A Sirius problem [Marodörernas era, svenska]

TACK FÖR ALLA KOMMENTARER OCH FÖRLÅT FÖR ATT JAG ALDRIG UPPDATERAR JAG ÄR EN DÅLIG PERSON D;
Har inte heller läst igenom så förlåt för fel, säg gärna till om ni hittar något.

Kapitel 9

Det hade känts bra att spendera tid i uggleboet för en gångs skull, men de betydde även att hon fick tid på sig att tänka. Varför i hela friden var Sirius plötsligt så intresserad av henne? Och varför i hela friden försökte han flörta med henne? Det hade inte precis varit någon förut som flörtat med henne, vilket bara gjorde henne ännu mer förvirrad. Sirius var ju en marodör. Varför la han ned just så mycket energi på henne?

Frågorna snurrade i huvudet när hon började gå ned från uggleboet igen, men nu när hon sagt till honom att helt seriöst lämna henne ifred trodde hon att han äntligen skulle fatta vinken.

Utan att se sig för gick hon plötsligt in i någon, men till skillnad från när hon var på tåget föll hon inte. Den här gången föll personen hon gått in i.

"Oj, förlåt. Jag såg mig inte för" fick hon fram, med röda kinder, och böjde sig ned för att hjälpa till att plocka upp böckerna. Hon insåg inte vem det var hon krockat med förrän han svarade.

"Det är lugnt." sa Remus Lupin och borstade av sin Gryffindorklädnad lite. "Du var inte på förvandlingskonsten. Är du okej?" Elizabeth kände sig lite förvirrad över att han verkligen verkade bry sig.
"Jag är okej. Behövde bara en paus från... Ja... Allt." Hon rodnade lätt igen och undvek Remus blick när hon räckte tillbaka böckerna.
"Jag vet att Sirius kan vara lite... Jobbig ibland, men han är inte en så hemsk som han verkar." Sa Remus plötsligt. Elizabeth höjde misstänksamt på ögonbrynen.

"Dom är allihop likadana." muttrade hon och vände sig om för att börja gå därifrån. Remus följde tveksamt efter men han var ärligt väldigt nyfiken på vad hon menade.
"Vad menar du?" frågade han och följde efter när Elizabeth började gå. Hon verkade lite smått irriterad, men Remus kunde inte låta bli.
"Människor har en naturlig instinkt som gör att de gillar att ha övertag. De gillar att skada andra för att kunna vara överlägsna." Elizabeth stannade plötsligt och vände sig mot Remus. Han stannade också och såg nyfiket på henne. Elizabeth hade innan aldrig sett hur många ärr han faktiskt hade. Och alla dem har en historia, tänkte hon och vände bort blicken.
"Och jag brukar oftast vara 'andra'" fick hon lite tystare fram. Det tog några sekunder innan någon av dem sa någonting igen.

"Förlåt"
"Du har inte gjort någonting."
"Jag vet. Jag måste gå nu. Dom andra letar säkert efter mig.
"Okej."

Remus försvann bakom hörnet och Elizabeth släppte ned axlarna som hon spänt.
Det hade tagit tre år för henne att förklara för Armedia varför hon var som hon var. 2 år och 7 månader mer precis. Varför hade hon just berättat det för Remus Lupin, en av Sirius Blacks bästa vänner, en marodör? Hon visste inte.

SÅååååå braaaaaa asdfghjkl emma varför är du så duktig på att skriva??? *.*

ghdjksss sååå braaaa :*

Bäst!

Bra!!

Den var super bra när ska du skriva mer Fourma