Förbjuden Romans ~ Uppföljaren (Professor/Elev)

När kommer der mer

Give me moooooooooooore!!!!!!!!

Huset såg lite läskigt men ändå gulligt ut.
Super bra som vanligt.

Det verkar som ett vackert(men smått spöklikt) hus- dock känner jag mig inte jättesugen på att bo där....

Jättebra kapitel, och jag tror verkligen att Pene kommer att få det bra där!
BRA BRA BRA BRA BRA BRA BRA BRAAAAAAAAAAA!
Det kändes verkligen som om Pene var lycklig i detta kapitel
- med nytt hus Att bo i, med sin "man"/pojkvän!
Jag väntar spänt på nästa kapitel!

AWWW tack så himla mycket!
Ja jag håller med dig om det



Har du inte hängt med lite i Storyn?
Snape har ju flyttat och sagt upp massa kontakter bara för att kunna hålla Penelope säker
(Och, han bor egentligen, i HP, i ett tvåvåningsradhus )
Men tack



Oj, oj oj, då ska du vara riktigt stolt! Bra jobbat och nej, jag håller nog med dig om att det kanske inte är det bästa att läsa de sorgligaste kapitlen på bussen
Aww, så glad att du gillar hur jag skriver! Alltid roligt att få sådana komplimanger för då är det ju mer än att bara själva storyn är bra
Jag är också jätte glad att du tittade in!


Tack så jätte mycket!



Oh, glad att du gillar det!
Jag blev faktiskt väldigt nöjd med det efter att jag redigerade bilden å¨så där



Idag kommer det mer!
(Bara vänta på en kommentar efter detta inlägget så lägger jag upp nästa kapitel så fort jag ser det!)



Oh, då lyckades jag
Det ska ju se lite mörkt och dystert ut eftersom att Severus är ägaren men också lite mysigt för att han ska ha tänkt på Penelope när han köpte det så glad att du såg detta
Awww, TACK!



Hehe, angående huset se ovanstående kommentar
Jag hade så velat bo där Speciellt om man får dela det med Severus

TAAAAACK!
Ja jag hoppas att hon kommer trivas
Hon förtjänar att få vara lycklig ett tag tycker jag efter allt hon tvingats gå igenom

Nästa kapitel kommer idag, ås fort jag fått en kommentar och sett det så lägger jag upp det





♥ ♥ ♥ ♥ TACK SÅ HIMLA MYCKET FÖR ALLA ERA FINA KOMMENTARER, NI ANAR INTE HUR JUMLA MYCKET DET BETYDER FÖR MIG!!!! ♥ ♥ ♥ ♥

*kommenterar*

Hej på er finisar!
Tack ännu en gång för alla kommentarer!
Hoppas ni ska tycka om detta kapitel Många Snelope-moments och lite längre än de senaste




~Kapitel 66~

Severus rätar ytterligare på sig, jag ler mjukt mot honom och lägger mina händer ovanpå hans bröstkorg. Jag viker mina fingrar om kragen på hans frakrock, tyget är strävt men ändå mjukt mellan mina smala små fingrar. Mina ögon stora och runda av åtrå och ömhet medan jag ser snett upp på honom. Severus ögon brinner, så som de gjorde den där kvällen då han tog mig in i det dolda rummet bakom väggen i hans kontor.

Jag kan känna en varm pöl samlas i nedre delen utav min mage, så som det gjort så många gånger när jag sett på honom. Sev, min underbara mystiske man...
”Jag älskar dig Sev.” viskar jag mjukt upp mot honom, Severus ser ner på mig med sina ljuvliga ögon.
”Jag älskar dig Penelope.” svarar han med den där otroligt sexiga rösten av auktoritet, rösten jag föll för och drömde om så många gånger under alla år. Jag fnittrar lite och sträcker mig upp på tå för att kunna ge honom en liten puss.

Severus möter mig halvvägs och vi delar en sådan där liten puss som jag så många gånger sett Joshua och Coraline dela med varandra mitt i Stora Salen. Vilken tur jag har... Mitt liv må ha varit dystert och ensamt men nu har jag dig här, i min omfamning, i mitt liv.
”Jag har saknat dig Sev... Så mycket.” mumlar jag mot hans läppar och jag kan känna hur han ler. Jag tänker tillbaka på den mörka dystra mannen jag föll för och vilken otrolig skillnad det är nu mellan oss mot vad det var för mindre än ett år sedan. Vi har gjort en lång resa, längre än vad egentligen borde vara möjligt... Tänk om jag vaknar nu och ligger i min säng på Hogwarts. Tänk om allt bara är en väldigt lång dröm...
”Penelope, vad är det?” frågar Severus mig med förvirrad och lite stram röst samtidigt som han ser ner på toppen utav mitt huvud som nu är lutat mot hans bröstkorg.

