Voldemorts dotter och den flammande bägaren [sv]

Titel: Voldemorts Dotter och Den flammande bägaren
Språk: Svenska
Typ av text: Fanfiction
Antal kapitel hittills: 1
Färdigskriven: inte än
Rating: PG
Beskrivning:Cara börjar sitt fjärde år på Hogwarts och helt plötsligt börjar märkliga saker hända. dödsätarna dyker upp, deras märke börjar bränna och varför är Harry med i tuneringen?har det något med hennes far att göra?men Cara har inte hört ett ord från honom...

Kapitel 1: Jag vet vem du är!

"Jag bestämde mig för att sätta mig här trotts att solen lyser. Men jag är en av de få personer som undviker solen! men tryck på knappen så börjar berättelsen om mitt fjärde år"

"Cara" jag tittade upp från boken och såg på min gudfar som kom gående från köket. "Du har fått brev"
Severus räckte över dem till mig och jag nickade och log. Jag la ner boken i knät och tog upp det första brevet som var från Mioni

Hej Cara

Jag har det jätte bra. Min kusin är underbar! Och hon har varit på en massa spännande äventyrsresor och hon älskar att resa. Jag hoppas du har det bra? Jag fick en inbjudan av Harry att komma och hälsa på honom hos Sirius och jag undrar om du också ska dit? Kan vi åka dit tillsammans då?

Kramar Mioni

Jag log stort. Jag var så glad över att hon hade det bra hos sin kusin. Jag tog upp Rons brev och fick anstränga mig för att kunna läsa.

Hej Cara

Hur är det med dig? pappa fixade biljetterna till världsmästerskapen det finns en till dig med om du vill ha den? Jag hoppas du går med oss det hade varit så kul

Kramar Ron

Jag log när jag hade förstått innehållet. Jag hade nästan glömt världsmästerskapen. Jag måste bestämma mig med vem jag vill gå med jag tog sedan upp brevet som var från Harry. Han skrev lite bättre än Ron

Hej Cara.

Jag har äntligen flyttat in hos Sirius och jag vill tacka dig för allt du gjorde för oss! Hur mår du? Har du det bra hos professor Snape? Jag tycker synd om dig som måste tillbringa loven med honom. Men i vilket fall som helst undrar jag om du vill komma hit innan världsmästerskapen?

Kramar Harry

Jag skrattade lite när jag läste Harrys åsikt om Sev. För honom hade det säkert varit hemskt men för mig var det underbart.
"Något som är roligt?" frågade Severus från köket
"Nej inte egentligen" svarade jag och tog sedan upp fyra pergament och lite bläck och började svara på breven

Hej Harry.

Vad roligt att du har fått flytta in. Jag har det underbart här. Severus är inte så hemsk som ni tror! Jag kommer gärna och hälsar på, men i så fall behöver jag ett sätt att ta mig dit.

Kramar Cara

Hej Hermione

Vad glad jag blir över att du trivs, annars hade du fått komma tillbaka hit om du hade velat. Jag mår jätte bra och så fort jag vet hur jag tar mig till Harry så kan jag plocka upp dig så åker vi dit tillsammans

Kramar Cara

Hej Ron

Jag mår bra och jag kan här med meddela dig att jag gärna tar i mot biljetten. Skrik inte högt när du läser det här bara för då lär du skrämma alla runt dig. vi syns väll hos Harry.

Kramar Cara

Hej Draco

Jag hoppas inte du blir jätte ledsen men ajg valde att gå med de andra på världsmästerskapen. Men vi kan väll ses där ändå? Jag måste ju inte vara med dem hela kvällen.

