Albus Potter och Voldemorts Återkomst

Jag har haft den här idén ett bra tag och har bestämt mig för att föra den till verklighet. Jag menar tänkt om det finns något sätt för Voldemort att ta sig tillbaka till makten? Ett sätt som jag har kommit på i mina stillsamma tankar...

Författare: Dora_Tonkz
Ratings: G - kan bli PG
Karaktärer: Många - bl.a Albus Potter, Scorpius Malfoy, Rose Weasley och James II Potter.
Kapitel: 3, än så länge...
Övrigt: Jag har ändrat några saker från Rowlings berättelse. Jag menar det är ju en fanfiction:
1. Albus Potter är en tjej - haters gonna hate.
2. Trollkarlar använder mugglarnas teknologi De kom på att ett sms är snabbare än ett brev med uggla. De använder mobil och dator.

Några som tycker det låter som en bra idé?

Det låter som en bra idé!

Tänkte starta med första kapitlet. Som sagt är Albus en tjej, men har kvar sina manliga namn. Vet att jag kanske inte skrev så mycket om handlingen i första inlägget, men ska försöka rätta till det lilla misstaget i detta kapitel.

Kapitel 1

Albus Potter ryckte till. Hon satte sig käpprak upp i sängen i sitt rum hemma på Gimmaldiplan nummer 12. Hennes mardrömmar hade jagat henne i veckor nu och ju mer hon hade dem, desto mindre förstod hon dem. En grön ljusblixt, en skugga och en röst - ett väsande läte som en orms. Hon hade inte berättat det för sina föräldrar, hon tyckte nämligen inte att det var något farligt och att det inte betydde någonting.
Hon tittade på klockan som stod på nattduksbordet till höger om henne. Halv åtta, dags att gå upp, tänkte hon. Hennes blick gled från klockan till almanackan på väggen vid skrivbordet - 29 Augusti, dagen då de ska till Diagongränden för att köpa årets skolsaker.
Hennes rum skildes väldigt mycket från resten av huset. Visst hade familjen Black bott här innan, men när Harry och Ginny gift sig ordnade de upp huset till ett hem som passade ett par gryffindorare. Nu var det ungefär vitt överallt och inga gamla huvuden av husalfer finns kvar eller några paraplyställ av trollben. Men eftersom Albus var den enda slytherinaren i familjen hade hon tjatat om ett nytt rum så mycket att hennes föräldrar hade låtit henne göra om det. Tapeten var mörkgrön med blommor i en annan grön nyans. Golvet och dörren var av svart målat trä. Vid väggen längs bort fanns ett fönster, på vänster sida stod en svart garderob och på höger sida fanns en bokhylla inbyggd i väggen. Mittemot bokhyllan stod en lampa med grönskärm och en grön fåtölj. Bredvid dem stod en öppen spis av svart marmor. Över spisen hängde en spegel med guldram. Mittemot garderoben stod hennes säng med gröna sängkläder och grönt förhänge. På varsin sida om sängen stod ett nattduksbord med glasskiva. Hennes skrivbord stod bredvid dörren - också den med glasskiva. Dörren var mittemot spisen och i taket hängde en liten kristallkrona. Albus hade varit noga att inreda sitt rum som det anstod en slytherinare.
Hon suckade, klev upp ur sängen, klädde på sig och tog stegen ner till matsalen för att äta frukost.


När hon kom ner till matsalen fann hon att hennes familj redan var där. Bordet stod framdukat med bröd, gröt och allt vad man nu kan tänkas äta till frukost. Krake stod vid spisen och kokade vatten till teet. Hennes pappa, Harry, läste The Daily Prophet medan han åt en smörgås med ost. Hennes mamma, Ginny, tjafsade med hennes bror James om att de inte kunde köpa den nya Åskviggen 3000 för att de inte hade råd. Men James sa att de visst hade råd - de är ju den tredje rikaste trollkarlsfamiljen i Storbritannien efter Georges Weasleys familj och familjen Malfoy. Lily Potter, hennes syster, satt och åt frukost i lugn och ro. Albus satte sig bredvid hennes pappa vid bordet.

