Den onämnda magiska trekampen (SV)

lily, luna: HE'S ALIVE! Jag klarade inte av att mörda Pasha eftersom jag börjat tycka om honom xD

Sourire: Trodde du på största allvar att jag skulle kunna mörda Pasha?! du är inte den enda som shippar Pashgail (och ja, jag shippar i min egen fanfiction, deal with it)

Freddelito: *speechless*

GinnyWeaslyy : jobbar på det!

Mr.Lupin: TACK!

Cutey!: tackkk :3

Hej allesammans! jag ville bara tacka er för era kommentarer och meddela att jag jobbar med de sista på den onämnda magiska trekampen, men tyvärr så kommer det dröja liiiite till för jag ska iväg och sådant ett tag framöver, men ska försöka få klart det så snabbt som möjligt!

återigen: Tack för era kommentarer och tack för att ni läser! KRAM!
OBS! behöver en kommentar för att kunna publicera senare!

JA DET TRODDE JAG! 'flyttar konversation till PM för att inte spama tråden'

Använd all tid du behöver

oh herregud... då var kapitel 99 officiellt klart vilket betyder marodörernas era är klart för den onämnda magiska trekampen och bara 1 kapitel + epilog återstår....

Kan inte förstå det. Shit skulle kunna skriva värsta långa talet om hur mycket allt detta betyder för mig och hur mycket ert stöd betyder, men det sparar jag tills jag lagt ut sista delen.

I alla fall så har jag en fråga till er som jag kommer ta del av i mitt framtida skrivande:
Vad gillar ni mest: Långa kapitel eller korta, men fler delar?

Aja, hoppas ni gillar det: glöm inte kommentera, fråga om ni undrar något, gilla ifall ni tycker inlägget förtjänar det och låt mig veta vad ni tycker och tankar rörande den onämnda magiska trekampen.

KRAM!♥

Kapitel 99 för tillfället del 3 (Sirius perspektiv)

Förbluffade stod vi och såg på medan Abigail hysteriskt grät i Pashas armar. Han hade aldrig sett värre ut- han var blek med mörka ringar runt ögonen, bar sunkiga kläder och haltade fram med en käpp. Hans vänstra hand var borta och stumpen av armen slutade precis ovanför vart hans dödsätarmärke skulle suttit. När Abigail släppt taget börjar de gå fram till oss.

- Var är Vitaly? Frågar Pasha Ritané när de kommit fram.
- Han blev arresterad för ett par dagar sedan, säger Ritané dystert och Pasha biter sig i läppen och ser på oss.
- Är ni skadade? Frågar han och synar oss alla uppifrån ner.
- Nej, vi fick hjälp bort från attacken, svarar jag och Pasha nickar.
- Stefan och de andra är fortfarande under arrest, berättar Ritané för Pasha.
- Det är en tidsfråga innan vi grips igen, muttrar han och Abigail ser förskräckt på honom.
- De kan inte göra det! Ni är oskyldiga precis som Gaby, säger hon.
- Rita och jag slängde båda den dödande förbannelsen på Hristo och jag var dödsätare- för armen säger tydligt att jag inte tänker vara en marionett i mörkrets herres spel, säger Pasha och viftar med sin amputerade armstump.
- Kan du göra så? Frågar James skeptiskt.
- Nej, svarar Pasha med ett kallt leende.

Vi står tysta ett ögonblick och jag kommer att fundera på framtiden. Kommer vi någonsin träffa Ritané eller Pasha efter att de farit iväg? Kommer vi någonsin få träffa Kristina igen? Eller någon annan Krum? Detta fick tiden avgöra.

