{Svenska} Start all over {HP}

Kapitel 13
Liknad

Harry höll klumpigt bebisen mot hans överkropp. Han hade aldrig rört en bebis. - Och absolut inte varit i närheten av en heller. Hur gjorde man med en bebis? Teddy slog upp det ena ögat och såg upp på Harry. Idag var ögat blått, men det dröjde inte länge innan han stängde det igen och fortsatte att sova. Harry svalde hårt när han granskade det lilla barnets utseende. Teddy liknade sina föräldrar mycket, och det lättade inte direkt på saknaden.

“Hörde jag rätt? Är Teddy här?”

Hermione stack ut sitt huvud runt dörrkanten och gapade när hon såg Teddy. Det dröjde inte länge innan hon stod bredvid Harry och smekte Teddy över kinden. “Han är så söt! Han ser precis ut som Tonks!”

Hermione tystnade och svalde hårt. Det märktes att hon hade påmint sig själv om något hon helst ville glömma. Hon tog ett djupt andetag för att samla sig innan hon vände blicken mot Ginny.

“Följ med upp vettja, Mrs. Weasley har förberett ett rum för Teddy där uppe.”

Med dem orden så vände hon sig om och började hon gå upp för trappan. Ginny tog korgen ur Harrys hand och nickade mot trappan innan hon började gå upp. Harry lade den nu fria handen mot Teddy’s rygg och började även han gå upp. Lamporna lyste inbjudande mot Harry, och han fortsatte att gå ända tills han stannade utanför en vidöppen dörr. Där stod Hermione, Ron och Ginny och väntade på honom.

“Det här var Bills gamla rum. Vi har inte riktigt gjort om det men det var väl lika bra antar jag.” Sade Ron.

Harry såg sig nyfiket omkring. Väggarna var klädda i himmelsblå tapeter med vita moln på och ett stort fönster satt i mitten av rummet. Fönstret pryddes av en lång och vit gardin, och på den högra sidan av fönstret så stod en vit spjälsäng med honungsfärgade sängkläder och vitt täcke. På taket ovanför spjälsängen så hängde en liten leksaksmobil med små djur och moln. Harry’s blick vandrade ner till golvet där det låg en rund fluffig matta. På Harry’s vänstra sida så stod en mörk klädbyrå. Han log. Det var fint. Harry gick långsamt fram till spjälsängen och drog undan täcket innan han lade ner den tungt sovande Teddy där. Han drog varsamt upp täcket till hans haka och strök honom försiktigt över pannan. Teddy’s små händer låg på vardera sida om hans huvud, och det var svårt att inte själv bli lugn när man såg honom sova, som om det inte fanns något att oroa sig för. Tillslut så vände han sig om mot de andra.
“Vet någon hur man tar hand om ett spädbarn?”

Ron log snett.

“Nja, Ginny är yngst och jag är bara ett år äldre. Hermione har inga syskon. Så jag antar att du får testa dig fram, kompis. Men jag tror nog att mamma kommer hjälpa dig.”

Harry skrattade lågt. “Det kommer att bli en tung vecka” sade han.

“Men du kommer klara det himla bra” fyllde Ginny i och Hermione nickade instämmande. “Ginny har rätt” sade hon.

De lämnade rummet och Harry stängde tyst dörren efter sig innan de gick ner till köket. Mrs. Weasley stod och planerade kvällens middag medans George satt vid köksbordet och stirrade på ett papper med framtida skämtprylar till butiken.

“Där är ni ju, jag hörde att Teddy är här. Mår han bra?” Frågade Mrs. Weasley.

Harry nickade och log. “Allt är lugnt än så länge.”

“Fleur och Bill kommer över på middag ikväll, ni kan väl gå ut och förbereda trädgårdsbordet?” Frågade hon.

De nickade och gick ut. Det var en solig dag och inte ett enda moln prydde himlen. Fåglarna kvittrade och det verkade inte finnas ett enda bekymmer i världen att oroa sig över.

“Gräset är för långt. Ron, kan inte du och Harry klippa det så kan jag och Hermione fixa med bordet?” Föreslog Ginny.

Ron nickade och började gå med Harry mot gräsklipparen. Det dröjde inte länge innan omgivningen fylldes med ett brummande ljud. Hermione höjde sin trollstav och viftade på den. Allt damm som låg på bordet försvann. Ginny gick in och kom snart tillbaka bärandes på en korg med underlägg och andra saker. Hermione började sätta ut underläggen och Ginny hämtade en vas med rosor som hon satte mitt på bordet. “Han är söt, ellerhur? Teddy alltså.” Frågade hon.

