Vilken grad av besatthet..?

Hehe, denna tråd är lite konstig minst sagt, men jag utgår ifrån mig själv.
Förut (när jag borstade håret och kollade ut genom mitt fönster på kvällarna innan läggdags) brukade jag jämt tänka att Ron skulle komma med sin flygande bil och ropa åt mig att hoppa in.
Nu tänker jag att (t.ex. i klassrummet) att Hermione, Harry och Ron ska transferera sig fram helt plötsligt, och så spenderar jag de sista 40 min på lektionen att fundera på hur jag skulle reagera om det faktiskt skulle hända.
Har ni också något sånt här konstigt som sätter gränser för er besatthet av HP?

Well, you know me. Hehe, är ju likadan som dig. Drömmer om att vi två vandrar i Hogwarts korridorer tillsammans med R, H & H, och att vi tillsammans med dem går Snape på nerverna. HP tar upp mycket av mina tankar varje dag, vilket jag inte har något emot. Jag ÄR besatt av HP - men jag tar det inte till en sådan grad att jag pratar om det hela tiden, utan mest med folk som verkligen tycker om HP lika mycket som mig (= Elderwand)

Jag får mycket såna tankar av HP jag med. T ex när jag är ute på min gata (speciellt på kvällen) så tänker jag att jag vandrar runt på Hogwarts, fast utomhus förstås, och så förställer jag mig hur det vandrar omkring massa elever där på dagen, iförda i hogwartskappor. Hehe.. och i skolan brukar jag ibland få tanken att jag sitter och har lektion i ett magi ämne på Hogwarts, speciellt på matte lektionerna eftersom att man ofta använder ordet ''formel'' i det ämnet när man ska ställa upp tal

Mohaha, kan inte låta bli med att hålla med alla tidigare talare. Kan typ vara vartsomhelst, kläcka ur mig konstiga saker som får andra att se på mig förvirrat, eller fundera på om Harry faktiskt står där under sin osynlighetsmantel eller inte

Jag kan inte konsentrera mig i skolan längre!
Jag bara tänker på Hogwarts. Hemma sitter jag och väntar på brevet, och när jag ska sova så fantiserar jag om att jag gick på Hogwarts.
Varje gång det händer något bra viskar jag "Tack Harry" Jag tror att han står under osynlighets manteln och hjälper mig.

Var nog mer så lite när jag var yngre Min HP-besatthet har nog förflyttat sig från att vara besatt av själva böckerna på ett sjukt sätt till att mer tycka att det är fantastiskt med hela världen runt omkring, fandom och så Säger sig självt när man lägger två veckor på att åka runt och gå på alla Harry and the Potters spelningar, arra Quidditch-SM och spara typ 25000 till att åka till USA på HP-konvent. X)

Jag är inte så besatt längre! Det var nog mest i trean när jag hade börjat läsa böckerna själv!

Åhh jag drömmer mig alltid bort när jag åker bil, jag spanar alltid efter några som flyger på kvastar eller ugglor som har ett brev i munnen. : ) Sen dagdrömmer jag om att jag och gin går på den svenska variationen av Hogwarts ♥

jag lever i en värld bortom "verkligheten" på våran teaterlektion t.ex så skulle vi hitta på en karaktär och våran lärare frågade om karaktären hade något favoritämne i skolan. Jag svarade försvar mot svartkonster och nickade allvarligt, var helt seriös, alla bara tittade på mig. Men så när jag jämt haha, min syster frågade vem som hade låst upp dörren och jag funderade på om det kunde vart någon under en osynlighetsmantel som använde alohomora

Innan jag somnar tänker jag alltid på att Ron och Hermione (Inte Harry av någon konstig anledning) transfererar sig till vårt hus och hämtar mig! Sen bor jag med dom och börjar på Hogwarts och allt det där!