Godsrinn striith [PRS Emma07 och Vidomina]
Forum > Quidditchplanen > Rollspel > Godsrinn striith [PRS Emma07 och Vidomina]
Användare | Inlägg |
---|---|
Emma07
Elev |
Thyra log då hon hörde Lokes utrop efter henne, men stannade inte förrän hon kände hans armar omkring sig, kände hans andedräkt emot sin hals. En känsla som gav henne rysningar över hela kroppen, älskade av att få ha honom så nära intill sig. Normalt sett, med mindre alkohol i kroppen, skulle hon kanske ha retats ännu lite mer med honom men nu hade hon inte tillräckligt mycket självkontroll för att hålla sig undan tillräckligt för det. Hon ville bara vara nära honom, kyssa honom, bara få släppa loss. Istället hängav hon sig helt åt att kyssa honom tillbaks, lade armarna omkring hans nacke, lät fingrarna leka i hårtopparna.
Hon släppte ifrån sig ett lätt skratt då han rev av henne kläderna - något hon annars kanske skulle ha lekfullt skällt på honom för, men inte nu. Nu släppte hon den där fasaden för att bara låta känslorna ha överhanden. Men hon skulle allt se till att han fick lagat dem med sin magi efteråt, det borde han allt kunna göra om han nu rev av dem. På samma vis som hon fnittrade till då han lyfte med henne bort till sängen. Hon mjuknade ännu mer då han verkade stanna upp för att se hur det gick för henne, något som fick hennes lilla leende att bli allt bredare då hon lade handen mot hans kind. Liksom fångade upp honom lite i ännu en kyss för att garantera honom om att hon var med på det. Han gjorde henne fullkomligt galen med sina små kyssar, förmådde henne att inte kunna tänka på något annat än de två där och då. "Kom hit med dig." log hon då han enligt henne var alldeles för långt bort igen, även om det var för att klä av sig. Det kunde han väl göra närmare. Kysste honom ömt igen, men lät händerna nu sjunka ner till hans höfter för att börja snöra av honom hans byxor. Tor rynkade pannan åt Ryland. Jarlen hade verkat som en väldigt anständig man, och det verkade märkligt att en sådan konstig typ var hans son. Men vad visste han, kanske var det något som inte stod rätt till där. "Hur? Poängen med att vara gud är att man inte behöver lära sig sånt. Man föds med det, är vad man gör." deklarerade Tor stolt, men kanske med en viss irritation i rösten. Han ville ju vara ifred med Shiva igen, och den där killen störde det. Därför irriterade det honom ännu mer när han inte lyssnade på Shiva. "Nej. Spring iväg och fråga runt nån annanstans, vi är upptagna här pojk." uppmanade han honom, något mer irriterat nu än tidigare. 6 aug, 2021 16:57 |
Vidomina
Elev |
Loke flinade nöjt, kanske stolt, då Thyra uttryckt att hon ville ha honom närmare. På så sätt visste han att hon gillade det han gjorde. Det steg honom rakt upp i huvudet och fick honom att vilja imponera mer på henne. Att få henne att riktigt åtrå honom.
