Always ~ A Scorbus story (SV)

Ja!! Äntligen Scorbus!!

Åh helt underbart! SCORBUS! ÄNTLIGEN!

bra

YES!! Äntligen Scorbus!!♥

aaaaw ♥♥♥

Jaaaaaaaaaa!!!!! LÖÖÖÖV IT!!!♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥!!!!!!!

10. Det svåraste steget

Jag vaknade nästa morgon och kände pirret i magen. Idag skulle det ske. Jag skulle göra slut med Elton och sen gå raka vägen till Albus. Jag visste att jag innerst inne fortfarande hade känslor för honom. Jag var fortfarande chockad över kyssen. Ett tag trodde jag att jag bara hade drömt. Men det gjorde jag inte. En dröm skulle aldrig kännas såhär äkta.

Albus och jag gick till stora salen för att äta frukost, och låtsades inte om det som hände igår. Det fick vänta. Jag såg Elton vid Gryffindorbordet men jag kände inte för att prata med honom än. Ville jag ens berätta något för honom? Tänk om jag skulle såra honom? Men jag var tvungen. Jag var tvungen att vara ärlig mot honom.

Albus tittade på Elton och sen på mig.
"Nå..?" frågade han.
"Senare", sa jag. "Jag gör det vid lunchen."

Det var det enda jag kunde tänka på hela morgonen. Jag kunde knappt koncentrera mig på lektionerna för att jag oroade mig för mycket. Jag hade inte haft ett enda förhållande i mitt liv, men aldrig hade jag föreställt mig att jag skulle vara den som gör slut. Jag var inte den typen. Jag ville göra slut med Elton men jag ville inte förlora honom för gott.

När Albus och jag var påväg för att äta lunch stötte vi på Avery.
"Mr Potter", hälsade han. "Mår du bättre idag?"
"Det har inte du med att göra", muttrade Albus och tittade ner.
Jag armbågade honom på armen.
"Han mår bra", sa jag. "Han har bara vaknat på fel sida."
"Okej", skrattade Avery. "Vet hur det känns. Vi alla känner så vissa dagar. Så jag antar att vi ses på lektionen nästa vecka, Potter? Och du också, Malfoy förstås."
"Jadå. Vi ses, professorn", sa jag och gick iväg med Albus.
"Varför var du så otrevlig?" frågade jag tyst.
"Han är min lärare, inte någon gammal vän."
"Exakt. Han är din lärare. Han frågade bara hur du mådde."
"Min hälsa är en del av mitt privatliv, och det angår inte någon av mina lärare. Det kvittar, kom så äter vi."

Efter lunchen gick Albus iväg för att träffa Bianca och jag skulle träffa Elton. Nu gällde det. Jag ville inte göra det här. Det fanns inte alls något enkelt sätt att göra det här på. Men jag var tvungen, annars skulle Albus fortsätta tjata. Jag tänkte på honom. Min kärlek för Albus. Om han kunde hjälpa mig att komma undan från dementorer och överleva så kunde han hjälpa mig att göra slut med Elton.