Hermione stannade upp mitt i en rörelse och såg på Ginny. Det var något sorgset i hennes blick. “Jo visst, absolut.”

“Vad är det?” Frågade Ginny.

“Det är bara det att… Det är så mycket som händer, och jag vet inte hur jag ska hantera det. Tonks och Lupin är döda, och helt plötsligt så ska Harry ta hand om deras barn. Mina föräldrar är i Autsralien och några från ministeriet ska åka och hämta dem nästa vecka för att upphäva förtrollningen och imorgon åker jag tillbaka till Hogwart. Dessutom är det så spänt mellan mig och Ron igen. Det är så mycket alltihop och jag vet inte vart jag ska ta vägen.” Sade hon. Eller ja, det var mer som att orden vällde ur henne. Ginny såg fundersamt på henne innan hon la armarna om henne i en kram.

“Det kommer bli okej Hermione, det vet du att det kommer.” Viskade Ginny i hennes öra.

Bra

Bra!

Har sträckläst hela nu och jag måste säga AWESOMEE!

jätte bra

Kapitel 14
En sliten veela

Ginny släppte långsamt taget om Hermione och log.

“Kom igen, låt oss göra klart det här” Sade hon. Hermione nickade och började sätta ut bordsunderläggen. Ginny gick och hämtade stolarna och satte ut dem vid borden. Snart kom Harry och Ron tillbaka, och Ron satte sig genast på en stol. Han pustade ut.

“Puh! det där var jobbigt.”

Ginny himlade med ögonen och skakade på huvudet.

“Du har knappt gjort någonting Ron, det är en elektrisk gräskli-”

Längre än så hann hon inte, för Mrs. Weasley ropade ifrån köket.

“Ron! Kom och hjälp till med middagen!” Ron stönade högt och reste sig motvilligt upp innan han klampade in i köket.

Hermione fnissade och började sätta ut tallrikar och bestick. Snart så uppstod ett högt “Pang”
Harry såg sig förvånat omkring och hans blick fastnade på Bill och Fleur som kom gåendes.
Han vinkade glatt åt dem, och Bill vinkade tillbaka. Fleur däremot, höjde bara på sin hand litegrann.

“Hej!” sade Ginny när paret slutligen stannade framför dem.

“Hej, hur mår ni, jag hörde att Teddy skulle vara här?”

Harry skulle precis svara när ett högt gråt lät uppifrån. Han suckade och log sedan mot Bill.

“Japp, han är här. Jag kommer snart” Sade han och gick in igen. När han var uppe i Teddy’s rum så såg han honom sitta upp i spjälsängen. Hela han var röd av allt gråt och han höll upp armarna i luften.

Harry lyfte upp Teddy i sin famn och vaggade honom litegrann. Men gråtet slutade inte, tvärtom. Det blev bara högre och högre.

Vad håller jag på med?

Harry såg sig omkring efter hjälp, men kom sedan på att han var ensam i rummet. Han suckade igen och började gå ner mot köket. Mrs. Weasley visste nog vad som behövdes göras. Hon hade ju uppfostrat sju barn. Sagt och gjort, hon visste precis vad som behövdes göras, och Harry kände sig genast dum.

“Han är ju hungrig, vännen. Här.” Mrs. Weasley sträckte honom en flaska med mjölk och vände sedan blicken mot Bill, Fleur, Ginny och Hermione som kom in i köket. Bill fick genast ta emot en kram från sin mamma, och Fleur likaså, som märkbart hade börjat komma bra överrens med sin svärmor.

“Hur mår du hjärtat?, du verkar inte riktigt kry.” Sade Mrs. Weasley.

Harry satte sig på en stol med Teddy i knät, och började mata honom. Det funkade! Teddy tystnade direkt och började dricka utav mjölken. Harry vände sedan blicken mot Fleur, som faktiskt inte såg ut att må så bra. Det silverblonda håret var inte lika blankt som vanligt, hennes annars lysande ögon var matta och hennes hy var rödfläckig.

“Det är lugnt” lovade hon och log. Det dröjde dock inte länge innan hon gav ifrån sig en hostattack som hon försökte kväva.

“Mig lurar du inte, sätt dig ner hjärtat. Jag kokar en kopp av mitt bästa te åt dig” Mrs. Weasley tryckte ner Fleur i en stol och viftade med hennes trollstav. En tekanna flög mot spisplattan och fylldes på med vatten. Ginny satte sig på huk framför Teddy och log.

