Dolder förbannelsen [sv]

Kapitel 19, Hemlig fest

(Gör ett litet hopp nu fram ett par veckor)

Trots deras uppdrag så blev de fyra vännerna hemmastadda i den ny-gamla tiden. De blev till och med väldigt goda vänner med deras nya klasskamrater. Då och då kändes det som om de hörde hemma där, och som att deras gamla liv bara var ett gammalt suddigt minne. De ansträngde sig själva för att påminna varann om deras uppdrag. Men trots att de undersökte varenda steg Tom tog så verkade han inte ha något misstänksamt i kikarn. De kunde inte hitta något mystiskt om honom och hans så kallade ’ursprungsdödsätare’ hade de knappt hört talas om.

Lily befann sig i Slytherins uppehållsrum då Doreah Black kom halvt springande mot henne. Det blonda långa lockiga håret flög bakom henne

”Nu är det bestämt, det blir en fest för sjundeårs eleverna!” sa hon triumferande

”Va? Fick ni tillåtelse av rektorn till det?” sa Lily förvånat

”Njae.. inte riktigt.. det kommer vara en hemlig fest” viskade hon upphetsat ”Charlus Potters idé.. han är rätt okej för att vara Gryffindorare..tycker du inte?”

”Eh.. Dorea min bästa kompis är gryffindorare remember? Rose?”

”Jag är din bästa vän!” Protesterade Doreah och la armarna i kors

”Mmm.. ja ..såklart du är” Mumlade Lily ”men berätta mer om festen”

”Okej så alla sjundeårs elver kommer vara bjudna, vi behöver bara ett ställe att ha festen på så är allt ordnat!”

”Alla sjundeårs elever? ”

”Mja.. alla utom Tom och den där Elizabteh från ravenclaw.. men dom är ju försteperfekter.. vi kan inte lita på att de inte skulle skvallra...Faaast.. om du verkligen vill ta med Tom så är det okej”

Dorea flinade mot Lily. Lily kände hur det pirrade i magen på henne när hon såg sig själv dansa med Tom på festen. Men sedan var hon tvungen att vara förnuftig.. Hon hade lyckats hålla ett bra avstånd från Tom Dolder de senaste veckorna trots att han ganska öppet visat intresse för henne.

”Nja.. han behöver inte komma.. kommer ju finnas andra killar där right?”

”Alltså jag fattar inte?.. Alla tjejer på den här skolan vill vara i dina skor! Hur kan du tacka nej till honom? Han är ju ..som en ängel!”

Ängel? Snarare djävul tänkte Lily men sa inget utan såg in i det knastrande brasan.

meeer! jätte bra

^ hehe har skrivit ända till kapitel 22 så säg bara till så slänger jag upp kapitlen x) Hoppas bara att alla hänger med och blir förvirrade xP

Kapitel 20, Tom’s idé

Tom gick längst slottets långa korridorer. Han kände sig lycklig över att vara tillbaka på skolan, mer än vanligt t.o.m.

Han kom till en korsad korridor och stannade plötsligt för att lyssna på ett par röster när han hörde sitt eget namn. Han kikade försiktigt fram och såg att det var Charlus Potter och Scorpius Fontanes.

”Tom Dolder? Nää, jag tror inte han är bjuden.. han är ju trots allt förste perfekt, det här kommer ju bli årets största fest! Vi kan inte riskera det, han kan skvallra ju!”

”Well, synd för honom”

”Men alla andra kommer, dina kompisar Lily och Albus..”

Toms hjärta missade ett slag när han hörde Lilys namn. Det slog en aning fortare när han tänkte på den vackra svarthåriga flickan.

”Dorea Black kommer också.. du vet den snygga blonda ,Malfoy, Bletchley, Prince och Dea Rosier..och sen är kommer nästan alla från ravenclaw och hufflepuff”

”Jaså? Vilka från gryffindor kommer då?”

”Rose, Minerva, Augusta, Caroline, du, jag, McLaggen och Johnsson”

Tom kände sig en aning sårad av att han inte var bjuden, han kunde hålla hemligheter? tänkte han surt. En sekund sedan hade han bestämt sig.

Han gick med raska steg fram till dem. De såg chockat på honom.

”Dolder? Hörde du vad vi..?” började Scorpius men Tom avbröt honom

”Jag hörde allt, men jag tänker inte skvallra på er..” sa han kallt.

”Inte?” sa Charlus misstänksamt

”Nope, på ett villkor bara..” sa Tom

”Vad?” sa de båda killarna i kör

”Att jag får komma” sa Tom och la armarna i kors

”Visst” sa Scorpius och Charlus nickade instämmande

”Jag vet förresten ett perfekt ställe att hålla festen på” fortsatte Tom och log självsäkert ”Har ni någonsin hört talas om Vid behov rummet?”