Kramar Cara

Jag reste mig och la boken på bordet och gick ut i köket där Merlin satt och jag band fast breven vid hans fot
"De är till Hermione, Ron, Harry och Draco" sa jag till min uggla, han nickade och jag gav honom en bröd bit innan han flög iväg och började sedan duka.
"Severus?" sa jag när jag hade ställt fram allt på bordet
"Mm…" svarade min gudfar och letade efter någon krydda i skåpet
"Harry bjöd hem mig till honom och Sirius och sedan tänker jag åka på världsmästerskapen så jag vet inte hur länge jag stannar" sa jag och Severus vände sig om
"Tänk att jag hade en aning om att du skulle säga något sådant, jaja jag ska inte hindra dig" sa han vänligt och kryddade sedan potatisen innan han ställde fram maten och jag tog en bit när Merlin kom tillbaka
"Ja du var ju inte borta länge" skrattade jag och tog i mot breven.
"Sirius kommer hit och hämtar mig om två timmar. Klarar du av det?" sa jag och lyfte blicken från brevet och log mot min gudfar
"Jag har ju lovat dig att inte döda honom" sa han roat och jag nickade och skummade igenom de andra breven men de var bara artighetssvar.
"Tack för matten. Jag måste packa" sa jag reste mig och gick mot mitt rum och viftade sedan med staven och mina väskor packade sig själv. Jag packade en väska med lättare saker som jag kunde bära runt på, resten skulle Snape ta med sig
"Får jag följa med?" jag vände mig mot Kira och la huvudet på sned
"Jag tror det är bättre i fall du stannar här. jag kan inte springa runt med en grön gift orm" skrattade jag vänligt och hon la sig lite sorgsen ner. "Vi syns snart"
Jag lyfte upp den lättare väskan och lämnade rummet och satte mig tillrätta i fåtöljen och fortsatte läsningen men jag han inte så långt innan det hördes en knackning på dörren och Severus öppnade och släppte motvilligt in Sirius
"Tjenamors Sirius" sa jag och log stort
"Tjenanixen Cara. Så det är så här den store Snape bor" sa Sirius inte elakt utan snarare retsamt
"Till skillnad från dig Black så orkar jag inte ha ett hemligt stort hus" svarade Snape och gav honom en lugn blick och jag skrattade åt dem
"Ja att ni pratar med varandra är väll en början" jag ställde mig upp och gick mot de båda herrarna och stannade framför Sev
"Sköt om dig nu. Och hitta inte på något dumt!" sa Severus allvarligt men log sedan. "Om du nu ska göra något dumt se till att jag inte behöver rädda dig bara"
"Jag ska sköta om mig och du behöver inte rädda mig. du har lärt mig att ta hand om mig själv, oroa dig inte så himla mycket" sa jag och gav honom en kram
"Jag tar hand om henne" sa Sirius vänligt
"Det är det som oroar mig" svarade Severus och jag skrattade
"Jag tror det snarare är jag som får ta hand om dig Sirius." sa jag roat
"Ja kanske det, du verkar få ta hand om en hel del. Men kom nu jag har lovat att plocka upp Hermione med" sa Sirius och tog tag i mig och snart var vi borta. Vi transfererade oss till en öde glänta och jag förstod att de stämt möte här för att inte väcka misstankar. Sirius tog tag i Mioni och snart var vi på väg igen. Vi landade utanför en rad hus och jag la huvudet på sned och undrade vad som var så speciellt med dem
"Det är så underbart att se dig igen" sa Mioni när hon återhämtat sig och slog armarna runt mig och jag skrattade
"Det samma" sa jag vänligt och studerade sedan Sirius som hade mumlat några ord och snart uppenbarade sig ett hus bland de andra och jag gav honom en imponerad blick och vi steg in
"Mina föräldrar vilje leva ostört" sa han med en axelryckning och vi steg in i en ljus hall, Sirius gick mot rummet längst bort och vi följde nyfiket efter honom. Rummet visade sig vara ett kök och Harry och Ron reste sig glatt när de fick syn på oss, de sprang nästan runt bordet och omfamnade oss
"Hej på er med" skrattade jag roat
"Det är så kul att se er" sa Harry och Ron nickade stort
"Det är kul att se er med" sa Mioni och vi slog oss ner och dörren bakom oss öppnades