“Åh vad han är söt.” Hon strök honom över pannan. “När kommer pappa hem?” Undrade hon sedan. Mrs. Weasley kastade en blick på klockan och sedan på vattenkannan. “Han borde vara här om en timme ungerfär. Då borde middagen vara klar också.”

Ginny lyfte upp Teddy i sin famn när han hade ätit klart och började leka med hans ena hand. Teddy började genast skratta åt det och grimaserna hon gjorde. Harry log. Han kunde se i Ginny’s blick att hon längtade efter egna barn.

Snart kom Mr. Weasley in genom trädgårdsdörren. I sin hand hade han sin kontorsväska.

“Hej på er! Vilken tuff dag det har varit på ministeriet. Kaos överallt. Folk diskuterar vem som ska få jobbet som ny trolldomsminister.”

“Vem tycker du att det ska vara?” frågade Mrs. Weasley medans hon satte ner en kopp te framför Fleur. “Drick det medans det är varmt, vännen.” Sade hon sedan och klappade Fleur vänligt på huvudet.

“Jag tycker personligen att det borde vara Kingsley. Han har ordning på det mesta och kan sin sak.” Svarade Mr. Weasley.

Hermione nickade och började skala potatisen inför middagen. “Jag håller med. Han var ju bra nog att skydda mugglarnas statsminister”

“Det där kan jag göra hjärtat, sätt dig du.”

“Det är lugnt Mrs. Weasley.” Lovade Hermione med ett leende.

“Nej då, jag gör det.”

“Nej allvarligt Mrs. Weasley. Det är alltid du som springer omkring och städar och lagar mat. Jag tycker att du förtjänar lite egen tid för en gångs skull. Varför går inte du och Mr. Weasley ut på en promenad? Jag och de andra kan göra klart middagen tills ni kommer tillbaka.” Sade Hermione.

“Jag håller med Hermione.” Sade George och vände sig mot sin mamma. “Du tar på dig för mycket ansvar, mamma”.

Mrs. Weasley växlade blicken mellan Hermione och George. Hennes underläpp darrade och det såg ut som om hon kämpade för att inte börja gråta, som om hon aldrig blivit mer rörd i sitt liv.

“O-Okej. Kom Arthur”

Och snart så hade Mr- och Mrs. Weasley gått ut. Hermione log och fortsatte att skala potatisen. Det dröjde inte länge innan skrattet ekade och det var kaos i köket när alla försökte hjälpas åt med potatisen, grönsakerna, tårtan, kycklingen och allt annat som behövdes till middagen. Och Harry trodde inte att han någonsin haft så roligt.

Bra

Bra!

Kapitel 15
Pojken som försvann
~~

Det hade börjat skymma, och alla satt samlade runt trädgårdsbordet. Även George, som hade börjat bli sig själv igen, men som naturligtvis hade en lång väg att gå. Han hällde upp ett glas pumpajuice och såg forskande på Hermione.

"Jag undrar vilka fler som ska återvända till Hogwarts imorgon."

Hermione svalde det sista av sin kyckling och såg fundersamt på honom.

"Jag antar att många nya förstaklassare kommer nu. Många föräldrar har ju varit rädda för att skicka iväg sina barn, så det kommer säkert bli fullt."

Ron tog en klunk av sin pumpajuice. "Det går nog bra med Mcgonagall som rektor. Sträng men rättvis."

"Apropå Mcgonagall, jag undrar hur hon känner inför allt det här. Dumbledore är borta, det har precis varit krig och nu förväntas hon klara av en så tung titel helt själv." Inflikade Bill som hade armen om Fleur, som hade somnat mot hans axel. Det verkade som om förskylningen hade sugit energin ur henne.

"Hon borde klara sig bra, Mcgonagall har alltid varit stark" Påpekade Ginny och räckte skålen med potatis till Harry.

"Vad mysigt ni har det" Sade en röst en bit bort.

Alla stannade upp mitt i sina rörelser och vände blicken mot ljudkällan. Där stod Percy i egen hög person och såg på dem.

"Åh, Percy!" Utbrast Mrs. Weasley och flög upp ur sin stol. Hon rusade fram till sin tredje äldsta son och slängde armarna om hans hals. Percy i sin tur stod generat still och klappade sin mamma på axeln.

"Godkväll, moder" Mumlade han.