Jag skakar av mig tankarna och ser upp på honom,
”Jag vill se resten utav huset som jag ska bo i.” säger jag och ger honom ett leende fyllt utav värme och förhoppningar. Jag vill inte tala om de tankar som nyss for genom mitt huvud. Jag vill bara vara lycklig i denna stund och väljer att helt stänga av de mörka tankar som jag inte vill ha.

Severus nickar och vi vandrar ner för den åldrade trappan. Jag går tillbaka genom hallen och fortsätter rakt fram mot andra delen utav det mysiga lilla rustika huset. Jag kommer in i ett gammalt lantligt kök med svarta luckor och bänkar av halvmörkt trä. Jag går in i köket och ställer mig i mitten. Det är inte särskilt hemtrevligt faktiskt, det är rätt tomt. Köket är format som ett L, med bänkar, skåp och lådor. Där finns en vacker gammal spis som värms med ved och över diskhon av marmor finns ett litet fönster med en stor fönsterbräda. Där skulle man kunna ha små krukor med kryddväxter. Tänker jag och drar med handen över diskhons kalla grå marmor.

Jag vänder mig om mot matsalsdelen och ser ett litet bord med fyra stolar och på väggen mitt emot står ett svart vitrinskåp med färgade glasluckor. Innanför glaset är det tomt. Hela köket och matsalen känns väldigt tom och naken. Men i bortre hörnet, bredvid dörren ut mot bakgården, en sådan där gammal lantgårdsdörr som är delad i två på mitten så man kan ha övre delen öppen och nedre stängd, står en vacker eldstad och en brasa sprakar härligt inuti den. Eldstaden är så pass stor att man skulle kunna stå i den.
”Flampulver?” frågar jag Severus som står i dörrvalvet in till köket, han nickar.

Bredvid eldstaden finns en likadan trappa som den i vardagsrummet. Jag ser uppåt och med ett nyfiket leende börjar jag gå uppåt.
”Penelope, vänta...” säger Severus och kommer ikapp mig. Jag ser frågande på honom.
”Jag går först.” säger han bara bestämt. En rysning av välbehag färdas ner för min ryggrad när han använder den rösten och jag känner hur en känsla av kärlek flödar genom mig. glad över att han inte ändrat sig allt för mycket. Det var trots allt Severus, som han var, som jag blev förälskad i. Men det är Severus, som han är, som jag älskar.

Jag backar och flyttar mig så, han smeker mjukt min kind med sin kalla och skrovligt hårda hand när han går förbi i den lilla trappan. Jag följer efter i hans vaka upp för den slitna trappan som har ett sådant där hemtrevligt knakande. Uppe möts man av en pytteliten avsattshall med tre vita slitna dörrar.
”Detta är ditt.” säger Severus och öppnar dörren längst till höger. Ett uttryck av förvirring landar över mitt ansikte. Mitt? Vadå mitt? Vi ska väl- mina tankar avbryts när Severus och jag gått in i rummet.

Det är ett litet men rymligt rum, ett sådant där med extremt hög mysfaktor, trots att det just nu inte alls är särskilt mysigt inrett. Det finns en vägg med tre stora avlånga mönstrade fönster som har en enorm fönsterbräda, från vägg till vägg, där det ligger två stycken små kuddar. Ett sådant fönster jag hade på Hogwarts, i biblioteket. Ett sådant som jag skulle kunna krypa upp i och drömma mig bort i bokvärlden en hel dag. Rummet har gammalt golv och mörkt målade väggar, men de tre stora fönstren låter mycket utav nattens månljus skina in och det färgade glaset får det hela att se otroligt ut. Det finns också ett vackert smitt skrivbord på motsatt sida utav rummet och i mitten står två stora fåtöljer som ser ut som himmelriket att krypa upp i under en mysig filt med en bok i knät.

