ℱℛℰℰ [sv] - Herminny

Kapitel 9- Regn

Hermione Jean Granger hatade många saker. Några av de sakerna var oseriösa människor, regn, kyla och Ginny Weasley. Just nu i alla fall.

Den första oktober var det årets första Hogsmeade- helg, och Hermione hade planerat att stanna på skolan. Man kunde aldrig få för mycket plugg, enligt henne. Men i sista stund hade hon ändrat sig, och nu stod hon här, mitt i Hogsmeade omgiven av alla de saker hon hatade. Det regnade, det var kallt, Lavender Brown stod bredvid henne och Ginny Weasley skrattade med Luna Lovegood längre ner på gatan.
Lavenders oändliga pratande om hur gullig någon idiotisk kille var gjorde henne galen och hon avbröt sin kompis.
"Ska vi gå till Godisbaronen?"
Lavender ryckte på axlarna och följde efter Hermione som en svans.
På vägen gick de förbi Ginny och Luna, som också ville följa med.
Hermione såg till att gå bredvid Ginny, så nära som möjligt. Ginny verkade inte ha något emot det.
"Kolla vad gulligt!" utbrast Lavender när de kom in på Godisbaronen.
Alla kollade åt det hållet hon pekade. Där fanns ett stort, rosbeklätt valv och en skylt där det stod:
Visa kärlek till världen, så får du en gratis klubba!
Alla fyra gick snabbt dit och Luna kramade Lavender utan att blinka. Genast äppnades en lucka i valvet och en klubba kom ut.
Lavender tog glatt en och sa:
"Gratis är gott!"
Hermione kramade Ginny också, men det var inte alls samma sak som de hundrafemtio andra gångerna de gjort samma sak. När hon kom så nära kände hon en svag doft av kanel, som genast försvann när de backade ifrån varandra för att ta sitt gratisgodis.
Hermione insåg snabbt att hon inte var lika irriterad. Tänk att det krävdes så lite av Ginny för att stilla hennes behov.
Plötsligt hatade hon inte så mycket längre.

Gud! Hur kan du skriva så bra? När ska du ge ut en bok?

bäst ju!

Känner att jag har fått lite konkurrens i mina författardrömmar, för du skriver sjukt bra. (Observera att jag skriver att du skriver SJUKT bra, jag brukar inte använda det ordet, så du förtjänar det extra mycket.)

Jättebra!

Ohhhhhhh

Mysigt ;D

Tack så jättemycket! That made my night lol x) ♥ Tyvärr är jag totalt fantasilös (surprise!) så jag kommer antagligen aldrig komma på en bra handlig till en egen bok

Du har ju jättebra fantasi till den här ff:en, så du har nog fantasi till en bok också.

Det är faktiskt väldigt sant :^)

*flyger iväg*

Hej!
Det var ett bra tag sen sist! Sorry för det, men jag tog typ en paus från allt ♥
Ska i alla fall komma mer nu hoppas jag
Aja, nu snackar jag på, enjoy

Kapitel 10- Tjuvlyssnaren

Ginny Weasley levde. Men det var knappt. Dagarna, veckorna, månaderna flöt fram utan att hon gjorde så mycket mer än att sköta skolan. Ingenting var kul längre, hon hade för länge sen slutat följa med till Hogsmead.

En morgon i början av december vaknade hon tidigt. Hon försökte somna om, men det visade sig vara omöjligt. istället drog hon tyst på sig ett par jeans och en stor tröja och smög tyst ner för trappan till uppehållsrummet. Hon kikade runt hörnet snabbt för att se om kusten var klar. Hon ville absolut inte stöta på någon. Precis när hon skulle ta steget runt hörnet hörde hon viskande röster. Hon hoppade snabbt tillbaka och lyssnade noggrant. Bara stycken av vad de sa kunde höras, men hon kände igen Rons och Hermiones röster tydligt.
"Hon har varit så frånvarande... Orolig för henne..." hörde hon Hermione viska.
Hon förstod direkt vem de pratade om.
"Vet inte om... prata med henne?... lämna henne ifred..." sa Ron.
"Du bryr dig verkligen inte, eller hur?" sa Hermione argt med höjd röst.
Innan hon hann reagera kom Hermione gående mot trappan.
Hon stelnade till när deras blickar möttes, men Hermione sa ingenting. Hon bara gav henne en konstig, medlidande blick och stegade vidare upp för trappan.