The cold in our bodies [PRS]

Alice spratt till och såg på Olivia.
"Olivia?" Hon såg på henne och tog hennes hand.
"Jag pr... Det... Jag är yr bara. Det var bara ett samtal." Hon såg nu skamset på dem båda och började att gå.
"Jag berättade om vargarna och sedan frågade jag om Kung Silas vill bli ung igen..."

Olivia såg oroligt på Alice och ledde henne nerför trapporna. "Häråt." Hon svängde bort till rummet intill. Därinne fanns en bred soffa, stor nog att rymma 6 personer. Framför ett bord och därefter brann en eld i spisen. "Kom och sätt dig här." Hon tog Alices arm och ledde henne till soffan där hon slog sig ner bredvid henne. Olivia såg sig omkring efter någon annan tjänare. De skulle egentligen inte använda de andra möblerna än de på tjänarnas våning. Men när hon inte såg någon vände hon sig till Alice igen. "Slottets tjänare är så konstiga. Jag börjar tro att det är dem som prins Rion talade om när han talade om spöken. De är här, men inte.. närvarande liksom?" Hon ryckte på axlarna. Det spelade ingen roll. "Vad sa han då? När du frågade honom det?", och syftade på vad Alice hade berättat för henne nyss.

Hon gick tyst vid hennes sida och kände av elden när de kom in i rummet. Såg tyst på henne och skrattade sedan till.
"Nja kanske inte dem. Men andra ja." Hon funderade och såg på henne.
"Jag var lite av. Jag minns inte riktigt vad han sa. Jag är ledsen för det.#" Hon såg mot elden och hennes blick blev fjärskådande.

Olivia såg bekymrad ut. Men innan hon hann säga något mer avbröts hon av ljudet från steg utanför rummet. De var påväg hitåt. Hon tittade mot det håll ljudet kom ifrån och upptäckte samma tjänsteflicka som följt med Alice till tornet tidigare. "Juliette!", utbrast Olivia. "Du skrämde mig.", sa hon och skakade på huvudet. Hon gav en menande blick till Alice- det var det här hon menade. Tjänarna här i slottet var kusliga tyckte hon.
"Jag har te till Alice. Kung Silas har skickat mig.", pep hon och sänkte skamset blicken. Hon höll en bricka med kannan och tekoppen i sina händer. Olivia gick fram till henne. "Tack.", sa hon och tog emot brickan. "Jag kan servera Alice, Juliette." Juliette nickade. "Okej. Tack. Då går jag väl då." Så vände hon sig om och började gå därifrån.

Alice hade suttit stilla i sina tankar när hon hoppade till. Såg på Olivia med en frågande blick innan hon log varmt.
"Det är okej. Det är snällt av dig, Juliette. Är det fel av mig att fråga om en sak? Eller vi tar det imorgon. T.." Hon såg på koppen och såg sedan upp.
"Vad är det för te?" Frågade hon tyst och hörde knastrandet från elden.

Juliette stannade upp i ett steg och tittade över axeln på Alice innan hon vände sig helt om igen. "Vad vill du fråga?", sa hon och lät osäker. Hon var inte säker på ifall hon hade svaret. "Det är grönt te.", förklarade Juliette och såg på när Olivia hällde upp i koppen åt Alice och räckte över den till henne. "Det värmer gott.", sa Olivia.

"Om det finns ett blommfält här i närheten? Men det är dumt av mig. Vintern är kommen och det är ju dött." Hon såg på henne med ett svagt leende. Såg sedan på koppen och tog upp den.
"Grönt te?" Sa hon frågande och drack sedan av det.
"Jag verkar inte vara en tjänare till Ivan men något annat." Viskade hon.

"Jag ber om ursäkt, vi har bara två alternativ och det är svart eller grönt te, Alice. Jag tog friheten. Det var dumt av mig. Förlåt." Juliette sänkte blicken igen. "Det går jättebra, Juliette.", sa Olivia som märkte hur obekväm Juliette var. "Det finns inget blomfält, inte när det är såhär kallt.", förklarade hon utan att se upp. "Tack, Juliette, det räcker så." sa Olivia och Juliette neg och försvann därifrån.
"Du är inte en tjänare längre, Alice. Och det är bra!", sa Olivia. "Du har mer inflytande nu. Använd det. När du orkar.", sa hon.

"Nej det var inget fel med det. Det doftar bara blommigt. Kanske var det som fick mig att tänka på blommor." Hon log varmt och såg på Olivia. Var hon tvungen vara så hetsig? Juliette verkade mer rädd än läskig.
"Vi får prata mer imorgon Juliette." Hon log varmt och såg på Olivia.
"Problemet är att folk vill åt det hemliga inom mig."

"Jag menade bara att du har mer makt nu. Och greven kan inte göra vad han vill med dig.". Olivia satte sig tillrätta i soffan. "Det blir bra för dig att vara själv ett tag då?", funderade Olivia. "Jag hörde att de gör iordning ett rum åt dig. Du verkar ha gjort intryck på kung Silas." Hon log lite. "Där får du vara ifred."