Först lydde han hennes önskning och kravlade sig över henne för att kyssa henne passionerat och intensivt. Smaka på hennes underbara läppar. Han lät fingrarna glida genom hennes hår samtidigt som han fnittrade lite mellan kyssarna. Han förstod vad hon ville skulle hända. Älskade att hennes händer var där. Att hon ville ha honom. ”Du gör mig tokig, Thyra.” Han hjälpte henne att få av honom byxorna, om än fumligt. Sparkade av sig de så att de landade på golvet nedanför sängen. Sedan pressade han sig in i henne samtidigt som han gömde ansiktet mellan hennes axel och hals. Flåsande njutfullt när han älskade med henne. Vid det här laget hade spriten gjort sitt. Loke var ganska rejält berusad. Han kunde inte säga något. Inte tänka något. Bara njuta av att känna Thyras värme. Känna hennes doft. Hud mot hud. Fick utlopp för sin iver och lust. Blev mer otålig och intensiv. Som något djuriskt tog över honom. Ville kyssa henne mer, över ansikte, hals och kropp. Och så underbar som Thyra var, på alla tänkbara sätt, gick det inte att hålla sig längre och Lokes fylldes av en underbar känsla när han nådde sexualaktens höjdpunkt och tappade totalt fattningen om allt omkring. Tiden stod stilla. Loke pustade ut när det var över och föll tungt åt sidan i sängen för att sträcka ut sig bredvid Thyra. Flämtade andfått när han försökte samla sig. Hämta andan. Han slöt ögonen. ”Tror du mig nu? Att jag kan hålla takten?” Han svalde och drog ett nytt andetag. Öppnade tillslut ögonen och kikade åt hennes håll. Och när han trott att de där besvärliga känslorna som han ännu inte var överens med, var förbi, så gjorde de sig påminda igen när han iakttog det där vackra ansiktet. Fan. Loke såg bort i taket. Försökte tvinga bort att känslorna krupit på sådär. Som i bakhåll. Han gillade det inte. Till hans räddning kom Lokes ego ifatt honom. Han hade ju njutit. Och Thyra verkade också ha gjort det. Nog hade han imponerat på henne? ”Om det här är din definition av dans, så kan du räkna med att jag dansar med dig fler gånger.” Han gav ifrån sig ett kort skratt och såg retsamt på henne då. Vågade sträcka sig efter henne för att röra med fingret över hennes bara axel, längst hennes arm. Bra. Känslorna var inte längre där. Dessutom sa spriten sitt. Ögonlocken kändes tunga. Sömnen var påtaglig. ”Hhm..”, suckade han och blinkade några gånger. Tappade fattningen om omgivningen igen. ”Tack, Thyra. Du får mig att känna..”, pustade han i ett andetag och slöt ögonen. Loke hann inte avsluta meningen då han dåsade bort i en snarkning. Sömnen hade vunnit. Ryland dröjde med att röra en min. Han såg ut att tänka efter länge. Eller kanske inte ens det. Fortfarande stilla hade han bara iakttagit Tor med samma likgiltiga min utan att röra ett finger. Hade han hört vad Tor hade sagt? Det verkade ju som att han var intresserad av att lära känna Tor mer, men Shiva var inte säker. Och i Rylands tillstånd så var han kanske desto mindre skarp än vad ibland brukade vara. Tillslut reste han sig, fortfarande utan att säga något. ”Då går jag.”, sa han och tittade länge på Tor innan han för en sekund sneglade åt Shivas håll. Vände ryggen till. ”Hejdå, Ryland!”, försökte Shiva vänligt när hon såg honom gå därifrån. ”Hm. Jag vet inte vad som pågår i hans huvud.”, mumlade hon osäkert efter att Ryland var utom synhåll. Såg lika oroligt efter ifall han plötsligt skulle vara tillbaka. Men när Ryland inte syntes till vände hon sig till Tor. Den här gången med ett leende på läpparna. ”Kom. Det är sent. Stanna med mig i natt. Jag vill det. Vill du?” Shiva flyttade sig närmare honom igen och tog hans hand i sin samtidigt som hon såg efter hans blick. Det var väl ruset som talade till viss del, men den andra delen ville verkligen att det underbara med Tor inte skulle ta slut. 6 aug, 2021 18:10 |
Emma07
Elev |
Hans uttalande fick Thyra att skratta till lätt, kunde inte låta bli. Älskade de där små kommentarerna han kunde komma med titt som tätt, kanske för att hon själv älskade att komma med liknande kommentarer. Det var väl därför hon älskade att tillbringa tiden med honom, för att de var lika varandra - de tog sällan saker på alldeles för mycket allvar, och hon skämtade bort mer än vad hon kanske borde. Men på något vis gjorde det livet enklare, ifall hon låtsades inte bry sig och inte tog det på allvar. Inte brydde sig alltför mycket. Kanske att det gjorde livet lättare, men också att det var till hennes nackdel - det hindrade henne ifrån att fästa sig för mycket vid folk eller saker.
