Att tvingas välja (1:a generationen)

Namn: Att tvingas välja
Språk: Svenska
Genre: Vänskap, romantik, drama
Kapitel: 51 + epilog
Rating: PG-15. Kan förekomma ord och handlingar som inte passar sig för de yngre.

Handling
Den här historien handlar om Claire Summers som tillsammans med marodörerna går sitt sista år på Hogwarts. Hon förväntar sig att året ska gå smärtfritt fram, som det gjort de andra åren. Men det här året händer det någonting. Någonting som får Claire att hamna i ett vägskäl. Vilken väg ska hon ta? Hur ska hon göra?

Medlemmar som kanske kan vara intresserade av att läsa Trezzan Molly Evans mollylisa ?

Kapitel 1 kommer upp när minst 3 personer visar intresse

Hoppas ni gillar!

läser absolut! Älskade ju din förra ff!

*bevakar givetvis*

Såklart jag läser!!

lily, luna och chokladgrodan:D vill nog också läsa!

Jajaja!!! Min favorit författare son skriver om min favorit generation!!! *död*

LäserLäserLäser

Kapitel 1
Det ligger någon intill mig i sängen. Jag vrider på huvudet. En massa svarta hårstrån, som står åt alla håll, sticker upp under det tjocka täcket. Jag häver mig upp med hjälp av armbågarna. Ser hur mitt fönster står på vid gavel. Den tunna tyllgardinen fladdrar i den svala morgonbrisen. Jag suckar och lägger mig ner igen.
- Du har en egen säng, muttrar jag.
Personen intill mig rör inte på sig men jag vet att James hör mig.
- Sirius snarkar, mumlar han.
Jag himlar med ögonen.
- Klarar ni verkligen av att vara ifrån varandra så länge? frågar jag retsamt.
- Din säng är inte stor nog för tre, så Sirius kommer över till frukosten, svarar James.
Jag ger ifrån mig ett skratt. Jag är inte ett dugg förvånad över att hitta honom i min säng. James har haft som vana att klättra in genom mitt sovrumsfönster om kvällarna sedan vi varit små. Min familj och jag flyttade hit när jag var sex år och min syster Caroline var nio. Det första vi fick höra utav grannarna var att familjen Potters enda barn, en son vid namn James, var galen. Men det dröjde fem år innan vi fick reda på att våra grannar tvärs över gatan var trollkarlar, precis som vi. Vi möttes på perrong 9 3/4. Stod bara där och tittade på varandra. Jag och James satt tillsammans på tåget till Hogwarts. När vi sedan båda två blev placerade i Gryffindor satt vi bredvid varandra. Det var sommaren efter vårt första år på Hogwarts som James för första gången klättrade upp för spaljen, som står väldigt lägligt placerad under en av mina fönster. Nu när det gått flera år så blir mina föräldrar inte lika förvånade över att se honom vid vårt frukostbord. Jag sätter mig upp. Knuffar till James och han vänder på sig så att han ligger med ansiktet mot mig. James tittar på mig med sina morgontrötta, bruna ögon.
- De flesta tjejer skulle bli smickrade om de upptäckte att jag låg bredvid dem i deras säng när de vaknade, säger han.
Jag ger ifrån mig det där lilla skrattet igen och slänger mina ben över sängkanten så att jag sitter med ryggen mot honom.
- Det var smickrande de första gångerna. Nu är det bara irriterande eftersom du tar allt täcke, säger jag och tittar på honom över min axel.
- Jag är inte tolv år längre. Jag behöver mer täcke nu när jag har växt, säger James och häver sig upp på armbågarna.
Ja, där har vi någonting som är sant. James är lång. Lång och smal. Gänglig är ett annat ord för att beskriva honom. Men med den längden, det där rufsiga håret och ögonen, som han gömmer bakom ett par glasögon, så blir han helt enkelt otroligt charmig och det är svårt att inte falla för hans charm. Jag lämnar sängen och går fram till min garderob. James tittar på väckarklockan och suckar.
- Klockan är kvart över åtta Claire. Det är sista dagen på sommarlovet. Borde vi inte njuta av vår sista sovmorgon? frågar han.
- Du vet mycket väl att frukosten serveras vid halv nio i det här huset och om man inte är där då, då missar man min pappas berömda pannkakor, säger jag och plockar fram underkläder och en blommig klänning.