- Något nytt om Gabryella? Frågar Pasha stelt.
- Nej, men den goda nyheten är att hon inte har blivit funnen, svarar Abigail och jag biter hårt i tungan för att inte berätta att vi träffat henne- det skulle vara förkrossande för de att veta att vi träffat deras syster och döda familj, men inte de.
- Bra, förhoppningsvis så fortsätter hon med det, svarar Pasha och drar in Abigail mot sig.
- Vet någon vad som hände under trekampen? Frågar Abigail.
- Första grenen var jord: rötter som uppstod från marken och drog i dem. Beauxbatons förkämpe dog där. Andra grenen var vatten där de blev omringade av vatten. Tredje var luft; enorm tornado och den sista var eld med ett vulkaniskt landskap och en drake, svarar Remus.
- Hur tog sig Gabryella igenom allt? Frågar Pasha.
- Ren tur, svarar Lily med en suck.
- Jag hoppas hon använde conjunctivitusförbannelsen på draken, eftersom drakens ögon är dess svagaste punk, svarar Pasha enkelt.
- Ja, vem som helt kommer på den förbannelsen när de är på väg att brinna upp, svarar Ritané sarkastiskt.
- Vi övade på den så det borde hon, svarar Pasha och ser bort mot skeppet och sedan ner på Abigail.
- Det är dags för oss att åka, säger Ritané och ser på var och en av oss med tårar i ögonen.
- Tack för allt, viskar hon till var och en av oss när hon omfamnar oss och jag känner hur det hugger till i magen. Ännu en del av Gabryella försvinner från mig.
- Tänk att några få människor kan göra så stor skillnad på en människa. Nu, håll er borta från trassel och bråk, bete er och använd huvudet, säger Pasha och klappar var och en av oss på armen innan han vänder allt sitt fokus mot Abigail som återigen är i tårar.
- Blunda då känns det som inget förändrats när vi är borta, säger Pasha till Abigail och kysser henne lätt innan han haltar iväg med Ritané.

Vi står kvar och ser på när skeppet ger sig av och hur vagnen från Beauxbatons flyger iväg. Folk börjar gå in i slottet och till slut är det bara jag själv, James, Remus, Peter, Lily och Abigail kvar. Abigail har slutat gråta när vi under tystnad går in i slottet för att packa ihop våra saker innan vår avfärd, men det fanns något annat jag behövde göra innan.

- Det finns en sak jag måste göra. Ensam, säger jag och mina vänner ser frågande på mig.
- Inget dumt hoppas jag, säger Remus och ser anklagande på mig.
- Inget dumt; jag tänker lyssna på Pashas råd, svarar jag och går iväg från dem.

Jag går genom de korridorer som jag gått i sedan jag var elva år, men aldrig hade jag insett innebörden av vilken tur jag har som har denna plats. Jag hade aldrig i mitt liv trott jag skulle få uppleva att jag upplevt här och möta de människor jag mött. Aldrig trodde jag att jag skulle finna allt jag önskat mig här, men det hade jag gjort. Även förlorat delar av det.

Jag gjorde de vanliga och tar ett djupt andetag innan jag gick in till den plats som haft stor betydelse och alltid kommer vara en viktig plats. Vid-behov-rummet. Den plats jag för första gången haft modet att visa Gabryella vad jag känt, lärt känna henne, haft några av de viktigaste stunderna med henne, friat till henne och hela rummet skrek hennes namn när jag kom in.

För varje steg jag tog i rummet fylldes väggarna med tydliga bilder på våra stunder och för varje bild brast mitt hjärta bit för bit till det enda jag kände var smärta. Jag föll ihop i mitten av rummet och kunde höra hennes skratt, hennes röst, känna doften av henne, känna konsistensen av hennes hår, hennes lena hy, se hur hon höjde ögonbrynen åt mig eller skakade på huvudet och hur alla minnen spelades i mitt huvud.

Det kom en punkt i mitt lidande då jag insåg att jag var tvungen att gå vidare. Jag skulle börja med att packa ut mina saker från slottet, inte oroa mina vänner och kämpa mig med att ta mig igenom tills jag fick träffa Gabryella igen. Jag reste mig upp och lämnade rummet och varje minne blev svagare på väggarna, men i mitt huvud var dem kristallklara.