"Något nytt?" Frågade hon.

"Nej," svarade han. "Bara att Blaise Zabini blivit den mest kända man modellen i vår värld och tid."

"Han och hans familj borde var glada då." Jag log och tänkte på mina vänner, tvillingarna Sebastian och Stina Zabini. Harry nickade.

"Nä, nu får ni faktiskt ta och äta upp. Vi har inte hela dan på oss i Diagongränden!" sa han och slog ihop tidningen. Plötsligt slog han handen för blixtkärret i pannan och gav upp ett liten stön. Alla vände blicken mot honom. Ginny och Harry utbytte blickar.


Sådär ja! Vad tyckte ni? Om ni tycker att jag ska fortsätta bara skriv! Har ni kritik? Bara skriv!

Bra!

Den verkar jättebra
*bevakar*

Okej, nu har det varit ett bra tag sedan jag skrev första kapitlet och nu tycker jag att det är dags för nästa:


Kapitel 2

Tystnaden var total mellan Albus och hennes syskon; inte för att de visste vad deras pappas ärr betydde när det värkte, utan förr att deras föräldrars utbyttna blickar var en aning läskiga.

"Varför värker det?" frågade Ginny. "Det har inte värkt på flera år. Inte sedan..." Hon tystnade.

"Jag vet inte" sa Harry uppgivet. Han och Ginny - ja, hela Weasley familjen - hade kommit överens om att inte yttra ett ord om deras år på Hogwarts som har att göra med den mörka tiden när Voldemort var i makten till deras barn. För att skydda James, Albus och Lily från den berömdhet deras pappa har.

"Inte sedan, vadå?" undrade Lily nyfiket.

"Inget, gumman." svarade Ginny och log mot henne.

"Kalla mig inte gumman, mamma - jag är tolv."
sa Lily allvarligt. Ginny log mot henne igen, men blev snabbt allvarlig igen och tittade på Harry med oro. Det var länge sedan Albus hade sett sin mamma så orolig och det skrämde henne ännu mer. Plötsligt kom en person in i köket vilket gjorde dem alla chokade. Dels för de inte hade hört ljudet av dörren i hallen öppna och slå igen och ljudet av steg i hallen till köket och dels för att de inte visste vad personen gjorde här. Det var en ung man i tjugoårsåldern. Han var klädd i en lustigt färgad kavaj; den var blekt grålila färgad på högra sidan och lila på den andra. Byxorna var färgade vice versa och mannens hår var turkostblått.

"Teddy vad gör du här!?!" ropade James glatt.

"Vad gör ni själva här?" undrade han. "Ja, jag vet att ni bor här." Han höll upp ett stoppande finger mot James som hade tänkt säga emot. "Men vi skulle mötas utanför för 10 minuter sedan. Jag skulle kunna ha ringt in, men det skulle bara ta längre tid för er att komma ut då. Jag skulle ju följa med er till Diagongränden, det minns ni väll?"

"Åh, kära Ted!" sa Ginny. "Dig hade vi gjömt bort helt. Förlåt oss!"

"Vad är det där för kavaj?" undrade Lily. "Den är så ful!"

"Jag vet, men mina andra kläder behöver tvättas och det har mormor inte gjort än." svarade Teddy. Harry skrattade.

"Du kanske ska hjälpa Andromeda lite? Du är faktiskt 22 år och eftersom du fortfarande bor hemma hos henne så får du också hjälpa till. Det fick din mamma."

"Och så vitt jag minns har du aldrig sagt att du var hemma hos mormor samtidigt som mamma. Så du kan inte veta om mamma hjälpte till. Men visst, jag ska hjälpa henne - om hon frågar."


