Johanna Weasley

Jag VEET!

Kan du göra det da....??????????

Öhm, va?

Skriva klart kapitletttttt

kan du skriva kapitlet nu? /d

Nej.
Jag är ju på skolans dator, och jag hade skrivit aslångt, sen förstörde min bror allt.
Han raderade det!

VA taskigt....!!!!!

Här får ni!
Blev mkt kortare, men ni mst ju få ngn gång!

Kapitel 7.
Efter att ha gjort klart våra läxor var jag och Hope så trötta att vi gick upp till våran sovsal, borstade tänderna och bytte om till pyjamas. Sen lade vi oss och jag somnade nästan direkt när jag lagt huvudet på kudden.
På morgonen kände jag något skaka om mig.
”Sluta, sluta, sluta”, mumlade jag knappt hörbart.
”Jag vill sova!”
”Men du mååååååste gå upp nu! Våran första lektion börjar om en halvtimma!”
”VA!?!? OCH DET SÄGER DU NU!!!!”
”Förlåt, men jag har försökt väcka dig i en kvart.”
”Ojdå…”
”Jaja, byt om nu. Du hinner äta frukost.”
”Okej!”
Jag formligen flög upp från min säng och satte på mig min klädnad.
Då började Hope skratta, hon skrattade så att tårarna sprutade.
”Vad är det?”, undrade jag irriterat.
Hope låg nu dubbelvikt på sin säng och skrattade.
”Det är lördag, klockan är 8.00 och det är fest i stora salen om”, hon tänkte efter en stund ”länge”, avslutade hon.
”Okej, varför sa du inte det på en gång då!!”
”Förlåt, men det var kul”, sa Hope med ett leende.
Jag suckade men tog av mig min klädnad och satte på mig ett par svarta tights och ett linne över det. Jag började rota i min koffert för att hitta en klänning. Tillslut hittade jag en.
Den var kort, blå och har axelband.
Jag bestämde mig för att gå ner och äta frukost. Så jag gick ner och åt lite, och sen gick jag in i Rose när jag gick mot uppehållsrummet.
”Se dig för”, fräste hon irriterat ”Oj, förlåt, jag trodde att du var Liana Lind, du vet, den där Slytherinaren. Hon har hackat på mig i en evighet”, klagade Hope.
”Synd. Ska du gå på festen i stora salen i kväll?”
”Självklart, du då?”
”Ja, jag ska gå. Vi kan väl gå till sovsalen och välja klänning till dig?”
Rose nickade och vi började gå mot Gryffindor tornet. När vi kom dit var inte Hope där.
Rose började rota i sin koffert.
”Här”, utbrast hon och höll upp en lång, blå klänning utan ärmar.

Då tittade jag ut, och fick se en gråtande Hope, och det var inte ofta hon grät, så det måste ha hänt något allvarligt. Jag tog tag i Rose och började springa mot sjön och Hope.
Hon satt på en sten och tårarna forsade.
”Hope, vad är det som har hänt?” undrade jag.
”Liana Lind och hennes kompisar slog och sparkade mig. Och de slängde i min trollstav i sjön!”
De orden fick mig att fullkomligt koka av ilska. Rose såg också väldigt arg ut.
”Åååh, hon ska få, jag lovar”, morrade hon.
”Accio Hopes trollstav”, muttrade jag lågt, och när trollstaven kom flygande tog Hope den.
”Tack”, mumlade hon lågt.
Jag log bara lite och tittade på klockan, den var 12.00.
”Kom så går vi och äter”, sa jag och reste mig upp.
”Aqamenti”, sa jag och pekade på Hopes ansikte.
Hon sände mig ett tacksamt leende och vi började gå mot slottet.
Väl i stora salen gick vi och satte oss vid vårat bord och började äta.
Efter en god lunch gick vi ut till sjön och bara satt och pratade ett tag och nästa gång var den 17.00.
17.00?!?!?!
”Hörni, vi måste gå upp nu.”
”Va? Klockan kan väl inte vara så mycket?”
”Joo, den är”, en snabb blick på klockan, ”fem över fem.”
”Okej, vi får gå då…”
Vi sprang upp mot slottet och Hope letade efter en klänning att ha på sig.
”Åh, titta på den här”, utropade hon glatt.
Klänningen var i lagom längd, lila och med axelband.
Jag tog fram min klänning och tog av mig vardagskläderna och satte på mig den och började fixa håret.
När jag var färdig med det var det uppsatt i en hög hästsvans och lockat. Då bestämde jag mig för att sminka mig. Jag satte blå ögonskugga, mascara, rouge och lite läppstift. Då var klockan 19.55.
"Du är jättefin, Johanna", utropade Hope glatt.
"Tack, du med!"
Det var hon!
Klänningen satt som målad på henne.
Då kom Rose fram. Hon log och snurrade runt ett varv.
”Vad tycks?”, undrade hon leende.
”Du är jättevacker Rose!”
Hon kom fram till oss, och vi bara stod så i några sekunder.
”Oj, hjälp! Klockan är åtta”, utbrast jag.
Den magiska stämningen var som försvunnen och vi sprang ner till stora salen.
Den var som förvandlad! Där lärarna brukade sitta stod nu en scen, och där stod Systrarna Spök och spelade, och det stod en massa små bord runt om dansgolvet. Dansgolvet var nästan halvfullt, och det var en massa äldre elever på festen.
Jag fick en flaska med något jag tror var eldwhisky i handen, men jag gav den vidare till en äldre elev, som drack upp hela.
Vi gick upp på golvet och började dansa för oss själva.
-----------------------------------
Och vad händer sen?
Gissa!
Jag hittade bilder oxå, men dom blev raderade, o jag orkade inte hitta dem igen...

Oh, vi kanske får dansa med någon? Hmm.. Kanske.. TEDDY?! Hmmm... JAG HAR INGEN ANING -.-'