Ändå var det just vad som hade hänt med Loke. Hon hade fastnat för honom, kanske till och med fallit för honom. Något hon aldrig tänkte erkänna, definitivt inte för honom av alla. Det här skulle ju vara något där de bara roade sig, utan något sånt löjligt som känslor inblandade. Men det hade hon ju sabbat, och det bästa vore att bara lämna allt det här. Men det kunde hon inte, utan istället hade hoppet väckts, ett hopp om att de kanske kunde blanda in känslor trots vad de sagt. "Du får mig att känna mig hel igen." viskade hon till svar, kanske vågade hon det just för att hon märkte att han vaggades in i sömn. Alkoholen gjorde väl sitt. Men så gärna hade hon velat veta vad han skulle säga om henne, men inte tänkte hon heller fråga imorgon. Istället kröp hon tätt intill för att lägga huvudet på hans bröst och somna nästan så fort hon stängt ögonlocken. Tor flinade nöjt med sig själv då Ryland till slut gav sig iväg, överdrivet nöjd med sig själv över att ha jagat bort killen. Även om det inte ens borde ha varit så svårt som det hade varit, men det var inget han funderade alltför mycket på i det tillstånd han var. Han var bara glad att mannen var borta så att han kunde fokusera på Shiva igen. "Är det där en kuggfråga?" sken han genast upp, mötte glatt hennes blick. Kramade om handen och lyfte den andra till hennes kind. En sådan fantastisk ide hon kom med. "Vill du gå nu?" frågade han, och kunde inte låta bli att luta sig närmare för att placera en puss på hennes kind. 10 aug, 2021 12:22 |
Vidomina
Elev |
Loke hade slocknat i ett mörker utan drömmar. Bara for iväg i sömnen. Det var skönt på ett sätt. Där kunde han vila och samla kraft igen. Och dessutom glömma allt om alla plikter, uppdrag om halvguden, Tor, hans förbaskade känslor för Thyra..
Men så vaknade han ändå upp från det. Kändes som att han måste ha sovit flera timmar, men med tanke på mörkret utomhus så hade det förmodligen bara gått några minuter. Loke upptäckte Thyra som vilade på hans bröst. Suckade lite för hur det stod till mellan dem. Han gillade deras relation. Det var lätt och simpelt. Det var roligt och trivsamt. Varför skulle han börja krångla till det nu? Ändå fanns de där jäkliga känslorna. Som ville mer. Som önskade att det stod på något annat sätt mellan Loke och Thyra. Det var väl inte för ingenting Loke hade rest sig upp och lärt den där vikingen en läxa? Det var väl inte för ingenting att Loke fortsatte att komma tillbaka till Thyra? Sluta, sluta, sluta..! Loke rynkade pannan och suckade igen. ”Förbaskat också.”, mumlade han, när han trodde att Thyra inte hörde på. Han hade ju vid flera tillfällen nu skjutit undan känslorna. Vad skulle hända om han istället välkomnade dem? Vågade han bryta kedjorna som höll fast känslorna? Loke iakttog Thyra länge. Försökte se efter om det fanns något mer där. Han lyfte försiktigt handen och förde bort en hårslinga som landat i hennes ansikte. ”Du vet verkligen inte vad du gör med mig.”, viskade han och kände hur känslorna var där igen. Försökte att inte identifiera sig med de. De skulle få vara där. Så Loke kunde få se vad som skulle eller kunde hända. ”Jag gör vad som helst för dig.”, viskade han sedan och rörde vid hennes ansikte. Sedan var det nog. Det var nog läskigt att han tagit de där små stegen till att utforska känslorna. Så istället vilade han huvudet tillbaka på kudden och slöt ögonen igen för att strax därpå somna om. Shiva fnittrade när hon hörde Tors svar. Det var smickrande att han ville vara där med henne. Hon slog ner blicken generat när han pussat hennes kind. Men hon fick samla sig snabbt när hon visste att Tor förväntade sig ett svar på sin fråga. Shiva harklade sig då. ”Ja, vi går. Kom.” Hon kramade tillbaka hans hand och reste sig för att dra med honom därifrån. Loke och Thyra var borta sedan ett tag tillbaka nu. Men de hade nog varandra och skulle inte bry sig om ifall Shiva och Tor gick. Dessutom var det inte Loke Shiva ville se till hade det bra. Utan det var Thyra hon undrade över. Fast hon hade en känsla att det inte varit sista gången hon stötte på den tjejen. Shiva ledde Tor ut ur värdshuset, ut i friska luften. ”Vi går hem till mig.”, förklarade hon och sneglade åt hans håll medan hon ledde vägen. 10 aug, 2021 14:59 |
Emma07
Elev |
Thyra hade följt med Loke till jarlens hus, för inte kunde hon ju ge sig av riktigt ännu. Allt det här var alldeles för spännande för att kunna slitas ifrån riktigt ännu. Men ärligt talat så var det väl inte just därför hon velat stanna kvar, utan helt enkelt för Lokes skull. Hon ville inte lämna honom en sekund tidigare än nödvändigt, utan varje anledning hon kunde hitta att stanna kvar extra var värt det.