"Jag tyckte väll att jag hörde röster" sa en välbekant röst och jag vände mig om och där stod Remus
"Tjenanixen, Remus" sa jag och gav honom ett stort leende
"Nej men vi verkar ha storfrämmat" skrattade han och tog fram några tekoppar och satte på vattnet och jag granskade han och Sirius och jag märkte de små leendena som de gav varandra och jag kunde inte annat än att bli glad för deras skull, men de andra verkade inte märka något.
"Remus hjälper till att fixa huset" sa Harry och jag förstod att ingen av dem hade kunnat berätta för honom, men jag förstod att det var svårt för dem.
"Fattar ni att vi ska få gå på världsmästerskapen i quidditch i morgon, mamma ville att vi skulle vara hemma vid sju tiden" sa Ron och vi nickade. "Hur tror ni det går?"
Och sedan var han och Harry mitt upp i en diskussion och Hermione började diskutera med Remus om hur lektionerna i försvar mot svartkonst skulle se ut under året och jag kunde inte låta bli att himla med ögonen och Sirius skrattade lite
"Jag kan visa dig huset" sa han och vi reste oss och började vandra runt i det halvklara huset.
"Jag hade också rymt hemifrån om jag hade bott här" sa jag lätt och han nickade och vi kom in i ett rum med ett stort släktträd.
"Jag hade glömt att du är släkt med Draco" sa jag efter att ha studerat det en stund
"Ja vi pratar ju knappast om varandra" svarade Sirius bittert jag studerade tavlan
"Du är ju inte med?" sa jag lite förvånat
"Jag var här men min kära mor brände bort mig efter att jag rymt hemifrån, precis som hon brände bort Andromeda efter att hon hade gift sig med en mugglare" sa Sirius och himlade med ögonen och jag förstod honom
"Vad hände med din bror?" frågade jag försiktigt
"Det önskade jag att du visste?" sa Sirius och det tog en stund för mig att förstå vad han menade, men sen förstod jag att Remus hade berättat
"REMUS JOHN LUPIN" ropade jag och Sirius hoppade till lite men log sedan och Remus kom springande men stannade när han upptäckte att vi stod mitt i rummet och log
"Jag trodde det hade hänt något" sa han oroligt
"Ja det beror väll på hur man ser det. Hur kunde du berätta för honom?" sa jag förtvivlat. Först förstod inte Remus alls vad jag menade men sänkte sedan blicken. Jag ville inte att folk skulle få veta. De ser mig alltid som en kopia av honom då.
"Det gör inget" sa Sirius och la en hand på min axel och jag såg överraskat på honom
"Säkert?" sa jag förvånat
"Man väljer inte sina föräldrar, precis som du sa till mig" sa han och gav mig ett leende
"Tack" sa jag uppriktigt och log sedan mot Remus
"Det gör inget att du berättade, jag vill bara inte att folk ska veta eftersom jag då inte kan få ett normalt liv! Jag menar folk ser mig direkt som en kopia av Voldemort när de vet." sa jag sorgset
"Jag förstår det. Men jag trodde först Remus drev med mig, jag kunde aldrig se dig som Voldemorts dotter" sa Sirius
"Det är för att jag är mig själv och inte Voldemort. Jag har inga planer på att bli som min far, jag tänker gå min egna väg" sa jag bestämt och fortsatte sedan lite sorgset. "Jag vet inte vad som hände med din bror. Jag fick aldrig träffa någon av dödsätarna, ja förutom Severus då" sa jag med en axelryckning
"Tack ändå." sa Sirius och gav mig ett leende. Jag hörde steg utanför och snart tittade tre huvud in
"Tänker ni stå här hela dagen eller?" sa Harry roat
"Ja vi måste åka nu" sa Ron och jag nickade
"Lika bra att ni åker via flampulver eftersom ni inte kan transferera er." sa Sirius och vi styrde stegen mot en brasa.
"Jag åker först" sa Ron och var snart borta, Harry och Hermione försvann efter honom och jag gick mot spisen och vände mig sedan om
"Ni måste prata med Harry snart" sa jag allvarligt och de nickade. "Men prata ordentligt med varandra först" sen steg jag in i spisen "Kråkboet" sen försvann jag och snurrade iväg innan jag stod i ett mysigt hemtrevligt vardagsrum
"Vi undrade om du hade åkt vilse" sa George roat
"Ja jag var på väg att vända när jag kom på att ni är här" skrattade jag retsamt och Molly kom fram och gav mig en kram
