Hannahs Historia(första året)

Du kan ju bli en förfatare det var gäte bra länktar till nästa

Har du läst alla kapitel?

Ja det har jag

Oj! Men tack♥

Det var juj gäte bra

Förlåt! , förlåt för att det inte har kommit ett kapitel på superlänge! Ska försöka skriva det idag, men jag har också läxor att göra så jag lovar inget. FÖRLÅT!!!!!

Det är ok, den som väntar på något gått väntar aldrig för länge♥♥

theLilyPotter, ta det lugnt och stressa inte! Vi väntar så länge det behövs

Tack Skyfall och Lollo16! Här kommer nästa kapitel, det vart inte så långt men det kan inte bli långt varje gång

Kapitel 8,
Jag klev försiktigt ner för pallen och sprang ner till Hufflarna, i hopp om att Pansy inte skulle se mig. Jag satte mig bredvid en tjej med rödbrunt hår och runt ansikte, jag tror att hon hette Susan Bones. McGonagall fortsatte med sorteringen, en kille med kolsvart hår och gröna ögon med namnet Harry Potter klev fram ur ledet. Jag hade läst om honom i en bok jag köpte i bokhandeln den dagen när jag var i Diagongränden. Han var berömd. Och jag blir lika chockad varje gång jag läser historian om hans förflutna. Det är hemskt, det där med hans föräldrar. Men hur han överlevde är bara så mystiskt och fascinerande. Hatten tänkte mycket längre än när jag satt på pallen, och jag hade ändå varit en av dem som fick sitta kvar längst. Men tillslut utbrast hatten: Gryffindor! Synd, att Harry inte kom i Hufflepuff. Då kanske Pansy inte tyckt lika illa om Hufflepuffarna. Hufflepuff borde blivit känt om självaste Harry Potter blev sorterad i Hufflepuff.

Pansy kollade inte åt mitt håll resten av kvällen, det var skönt för jag skulle inte klara av hennes kalla genomborrande blick en gång till. Efter att alla hade blivit sorterade sade Hogwarts rektor Albus Dumbledore några ord. Dumbledore klappade sina händer två gånger och borden fylldes med så mycket mat att inte ens 10 hästar skulle orka äta upp allt. Den totala tystnaden bröts genast när maten dök upp och ett högljutt prat ekade i salen. ”Hej!” sa flickan som jag satte mig bredvid. Jag vart förvånad över att någon hade lust att prata med mig, och jag fick inte ut ett ord. ”Hej” sade jag, och vart glad att jag kunde prata igen.
”Jag är Susan Bones, du då?” sade Susan.
”Hann-Hannah Abb-bot” stammade jag.
”Mycket mat va?” sa hon.
”Det kan man lugnt säga” sa jag med en självsäkrare röst än innan.
Vi fortsatte småsnacka lite och efter det så gick jag ner till Hufflepuffs uppehållsrum med Susan som visade mig vägen. Sängen var mjuk och skön men ändå så somnade jag inte. Jag kunde inte slita mina tankar från en stor, mörk skog med nånting i silver som glittrade i fjärran, och om jag lyckades tänka på något annat så dök Pansys kalla blick upp.

superbra!