Hon kunde heller inte riktigt släppa den natt dem delat. Känslan av att få somna där tätt intill honom, den nästan nya sortens intimitet det innebar. Den kunde definitivt vara lätt att vänja sig vid. "Vad är det ni hoppas på hos jarlen?" frågade hon nyfiket Loke där de gick igenom byns gator den tidiga morgonen. 11 aug, 2021 16:03 |
Vidomina
Elev |
Morgonen därpå hade Shiva blivit kallad till jarlen. Det hade varit lite störande, för egentligen hade hon velat stanna en stund till i Tors famn. Sova lite till. För att det var så mysigt. För att hon var trött. Men tillslut hade hon lyckats ta sig upp och övertala åskguden att följa med henne.
Hon hade först inte funderat på det, vad det var som fick jarlen att kalla på henne. Men så kom minnena från gårdagen. Kunde det ha att göra med jarlens son Ryland? Eller handlade det om Tor? Loke? Thyra? Eller om henne själv? Men vad skulle det vara? Det gav henne bara huvudvärk att fundera på det, så istället släppte hon tankarna och styrde stegen mot jarlens hall. ”Kolla, Tor. Det är Loke och Thyra. Vi går ikapp dem.” Hon såg över axeln åt hans håll och nickade att de skulle skynda på stegen. ”Hej.”, sa hon och sneglade åt Thyras håll när hon kommit jämsides med henne. Hon funderade på vad hon kunde säga. Det fanns ju en nyfikenhet att lära känna Thyra mer. Se efter om det fanns någon möjlighet att de kunde bli vänner. Minnena om hennes intrång i Shivas stuga var som bortblåst. Hon hade ju varit så tydlig med att hon inte tänkt döda halvguden. Thyra skulle inte vara ett hot. Inte än i alla fall. Shiva bestämde sig för att undersöka saken närmare. ”Var är du ifrån, Thyra? Jag har inte sett dig tidigare i byn.” Det kanske var en för personlig eller svår fråga att svara på. Men det var i alla fall en början. Loke gick med tunga steg över den leriga marken mot jarlens hall. ”Hm?” Han hade inte hört på var Thyra sa. Dels för den bultande huvudvärken och tröttheten som fick hela omgivningen att uppfattas som någon slags dimma. Inte på det bra sättet som gårdagen. Men som ett hinder, fick honom att röra sig segt. Att tänka segt. Allting gick helt enkelt mer långsamt. Hade han tur kanske det inte syntes utanpå. ”Jarlen, han..”, suckade Loke och sneglade åt Thyras håll. Det var fint att hon fortfarande var där. Men istället för att helt njuta av hennes sällskap, så blev han påmind om sina försök att utforska känslorna. Loke gillade det verkligen inte. Så snabbt såg han bort från henne i hopp om att inte locka fram de där idiotkänslorna. Han förbannade sig själv att ha fallit så lågt. Det där hade varit något helt nytt. Han hade inte varit sig själv. Och vad hade det gett honom? Ingenting. Loke fnös och muttrade något ohörbart. ”..Jarlen vill ha en förklaring. Han vill ha en närmare titt på gudarna. Han är väldigt förtjust i mig. Ja, han gillar Tor också.”, flinade han då och kände sig mer glad, som sig själv igen. Han såg mot Thyra då. ”Han vill säkert att vi ska stanna här. Då måste vi förhandla om det, eller hur? Inte för att jag tror att han kommer kunna övertala mig, men..” Han skrattade kort. Sanningen var ju att Loke var inte helt säker på sina ord. Skulle Loke stanna kvar i byn så skulle han också vara närmare Thyra. Och det var en tanke som han gillade. Bara han kunde fokusera på det som var. Inte försköna eller hoppas på något. Loke skulle göra sitt bästa för det. ”..han kanske har något som inte jag har.”, avslutade han och såg mot Thyra igen. 11 aug, 2021 17:50 |
Emma07
Elev |
Tor var på strålande humör trots huvudvärkens envisa dunkande. Men hur skulle han inte kunna vara det? Allting verkade ha löst sig igen. Loke var återigen på deras sida, ingen var ute efter att döda Shiva längre och hon verkade inte utgöra ett alltför stort hot. Sist men inte minst så hade han också fått tillbringa natten med henne, och det kändes onekligen som den största vinsten av dem alla. Inte på något felaktigt sätt, absolut inte - men på den korta tiden sen han träffat henne så hade han redan hunnit falla pladask för henne. Det där gulliga leendet, och kanske just det att hon inte varit alldeles förtjust i vem han var ifrån början. Det var helt enkelt bara något alldeles speciellt med henne, som han inte hade sett hos någon annan tidigare.