Jag träffade Elton utanför stora salen och han hälsade genom att kyssa mig som vanligt.
"Så vad tycker du vi ska göra en dag som denna, älskling?" frågade han.
"Faktiskt så skulle jag bara vilja prata lite. Vi kanske kan gå omkring på slottet?" föreslog jag.
"Som du vill, älskling", sa han och tog mig i handen.
Vi började gå och jag hade ingen aning om vad jag skulle säga. Kom igen nu, Scorpius. Berätta, tänkte jag för mig själv. Det hjälpte inte. Jag försökte tänka på Albus.
"Så har du några planer inför julen?" frågade Elton och avbröt mina tankar.
"Är det... inte lite för tidigt att tänka på?"
"Tja det är ju bara en månad kvar till december. Det vore kul om du kunde komma hem till mig nån gång under lovet. Min mamma ser verkligen framemot att träffa dig, vet du. Hon tycker du verkar vara en fin kille, vilket du är. Plus att jag skulle gärna vilja träffa din pappa nån gång."
"Angående det..." började jag. "Du, vad sägs om att vi tar det här nånstans privat?"
"Okej. Kom med här", sa han och drog med mig in i en städskrubb och låste dörren.
Jag lutade mig bakåt mot väggen och tittade ner på mina fötter utan ett ord. Han gick fram till mig och lyfte upp min haka.
"Så... vad är det? Prata med mig", sa han mjukt.
"Jag eh..."
"Ville du kanske köra en till omgång? Efter det vi gjorde i vid-behov-rummet?" sa han och kysste mig.
Jag började kyssa tillbaka. Men då tänkte jag på Albus igen så jag avbröt den snabbt.
"Sluta", sa jag.
"Vad är det?"
"Vad jag ville prata om", sa jag och tog ett djupt andetag. "Jag vill inte göra det här längre."
"Va... Gör du slut med-"
"Jag är kär i någon annan", avbröt jag.
Han slutade prata av chock. Han tittade på mig förvånat och sårat på samma gång. Han lutade sig mot väggen och stod bredvid mig.
"Vem är det?" frågade han. Innan jag kunde svara avbröt han mig. "Det är Albus, eller hur?"
"Hur visste du-"
"Jag har sett hur han tittar på dig. Jag har alltid vetet att det var något mellan er."
"Lyssna, vad du än tror så har vi aldrig-"
"Jag vet att du älskar honom. Och jag vet hur mycket han betyder för dig. Och så länge du är lycklig så är det bra."
"Elton, jag vill verkligen inte såra dig såhär."
"Det är gjort. Strunt samma, bara... gör vad du vill. Låt inte mig förstöra något", sa han och gick ut.
"Nej. Elton, vänta!" sa jag och började följa efter honom. "Kan du snälla bara stanna och lyssna?"

Han hade försvunnit ur sikte. Det var gjort. Jag hade gjort slut med honom. Men jag ville inte att han skulle reagera som han gjorde. Jag ville att han skulle vara okej med det, och jag ville fortfarande vara hans vän. Men såhär blev det. Han gick iväg förkrossad, tack vare mig. Jag kunde ändå tänka positivt. Nu behövde jag bara tala om allt för Albus och sen skulle han bli min på riktigt.

Jag tänkte att jag kunde låta Elton vara ett tag och försöka gottgöra honom senare. Nu var jag tvungen att hitta Albus. Antingen var han med Bianca eller så var han i uppehållsrummet. Jag bestämde mig för att gå till uppehållsrummet och vänta på honom om han inte var där. Men då, på vägen, såg jag honom påväg ner för trappan ensam. Jag rusade fram till honom.
"Albus! Jag gjorde det!" sa jag andfått.
"Gjorde vadå?" frågade han förvirrat.
"Jag har gjort slut med honom. Det är gjort. Jag är din om du vill ha mig."
Han tittade sig omkring och suckade.
"Scorpius... du kan inte bara dumpa honom och sen bara komma till mig direkt efter. Det funkar inte så."
"Jag trodde... det var det här du ville", sa jag och var mer förvirrad än vad han var.
"Men ville du det här?"
"Klart jag ville! Annars hade jag inte gjort slut med honom! Jag gjorde det för dig. För att jag älskar dig", sa jag och började få tårar. Jag torkade snabbt bort dem.
"Jag tänker iallafall inte ha den här diskussionen just nu. Jag behöver egen tid så jag tänker ta en promenad. Vi ses på lektionen", sa han och gick iväg.
"Men... Albus!" ropade jag efter honom. "Vi kan väl prata om det här?"
Han fortsatte gå och ignorerade mig.

Jag gick till uppehållsrummet och kände inte alls för att gå på någon mer lektion idag. Såklart, som Scorpius Malfoy, var jag inte alls den typen, men jag behövde ta en paus från allting. Elton var förkrossad på grund av mig och Albus ville inte prata med mig. Jag trodde att allt skulle lösa sig så fort jag hade gjort slut med Elton men istället så förlorade jag båda. Vad skulle hända nu?

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Hm nu kan man ju undra varför Albus nobbade honom efter dessa känslor han haft... Missa inte fortsättningen!

Så bra!!

men asså neeeeej! jag började typ gråta när han gjorde slut med Elton juee... varför skapar du så fina karaktärer att man blir osäker på sitt pronomen som Scorbusshipper?! XD ♥ sjukt bra ♥

Min tanke var från början att Elton skulle ha en fuck-boy-attityd men samtidigt ha den-perfekta-pojkvännen-attityden kring Scorpius eftersom att han älskar honom. Haha vet inte vad som gick fel xD