Meeeeeer! ♥

Kapitel 21, Festen

Lily satt tillsammans med sina vänner från Slytherin i stora salen. Det var halloween och stämningen i stora salen var på topp, speciellt bland sjundeårs eleverna som alla hade en gemensam hemlighet, festen.

Efter middagen så skyndade flickorna sig flickorna till deras sovsal och började göra sig i ordning.

Efter det gick de tillsammans uppför trapporna från fängelsehålorna.

”Vart sa du att det var någonstans?” frågade Dea. Hon hade en grå böljande klänning på sig och ögonen var svart-sotande och håret var lika rufsigt lockigt som vanligt.

”Potter sa att vi skulle gå till gobelängen av Barnabas den barnslige och koncentrera oss å att hitta festen” sa Dorea. Hon bar en rosa cocktail-klänning och det lockiga blonda håret var uppsatt.

Lily förstod att det var ’vid behov rummet’ de skulle till. Hennes hjärta slog ett skutt när de kom fram till gobelängen.

”Så allt vi behöver göra är att ’vilja hitta festen’?” frågade Elien som hade gjort ett halvhjärtat försök att göra sig fin genom att ta på sig en svart klänning som hon fått låna av Dorea, själv hade Lily en mörkblå cocktail-klänning och det svarta håret låg i stora lockar runt hennes bleka ansikte

”Precis så sa han” sa Dorea.

Efter bara några sekunder så uppenbarade sig dörren och flickorna steg in.

Det var redan väldigt många där. Det fanns soffor och bord där man kunde sitta och prata och ett litet dansgolv där musik spelades från ingenstans.

De fick syn på killarna och flickorna från gryffindor. Lily gick fråm till Rose som hade en svart figursydd klänning och det eldröda håret låg slätt.

”Du ser fantastisk ut” utbrast hon ”Vänta bara tills Tom får se dig”

Lily kände det som om allt stannade upp för en sekund

”Tom?” upprepade hon

”Visste du inte?” utbrast Rose förvånat
Lily skakade å huvudet.

”Ärsh..bry dig inte om honom ikväll” sa Rose och log ”Ikväll ska vi försöka ha kul... Haha! kolla” skrattade hon och pekade. Lily kunde inte låta bli att skratta när hon såg Albus dansa tätt intil Minerva McGongall på dansgolvet och Scorpius med Augusta Longbottom.

”Ser ut som dom fått smak för äldre damer” skrattade Rose

De hade faktiskt riktigt kul. Efter några låtar och efter några drinkar kände sig Lily behagligt berusad. Hon satt i en av sofforna med Rose. Plötsligt kom Tom från ingenstans, han gick mot Lily och Rose håll. Lily kände en våg av pirr i magen och hon viskade till Rose:

”Vad ska jag göra?”

”Gör det du känner för att göra” fnissade Rose tillbaka och flinade mot sin kusin, Lily visste att Rose var ganska berusad men log ändå tacksamt mot henne, Rose förstod att Lily behövde det här, en kväll utan misstänksamhet och hemligheter.

Hon reste sig upp och gick mot Tom som log mot henne ”Hallå där, elev uppe ur sängen” retades han

”Det är ju du med” sa hon retsamt tillbaka

”Jag unga dam, är förste ordningsman” sa han tog tog ett steg mot Lily.

Lily kunde inte låta bli att skratta, Hon hade så lätt för att vara sig själv med honom, det kändes så frigörande att inte behöva undvika honom.

”Vill du dansa?” frågade han

”Nej, jag är mer för att prata” svarade hon och tog ett steg närmre honom

”Tack och lov för det är jag också” sa han ”Kom”

Lily följde med Tom ut ur ’vid behov rummet’ och nedför en av slottets trappor

”Vart ska vi?” fnittrade hon

”Ut, det är en vacker kväll” sa han och log mot flickan

”Tänk om vi blir sedda” viskade Lily

”Det är lugnt, vi kan ljuga ihop något om att jag kom på dig med att vara uppe ur sängen, då råkar bara du i knipa” skrattade han

Lily knuffade honom lätt i sidan ”Du är stygg! Sätter en flicka i knipa sådär”

De gick längst en av stigarna tills de kom ner till sjön som låg spegelblank och fullmånen lyste klart ovanför dem. Tom tog av sin mantel och la den kring Lilys axlar.

”Berätta om dig själv” sa hon och satte sig ner på en av stenarna vid strandkanten.

”Finns inte mycket att säga” svarade Tom ”Jag är uppväxt på ett barnhem, min mor dog när jag föddes” plötsligt såg han sorgsen ut, Lily hade aldrig funderat över det, men tanken på att Tom faktiskt måste ha haft en väldigt jobbig barndom.