"Hej." hälsade också han på de båda andra då de slöt upp ihop med dem, något disträ ifrån baksmällan men ändå nyfiken på de andra. Han hade inte hört om denna Thyra innan, och behövde verkligen höra sig för mer med Loke om detta, nej denna. Så han beslöt sig för att gå intill Loke. "Jag är förvånad att du inte stuckit härifrån ännu." sade han med en lätt retsam ton. Thyra skrattade lätt åt hans lilla förklaring, förstod ju fort att det kanske inte riktigt var där skon klämde. Det var inte den enda anledningen till att han ville stanna, och det gladde henne något otroligt mycket. "Så du stannar för min skull, det är bara att erkänna det raring." log hon glatt, kanske till och med retsamt. Såklart, hon kunde ju inte låta bli att retas lite med honom med en sån här chans. "Hej." hälsade hon glatt då Shiva och Tor dök upp bredvid dem, glad över att få ännu mer sällskap - även om Loke var bra sällskap, var det trevligt med fler och hon var onekligen nyfiken på Shiva. Hon fick henne att vilja berätta mer, och hon dröjde en sekund eller två innan hon beslöt sig för vad hon skulle säga. Började istället med en axelryckning. "Där jag kunde stanna för stunden. En valkyrias dotter är inte direkt välkommen överallt." förklarade hon enkelt, brydde sig inte om att linda in det mer än så - sin bakgrund var inget hon ens försökte dölja så. Det skulle dröja innan hon skulle tala om sina äkta känslor kring det, men vad som hade hänt var ingenting hon skämdes för. Det var vem hon var. "Är du ifrån den här byn?" frågade hon istället nyfiket Shiva. 12 aug, 2021 12:17 |
Vidomina
Elev |
Loke rynkade pannan åt Thyras ord. Ville försvara sig. Även om det kanske fanns där mellan raderna. Det hade absolut inte varit menat att hon skulle förstå eller kunna dra den slutsatsen. Men Loke insåg att ifall han skulle försvara sig så skulle han vara avslöjad. Han ville inte ge Thyra den tillfredsställelsen. Hon kunde gott få undra eller fundera. Trots att hon nog var ett steg före honom som vanligt. Därför teg han bara och vände bort blicken från henne. I tid när Shiva dykt upp vid Thyras sida.
