Always ~ A Scorbus story (SV)

Braaaaa!

Jättebra som vanligt♥♥

SUPER

neeeej Albie är svartsjuk

Jättebra!!!

9. Nu vet du

Jag pratade med Elton under morgonen, om att Albus och jag hade blivit sams och att jag ville spendera dagen med honom. Elton gick med på det och hoppades på att få träffa mig under eftermiddagen, så han åt frukost med sina Gryffindorkamrater, medan Albus och jag sat vid Slytherinbordet.

Innan lektionen i försvar mot svartkonster började, när vi väntade utanför klassrummet, kom Elton fram till mig.
"Hej älskling", hälsade han och kysste mig.
"Hej El", sa jag.
"Hej du", sa han och klappade till Albus på armen så han inte skulle känna sig utanför. "Så är vi redo för lektionen?"
"Självklart", sa jag i samband med att Elton lade armen om mig.
"Antar det", mumlade Albus och tittade ner.
"Hur är det?" frågade jag.
"Det vanliga antar jag", sa Elton. "Vi har alla varit där. Att stå där som det tredje hjulet."
"Säg inte så, han gillar inte det", viskade jag.
"Bry dig inte om det, Scorp. Det är lugnt", sa Albus och tittade upp och log. Det märktes att det inte var äkta.
"Jag kanske ska lämna er två ifred. Hoppas vi ses senare", sa Elton och kysste mig på kinden innan han gick till sina kompisar.

Albus och jag satt bredvid varandra under lektonen och hjälptes åt med arbetet. Efter lunch skulle vi ha mugglarstudier, där Albus hade sin extralektion efteråt. Kanske att jag kunde träffa Elton en stund då. Men på vägen dit började Albus sakta ner.
"Du Scorp", sa han och tog tag i min arm för att stoppa mig. "Jag ska nog inte gå. Jag mår inte så bra, så jag tänkte gå tillbaka till uppehållsrummet."
"Okej", sa jag. "Jag talar om det för Avery då. Så jag antar att du inte kommer gå på din extralektion?"
Först var han tyst men sen nickade han.
"Precis. Ja. Säg det till honom."
"Så jag... jag antar att vi ses senare då. Krya på dig."
"Det ska jag. Hejdå", sa han och gick.

Så istället satt jag bredvid Elton under lektionen och bestämde att vi skulle spendera håltimmen tillsammans och att jag kunde träffa Albus senare. Lektionen började när professor Avery kom in.
"God eftermiddag barn, idag ska vi..." började han men upptäckte att någon saknades. "Var är Mr Potter?"
"Han gick till uppehållsrummet. Han mår inte bra idag", förklarade jag.
"Oj då. Nå ja. Hälsa honom att krya på sig", sa han.
"Det ska jag", sa jag och log.

* * * * *

Elton höll mig sällskap i biblioteket under håltimmen. Jag satt och läste medan han stod bakom mig och lekte med mitt hår.
"Hur länge tänker du läsa?" frågade han.
"Lugna dig, jag vill läsa klart kapitlet."
"Läs fortare, jag börjar bli uttråkad", sa han och kramade mig bakifrån.
"Du kväver mig", skrattade jag och läste så segt jag kunde för att retas.
Han slog sig ner bredvid mig och försökte få ögonkontakt.
"Inte de där valpögonen, du vet att de inte funkar på mig", sa jag och fortsatte läsa.
"Men du är så tråkig, Scorpy", gnällde han som ett barn.
"Varför ritar du inte av mig igen?" föreslog jag.
"Jag tog inte med mitt ritblock", muttrade han.

När jag hade läst klart kapitlet, vilket gjorde Elton nöjd, slog jag igen boken och lade ner den i väskan. Vi tog en promenad i det kalla vädret. Hösten var inte min favoritårstid, men Elton däremot älskade den. Som konstnär lät han sig inspireras av färgerna och han älskade att se på dem.