”Och din pappa?” frågade hon än fast hon redan visste svaret

”Mugglare, övergav min mamma innan jag ens var född..jag fick aldrig chansen att träffa honom.. han blev mördad för något år sen” sa han och såg på Lily ”Du då? Hur är din livs historia?”

Lily tänkte efter ett tag ”Min pappa och mamma bekämpar en ond trollkarl hemma där jag kommer från, min äldre bror James blev dödat av honom för kanske ett halvår sen och många andra släktingar och bekanta har dödats..det är därför vi är här.. för att få skydd” det var iof en lögn men det var det närmaste sanningen hon vågade berätta för honom.

”Är det Grinderwald?” frågade han och såg snett på henne, Lily nickade till svar ”Jag beklagar..” sa han och de satt i tystnad en stund.

Lily kände hur Toms värma hand snuddade vid hennes, det kändes som en ilning genom hennes kropp. Hans fingertoppar lekte mjukt över ovansidan av hennes hand. Hon såg på Tom och deras ögon möttes, hon rodnade mot sin vilja.

”Grep man någonsin mördaren? Han som dödade din far?” frågade hon samtidigt som hon bad en tyst bön att han på något otroligt vis skulle vara oskyldig, att det var hans morbror som var skyldig till brottet, att han inte var samma man som en gång skulle bli Lord Voldemort.

”Eh.. det var nån galen mugglar-hatare från samma by som min far bodde” sa han och tog blicken från Lily. Han lät en aning besvärad och han skruvade på sig. Det kändes som en tung klump sjönk i Lilys mage. Det var något han inte berättade för henne, han dolde något.

Hon reste sig hastigt upp, arg och besviken. En gång Voldemort, alltid Voldemort tänkte hon.

”Bäst vi går tillbaka” sa hon hastigt och Tom följde efter henne halvspringande upp till slottet ner till Slytherins uppehållsrum.

”Lily? Är du..?”

”JA, jag är okej Tom för guds skull” sa hon irriterat och smällde igen dörren till flickornas sovsal efter sig.


Ojoj..det är inte lätt för Lily nu Kommer hon kunna kontrollera sina känslor för Tom, och vad är det som Tom döljer? DAM DAM DAM DAAAM!

Superbra! Läst dom senaste 4 kapitlena i rad nu x)

som jag sagt innan, skit bra meeer! ♥
jätte spännade x)

Kapitel 22, Dystra tankar.

Dagen därpå satt Tom på svinhuvudet, han hade använt sig av en av de hemliga gångarna för att ta sig dit.

Han tog en klunk av eldwhiskeyn som brände skönt i halsen, tankarna från gårdagen jagade honom.

Lily, vad hade han gjort fel? Var det något han sagt? Plötsligt hade hon verkat så kall och likgiltig mot honom.

’Du skulle inte ha nämnt din dumma smutskalle pappa’ sa en kall röst i hans huvud.

Han tog hastigt en till klunk av drycken och försökte förtränga rösten, men det var svårt.

Minnen tog honom tillbaka till den dagen för ett år sedan då han besökt sin morbror, på jakt efter att få reda på svar.

”Talar du det? Ormspråk?”

”Ja, jag talar det”

”Jag trodde du var den där mugglaren, du är väldigt lik den där mugglaren min syster var förtjust i, han som bor i det stora huset på andra sidan vägen..Dolder! Han kom tillbaks förstår du, Ja han lämnade henne och det var rätt åt henne som rymde med en sån smutsig skit! Vanärade oss, det gjorde hon den lilla slampan!..vem är du förresten..?”

Tom försökte ännu en gång slå undan minnena med att ta en djup klunk av wiskeyn. Resten av minnena från hans besök i Little hangelton var för obehagliga för att han skulle kunna hantera dem just nu.

’Det var rätt åt honom, det som hände honom den där smutskallen som bara övergav sin fru och sitt oföddabarn, en feg mugglare var han’ sa den kalla rösten igen.

Tom tog den sista klunken ur glasen och försökte tänka på något annat. Hans tankar föll än en gång på Lily. Hennes doft av äpple, hennes lena hand där hans fingertoppar lekt kvällen innan. En värme spreds i hans kropp, och det var inte eldwiskeyn, det visste han.

De dystra tankarna tycktes fly undan när han tänkte på henne eller var i närheten av henne. Han visste inte varför men en sak var säkert, han behövde henne.




Hihi, nu för ni faktiskt allt vänta tills nästa kapitel är klart Hoppas ni är nöjda med detta kapitel

Mer ♥

aaaaawe!! jätte bra meeer ♥