Förbjuden Romans ~ Uppföljaren (Professor/Elev)

så otroligt bra!!!! vill ha meeeeer ♥

TACK
Ja, ett perfekt litet läsrum är det verkligen



Aw, taaaaack! ♥
Kommer mer snart!

Sååååååååååå superduper megamugglisfantastiskt BRA.

När kommer det mer då?

OMG så freaking super mega awesome, I want moooooore!

Jag slänger upp nästa kapitel redan nu eftersom att ni verkar vara på hugget

Hoppas att ni ska tycka om det
Måste bara berätta att jag kommit ända till kapitel 85 (!!!) nu och det blir bara bättre och bättre om ni frågar mig Är riktigt på hugget idag med skrivandet, har grymt mycket inspiration

Men, iaf, nu ska ni få nästa kapitel




~Kapitel 67~

Vattenkokaren tjuter högljutt på spisen och jag häller upp te i två omaka koppar. En Svart och en mörkgrön, den ena rund och den andra åttkantig. Jag vandrar in med de rykande kopparna i vardagsrummet där Severus sitter med näsan begrav i en bok. Med ett litet fnitter och leende sätter jag ner koppen på det lilla sidobordet bredvid hans nedsuttna fåtölj. Jag själv sätter mig i soffan och drar handen över det mörkgröna tyget medan jag drar upp benen vid min sida och lutar mig mot armstödet. Koppen hamnar på sidobordet efter att en klunk glidit ner. Mitt hjärta slår hårt och jag kan känna hur ångest bubblar inom mig nu.

”Vad är det Penelope?” frågar Severus, fortfarande med näsan begrav i boken. Jag ser upp mot honom och min blick möts av ett svart bokomslag. Förvånad över att han på något sätt märker att något är på tok utan att han ser på mig eller hört min röst.
”Severus, jag måste berätta något för dig...” mumlar jag, mitt hjärta hoppar över ett slag när jag ser hur Severus sänker boken och tittar mig rakt i ögonen, jag viker undan min blick och börjar nervöst pilla på en osynlig tråd på soffarmen.
”Penelope...” säger Severus med auktoritet i sin röst.

Jag ser upp genom min lugg på honom med huvudet på sned. Med en svepning utav min hand viker jag bort luggen och fäster den bakom mitt öra. En suck undkommer mig.
”Penelope, berätta.” manar Severus och jag sätter mig med fötterna stadigt på marken. Jag vet inte varför men det har alltid fått mig att känna mig lite mer stabil när jag ska prata om något som jag tycker är jobbigt.
”Jag ska inte tillbaka till Hogwarts efter sommaren.” mumlar jag och ser ner på mina händer som frenetiskt pillar med fingrarna på nagelbandet på min tumnagel. Jag hör hur Severus lägger boken på sitt sidobord och jag kan känna hans blick på sidan utav mitt huvud men min blick är fäst på mina fingrar.

”Vad menar du Penelope?” Hans röst är entonig, ganska kall men samtidigt orolig. Okej, då kör vi, kom igen nu Penelope. Bara berätta för honom... Jag ser upp på Severus med mina isblå ögon låsta i hans mörka bruna. De är nästan svarta i det dåligt upplysta rummet.
”Jag.. Umh,” jag börjar pilla på hemmen till min tröja, ”jag har tagit min examen. Jag studerade in hela år sju samtidigt som jag studerade år sex kurserna denna sista terminen... Så, jag är färdig...” mumlar jag nervöst och försöker att ge Severus ett leende men han bara ser allvarligt på mig. Åh, snälla Sev bli inte arg nu... Fan jag skulle berättat direkt och sett om det var okej med honom. Fan, varför kan jag aldrig tänka längre än näsan räcker?! Jag reser mig hastigt upp från soffan.

Jag ser mig omkring i rummet, Severus ser på mig undrande och reser sig upp från sin fåtölj i en enda elegant rörelse till skillnad från min resning. Han är alltid så graciös och elegant i sina rörelser medan jag mest bara är klumpig.
”Penelope. Vart ska du?” frågar han med sträng ton, den där rösten som jag föll för från början. Jag ser mig hastigt omkring, mina ben vill att jag springer men allt jag vill är att krypa upp i Severus famn.
”Jag, jag vet inte.” mumlar jag som svar,
”Är du arg på mig?” frågar jag med tillbakadragen röst medan min blick flackar från honom till mina skor och tillbaka till honom.