Shiva såg förvånad ut över Thyras ord. ”Va? Till en valkyria? Jag hade ingen aning.”, sa hon och såg fundersam ut. Försökte lista ut vad det kunde innebära för Thyras del. Delade hon samma krafter som sin mor då? Hade hon ens någon relation med henne? Det lät som att hon levde ensam, om hon inte var välkommen till byarna. Shiva ångrade sig lite att hon hade frågat, för det hade inte varit menat att riva upp gamla sår. Men sedan så log hon litet istället. Shiva hade lämnat sin familj och levt länge ensam. De kanske hade det gemensamt? Att inte riktigt tillhöra någonstans. ”Jag är glad över att du hittade hit. Vem vet, du kanske har hittat hem nu?” Hon log lite snett och försökte se efter ifall Thyra verkade besvärad eller så. ”Jag är inte härifrån.”, svarade hon på Thyras fråga. Övervägde om hon skulle berätta om tiden innan Krewlod. När hon fortfarande bodde med sin far och sina halvsystrar. Men det var så längesedan. Kändes inte som ett minne längre. Det var mer som en dröm. Inte hennes. ”Jag är från Krewlod. Det var där jag blev mer bekant med mina krafter. Jag trodde jag skulle strida som de andra där, men jag har inte fallenhet för det tyvärr.” Hon drog lite osäkert på ena mungipan. ”Men du har det? Fallenhet för att strida, menar jag? Jag såg ju hur du var på vikingen där i värdshuset.” Shiva skrattade då när hon mindes tillbaka på det. Thyras ord hade förvånat Loke. Han hade ju inte kunnat låta bli att höra på vad hon och Shiva sa. En valkyrias dotter? Han höjde på ögonbrynen. Insåg att han nog inte kände Thyra så mycket som han först hade trott. Thyra var ju Thyra. Han visste att hon var en lönnmördare. De hade haft samarbeten ihop tidigare. Förbaskat! Där var de där äckliga känslorna igen. Skulle han ha dåligt samvete bara för att han inte visste allt om Thyras bakgrund? Nej. Det skulle han inte ha. Om Thyra ville berätta mer för Loke så skulle hon det. Dessutom så hann Loke inte fundera mer på hennes bakgrund då Tor kommit ikapp honom. Loke suckade högt. Inte Tor..! Vad ville han då? ”Stuckit härifrån? Varför skulle jag ha gjort det?” Loke rynkade pannan när han sneglade på åskguden. Men han kände sig också less på att vara så bitter. Därför samlade han ny energi i ett andetag och drog på ett flin. ”Jag hade ju inte kunnat dra härifrån utan att ta emot jarlens hyllningar. Se dig omkring, Tor! Vi är kungar här!” Han visade med armen åt de förbipasserade människorna. Det var flera som såg efter dem. Men det var inte bara blickar av beundran de kastade åt deras håll. Det var även de av tvivel. Loke låtsades som inte om det. Istället skrattade han och vände blicken fram igen för att se mot jarlens hall som tornade upp sig framför de. ”Shiva! Vad har du dragit hit för folk egentligen?!” Shivas leende slocknade på en sekund. Det var jarlen som höjt rösten åt henne när han fått syn på sällskapet och rest sig från sin tron. Han såg upprörd ut. Shiva blev så chockad att hon inte fick fram något ord. Lite förvirrat såg hon på Tor och Loke. Det var förmodligen dem han ville tala med. Därför knuffade hon försiktigt på Tors rygg för att visa att han skulle kliva fram till jarlen. ”Loke. Du med.”, fick hon fram tillslut och såg mot guden. Gerwulf drog ett nytt andetag. ”Nå! Kan ni förklara er?”, utbrast han lika upprört och såg på de båda gudarna. Loke såg osäkert från Tor till Gerwulf. ”Jag förstår inte..” ”Och du! Du gick till attack mot byn och vi välkomnade dig sedan hit som en av våra. Är det där tacken? Jag hörde nog var som hände inne i värdshuset! Ge mig en anledning varför jag inte borde kalla mina män på dig!”, spottade Gerwulf ilsket. Loke var fortfarande osäker, men så suckade han. ”Jag försäkrar er att mannen fick vad han förtjänade.”, svarade Loke lugnt och såg tillbaka på jarlen. Idiotjarl. 13 aug, 2021 18:43 |
Emma07
Elev |
"Det är inte många som frågar." Svarade Thyra med en enkel axelryckning, för det var sanningen. Hon var en person fast i något slags utanförskap, och i det var det inte många som frågade - ingen ville riskera att beblandas alltför mycket med en sådan som henne. Någon man kunde få skämmas över att umgås med. Från början hade det varit hennes förbannelse, men till slut hade hon på nåt vis lärt sig att omfamna det istället - med sin bakgrund skulle det bli alldeles för svårt att fly undan det. Hon skulle alltid ha svårt att passa in, så hon hade lika gärna ha kunnat gå hela vägen. Det var kanske vad som gett henne knuffen att faktiskt bli lönnmördare, att inte längre dölja vargen inombords.