En stund senare stod de utanför Den läckande kitteln på Londons gator, James, Albus och Lily klädda i sina Hogwarts mantlar. Så fort de kom in blev de vänligt mottagna av alla gäster som satt och rökte i ett hörn eller drack Honugnsöl och Eldwhiskey på de gamla träsofforna och eftersom trollkarlsvärlden har accepterat mugglarteknologi nu, så fanns det vissa som satt och surfade på byggnadens wifi. Hannah Abbott, en gammal klasskamrat till Harry från Hufflepuff och som dessutom var gift med Neville Longbottom men behöllt flicknamnet, hälsade vänligt på dem bakom disken. Hon stod och torkade ett glas.

"Hej! Är ni ute och handlar skolmaterial?"

"Japp, till femte, fjärde och andra året förstår du." sa Harry. " Man blir alltid lika chokad att se dig här, Hannah. Jag glömmer hela tiden bort att du är chef för stället nu." Hannah skrattade.

"Du har ju mycket att komma ihåg, Harry. Både i jobbet och hemma. Det är inte så kontisgt att du glömmer bort det då."

"Eller så håller pappa på och bli senil." sa James. "Att du är chef för stället är en av de saker man kommer ihåg lätt; som att 1+1= 2."

"Haha, mycket roligt, James." sa Harry uttråkat.

"Ja, visst var det?" svarade då James skadeglatt.

"Men Merlin!" utropade Ginny häpet, men glatt. Hennes blick flög från Hannahs ansikte till hennes lite väl runda mage och tillbaka igen. "Är det som jag tror att det är? Är du gravid? Har du och Neville tillslut besämt er för att skaffa barn?" Hannah log till svar.

"Nämen, vad roligt och grattis! Vi är verkligen glada för er skull, men du får ta och hälsa Neville från oss för vi måste fortsätta nu. Vi har mycket att göra, men det var verkligen roligt att träffa dig så här dags. Och grattis ännu en gång!" sa Harry och vinkade hejdå till Hannah.


De klev ut på bakgården, Teddy slog med trollstaven på den rätta tegelstegen och de klev ut på kullerstensgatan som myllrande av folk. De trängde sig förbi trollkarlar och häxor och kom tillslut fram till Gingotts. Där hämtade de ut de pengar de behövdee och fortsatte senare till Flourish & Blotts. När de kom fram hade Teddy försvunnit på annat håll.

"Har ni med er listorna för böckerna?" frågade Ginny. Barnen nickade. "Bra, då går vi in!"

Väl inne i affären fann de Hermione och Ron med sina barn Rose och Hugo bland en av bokhögarna. Hermione stod och läste på baksidan av en litterärbok, Rose i en annan och Ron och Hugo såg ytterst uttråkade ut. Rose och Hugo hade också på sig sina Hogwartsmantlar. Det hade blivit en nästan lika stor uppståndelse som Albus när hon blev placerad i Slytherin, när Rose blev sorterad i Gryffindor; alla trodde nämligen att hon skulle hamna i Ravenclaw. Men å andra sidan blev det samma sak med Hugo när han hamnade i Hufflepuff. Rose går i samma årskurs som Albus och Hugo i samma som Lily tillsammans med deras andra två kusiner i samma ålder Lucy och Roxanne; Percys och Georges döttrar.

"Hej!" Albus var först fram till dem." Vi trodde inte att vi skulle möta er här, vi trodde att ni redan hade varit och köpt sakerna."

"Jag hade hoppats att vi hade gjort det, för det är så mycket folk så här dags. Men Hermione hade fullt upp på jobbet." svarade Ron bistert.

"Och Ron kan inte gå och handla med barnen själv, han är rädd för det." Fyllde Hermione trotsigt i och lade ner boken i köpa-kitteln som hon bar under armen. "Ska du ha boken, vännen?" frågade hon Rose. Rose nickade.


