The cold in our bodies [PRS]

Hon såg på honom och såg sedan på kvinnan. Vad pratade de om? Skulle de skära i henne? Hon skakade på huvudet.
"Nej det vill jag inte. Jag vill inte föråda min by!" Hon såg nu sorgsen ut.
"Bota min förbannelse? Ja kalla det så men det är inget som är det- Det är bara att jag inte ska tala om hemligheter." Hon visade sin tunga.

"Jag tror du har förstått det hela fel, min vän.", sa Silas och gav ifrån sig ett muntert fnitter. "Jag är inte här för att bli ovän med dig. Och inte min magiker heller." Silas och Clarissa bytte en blick mellan varandra innan Silas tittade på Alice igen. "Du är faktiskt inte den första med en förbannelse, eller trollformel, kalla det vad du vill, som jag stött på i min väg." Silas pausade. "Om jag erbjuder dig min hjälp, vill du ta den?", frågade han sedan.
"Först kanske du hade velat bli mer bekväm här i slottet? Finns det något som du behöver?"

Hon torkade bort tårar som hade börjat komma och hon såg på honom. skakade på huvudet.
"JJag vet inte om jag vill ta bort dem. Det är en del av min bys historia. Jag vill ha dem kvar, sålänge." Hon funderade.
"Ett rum där inga hemliga dörrar finns, ett rum där jag kan vara i min ensamhet." Hon var svag på rösten.
"Går det?"

"Det är ditt! Jag ska se till att det finns ett rum ledigt och redo åt dig.", sa Silas och nickade. Han dröjde igen innan han talade. "Låt gå. Jag ska inte ta den delen av dig ifrån dig.". Han gav Clarissa en blick igen. Hon plockade undan penningpungen med dess innehåll och satte det i sin ficka igen. "Clarissa kan hjälpa dig också om du vill det.", förklarade Silas. "Men innan vårat samtal är över- finns det något som du vill fråga mig? Eller något du bara har att berätta?"

Hon nickade tröttsamt och såg sedan ner. Verkade trött av rummet och svajade lite.
"Va?" Hon såg upp.
"Jag såg två andar förut. Skogens bevakare. I form av vargar. De vill besskydda mig." Viskade hon och lade huvudet på sned.
"Vill du bli ung igen Kung Silas?"

Silas höjde en aning på ögonbrynen då hon berättade för honom om vargandarna. "Ja, just det. De ja.." Han nickade. "Jag är glad att höra att du har beskyddare med dig. Och jag är säker på att de finns fler i din omgivning, även om du inte har sett dem ännu."
Hennes fråga gjorde Silas paff. Han öppnade munnen överraskat och tittade granskande på Alice, som för att se ifall det var ett skämt. "Mina dagar är förbi. Även om jag gärna velat göra om och göra rätt.. så är det som det är.", började han vagt. "Nej, jag tror inte det, Alice. Vad är det jag ska leva så länge för?"

Hon såg på honom med en blick som verkade så gammal.
"Det var inget." Hon reste sig och borste bort lite damm från sin klänning. Gick sedan mot dörren.
"Jag känner mig yr. Jag behöver komma ut." Sa hon och gav dom en blick.

"Javisst." Dörren till utgången svängde ut. Clarissa log svagt, kanske hade hon något med det att göra?
Kung Silas ställde sig upp och såg efter Alice. "Gör dig bekväm i salongen. Jag skickar någon att se efter dig, så ska rummet göras i ordning åt dig under tiden.", förklarade han varmt. "Tack för samtalet, Alice. Det var trevligt." Silas nickade åt henne.

Hon nickade och gick sedan ner. Förde med handen över väggen medan hon gick och kom snart ner. Vilken salong pratade han om? Försiktigt började hon se sig om och gick i mörkret.
"Alice?" Lottie kom fram till henne och såg oroad ut.
"Du ser blek ut. Kom så ska du få något att sätta dig på.." Hon tog hennes arm försiktigt. Började sedan att leda henne bort från tornet.

"Alice! Lottie! Åh, vad jag är glad att se dig igen!" Det var Olivia. Hon hade skyndat sig fram eftersom hon hade tänkt så länge på Alice, vad som hade hänt henne. "Juliette berättade att du skulle träffa kungen- själv-, så jag kom hit så for kan kunde. Vad hände?" När hon kommit tillräckligt nära såg hon också hur blek Alice var. "Hur mår du? Du ska få sätta dig ner. Salongen närmast här är redan uppvärmd.", förklarade hon.