The star of the capital[SV//THG]

Tack♥♥


Blubbblubbblubb....♥
Asså Gud tack så jättemycket!♥
Fast jag är inte så bra!

BRA!!!

Jo, du är väldigt bra för att vara 12

Tack♥


Haha okeeej xD♥
Tack♥

Håller verkligen med!

Haha tack!♥ x) *blir röd som en tomat*

Superbra

Jättejättemegasuperbäst! ♥

Tack alla för jättefina kommentarer!♥ hår kommer kapitel 5!

Kapitel 5 Nothing Is Like Before
<><><><><><><><><><><><><><><>

"Mamma?"
Jag sprack upp i ett plågat leende.
Jag var glad åt att se henne. Men jag visste inte hur hon hade sin syn på mig nu...
Efter attacken.
"Ja gumman?"
Min mors röst lät tvekande, och jag brast i gråt.
"F...f....ö...fö...FÖRLÅT!" Snyftade jag och tog upp min kudde och pressade den mot ansiktet.
Inom 1 minut var den dyblöt.
Mor svarade inte på en lång stund.
"D...det gör inget...."
Men jag visste att det var en lögn. Men jag klandrade henne inte. Ingen skulle väll förlåta nån som försökt mörda en?
Eller?
________________________

Herregud..... Hur ska jag ska man svara det där?
Jag tänkte en lång stund innan jag svarade.
"D...." Jag tvekade men sa det sen.
"Det gör inget"
Det var såklart en lögn och jag förstod att Lyra hade kommit på att det var det nu.
Hon hade alltid varit bra på att se om nån ljög.
"Sluta mamma..... Ljug inte för mig..... Jag vet att du inte förlåtit mig.... Och......" Jag tittade upp.
Stora tårar trillade ner från mina kinder märkte jag nu. Allt blev suddigt av tårarna. Jag försökte torka bort dom men jag kunde inte sluta gråta så jag gav upp. Lät tårarna falla fritt.
"Jag är fortfarande chockad..... Du var så.... Förändrad. Du ville döda mig Lyra. Och jag vet inte om jag kan ha det normalt om du någonsin kommer hem igen"
Jag koncentrerade mig på Lyras reaktion men det var svårt eftersom allt var suddigt.
Men tillslut såg jag att hon grät tyst. Stora floder av tårar strömmade ner för hennes välformade kinder.
Jag kunde inte se mer.
"Förlåt......." Sa jag och gick ut i den vita korridoren.

Superbra