Andravärldskriget berättelse

Bara en fråga, känner ni varandra i verkligheten?

Ja, vi går i samma skola alla fem

Okej

Ja, jag hade gärna gått i skolan då.

Alltså när de hade undervisning i latin.

Bonde2 i Slytherin går också där, han har fresten också hjälpt till att skriva berättelsen.

Ja, det har jag

Nästa kapitel! Har tappat räkningen och orkar inte gå tillbaks och kolla!

Men hon hade läst svenska sedan hon kom till Sverige i september och det svåraste än så länge var stavningen. Det var ganska svårt att veta hur ord skulle stavas eftersom stavningsreglerna var så konstiga och det fanns så många undantag som man var tvungen att lära sig utantill. Utantillärande var inte Eteles starka sida.
Nu hade hon varit i Sverige i snart fyra månader och hennes föräldrar hade inte hört av sig på jättelänge. Hon började bli mer och mer orolig för hennes föräldrar, brodern och Alice. För varje dag som gick bekräftades hennes misstankar om att något hade hänt de ännu mer samtidigt som hon försökte intala sig själv att inget hade hänt de och att de bara inte hade tid att skriva eller att brevet de skrivit hade kommit fel. “Oroa dig inte” hade hennes föräldrar skrivit. Vadå “oroa dig inte”?! Hur skulle man låta bli att oroa sig om ens föräldrar inte hört av sig på snart fyra månader?! Klart man är orolig då. Själv skrev hon hem varje vecka och hon hade fått nya brevpapper av tant Greta eftersom hennes hade tagit slut för länge sedan. Till Ilona skrev hon varannan vecka och Alice likaså. De hade inte heller hört av sig på länge. Eteles dagar blev längre och längre och hon kämpade för att ta sig igenom varje dag. Det kändes som om varje dag var dubbelt så lång som den föregående och att de bokstavligt talat kröp förbi.
Men så plötsligt en dag vaknade hon av att hon frös. När hon tittade ut genom fönstret så såg hon små, vita snöflingor som föll ner från himlen. Det snöade! Det snöade faktiskt!
Hon sprang ner för trappan, tog sin kappa, mössa och vantar i förbifarten och rusade ut i den orörda snön. Hon slängde sig ut i snön, överlycklig över att den första snön kommit, överlycklig över att hon i åtminstone tjugofyra timmar hade något annat att göra förutom att sitta uppe på sitt rum och vara orolig hela dagarna. Hon lade sig ner i snön på samma ställe hon hade legat några månader tidigare och gjorde årets första snöängel. Inifrån köket stod tant Greta och tittade ut på henne med ett leende på läpparna.
Tant Greta ropade på henne. Det var frukost. När hon kom in i köket var frukosten redan serverad men istället för det vanliga, fil och flingor stod nu ett glas med varm choklad som ångade i det kalla köket och några mackor med ost på framdukat på bordet. Hon sneglade försiktigt på tant Greta men hon satt som vanligt med morgontidningen i ena handen, en kopp kaffe i andra och rynkad panna när hon läste om hemskheterna som skedde runt om i Europa. Etele satte sig till bords och drack lite choklad. Glädjen som hade uppfyllt henne när hon såg att det snöade var delvis borta. Hon tittade undrande på tant Greta.
Varför äter vi choklad och mackor? frågade hon.
För att det är kallt ute, svarade tant Greta.
Om tre dagar är det Julafton, sa tant Greta.
Ja, svarade Etele.
Här har du, sa tant Greta.
Så att du kan köpa julklappar!
Tant Greta räckte över ett kuvert. I kuvertet låg en 10-kronors sedel.
Tack så mycket tant Greta! sade Etele.
När åker vi till stan? frågade hon
När du har ätit upp, sa tant Greta.

Bra, ni allihop förklarar verkligen vad hon gör vilket gör det spännande att läsa!!!!!

Fantastiskt. En sak jag undrar över är hur hon kan ha varit i Sverige i 4 månader kommit i september och det är december nu?

Det kanske blir tre månader då... Hehe...