The cold in our bodies [PRS]

Hon log svagt och nickade sakta.
"Jag bad om ett rum med bara en dörr, inga hemligheter och hemliga dörrar. Jag vill kunna vara säker där." Hon såg på henne.
"För jag kommer att vilja låsa efter mig. Jag vet itne vad som händer med mig när jag sover. Vet inte vilka som smyger omkring eller om någon kommer in i mitt rum när jag sover."

Olivia såg fortfarande bekymrad ut. Det var jobbigt att höra att hon oroade sig så. Men hon klandrade henne inte. Olivia hade inte glömt sin första tid när hon tjänade hos Ivan. Det var en del som skrämde henne i hans slott och personerna där. Edgar, bland annat. Men med åren hade hon blivit van och kanske även blind för det. Hon hade aldrig råkat illa ut hos Ivan. "Jag hoppas att du får ha det gott i rummet då.", sa hon då och lät Alice bekymra sig bäst hon ville utan att Olivia skulle tycka något särskilt om det.

Hon log varmt och drack av teet. Såg på henne.
"Ta den andra koppen, drick med mig." Sa hon och lade huvudet på sned.
"Annars känns det konstigt." Hon såg sedan mot dörren. Vart var Ivan och de andra? Hon ville inte veta men ändå samtidigt ville hon det.

"Tack, Alice." Hon tittade mot Lottie för att se om hon hade tänkt ta av teet, men när hon inte gjorde det plockade Olivia upp koppen och hällde upp den heta vätskan i den.
Hon smakade på det och satte sig ner i soffan igen.
"Det går rykten om att kung Silas är Rions pappa. Tror du på det?", frågade Olivia som försökte byta samtalsämne.

Lottie hade lämnat dem och Alice såg på Olivia.
"Dem säger vadå?" Hon hostade till och lade huvudet på sned.
"Jag kan se någon likhet. Men jag trodde han var mycket äldre. Rion alltså. Att han var några hundra år." Viskade hon.