Sen lämnar jag rummet och går in in i badrummet, som ligger precis intill mitt sovrum. Det är ett litet badrum. Det finns bara ett handfat och en toalett. Badrummet med dusch ligger på undervåningen. Jag byter om, borstar mitt blonda hår och tar på ett lager av mascara innan jag går ner. Redan i trappan kan jag känna lukten av pannkakor och pappa står där framför spisen med en tallrik nygräddade pannkakor intill sig. Mamma står och rostar bröd.
- God morgon, säger jag.
- God morgon gumman, säger pappa och ger mig en puss på kinden.
Jag sätter mig ner vid bordet. Ytterdörren öppnas. Mina föräldrar och jag tittar bort mot hallen. Runt dörrkarmen kommer en ung kille med gråa ögon, som nästan inte syns under hans svarta, yviga lockar. Klädd i ett par blåa manchesterjeans och en vit skjorta skrider Sirius fram till min mamma.
- God morgon Lucy, säger han och räcker fram en blomma.
Trots att mamma ser att blomman är ifrån hennes egna rabatt så rodnar hon så att hennes kinder nästan matchar den röda scarfen som hon har runt sin hals. Sirius vänder sig sedan mot pappa, som står med händerna på midjan och har höjt sitt ena ögonbryn.
- God morgon Mr Summers, säger han och ger pappa ett av sina leenden.
Pappa himlar med ögonen och vänder sig mot sin stekpanna igen. Precis som James har Sirius ett sätt som charmar alla. Men Sirius är mer stilig än charmerande. Mamma ler brett och plockar genast fram en vas att ställa blomman i.
- Vill du ha pomeransmarmelad till det rostade brödet Sirius? Eller kanske till och med lite citronmarmelad? frågar hon glatt och fnissigt.
- Du behöver inte fixa något extra för min skull Lucy, säger han.
Pappa ställer ner tallriken med pannkakor mitt på bordet och sätter sig sedan ner vid bordet han också. Han tittar på sin fru som går runt och beter sig som om hon vore sjutton år gammal igen. Fluffar till håret och suger in magen. Pappa mumlar någonting och tar sedan för sig av frukosten. James kommer in i köket. Jag tittar på klockan.
- Fem sekunder till godo, säger jag.
- Du känner mig, jag kommer aldrig försent, säger han och sätter sig ner intill mig.
James och Sirius delar ett leende.
- Så du menar att du fått straffkommenderingar för att du alltid kommit i tid till lektionerna? frågar jag retligt.
- Men trots alla straffkommenderingar så blev jag utvald till Förste ordningsman, kontrar James.
Pappa tappar sin gaffel av förvåning. Han går fram till fönstret och tittar ut. Vi tittar alla på honom.
- Richard älskling, vad gör du? frågar mamma.
- Om James har blivit Förste ordningsman, då innebär ju det att grisar kan flyga, svarar pappa.
Jag, som precis lyfte upp mitt mjölkglas för att dricka, ställer snabbt ner det igen för att förhindra att spruta mjölk på Sirius eftersom pappas kommentar får mig att skratta. Även mamma och Sirius skrattar medan James mer eller mindre ser lite stött ut.
- Kom igen James, det var ett skämt. Vi är så stolta över att du har blivit vald till Förste ordningsman. Vem är det mer än du? frågar mamma.
Då börjar James le ett väldigt brett leende.
- Lily, svarar han.
Sirius och jag ger ifrån oss en gemensam suck. Mamma och pappa tittar förvånat på oss.
- Vad är det med den här Lily? frågar pappa.
- Det är inget med Lily. Det är James det är fel på. Han har sprungit efter henne i flera år och vägrar inse att hon aldrig kommer bli intresserad av honom, svarar Sirius.
James lutar sig över bordet och pekar på sin vän.
- Vänta ni bara. I år kommer Lily Evans äntligen gå ut med mig. Det lovar jag, säger han.
Jag himlar med ögonen. James såg min reaktion.
- Jag lovar. Ni ska få se, säger han och lutar sig bakåt med armarna i kors. Ni ska få se.

Ny läsare här!!! Älskade/älskar din förra ff, en av mina top tre bland ffs ♥
Och bara efter några meningar av denna ff är jag helt förälskad, och efter hela kapitlet är jag typ förälskad x1000
Älskar marodörerna och deras tid gaaah och sen när du skriver det kan det väl inte bli bättre?? Du skriver som en ängel, blir som helt förtrollad när jag läser allt 8}
Bevakar alltså, längtar efter mer ♥

Ja Jily...

du vet väll hur mycket jag älskar dina fanfictions! Och marodörerna blandade med din talang det är ju typ det bästa som finns... hehe har läst om kapitlet några gånger nu... du skriver ju så himla BÄST!!

AWESOME!!! Du MÅSTE skriva mer kvinna!! Bevakar stenhårt!!