Lily <3 James [SV]

Titel: Lily ♥ James
Språk: Svenska
Typ av text: Fanfiction
Antal kapitel hittills: 4
Färdigskriven: Nej
Rating: PG-13
Beskrivning: Detta är en historia om hur Lily Evans och James Potters kärlek kom till. Jag skriver ur bådas perspektiv, så ni får se det från olika vinklar liksom.

Eftersom att det är första inlägget så skriver jag en del Lily och en del James Enjoy!

LILY
-

"Hejdå, mamma", sa jag och borrade in huvudet i min mammas tjocka jacka.
"Hejdå, gumman...", sa mamma och höll om mig, "pappa vill gärna säga hejdå, men han var ju tvungen att jobba, så jag för väl krama dig för honom också", fortsatte hon.
"Släpp mig nu", sa jag och krånglade mig ur min mammas grepp. Hon såg konstigt på mig ett tag, och jag gömde mig bakom min röda lugg.
"Du har blivit så stor, Lily", sa mamma och vinkade åt mig när jag vände ryggen till, och gick på det bolmande tåget. Jag vände mig om i dörren och vinkade en sista gång, innan jag gick in.

Jag gick långsamt runt tåget och tittade in i kupéerna för att hitta någonstans att sitta, när jag fick syn på en välbekant, blond, kalufs.
"Kathy!", sa jag lättat och gick snabbt fram till min vän. Hon vände sig om med ett stort leénde.
"Lils!", sa hon glatt och kramade mig.
"Hur har sommaren varit?", frågade jag medan hon visade vägen till hennes kupé.
"Sådär...", sa hon olyckligt och tittade ner i marken.
"Vad är det?"; frågade jag och la armen runt henne.
"Mina föräldrar har skiljt sig", sa Kathy och lutade huvudet mot min axel.
"Å, nej!", sa jag och höll om henne.

När vi hade kommit fram till kupén var Kathys tårar ordentligt borttorkade, och vi hade bytt ämne till Quidditch. I kupén satt mina goda vänner Simon Carthwell, Diana Johnson och Jake Wilburth.
"Hej!", sa jag glatt och kramade om alla, när dörren gled upp igen, och där stod James Potter, med sitt lilla gäng bakom sig. Jag log ett svagt leénde till Remus Lupin, som pliktroget hade följt med sin vän.
"Evans", sa han sakligt, med en målbrottshes röst som svävade upp och ner. Jag kunde inte låta bli att småle.
"Potter", sa jag med den föraktfullaste rösten jag kunde frambringa.
"Hur har sommaren varit?", sa James hest. Mina kompisar fnissade.
"Bra, tack", sa jag och gav Kathy en vass blick.
"Får man en kram?", frågade Potter och avfyrade ett varmt leénde. Jag studerade honom likgiltigt.
"Nej", sa jag retsamt efter en stund. Jag hatade ju honom, trots allt. Han drog generat en hand genom det rufsiga, svarta, håret och ryckte likgiltigt på axlarna innan han vände sig om och gick tillbaka genom tåget med kompisarna efter.
"Tjena snörvel!", hörde jag honom ropa efter ett tag. Jag suckade. Stackars Severus, men efter vad han kallade min förra terminen, femte året, kunde jag inte hjälpa honom. Och genast var jag tillbaka, på den kalla dagen. Ordet slank ur honom.
"Smutsskalle!"
Han ångrade sig, visst, men jag förlät honom inte.
-