"Hem? Säg nu inte för mycket. Du får tänka på de stackars bybor som måste stå ut med att ha mig häromkring också." skrattade hon svagt emot Shiva, något som övergick till en axelryckning. "Träning löser åtminstone det mesta." log hon innan hon lade sin fulla uppmärksamhet på jarlens... Välkomnande. Intressant. Hon skulle ju ljuga ifall hon inte fann det lite roande att se Loke skällas ut på det viset. Själv höll hon sig i bakgrunden med Shiva, för sanningen att säga så hade ju inte hon något direkt med saken att göra längre. Hon hade ju kommit hit först efter småpojkarnas drama. "Så vad är dina krafter? Helande?" frågade hon nyfiket, hade ju redan aningar om att det var just det som var hennes krafter men ville ändå gärna dubbelkolla med henne. Tor skrattade glatt åt Lokes kommentar. "Åh nej, jag är kungen här - du kom in i sista stund och hoppades på att kunna haka på och sno lite av min stjärnglans." flinade han retsamt emot den andre guden, men kom ganska snabbt på andra tankar då de kom in till jarlen som också han bekräftade Tors ord. Ajdå. Inte för att han protesterade emot jarlens ord, tvärtom så borde väl Loke förtjäna det. Men det var inte optimalt att ha honom gapandes på de båda bara för att Loke var Loke. "Ni? Sir, jag tror du misstar dig. Han attackerade er, medan det var jag som kom hit och räddade er lilla by ifrån det." Orden kom ut ur hans mun lite mer bryskt än vad han hade tänkt sig, men han kunde inte låta bli. Han hade väl helt enkelt lite väl lätt att brusa upp vid såna här situationer. "Hmpft. Jag trodde att du var en tillräckligt god man och jarl för att åtminstone kunna visa lite tacksamhet." fnös han lätt. 20 aug, 2021 16:27 |
Vidomina
Elev |
Gerwulf såg stött ut tillbaka på Tor. Förstod inte Tor vem det var han talade med?
”Det spelar ingen roll, Tor!”, högg han tillbaka. ”Trubbel följer dig. Det är inte okej.” Han andades in ett djupt andetag genom näsan för att lugna sig en aning. Pausade. Loke såg sin chans att tala. ”Vi förtjänar inte att bli behandlade såhär. Vi har inte gjort något.”, började han. Gerwulf såg irriterat åt Lokes håll igen. Loke suckade högt. Han hade verkligen ingen lust att ställa sig in hos jarlen. Han kunde gott pröva lyckan någon annanstans. Men det var bekvämt här. Här fanns Thyra. Och än var han inte redo att skiljas ifrån henne. Han ville vara mer i hennes sällskap. Kanske det skulle vara en idé? Att Loke och Thyra gav sig av därifrån? Då kunde han lämna Tor och den där nollan till halvgud till sina öden. Han gillade tanken och beslöt sig för att testa den. Han vände sig om för att se mot Thyra som fortfarande talade med Shiva. Varför hon gjorde det hade Loke ingen aning. Vad såg hon hos henne som var så intressant? Han kunde verkligen inte förstå. Men just som han tog ett steg åt kvinnornas håll hörde han en harkling, tydligt riktad åt honom. Loke blev så överraskad att han vände om. Han såg förvånad ut när han såg vad det var. Eller vem det var. Bredvid jarlen stod en yngre man. Han skulle vara något i tonåren gissade Loke. ”Min son är fascinerad av din magi, Loke.”, sa jarlen lugnt och såg på Loke. Loke rynkade pannan och såg från jarlen till sonen, från sonen till jarlen igen. Jaha. Och? ”Och?”, sa han irriterat. Gerwulf fnös. ”Han säger att den kan komma till användning. Den skulle vara en bra resurs för vår by, speciellt om vi skulle bli attackerade igen.” Loke såg på sonen. ”Jag heter Ryland.”, förklarade Ryland och mötte Lokes blick. Loke såg skeptisk ut. Vad var poängen med det här? Varför berättade de det här för honom? Han hade verkligen