Life - Lupple & Medi PRS

Hon log och nickade.
"Min mormor var så snäll. Lagade den bästa maten med så jag har lärt mig allt jag kan från henne." Hon log och såg på dem.
"Jag behöver hjälp med ensamheten. Jag visste inte att det skulle bli så tomt efter henne." Hon slog sig ner och suckade.
"Det känns fånigt men så är det."

De andra satte sig också, Gabriel i mitten och de andra i hans närhet. Det kändes fånigt men han visste att detta var mer för deras skull. De ville skydda sin alfa och de hade misslyckats för dem där dagarna sedan, även om han inte klandrade dem vilket han också hade berättat. Han såg på Olivia, lyssnade på henne. " Det reder sig ska du se." Sa han leendes.

Hon ställde fram tallrikar och glas medan hon ställde fram maten.
"Jag hoppas det ska smaka. Jag vill bara ha någon att prata med." Hon skrattade.
"Så ni är vargar med?" Hon såg mot Sammy.
"Så ni gr inte i vanlig skola antar jag?"

Sammy såg på henne och flinade. "Ja det är väl självklart, det var tre vargar som kom hit och nu är det tre mänskliga gäster som är här. "Log han lekfullt för att sedan skaka på huvudet. "Vi har som en egen by, vi är till stor del självförsörjande och vi har egen vård, skola och liknande. " Förklarade Sammy.

Hon skrattade mjukt och såg mot Gabriel.
"Och berättade han ur snäll jag var?" Hon såg sedan på Sammy.
"En by? Men jag trodde det inte fanns något på flera mil." Frågade hon och lade huvudet på sned.

Sammy ryckte på axlarna. "Minns inget om det." Log han lekfullt för att sedan skratta mjukt. " Man ser den inte om man inte kollar tillräckligt noga." Poängterade han och Gabriel himlade med ögonen. " Det Sammy menar är att det inte är en by som du tänker, det ser annorlunda ut och den är dold om man tittar med mänskliga ögon." Förklarade Gabriel. Det var lite jobbigt att ha följeslagarna, han ville helst av allt vara själv men han visste inte direkt varför det var så.

Hon såg på Gabriel men kunde inte låta bli att le.
"Så det är som en osynligt filter för ansiktet?" Hon nickade.
"Jagg förstår." Hon tog upp katten i famnen och började att klappa den över huvudet.
"Så jag har en till fråga." Hon såg mot Sammy.
"Hur gammal är han?"

Gabriel log, nickade. "Så kan man förklara det." Log han glatt och såg på henne och katten. Sammy tittade upp på henne efter att ha studerat omgivningen. "Vem? Vår hedrade.." Började han men Gabriel slog till honom på armen med en varnande blick. "Vän." Avslutade Sammy och gestikulerade mot Gabriel.

Hon såg på honom och log mjukt.
"Så imorgon ska jag börja leta efter dagböckerna. Det är kanske äldre än mormor. Hon kanske skrev av dem men jag ska hitta dem." Hon log och lutade sig tillbaka.
"Vill ni stanna över natten? Jag har glass om ni vill ha." Hon släppte katten som hoppade ner på golvet.

Gabriel log och nickade. " En skattjakt med andra ord." Flinade han för att skratta mjukt. " Jag tar gärna glass." Log han, svarade inte på det där om att stanna över natten. Det kändes inte relevant.