"Hej lilla vän" sa hon vänligt
"Hej Molly" sa jag vänligt
"Kom jag ska visa er var ni ska sova" sa Ron och jag följde efter honom upp för trapporna till ett rum långt upp i huset och vi ställde in grejerna
"Ja har bor jag" sa Ron och jag nickade
"Det är super mysigt" sa jag och jag gillade rummet.
"Ronald kom och hjälp till med maten" ropade Molly
"Ja jag kommer" sa Ron surt och jag skrattade lite
"Jag kan hjälpa till, jag börjar bli riktigt bra på att laga mat" sa jag och de gav mig några undrande blickar. "Ja Severus har lärt mig"
"Lagar Snape mat?" sa Harry
"Jag trodde han bara levde på trolldrycker" sa Ron skämtsamt när vi började gå ner igen och jag smällde till dem båda i bakhuvudet
"Klart han kan laga mat" sa jag och Percy öppnade dörren
"Jaså det var ni som förde sådant oväsen" sa han irriterat
"Vi förde inget oväsen" sa Ron irriterat
"Jo det gjorde ni. Jag försöker faktiskt skriva klart en viktig rapport till ministeriet" sa han viktigt och Ron var på väg att svara något otrevligt men jag avbröt honom
"Förlåt Percy, vi ska vara tystare. Lycka till" sa jag och gav honom ett varmt leende och han log svagt och stängde dörren
"Hur gjorde du det där? Du måste berätta! Percy har bara snäst åt mig de senaste veckorna" sa Ron surt
"Ett varmt leende räcker långt" svarade jag och vi steg in i köket
"Vill du ha hjälp Molly?" frågade Hermione vänligt
"Ja tack. Ron du och Harry kan skala potatisar, Hermione du kan hjälpa mig med grönsakerna, Cara du kan duka och Ginny där är du! Du kan röra om i pannan hela tiden" sa Molly lite stressat och jag gav Ginny ett vänligt leende innan jag gick ut i trädgården där det stod två äldre rödhåriga killar och jag antog att det var Rons äldre bröder, Bill och Charlie. De trollade fram ett bord och en tältduk och beundrade sedan arbetet, tältduken lutade lite och jag tog fram mitt trollspö och viftade lätt så det ställde sig rakare
"Jag tror det är stabilare så där" sa jag lätt och de vände sig om och jag gav dem ett leende
"Jag antar att du måste vara Cara" sa den ena, jag studerade honom. Han hade långt hår och han såg ut som om han helst var ute i skogen
"Ja det är jag" svarade jag och gjorde en graciös bugning. "Du måste vara Charlie?"
"Det stämmer, det här är Bill" svarade han och pekade på sin bror
"Trevligt att träffas" sa jag vänligt och trollade sedan fram en duk, tallrikar, bestick och glas
"De var som. Du får väll inte använda magi?" sa Bill och jag vände mig mot dem
"Jag har special tillstånd, antar att det är för att jag har Merlin som morfar" sa jag ryckte på axlarna
"Du är lika mystisk som Ron sa" skrattade Charlie och jag bara nickade. Molly kom ut med maten med de andra efter sig och hela familjen Weasley slog sig glatt ner vid bordet och vi började äta. Det var en mycket trevlig middag och jag gillade Rons familj. När klockan närmade sig elva skickade Molly oss i säng
"Ni ska stiga upp tre i morgon" sa hon bestämt och vi nickade och la oss sedan i sängen.
"God natt" sa ron och släckte och vi mumlade till svar. Jag la mig tillrätta i sängen och somnade sedan.

"Ja nu tänker jag avsluta. Jag behöver nämligen äta. Och ni får vänta och se vad som händer på världsmästerskapen."

*kash*

Yay det var jätte bra ska bli intressant att läsa

Kul att du tkt om den

As bra du borde verkligen känna bevakad

Jag kommer nog inte läsa denna novell. Den var ganska osammanhängade ewe

"Cara" fick tre brev, men hon skrev fem ewe

tack så mkt



grejen är att den till början med är fortsättningen på tre andra som jag skrivit innan och hon svarade på breven och skrev sedan ett till Draco. men som sagt har man inte läst de andra tre kan det bli svårt att förstå allt

Jätte bra, som alltid.

Tackar jag blev lite orolig att den faktiskt var osamanhängande?

Nej det tycker inte jag, det var jätte bra skrivet.

Tack så mkt men jag antar att det är som jag skrev innan, lättare om man läst de andra innan