Marodörerna på Hogwarts [SV]

Stackars Remus!
Superduper bra, som vanligt!

Super!!! Du är så duktig!!!

Tack så jättemycket!!




Tacktacktacktacktack!!!

Du skriver väldans bra!

Tycker dock att det gick liiiite för fort fram mellan James och Lily, men det blev bättre när du slängde in händelsen med Remus föräldrar. Intressant att läsa en ff som inte bara kretsar till James och Lily, som den här verkar utvecklas till nu!

Håller med överstående om det med Lily/James det gick lite fort. Men åh måste du verkligen tortera Remus sådär? Stackaren är ju redan varulv och allt mellan himmel och jord, det är fan tur att han har james, sirius och peter. Gillade att du kickade in att Peter väckte Sirius och att han faktiskt vågade det haha. Iofs så var dom ju bästa vänner, ibland så skiter ju vissa fanfictionförfattare bara i Peter. :p

En sak som jag tycker skulle förlänga kapitlena lite är om du skulle slänga in lite detaljbeskrivningar osv och ibland blir det ganska långa stycken vilket kan göra det lite svårt att läsa, annars skriver du sjukt bra!

---

"Happiness can be found even in the darkest of times, if one only remembers to turn on the light" Har gett mig på det här med att lägga ut en ff starring första generationen! Kika gärna! :) http://www.mugglarportalen.se/#forum.php?topic=40

Hi hi hi, hela kapitlet handlar om mig, Mr.Lupin!!!!
Det är sååååå trevligt att höra mitt Mr-namn hela tiden(skatt)!

Nej men(allvarligt nu..) så var det superbra!

Längtar efter nästa del!

Åhh önskar att det var en bok så att man bara kunde vända blad och flrsätta läsa istöllet för att Väääääääääänta!!!!

Tack alla ni goa! Ni är underbara och gör mig jätteglad genom att ni läser, tummar och kommenterar! Ni får mig att verkligen vilja skriva klart den här ff'n och att vilja utvecklas under tiden!

Nästa del kommer här, hoppas ni tycker om den!


Kap. 14 - Sorg del 3

I Gryffindors sällskapsrum satt Remus vänner i sofforna kring brasan. De satt tysta och stirrade in i den sprakande elden vars värme inte tycktes nå dem. Bruset från eleverna som rörde sig runt omkring dem tycktes inte heller nå gruppen. Den första att säga något var Lily.
"Det känns så overkligt. Så orättvist", viskade hon och tårar rann stilla ner för hennes kinder. James kramade hennes hand och nickade instämmande utan att ta blicken från lågorna som reflekterades i hans glasögon. Sirius ansiktsuttryck var dock inte som de andras, det visade upp andra känslor. Han såg inte ledsen ut. Han var arg. Förbannad. Peter påpekade detta och fick Sirius att fräsa till.
"Det är klart som fan att jag är arg. Helvete! Det borde inte ha hänt. Inte Remus!", han slog ilsket näven i soffans armstöd och fick dem alla att hoppa till. Vendela lade sin hand lugnande på hans spända axel, men han skakade av sig den.
"Det skulle ha varit mina föräldrar istället", muttrade han halvhögt. Ingen svarade och det var återigen tyst bland dem.

"Hur gör man nu?", frågade Peter försiktigt efter en stunds tystnad, "Vad säger man? Hur ska man bete sig?", han skruvade på sig. Tanken på att träffa Remus efter det som hänt gjorde honom nervös. Han hade aldrig varit bra på att hantera sorg, inte sedan hans egen far dött.
"Man är som vanligt. Inga medlidande blickar. Inget överkänsligt trams. Bara behandla honom precis som vanligt och visa att man finns", kom det från Vendela och Peter tittade förvånat på henne. Hon hade fått något hårt i blicken och Sirius tittade lite undrande på henne.
"Det låter som att du vet vad du pratar om?", frågade han och Vendela nickade.
"Mina föräldrar dog för två år sedan. Jag hatade att folk började bete sig annorlunda mot mig efter det. Jag hatade i och för sig det mesta efter det."
Sirius såg häpet på henne.
"Det har du aldrig berättat för mig"
"Du har aldrig frågat om min familj", svarade hon kort utan att titta på honom, "Och jag såg ingen anledning att tala om det för dig. Som sagt hatar jag medlidande."
Sirius betraktade henne ett ögonblick och lade sedan armen om henne.
"Okej. Inget medlidande från mig. Jag lovar"
Hon log svagt mot honom och lutade huvudet mot hans axel.
"Okej. Som vanligt då. Vi beter oss som vanligt", slog Peter fast och lät aningens lättad.
De andra nickade instämmande. De satt tysta kring brasan ett litet tag till men gick snart och lade sig. Ingen ansåg att det fanns något mer att säga.

*

I sjukhusflygen denna kväll var det endast en säng upptagen. I den låg en pojke med sandfärgat hår. Han sov och rörde sig oroligt i sömnen. Lakanen hade snott sig kring hans kropp och kudden var på väg att ramla ner på golvet. Hans drömmar var fyllda av mörka skuggor och obehagliga höga röster. Slag och skrik. Minnen blandade med fantasier och han kunde inte skilja dem åt. Pojkens lugg klibbade sig fast mot den svettiga pannan och han jämrade sig lågt. Snart fylldes hans redan obehagliga drömmar av flammor som rörde sig närmare och närmare och växte mer och mer. Han gnydde till igen, ville inte alls vara kvar, ville bort från vart det nu var han befann sig. Det var obehagligt och han kände sig rädd och ensam.

Men så slocknade flammorna plötsligt. De höga rösterna ändrades, de byttes till klingande skratt som han kände väl igen. Det sipprade värme in i drömmen, behagligare än den från flammorna. De mörka skuggorna blev ljusare och tydligare. Förvandlades till ansikten han kände till väl. Sirius, James och Peter log mot honom i drömmen. De sträckte ut sina händer och drog honom med sig. Han visste inte vart de var på väg men han visste att han skulle vara trygg. Värmen spred sig genom Remus och han log i sömnen. Han var inte ensam.

Jättejättejätte bra kapitel!!!!
Lätt ett av dina bästa!
Väntar spänt på nästa del!