Awful things happen to wizards who meddle with time - Scorbus (SV)

Så braaaaaaaaa♥♥♥

jätte braaaaaa!!!!♥♥♥

Super

wow! ♥

Jättebra kapitel!!

Bra! Fins inga ord!

Eftersom imorgon är sista föreställningen av The Cursed Child innan skådespelarna byts ut så vill jag först och främst bara hylla dessa som i över ett år har varit Albus och Scorpius i mina ögon, och kommer alltid att vara det! ♥


Nu kör vi ett nytt kapitel här!
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
11. Boris Harrell

När Albus vaknade nästa morgon hade Scorpius redan gått upp, som vanligt. Albus gick upp ur sängen och drog på sig skjortan, som Scorpius hade haft på sig dagen innan, innan han gick ner mot köket. Där såg han Scorpius, fullt påklädd, som stod och stekte pannkakor. Han tittade på Albus med ett leende.
"God morgon", sa han.
Albus svarade inte utan kramade om honom bakifrån och kysste honom i nacken.
"Tänk dig när vi får dessa mornar på heltid", sa Albus.
Scorpius flyttade stekpannan, så det inte skulle brännas vid, och vände sig mot Albus och satte händerna på hans midja.
"Ja. En dag när vi inte har något att oroa oss för. När det bara är du och jag." Albus lutade sig fram och kysste honom.

De hade satt sig vid bordet för att äta.
"Har du kollat vidare i böckerna?" frågade Albus.
Scorpius nickade.
"Jag läste lite imorse. Jag har fortfarande inte hittat något om Paul. Däremot hittade jag Boris Harrell."
"Boris Harrell?"
"Han gick på Hogwarts samtidigt som våra föräldrar. Mer vet jag inte. Men han och Paul kanske är släkt."
"Ja det skulle nog kunna stämma", sa Albus och tänkte efter.
"Jag ska leta vidare", sa Scorpius. "Det kanske står något mer om Boris i någon annan bok."
"Hur... hittade du hans namn?"
"Han var med på en lista. En topplista med Hogwarts bästa jagare i Quidditch 1990-1997. Han började spela i Hufflepuff 1993."
"Wow", skrattade Albus. "Du som sa att du inte visste mer."
"Inte mer än så vet jag iallafall."

* * * * *

Under eftermiddagen satt Scorpius i soffan och läste. Albus satt på golvet, framför brasan och tittade in i den.
"Nepp. Ingenting i den här boken heller", sa Scorpius.
"Läs vidare då", sa Albus. "Jag börjar bli orolig."
"Jag försöker allt jag kan", sa Scorpius och slog upp en annan bok.
Albus kunde inte tänka på något annat än Hogwarts. Allt han önskade var att alla var i säkerhet.
"Tänk om han har varit på Hogwarts igen? Paul alltså. Tänk om någon mer har dödats?"
Scorpius skulle just öppna munnen för att svara men inga ord kom fram, så Albus fortsatte prata.
"Tänk så har något hänt Joseph eller Bianca? Eller... Lily?"
"Jag kan inte vara säker på något, Albus, men jag vill tro att alla är i säkerhet. Speciellt Lily. Hon är stark. Hon klarar sig."
Albus ville tro desamma, men han kunde lika gärna ha fel.
"Vi skulle inte ha stuckit så snart!" sa han. "Vi skulle ha tänkt efter mer. På vad som skulle hända de andra om inte vi var där. Om något händer våra vänner eller min syster så är allt mitt fel."
Scorpius tittade upp från sin bok.
"De använde Lily som ett hot", fortsatte Albus nästan gråtfärdig. "Tänk om hon är död?"
Scorpius slog igen boken och gick fram till Albus för att krama om honom. Albus lutade sitt ansikte mot hans bröstkorg och kände hur ena handen strök honom i håret.
"Det minsta vi kan göra är att bara hoppas", sa Scorpius lugnt.
Med ansiktet begravt i Scorpius bröstkorg satt Albus och tänkte. Han tänkte på brevet där det stod annars går det ut över era familjer. Den första bilden Albus fick i huvudet var mordet på Craig. Hur hans kropp flög baklänges och låg livlös på marken. Bara att det var Lilys kropp istället... Albus klarade inte av den bilden. Han började gråta så mycket att han fick ta djupa andetag för att lugna ner sig.
"Vi måste tillbaka till Hogwarts", pep han.
Scorpius skakade på huvudet.
"Det är för farligt. Vi riskerade våra liv av att bara ta oss till Hogsmeade."
Albus tittade genast upp.
"Jag är beredd att riskera allt för min familj", sa han bestämt och kämpade mot tårarna.
"Jag är ledsen, Albus, men om vi kommer tillbaka utsätter vi skolan för större fara."
Albus reste sig ilsket upp och satte sig i soffan. Scorpius verkade inse att vad han än sa skulle det inte hjälpa. Albus kunde se hur han närmade sig brasan och höll på med något som Albus inte såg, och mumlade några ord tyst.
"Vad gör du?" sa Albus.
"Jag tittar om flamnätverket fortfarande fungerar. Den har varit kopplad till alla öppna spisar på skolan."
Albus hoppade genast ner från soffan och satte sig bredvid Scorpius.
"Scorpius, du är ett geni! Kan du kontakta Gryffindors uppehållsrum?"
"Precis vad jag tänkte", sa Scorpius. "Vi bör bara vänta en kort stund."

Efter den korta stunden dök ett bekant ansikte upp ur elden.
"Albus? Scorpius?" hördes Lilys ljusa röst.

YAY! LILY LEVER!

Jättebra!!!

JAAAA! BRAAAA!!!!!!!!!!!!!!!!!!!