"Så vad hade du tänkt göra när du går ut skolan?" frågade han då vi gick hand i hand.
"Jag vet inte jag... jag har inte riktigt tänkt på det", sa jag och började tänka.
"Jag skulle vilja fördjupa min bildkarriär. Kanske börja rita bokomslag."
"Låter intressant. Jag skulle nog vilja bli författare. Jag vet dock inte vad jag skulle skriva om."
"Jag kan hjälpa dig med omslagen", föreslog han. "Min kusin vill också bli författare. Hon har börjat skriva berättelser som är inspirerade av mugglarberättelser. Hungerspelen till exempel."
"Aldrig hört talas om", erkände jag. "Däremot känner jag till några gamla sagor. Min mamma brukade läsa dem för mig när jag var liten. Du vet, Snövit, Peter Pan och liknande."
"Jag har inte läst sagorna, men jag har sett filmerna och jag älskar dem. Speciellt Peter Pan."
"Jag... jag har aldrig sett dem."
Elton tittade förvånat på mig.
"Säg inte att du aldrig har sett en Disneyfilm?" sa han. Jag skakade på huvudet. "Vet du vad, när du kommer hem till mig, då ska vi kolla på Peter Pan det första vi gör."
"Okej", sa jag i undran om det någonsin skulle hända.

* * * * *

När sista lektionen var slut gick jag till sovsalen för att se om Albus mådde bättre. Han låg på sin säng med armarna bakom huvudet.
"Hej", sa jag. "Mår du bättre?"
"Lite", sa han och satte sig upp. "Så hur var dagen?"
"Bra antar jag", sa jag och slog mig ner bredvid honom. "Jag och Elton tog en fin promenad."
"Nu börjas det igen", sa Albus och himlade med ögonen.
"Jag sa bara att vi tog en fin promenad", sa jag irriterat.
"Ja. Du och din pojkvän som du aldrig håller tyst om. Så roligt också att han hånade mig som det tredje hjulet."
"Han hånade dig inte, han skämtade", rättade jag. "Men jag sa åt honom, som du kanske minns? Hör på, jag förstår om du känner dig ensam nu när dina vänner är i förhållanden men det ger dig ingen ursäkt att bara gnäll-" Han avbröt mig genom att pressa sina läppar mot mina. Jag var helt chockad utan någon aning om hur jag skulle reagera. Hans läppar var mjukare än Eltons vilket jag gillade lite grann. Utan att tänka började jag kyssa tillbaka tills han slutade.
"Förklarade det något?" sa han.
"Albus. Jag..." Jag kände mig lamslagen och fann inga ord.
"Jag vet att du är med Elton. Jag ville bara att du skulle veta", förklarade han.
Jag fortsatte titta chockerat på honom. Jag hade absolut ingen aning om att han kände såhär. Jag ville säga något men orden var helt borta.
"Men jag kan förstå om du väljer honom", fortsatte han och reste sig upp, påväg att gå.
"Albus, vänta", sa jag och reste mig upp och tog tag i hans arm.
"Vad?"
"Jag... jag tror nog att jag är kär i dig också", erkände jag.
"På riktigt? Men du-"
"Jag vet att jag är ihop med Elton, men jag vet inte om han är den rätte för mig."
Det tog en stund tills Albus fann något svar.
"Du inser kanske att om du vill att vi ska bli något så måste du göra slut med honom först."
"Jag vet och det ska jag. Imorgon ska jag göra det."
Han tittade mig djupt in i ögonen. Hans gröna vackra ögon, som nästan fick tårar. Sen slog han armarna om mig och kramade mig hårt.
"Jag älskar dig, Scorpius", viskade han.
"Jag älskar dig också, Albus", sa jag och kysste honom på huvudet.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Varsågoda ^^

AHHH SCORBUS! JAG KOMMER DÖÖÖÖ NUUU! *Dör*

Äntligen Scorbus!!! Jättebra kapitel!!!!!!!!!!!!!!!

Scorbus!!!!!!!!!

SCORBUS IS BACK IN DA HOUSE!!!!!