När de hade handlat alla böcker de skulle ha, nya skolklädnader och nya pergamentrullar samt fjäderpennar och bläck gick de och tittade i de andra butikerna tillsammans med Hermione & Co. De blev kvar så länge i quidditchbutiken att Hermione tog Rose och Lily med sig någon annanstans, eftersom de var de enda som inte var intresserade av det. Där köpte James och Albus ny quidditch utrustning för att deras gamla är slitet och förstört samtidigt som de tävlade om vilken av dem som hade råd med den bästa och snyggaste utrustningen; James och Albus är nämligen så hårda ärkefiender i quidditch att de är läskigt, inte för att de är olika elevhem och därmed i olika lag, utan för att de är båda sökare och varje gång Gryffindor och Slytherin möter varandra - eller vilket elevhem det nu är som möter Slytherin - , så vet alla att de förlorar. Albus och James är lika bra, men Slytherin laget har en taktik som ingen sett maken till och därför ortroligt svårt att slå. De fuskar inte, de har Albus sett till. Hugo tittade med sin pappa på utrustning han också och sedan på racerkvast; Nimbus 7500X. Han ska söka till sökare i Hufflepuffs quidditchlag detta år och får han en plats i laget har hans föräldrar lovat honom att köpa en egen racerkvast till honom samt utrsutning. När de var klara fick de dra ut James ut butiken för han satt så gått som fastklistrad på Åskviggen 3000 och sedan ringde Ron till Hermione för att höra var hon och de andra barnen var. De fann henne, Rose och Lily i samma stund tillsammans med Teddy vid Floreans Fortescues glass.

"Tja!" Hälsade Ron glatt. "Vad har ni gjort under tiden då?"

"Vi har varit på ugglemarknaden i tittat på djur och sedan på apotekarborden och köpt snarktaletter till dig. Du snarkar fortfarande förförligt, pappa." svarade Rose. Ron skrattade lite blygt.

"Men vart tog du vägen, Teddy?" frågade Harry honom. "Vi såg inte röken av din borta vid Flourish & Blotts."

"Jag var bara borta vid den nya guldaffären." Han trevade i fickan efter en sak och tog sedan upp en liten ask. "Jag hade tänkt ge Victorie den här nästa gång hela familjen äter middag. Jag vill att hela den stora Weasley familjen är med när jag friar til Victorie." Med de orden öppnade han asken och i den låg en vacker guldring med en liten och glittrig diamant. "Jag tycker nämligen att det är dags."

"Så vackert! Jag vet inte vad jag ska säga - bra beslut, Ted!" utbrast Ginny. Ted lade ner asken i fickan igen.

"Men vad säger ni? Ska vi gå och hälsa på George?" Han nickade med huvudet mot Weasleys Vassa Varor.

"Kan inte vi få äta glass först?" stönade James, Albus och Hugo i kör. De vuxna skrattade.



Sådär ja! Vad tycker ni? Lite långt kapitel, men men. Bara ni orkar läsa! Inte mycket i detta kapitel som bevisar att Voldemort är tillbaka, men det kommer. Jag vet inte om jag ska skriva ett litet besök på Weasleys Vassa Varor nästa kapitel. Så ni får bestämma det helt enkelt.

ny läsare *bevakar*
superbra

Jättebra!

Så glad att jag lägger upp nästa kapitel så snabbt efter det andra Varsågod och njut av nästa kapitel!


Kapitel 3

Albus vaknade kalsvettig två dagar senare. Hon hade haft samma mardröm som vanligt - den där gröna ljusblixten, skuggan och väsandet likt en orm. Det började gå henne på nerverna nu. När ska den sluta? Kan den trots allt betyda något? Drömmar som återkommer om och om igen betyder något, det visste hon. Efter att ha funderat en stund på vad hon ska göra med sin mardröm bestämde hon sig för att reda på vad den betyder under skolåret som börjar nu. Hon har ju professor Trelawney där, även om hon inte har spådomskonst så kanske hon kan hjälpa henne.

"Fast kan Trelawney tyda drömmar?" sa Albus till sig själv och tänkte efter. "Det får jag också ta reda på."

Hon drog av sig täcket och klev upp för att ta på sig, när hon upptäckte den tomma kofferten som stod innanför dörren. Hon suckade uppgivet.

"Packade inte jag den igår?"