Severus tar de två stegen som behövs för att han ska stå alldeles framför mig. Han stryker bort en tår från min kind med sin kalla tumme.
”Jag är inte arg. Men, att sänka dig själv bara för att vara med mig ett år tidigare var idiotiskt gjort.” säger han med klar röst och hans ögon är fästa i mina. Den där energin som man nästan kan ta på pulserar som en aura runt oss båda.
”Jag tog min examen med högsta möjliga betyg, i allt.” mumlar jag, hänförd av hans blick som låser och binder mig. Som en besvärjelse.

Severus ser förvånat på mig,
”Menar du det?” Jag nickar mot honom stelt. Han höjer sitt ena ögon bryn och det känns som om mina ben ska vika sig. Hur kan allt med denna man få mig knäsvag... En blick, en snudd från hans fingrar, ett böjt ögonbryn, ett ord...
”Jag är stolt över dig Penelope.” säger han och hans röst är alldeles hes och raspig på det där underbara sättet. Jag kan känna hur den glider över mig, som om han fysiskt smeker mig. Känslan skickar en rysning över min rygg. Jag sänker min blick lite, den fastnar på de där ljuvligt knäppta knapparna av hans frackrock. Mina tankar börjar rulla, Severus säger något men jag hör bara ett dovt mummel. I mina tankar knäpper jag upp var enda en av de där åtstramade knapparna med mjuka fingrar.

”Penelope?” säger Severus och rycker mig ut ur de härliga tankarna, en varm pöl har samlats i gropen utav min mage och mina knän är svaga.
”Umh, va?” frågar jag med generad röst och rosenröda kinder.
”Vad händer nu? Vad vill du göra?” upprepar Severus igen.
”Åh, umh, jag vet inte riktigt..” mumlar jag generat med rosenröda kinder. Jag vet att han menar vad jag vill göra med mitt liv nu när skolan är över men jag tänker på vad jag vill göra nu, just nu i denna stund. Severus höjer sitt ena ögonbryn ännu en gång och jag lutar mig trotsigt mot honom medan jag omedvetet biter i min underläpp.
”Penelope..?” viskar Severus undrande, hans röst så ljuvligt hes. Jag svarar inte honom utan tar tag om toppen utav hans krage och reser mig upp på tå. Jag placerar mjukt mina läppar på hans och drar i kragen. Nervositet rusar inom mig och adrenalin pumpar lite försiktigt ut från mitt hjärta, in till mitt blodomlopp.

Severus lägger sin ena arm om min midja och drar mig mot sig så att min kropp är tryckt tätt mot hans. Allt vi nyss pratat om är borta och omvärlden blir härligt suddig. Jag släpper taget om verkligheten och tillsammans med Severus sjunker vi in djupare i kyssen. Allt känns härligt varmt inom mig, mina ben blir härligt mjuka och mina tankar snurrar i otrolig fart.
”Severus... Jag, älskar, dig...” mumlar jag mot hans ljuvligt svala läppar.
”Och jag, dig...” mumlar han tillbaka. Känslan av hur hans röst glider in i min öppna mun är ljuvligt härlig. Jag drar i hans krage och våra läppar pressas hårdare mot varandra.

Jag för mina armar under hans svarta rock på hans breda axlar och känner det strama tyget från hans mörklila frackrock under min hud. Jag drar ner mina händer över hans bröstkorg och kan känna hur hans hjärta pulserar under mina handflator. Min puls rusar och vår kyss blir djupare och dryper av passion. Jag låter min tunga glida över hans och smakar varje uns av utsökthet. Pepparmint, vanilj och honom... Severus... Brasan sprakar i eldstaden, våra läppar mot varandra, våra kroppar pressade tätt tätt ihop, känslan av hans armar om mig är ljuvlig. Jag bryter kyssen för att kunna se upp på mannen jag älskar.

Jag sväljer med lite svårighet,
”Severus, jag har saknat dig så...” Severus ler mjukt mot mig, det är ett litet leende men det är ett Severus-leende och jag älskar det. Våra läppar möts ännu en gång i en explosiv kyss. Allt blir ännu en gång suddigt och värme sprider sig som löpande eld genom min kropp.

Jätte bra!!!!! Du skriver verkligen med inlevelse

Super!!

Oj, gosh! Detta är grymt bra!
(Sorry för jag inte kommenterat så mycket, jag har varit upptagen på andra håll, om man säger så... )

Så himla bra!

Så suuuuuuperbra kapitel! Det var väldigt bra beskrivet och bra inlevelse!
Jag blev lite orolig när hon sa att hon behövde säga något
- men jag lugnade mig fort när det bara var att hon tagit examen ett år tidigare!
Jag undrar verkligen vad hon ska jobba med.. Kanske författare?