JAMES
-

Skit. Fan. SKIT!
Hur kunde jag tro att Lily hade ändrat sig över lovet? Efter allt jag har gjort, efter vilken idiot jag var?
Jag drog handen genom håret igen, såg hur Sirius sneglade på mig från sidan.
"Det är tungt, kompis", sa han och gav mig en klapp på ryggen. Jag skakade ilsket bort den och vände huvudet åt andra hållet. Han visste inte hur jag kände. Han trodde att Lily bara var någon flört, en flört som jag hade lite svårt att släppa. Han fattade inte hur mycket jag älskade henne. Jag drog upp dörren till våran kupé och slängde mig ner i sätet med surmulen min. Mina tre vänner kollade alla medlidande på mig. Jag suckade och såg ut genom fönstret. Det blev mörkare och mörkare ute, och tillslut ställde jag mig upp för att dra på klädnaden. När jag såg Gryffindormärket blev jag besviken på mig själv. Om jag inte hade modet att berätta hur jag verkligen kände för en flicka, hur skulle man då kunna kalla mig för en äkta Gryffinorelev? Det kunde man inte.
När tåget bromsade in på Hogsmeades station stomade jag snabbt ut ur kupén och ut ur tåget, först av alla.
"Hej James!", ropade flera röster, men jag ignorerade dom, det enda jag ville var att ensam sätta mig i en vagn och åka upp till Hogwarts, skippa festmåltiden och bara borra ner huvudet i den mjuka kudden som jag visste väntade på mig. Men olyckligtvist kom mina vänner flåsande efter mig och hoppade upp i samma vagn som jag.
"Ta det lite lugnt!", pep Peter Pettigrew och såg på mig med vattniga ögon. Han var inte precis känd för att vara vältränad. Sirius och Remus såg båda rätt irriterat på mig, och Sirius satte demonstrativt armarna i kors och tittade bort från mig. Det blev en väldigt tyst resa.

När vi kom fram till stora salen satte jag mig och lutade händerna i huvudet. Lily satt en bit bort, och jag kunde inte låta bli att titta bort mot henne. Flera andra tjejer satt och stirrade som förhäxade på mina vältränade armar efter Quidditch-hårdpassen under sommaren, men jag hade bara ögon för en, och denne hade väldigt vackert, mörkrött hår.
"Välkomna till ett nytt år på Hogwarts!", sa Dumbledore och ställde sig upp. Alla vände omedelbart uppmärksamheten ditåt. "Nu är det dags för förstaårselevernas sorteringscermoni!", fortsatte han.
Den stora salens dörrar öppnades, och där in tågade säkert fyrtio småtomtar. Jag suckade och lutade huvudet i händerna igen.

Sorteringscermonin gick otroligt långsamt, och när det äntligen var klart, och maten dök upp på guldbrickorna, var jag vrålhungrig. Jag proppade i mig flera kycklingben, broccolipaj, stekt potatis, äppelmousse med köttbiffar, leverpaj, ja allt möjligt. När efterrätterna trollades fram var jag proppmätt, men jag lyckades i alla fall trycka i mig flera bitar sirapspaj, chokladbakelser och andra godsaker.
"Nu, när vi alla har ätit oss mätta, är det dags och gå och lägga er! Natti natti!", ropade Dumbledore och viftade ut oss ur salen. Alla gick trötta ut, och förberedde oss på att sova.
-

hoppas att ni gillade det!

Den var ju jättebra!

Tack så mycket!

super bra

jättebra ♥ skriv mera

LILY
-

Morgonen efter vaknade jag av att solen lyste mig i ögonen. Jag satte mig irriterat upp i sängen och kisade mot fönstret. Typiskt solen att väcka mig när jag ville sova!
Jag gick fram till spegeln och synade mitt kråkbo till hår, innan jag vände mig om, drog ut den tunga kofferten underifrån sängen och letade fram min borste, och började reda ut den stora tovan som stack ut på sidan. När jag såg tovan kom jag och tänka på en annan rufsig frisyr. Denna frisyren tillhörde James Potter. Vad var det för fel på honom egentligen? Han verkade intresserad, och visst var han snygg, men han var en riktig idiot! Och som han höll på mot Severus... inte för att jag brydde mig om honom.
Jag var i alla fall för stolt för att gå ut med Potter, förra året hade jag ju till och med jämfört honom med jättebläckfisken! Han borde hata mig!

