Mirabilis - Vidomina & Medi

Nicolai hade plockat upp ena kassen med julklappar och flinade.
"Jag menade är han baron, lord eller kanske lady?" Det sista sa han skämtsamt medan han skrattade till.
"Men jag vet att han är pappas skapare. Jag vill inte att han har rummet nära Noelle. Jag känner mig skyldig nu att skydda henne..." Han såg på honom och såg sedan in.
"Ska vi?"

Demitri stängde bagageluckan. "Ah, du menar så." Han gav ifrån sig ett skratt och började gå tillbaka mot byggnaden. "Det kan jag faktiskt heller inte svara på. Jag har inte den relationen med Vincent. Jag.. känner honom inte.", skrattade han litet och steg in i hallen. Gladdes åt att känna den välkomnande doften av mat. Värmen med, även om han inte fryste. Det var en skön känsla.
Han svepte med blicken medan han tog av sig skorna. De andra verkade sitta kvar vid bordet.
Han räckte över kassen med klappar och sista väskorna till en tjänare för att sedan gå in i salongen. De andra skulle nog komma dit snart.
"Tror du hon vill ha ditt beskydd? Är hon inte stark nog att skydda sig själv?", tänkte han lite högt, osäker på om han verkligen ville veta svaret på den frågan.

"Bara någon av oss är i rummet intill." Han tog av sig skorna och såg mot sin bror med ett leende.
"Du hörde henne inte. hon bad faktiskt dig stanna innan du gick ut. Hon blev ju rädd när hon blev ensam. Men jag tror hon har klarat sig. Rion skulle aldrig skada någon som står oss nära." Han nickade sedan.
"Men ska vi ta en pressent till henne? Så hon kan få något fint imorgon på festen.."

Demitri funderade en stund. Det var så märkligt. Noelle hade verkat som en självständig kvinna när de för första gången träffade henne. Verkade klara sig bra själv, och verkade tycka om det livet. Här.. här hade hon ingen kraft, den var som bortblåst. Det hela var konstigt. Men det såklart, tänkte Demitri, Noelle kände ju ingen av de andra här. Vem som helst hade väl känt sig en aning vilsen bland främlingar.
Men hon var väl inget barn heller? De hade ju inte frågat om hennes ålder, men hon var ju gammal nog att gå på universitetet. Hm.. Demitri förstod inte. Men Nicolai verkade det. Han valde att lita på sin bror.
"Ja, vi tar en till henne. Det blir hon nog glad av." Demitri log.

Han såg mot sin bror och lade huvudet på sned.
"Vad tänker du på?" Han grävde fram oaketet han tänkte ge Noelle och log sedan.
"Du kan ge den. Den är från oss båda så.." Han kunde höra ett skratt och log.
"Hon verkar ha lättat upp sig lite. Tror du hon vågar öppna sig för oss? Om den där kvällen?" Han såg mot salongen och började gå.

"Du ville veta mer om mig?" Hon såg mot Rion och flätade lite i håret. Hon kunde höra vindens vinande utanför och såg sedan på honom.
"Vad exakt vill du veta? Vilken skosotrlek?" Hon log lite retsamt innan hon såg mot elden.
"Eller varför mitt hår är så blekt?"

"Hm? Äsch, det är inget." Demitri viftade med handen som för att visa att det inte spelade någon roll vad han tänkte.
"Javisst, jag ger den. Ska hon få den nu?" Han tog emot paketet och iakttog den i sin hand. Det var omsorgsfullt inslaget. Nog skulle hon Noelle gilla den. Det trodde han.
Han såg upp igen på sin bror, då han hörde Nikkis stämma. "Ja, kanske. Jag hoppas det. Men jag tänker inte pressa henne. Hon får berätta själv, när hon känner sig redo." Han drog lite på mungiporna och mötte Nikkis blick.

"Jag blir nyfiken. Om du ska vara så hemlighetsfull. Är du rädd?" Rion mötte hennes blick. "Förståeligt. Du är bland vampyrer. Jag skulle om jag ville..", han plockade upp en valnöt mellan tummen och pekfingret. "..krossa dig på en sekund." Han nöp ihop fingrarna så att skalet på nöten gick itu och smulorna föll på bordsskivan.
Han skrattade litet. "Men det tänker jag inte göra. Jag är inte intresserad av det. Nej, Noelle. Säg mig istället.. vem är du? Vad gör du här?"

"Jag tänkte det så hon kan ha den imorgon när den riktiga festen är." Han log och nickade. Hon verkade så skör nu när hon visste om vilka det var. Han ryckte sedan till när hon hörde Rions röst när han pratade med Noelle.
"Åh nej.." De hade otroligt bra hörsel och han började styra sina steg mot salongen.
"Rion..."

"Ja.." hon såg på honom och nickade medan hon gav svaret. Hon var rädd det kunde hon inte ljuga om och hon hade flyttat lite på sig omedvetet. Smått följde hon hans rörelse och skrek till när han krossade nöten mellan sina fingrar. Tårarna började rinna ner för hennes kinder medan hon såg på honom. Men snabbt torkade hon bort dem och såg sedan bort.
"Det där var inte roligt." mumlade hon och hon kunde känna hjärtat slå hårt. Hon såg sedan på honom och torkade sig om ögonen igen.
"Jag är med Nicolai och Demitri. Jag känner dem. Eller jag trodde jag visste vilka de var."

"Ja, det är en bra idé." Demitri vred förvånat på huvudet då han hörde Rions ord. Vad pratade han om? Hade alkoholen stigit honom upp i huvudet så att han svamlade?
Lite bekymrat gick han tillbaka. Rion hörde brödernas steg och reste sig upp. "Jag gjorde ingenting.", sa han lugnt.
Leo suckade. Han visste ju att det tyckte inte de andra. Det var tydligt att Noelle var ledsen.
Rion rättade till skjortans krage och lämnade rummet utan ett till ord.
"Bry dig inte om Rion, Noelle.", sa Leo lite bekymrat. "..Han.. ibland säger han knäppa saker, men han menar inget illa."
Demitri såg efter Rion, men gjorde inget för att stoppa honom. Han var mest förvånad över hans beteende. Men å andra sidan så hade Rion sina stunder med.
"Här, Noelle. Vi har en present till dig. Typ en julklapp.", sa han i försök att byta samtalsämne och räckte över presenten åt henne. "Den är från mig och Nikki." Han log vänligt.

Hon såg på dem båda och for upp och kramade om dem. Hela hon skakade som om hon frös.
"Är han verkligen harmlös?" Viskade hon och släppte taget när hon kände sig säker. men sen kramade hon om dem igen.
"Tack." Hon log och såg å den.
"Ska jag vänta eller?" Hon tummade på det vackra omslagspappret och såg nyfiken ut.
Nikki log och skakade på huvudet.
"Du får öppna den. Det är inget stort." Sa han och slog sig ner vid sin mor som nickade.

"Hennes hår.." Vincent såg på Ivan.
"Är hon kanske något speciellt?"

"Ja, han är helt ofarlig. Han är bara.. Rion.", förklarade Leo, som själv hade svårt att hitta orden för att förklara Rions handling. Rion gjorde alltid vad han ville och kände. Verkade inte bry sig om andra på det sättet.
"Ja, öppna!" Demitri slog sig ner vid bordet han med och log förväntansfullt. Var säker på att hon skulle gilla presenten.

Ivan sneglade på Vincent. "Hennes hår?" Han granskade Noelles hår för ett ögonblick och såg på Vincent igen. "Blond?" Han skrattade. "Vad menar du?", sa han sedan när han inte förstod Vincents fundering.