassy hade stängt in sig på sitt rum igen. Jag gick upp på mitt eget och kände mig som alltid nöjd när jag såg hur det såg ut. Mitt rum var vitt, förutom en av väggarna som var chockrosa. Mitt skrivbord var genomskinligt, och hela mitt rum var till skillnad från Cassys alltid städat. Jag öppnade min laptop, satte mig vid mitt skrivbord och sökte på youtube efter nya sminktutorials. När jag gick och lade mig flera timmar senare efter en god falafel-måltid så hade jag ett belåtet leende på läpparna eftersom jag tänkte på de tvåhundra pund som jag skulle få imorgon. Brevet låg bortglömt på köksbordet.

Jättebra!

Superbra, bevakar och läser! ♥

Tack! ♥

Åh, det var ju jättebra! Jag bevakar! Kan dock inte lova att jag är så aktiv med att svara

Det gör inget Kul med en ny läsare!

Superbra
*bevakar*