Jag hörde en stor gäspning och vände mig om. Kathy satt trött och såg på mina hopplösa försök.
"Morrn' ", sa hon och vinkade lätt med handen. Jag nickade och vände mig mot spegeln igen.
"Du har den där killblicken nu igen…", sa Kathy och log lite, "Är det Potter?", fortsatte hon med ett flin på läpparna. Jag vände mig stelt om.
"Har jag en killblick?", frågade jag och fnös.
"Ja, när du ser så där djup ut, och verkar fundera! Du vet?" svarade Kathy och drog fram kofferten, "Föresten, bekräftade det där att det är Potter?", frågade hon lurigt. Jag suckade och vände mig bort igen.

Vi gick så snabbt vi kunde ner till stora salen, innan bordet blev allt för fullt. Jag slog mig irriterat ner bredvid Kathy och tog för mig av toast med marmelad. Jag skulle precis ta min första tugga när jag hörde en alldeles för bekant röst längst bort i salen. Varför envisades han med att följa efter mig?
"Har ni sett den nya kvasten? Nimbus 500? Den är sjukt snabb!", sa James Potter och gestikulerade vilt för att visa kvastens fart. Sirius Black nickade bredvid honom, innan han fick syn på mig och knuffade James i sidan. Även James tittade på mig, och jag tittade snabbt åt ett annat håll. Efter ett tag hörde jag steg bredvid mig.
"Evans", sa James allvarligt. Jag vände mig långsamt mot honom.
"Potter", sa jag med samma ton. Han såg utmanande in i mina ögon, innan han stegade förbi mig, som vanligt med släptåget av kompisar efter sig. Jag suckade lite, och vände mig mot maten igen.
James Potter, vilken jävla idiot han var! Han trodde att han var snyggast, bäst och att han kunde få alla att falla för honom. Långt ifrån. Eller, inte på den första kanske, men han var en riktig idiot! Jag skakade irriterat på huvudet, och fick syn på en svarthårig kroknäsa som stirrade på mig från Slytherinbordet. När jag såg på Snape kollade han ner i bordet. Jag suckade ännu en gång, och tog äntligen min första tugga på mackan.

jättebra

Du är ju superduktig! Mera!

Tack så mycket!

JAMES

-

"Mr Potter!", skrek professor McGonagall, "Sluta genast att slänga pergamentbollar på Miss Evans!", fortsatte hon argt, men jag kunde se att hon hade en road glimt i ögat. Jag släppte den sista biten papper på bänken och plockade upp trollstaven.
"Så, försök att förtrolla din svala till en padda nu, använd trollformeln vi har övat på! Utan att tala!", sa hon med lugnare ton. Jag koncentrerade mig, svängde med trollstaven och tänkte 'Arista'. Det enda som hände var att min svala fick konstiga, kladdiga fjädrar i stället för de vanliga vita. McGonagall suckade.
"Ni som är för distraherade", hon kastade en blick på mig, "Får i läxa att klara trollformeln till nästa vecka. I väg med er nu!", avslutade och gjorde en gest med handen mot dörren. Jag reste mig upp med blossande kinder, plockade ihop mina saker och lämnade snabbt klassrummet.
"Tagghorn!", ropade Sirius bekanta tonårsröst bakom mig. Jag bromsade in och lät honom hinna ifatt.
"Hur är det egentligen?", frågade han. Jag ryckte på axlarna.
"Jag tänkte på quidditch", ljög jag och drog handen genom håret.
"Visst", sa Sirius, "Men om du ska klara det här året, borde du börja tänka på annat än quidditch och tjejer", avslutade han.

När vi kom upp till uppehållsrummet på kvällen satt hon där framför brasan. Hennes hår glänste i ljuset från elden, och jag kände hur fjärilarna steg i magen. Jag slog mig ner på den lilla ytan mellan henne och hennes vän Kathy, och la armen om henne. Hon skakade av sig den.
"Vad gör du, Potter?", fräste hon.
"Jag la armen om dig!", sa jag argt. Kathy fnissade, och Lily gav henne en vass blick.
"Låt bli med det!", sa hon argare, men ilskan följde inte med upp till ögonen, dom tittade i stället lugnt på mig.
"Visst!", fräste jag, ställde mig upp och klampade upp till uppehållsrummet.

Fan. Skit. Hon hatade mig verkligen.
Och jag älskade henne.

jättebra, skriv mer ♥