ingen lust att hjälpa till med något försvar, speciellt inte efter att blivit utskälld. Istället fnös han. ”Jag är beredd att se över dina felsteg om du går med mina trupper, Loke. Med dig och Tor..” Gerwulf såg mot Tor och sedan Loke igen. ”..så är vi oslagbara.” Loke suckade igen. Vad var det här för skämt? Nej, han hade det nog att han blivit beordrad att se efter den där halvguden. Och nu skulle han ta order från den där tönten? Ryland viskade något åt Gerwulf. Loke såg mot Tor. Förstod han? Tyckte han att det här var en bra idé? Jarlen tog till orda igen. ”Jag kan erbjuda dig och ditt sällskap..” han visade med handen åt Thyra och såg på Loke igen. ”..gratis boende på värdshuset, om du skulle gå med i mina trupper.” Loke var fortfarande inte imponerad. Han ville inte vara någons tjänare. Han fnös återigen. Loke såg på Ryland och upptäckte att jarlsonen stirrade på Tor. Loke kunde inte låta bli att skratta då. Brydde sig inte om att han gjorde narr av honom inför jarlen. ”Det verkar som att någon har en crush på dig.”, flinade han åt Tor. Ryland rörde inte en min. Utan bara iakttog åskguden stilla. Gerwulf svalde, såg otålig ut. Ignorerade Lokes kommentar om Ryland. ”Nåväl, jag väntar mig ett svar senare under dagen. Vill du inte gå med mig, och tjäna mig, får du ge dig av härifrån.” Loke såg tröttsamt tillbaka på jarlen. ”Du har mitt svar senare under dagen.”, bekräftade han och sneglade sedan mot Tor. Kunde inte han säga något nu? Gillade i smyg att Tor faktiskt stått emot jarlens ord. Shiva backade undan när Gerwulf hade börjat tala till Tor och Loke. Det angick inte henne gissade hon. Ändå blev hon lite nyfiken över erbjudandet han haft till Loke. Och Ryland som visade sig där. Hon var fortfarande lite irriterad över att han inte tagit hänsyn till henne och Tor kvällen innan. Men istället för att fortsätta grubbla över gårdagen såg hon mot Thyra igen. Shiva anade att Thyra kände sig ensam. Hade hon ingen som ville prata med henne? Någon som ville lära känna henne? Vilka var det hon umgicks med egentligen? Loke? De verkade ju ha något förflutet. Men vad det var.. ”Du och Loke? Pratar inte ni två? Ni verkar ju känna varandra.”, sa Shiva lite osäkert. Hon hade inte helt greppat vad för slags relation de två hade. Men nog hade de tycke för varandra. Det syntes. ”Jag skulle tycka om att ha någon här som är klar i huvudet, mycket mer än många här.”, svarade hon i ett litet skratt på Thyras kommentar om att göra byn till sitt nya hem. Sedan ryckte hon på axlarna. Hon hade inte direkt lust att träna sig i strid. Hon gillade att hålla sig i bakgrunden, i tryggheten där. Men så mycket överraskande saker hade hänt på kort tid. Kanske hon en dag skulle fatta tycke för konsten igen. ”Ja, helande.”, bekräftade hon Thyras fundering. ”Det verkar vara mitt kall. Mitt syfte.”, sa hon och var inte säker på att hon skulle säga mer. Shiva hade inte direkt funderat så mycket på sina krafter. Det var laddat med historia om hennes mamma, men den kontakten hade hon inte längre. Shiva hade levt länge själv. Hon var inte intresserad av att gräva upp gamla minnen eller återskapa något som aldrig riktigt var hennes. Även om det var familj. Shiva hade klarat sig länge själv och trivdes bra i sitt eget sällskap. Gillade att ha kontroll över sitt eget öde. Sin egen lycka. Nä, hon behövde inte stå i centrum. Var nöjd med att finnas i bakgrunden i periferin. ”Och du? Har du magiska krafter?” 21 aug, 2021 17:25 |
Forum > Quidditchplanen > Rollspel > Godsrinn striith [PRS Emma07 och Vidomina]
Du får inte svara på den här tråden.