De två långa väggarna är täckta av tomma bokhyllor, de är bara enkla bokhyllor men de passar in bra där de står. Jag vänder mig mot Severus, då ser jag vad som hänger i hörnet bredvid skrivbordet. Kristallkulan med blå eld inuti från det hemliga rummet Severus hade angränsande till sitt kontor och jag vet inte längre vad jag ska säga.
”Är detta... Mitt? Bara mitt?” stammar jag fram i misstro och ser med tårögda ögon på mannen jag avgudar.
”Ditt.” säger han bara och ett enda ord från honom skickar mig till sjunde himlen. Jag hade aldrig trott att jag skulle kunna få ha ett sådant här rum men här står jag nu, mitt i det, i ett hus som jag delar med mannen i mitt liv. Är det detta som kallas för lycka..? Känslan inom mig är obeskrivlig. Jag går fram till Severus som står i dörröppningen, med fötterna på andra sidan av tröskeln. Jag lägger mina armar om honom,
”Tack älskade...” viskar jag mot honom och känslan av hans hårt kramande armar om mig skickar gåshud över hela min kropp.

Vi vandrar in i de två andra rummen, de är identiska. Svart golv, vita väggar och fönster ut mot bakgården. De är ganska stora och man skulle enkelt kunna få in en säng, ett skrivbord och någon hylla.
”Jag har inte ännu listat ut vad dessa rum ska användas till. Men det kommer vi på senare.” säger Severus när han stänger dörren och vi börjar vandra ner för trappan igen, mot matsalen och köket.
”Du kan ju använda ett som kontor om du vill det Sev?” frågar jag när vi landat i matsalen. Severus vänder sig mot mig,
”Mitt kontor, eller vad man nu än vill döpa det, ligger på bakgården. Jag vill inte ha alla de sakerna inne i huset, det är inte säkert.” svarar han bara med monoton röst, den där raspigt mörka rösten som får mig att skälva i hela kroppen.

Men så lätt slipper han inte undan,
”Vad menar du med för farligt?” Jag ser med oroliga ögon på honom,
”Kom.” säger han bara och tar mig aggressivt i handen på det där auktoritära sättet som jag avgudar. Min hand känns så perfekt inuti hans. Hans hud mot min, bara att hålla hand känns gudomligt. Jag följer efter ut genom köksdörren som leder direkt till bakgården där ett mellanstort gammalt skjul står. Vi vandrar genom det långa gräset och jag ser mig nyfiket omkring. Wow, denna trädgården är ju enorm och precis i kant med skogen. Så himla ljuvligt, kommer bli mycket tedrickande och läsande i den där hängande soffan. Tänker jag och ser glatt lite snett bakåt mot en veranda med en soffa som hänger i taket med hjälp utav stabila kedjor.

Severus öppnar dörren till skjulet med hjälp utav ett lösenord som jag inte kan höra. Han drar in mig och dörren stängs bakom oss. Jag ser inte ett dyft där inne.
”Lumos.” säger Sev och medan han drar med staven runt rummet tänds flera ljus och jag kan se vart jag står. Okej, jag förstår varför det inte är säkert att ha detta i huset... Tänker jag och ser hur hylla efter hylla efter hylla är fylld till bredden med flaskor, burkar, askar, små lådor, vinyler, kapslar, tomma flaskor, växter, örtlådor, kittlar och allt annat man någonsin kan behöva för att skapa och göra trolldrycker.

”Okej, jag förstår vad du menar.” säger jag medan jag vandrar runt och förundras över allt fantastiskt som finns omkring mig. Jag stannar vid en hylla med flera olika flaskor med namn jag aldrig hört förut skrivna på lappar som hänger om dess halsar.
”Sev, vad är det här för några?” frågar jag och läser på lapparna, Severus kommer fram till mig.
”Det är alla trolldrycker jag själv skapat från grunden.” säger han lugnt och jag räknar snabbt flaskorna,
”29 stycken... Hur har du kunnat göra så många?” frågar jag och ser med stora ögon upp på honom. Jag vet att det tar månader, ibland år, att skapa nya brygder som faktiskt fungerar som de ska.
”Jag antar att jag har det i mig bara.” säger han och sedan drar han med mig ut ur skjulet och tillbaka in i huset igen. Han verkar inte vilja ha mig där inne trotsa att han vet hur bra jag är på trolldrycker och allt som hör till det.
________________________________________________________________________

Awesome kapitel!!

Aww, tack

Så bra kapitel!
Det var jätteroligt med en sådan beskrivning på utseendet i huset! Jag skulle gärna vilja ha Penes nya rum...