Mrs. Weasley styrde honom mot bordet och viftade på sin trollstav. En till stol, tallrik och ett till glas dök upp vid de andra. "Var med och ät, raring, det finns mat kvar." Sade hon och tryckte ner Percy i stolen. Hon satte sig bredvid honom och lassade upp mat på hans tallrik. Mrs. Weasley klappade honom på axeln och fortsatte äta sin egen mat. Percy lyfte försiktigt på sin gaffel och började äta, medans han försökte undvika allas blickar. Mrs, och Mr. Weasley verkade vara de enda som accepterat att deras son var tillbaka igen. Det märktes på hur bland annat Ginny såg på sin bror, innan hon lutade sig mot Harry.

Snart så var maten uppäten, och alla höll på att somna, så Mrs. Weasley reste på sig och klappade i händerna. "March i säng allihopa. Bill raring, ni borde stanna här i natt så jag kan hålla koll på Fleur, stackarn verkar inte må bra alls. Jag går och gör i ordning erat sovrum."

Hon gick iväg och Mr. Weasley viftade på sin trollstav så att disken flyttades till köket. Harry lyfte upp Teddy som hade somnat igen, i sin famn och bestämde sig för att lägga honom i hans spjällsäng. Han gick in i huset och började gå upp för trapporna och Ginny följde efter för att gå och byta om.

Harry gick in i barnkammaren och lade ner Teddy i spjällsängen. Han log, och önskade att Lupin och Tonks var stolta över honom.
Harry gick in till Ginny's rum och hittade henne sittandes i sängen. Harry log och satte sig ner bredvid henne, så att hon satt i hans knä med armarna runt hans nacke. "Har jag sagt att du är väldigt vacker?" Frågade han och lade den ena handen i hennes hår. "Nej, det tror jag inte att du har. Men jag håller med, jag är skitsnygg." retades hon. Harry skrattade roat och lutade sin panna mot hennes.

"Jag är glad att du inte åker tillbaka till Hogwarts du med, det hade varit väldigt trist." Viskade han. Ginny log. "Jag hoppas att det här försvarar den åsikten" Viskade Ginny tillbaka innan hon pressade sina läppar mot hans. Harry besvarade, och kände hur han drogs tillbaka ett år i tiden. Det var några dagar kvar innan han, Ron och Hermione gav sig av för att leta efter horrokruxerna. Det var samma rum och samma sprudlande känsla, men allting var så mycket starkare. Som om året de var ifrån varandra bara lyckats göra deras känslor för varandra starkare. Harry log och avslutade kyssen. Han lade sig ner med Ginny tätt intill, och drog sin hand genom hennes tjocka, glansiga och lena hår.

"Jag älskar dig" Harry såg hur hon kämpade för att hålla ögonen öppna. "Jag älskar dig med" viskade hon innan hennes kropp blev slapp och hon hade somnat. Och det dröjde inte länge innan Harry hade det också.

Harry vaknade med ett ryck på morgonen av att Ron dundrade in i rummet, vrålandes av skratt. "Jag hoppas att det här försvarar den åsikten. Jag älskar dig." Tårarna började rinna ner för hans ögon efter allt skratt. Harry kände hur hans kinder hettades till. Hermione dök också upp snart. "Ron! Din oromantiska knöl!" ropade hon och slog till honom i huvudet med boken hon hade i handen.

Ginny, som också hade vaknat av allt oljud, såg på sin bror med något ont i blicken. Den sa allt, hon hade kunnat döda honom. Istället så tog hon en kudde och kastade den hårt på honom. Aj! Ni tjejer är ju galna!" Hermione morrade och släpade ut honom ur rummet. "Frukosten är klar" ropade Ron innan han inte syntes alls.

"Han är ju helt otrolig" Mumlade Ginny och drog händerna över hennes ansikte. Harry skrattade lågt och drog upp henne ur sängen. Tillsammans så gick de ner till frukosten, vars doft hade spridit sig genom hela kråkboet.

Några timmar senare så stod Hermione, Ginny, Harry och Ron i hallen. Hermione bar på en koffert och såg på sin klocka som hon hade på handleden.

"Tåget går om en kvart, är ni redo att transferera er?" Frågade hon. Alla nickade till svars och Harry tog Ginny i handen. Snart så stod alla framför väggen mellan perrong nio och tio. Hermione tog ett djupt andetag och sprang fram tills hon försvann genom väggen. Snart så hade de andra gjort detsamma, och de stod framför det röda och skinande tåget. Hermione vände sig mot Ron och pussade honom på pannan. "Hejdå, Ron. Vi ses i jul." Sade hon och kramade sedan om Harry och Ginny. Tåget gav ifrån sig ett ljud, som ett tecken på att alla skulle gå ombord.

Hermione vände sig långsamt om och klev på tåget. Snart började det röra på sig, och Hermione vinkade från fönstret en lång stund, innan tåget försvann ur sikte.