När allt var färdig packat och klart begav sig alla elever till den lilla Hogsmeade stationen och steg på tåget till Kings Cross. När vi steg på tåget satte vi oss tillsammans med Abigail och Adrienne i en liten kupé och jag hamnade vid den ena fönsterplatsen. Jag satt knäpp tyst tills jag kom att tänka på breven Gabryella lämnat och jag öppnade upp mitt.

Min älskade Sirius.

När du öppnar detta brevet kommer jag vara långt borta från dig, men ändå nära. Jag kommer alltid vaka över dig.
Det kommer komma en dag då vi kan vara tillsammans igen, men den är inte här ännu, men vi kommer klara det. Av den tid vi har haft tillsammans har jag lärt mig att det vi har är större än något misstag som kan göras och därför kommer jag be dig, trots svårigheten från oss båda, att inte leva ensam för att vara trogen mot mig. Hittar du någon som kan ta min plats för tillfället så vill jag att du ger ditt allt för det. Jag vet att du alltid kommer älskar mig lika så som jag älskar dig och det är därför jag släpper dig fri till att leva ditt liv så lyckligt du kan för när dagen vi återigen kan vara tillsammans vill jag kunna höra om din lycka och äventyr.

Vår tid var begränsad för ett tag, men den tiden räcker för en hel livstid för mig och du gjorde mig till den lyckligaste människan som någonsin vandrat på denna jord. Du gav mitt liv en helt ny mening och för det är jag tacksam att jag kan säga att jag hann känna den kärlek alla förtjänar på mindre än ett år och på det året hann jag känna lycka för en livstid.

Jag är evigt din och jag älskar dig så, Sirius.
Vi kommer klara detta och allt ordnar sig tillslut då alla bitar faller på plats.
Vi kommer ordnas och en vacker dag kommer bli som de vackra dagar vi haft.

Din Gabryella.

Jag stirrade ner på brevet när jag känner hur tårar brände under mina ögonlock. Mina vänner sa inget och jag vek lappen och lade den i min ficka. Jag torkade snabbt bort tårarna och såg ut genom fönstret. I skyn kunde jag se en svart fågel flyga och jag visste Gabryella hade rätt.

Vi skulle klara oss och allt skulle ordna sig.

Neeeeeeeeeeeeeeeeej Jaaaaaaaaaaaa. Jag vet inte vad jag ska skriva men det var så underbart, sitter på ett bibliotek och bara döör!

Jag är mest för långa kapitel men jag gillar hur du delar upp vissa kapitel

3 ord till dig: perfektion utan brister!!! talang fulla mäniska fortsätt skriva eller vänta nej gör det inte! då slutar denna underbara fanfiction! ♥

btw, var detta sista gången med Pasha?!??!!!!!
D:

noel02

Hej allesammans!
förlåt för den värsta tänkbara uppdateringen och ni anar inte hur set tar emot att behöva säga att det kommer dröja ännu mer ... för i morgon åker jag till Finland och är där i ev.3 veckor (kill me, please) och jag vill inte skriva klart det sista kapitlet på mobilen för det skulle bli jättedåligt då... (heheh)
men när jag kommer hem lovar jag att lägga ut det sista kapitlet och epilogen (och en överdrivet lång tacktext och lite annat som jag tror ni kommer uppskatta)

hoppas ni har förstående över det och tack för era fina kommentarer och för att ni läser.

Kram! :3♥♥

Ha så kul i helvetet XD
Nejmen det bli nog ite då farligt som du tror och vi har alla förstående och vi vill lika mycket som du att det ska vara så perfekt som det bruka vara och att du är nöjd för det är din berättelse ingen annans...

kram! ♥♥

Pls skriv vidare!!!! Jag vill veta hur lily och james blev tillsammans! !:-D fortsätt nu det äger!!!!! Och vad det stog i alla andras brev från Gabryella!!