Hon tänkte tillbaka på gårdagen och kom ihåg att hon hjälpte Lily att packade, men glömde att packa sin egen då det var sen middag och att tröttheten föll över henne efter den. Även om hon visste att hon var tvungen att springa ner till frokusten, så tog hon sin koffert och slängde ner alla saker hon skulle ha med sig.


Det var ett par sura föräldrar hon stötte på nere i matsalen senare:

"Varför i Merlins namn kommer du ner först nu?" undrade Ginny surt. "Vi kom överens igår vid midagen att det var kvickt upp och äta frokust, för att vi sedan skulle sticka till King´s cross tidigare så att ni får en bra plats på tåget och för att vi inte ska komma försent i år igen."

"Mamma, klocka är 9. Vi har två timmar på oss att ta oss in till centrum - vi bor ju i London inte i Kråkboet." svarade Albus henne. "Och förresten så sitter jag med mina vänner och inte med mina syskon, det vet du." Hon satte sig vid bordet och började bre en brödbit och fyllde sedan upp ett glas pumpajuice. Inget ord sades om hennes sena ankomst till frukosten mer, hon hade vunnit.


Klockan halv elva stod hela familjen innanför dörren i hallen reda att åka till King's cross. James, Albus och Lily stod med sina koffertar och djur i burar bredvid sig. James och Albus med sina ugglor, Remus och Allie, (de hade en uggla även om trollkarlar aldrig använder dem för att skicka brev nu för tiden) och Lily med sin gråspräckliga katt som hon döpt till Minnie efter McGonagall.

"Redo att åka till ett år till på Hogwarts?" frågade Harry.

"Pappa, vi är alltid redo för Hogwarts, eller hur?"
James vände sig till sina syskon och de nickade.

Familjen gick ut och lade alla saker i bagaget till Harrys nya Toyota. Sedan hoppade de in i bilen och Harry körde iväg. De körde alltid med bil till cemtrum om de så skulle till Diagongränden eller King's cross. En Toyota brukar vara rätt liten, men Harry hade lagt en utvigningsförtrollning över bilen så alla fick plats utan problem. Det tar tjugo minuter för dem att åka in till King's cross och när de var framme parkerade Harry bilen. Familjen hoppade ut ur bilen, hämtade en kärra och lastade på kofferterna med burarna överst på var sin. Sedan började gå, snabbt för de var redan sena, mot biljettsprärren mellan perrong nio och tio.

"James, du först!" ropade Harry när de hade några meter kvar. James sprang fram framför dem och rusade mot biljettspärren, några sekunder senare var han borta.

"Albus!"

Hon gjorde samma sak som sin bror hade gjort; sprang fram, rusade mot biljettspärren och sjönk igenom dess vägg. Hon kom ut på en fullsmockad perrong med männsikor och djur överallt. Det röda Hogwartståget stod och bolmade rök över perrongen så det fick henne att hosta. Hon sköt kärran vidare framåt och letade med blicken efter Ron, Hermione, Rose och Hugo och fann dem efter en stund längst bort där de alltid står. Rose och Hugo var redan på tåget och Ron hjälpte James in med sin packning.

"Hej!" ropade hon.

"Hej!" ropade Hermione tillbaka. "Bäst att jag hjälper dig med packningen, för tåget går om fem minuter. Säg mig varför kommer ni alltid sent?"

"Ingen aning." Albus ryckte på axlarna. "Det bara blir så." Hermione skrattade.

Lily, tätt följd av Harry och Ginny, dök upp samtidigt som James och Ron kom ut från tåget. De hjälpte snabbt in Lily in med packningen och sedan fann sig Albus i en stor omfamning av Harry. Hon kramade tillbaka och kramade sedan sig mamma som hon också gav en puss på kinden. Tåget började rulla och James, Albus och Lily skyndade sig att hoppa på tåget samtidigt som de sa förväl av sina föräldrar en sista dag. De stod och vinkade ur dörren enda tills perrongen hade försvunnit ur sikte. Då vände de sig om, Lily och James gick åt ett håll och Albus åt det andra för att leda reda på sina vänner.

Jättebra, bevakar