Smutsskallarnas beskyddare

Taack alla ♥ Har varit i Norrland på begravning, som jag nämnde innan och har inte kunnat skriva, men nu är jag hemma igen och såklart lägger jag genast ut nästa kapitel. ♥ Fick lite bråttom, så hann inte skriva så mycket, men hoppas att ni gillar det!
Kapitel 11
- Vad bra, upp och hoppa nu då! ler Hagrid glatt till mig när jag nöjt stryker hippogriffens bröstfjädrar med fingertopparna och slänger upp mig på Eldvinge innan jag hinner protestera.
- Dra inte i hans fjädrar, då blir han inte glad! hälsar han glatt när Eldvinge skjuter upp i höjd.
Jag tittar snabbt ner på de eldröda fågelfjädrarna när jag rycks bakåt och jag helst plötsligt är tio meter upp i luften. Jag hör svagt hur jag skriker till, men Eldvinge flyger lugnt över det majestätiska Gryffindortornet med utsträckta vingar och jag slappnar av lite när jag noterar att några nyfikna förstaårselever pekar uppåt med faschinerade miner när jag flyger förbi. Nu koncentrerar jag mig på att vara noggrann med att inte dra loss alltför många röda hippogriffjädrar och inser att det är ganska roligt. Vi flyger över de mörka träden i den förbjudna skogen och jag ser en pilbeväpnad kentaurflock dundra fram under oss, troligen på jakt efter några inkräktare. Jag sträcker ut händerna i ett glädjetjut när Eldvinge gör en störtdykning ner mot sjön. Den närmar sig och blir allt större och Eldvinge gör en snabb gir och flyger bortåt. Jag känner plötsligt den otrevliga kylan av vattnet när jag faller från hippogriffen, ner i den mörka sjön.
Vatten. Vatten i lungorna. Jag kan inte andas. Flämtar och får in ännu mer vatten. Måste upp. Nu. Jag känner hur jag får allt mindre syre på lager när jag sjunker längre och längre ner mot bottnen. Jag noterar lite halvt att min ebenholttrollstav flyter några meter ovanför mig och förvirrat kastar några lamslagningsbesvärjelser på fiskarna runt mig. Upp. Måste upp. Jag får totalpanik.
Jag inser att jag kommer dö. Får ännu större panik. Försöker simma upp till kanten, men jag lärde mig aldrig mugglarsimning och jag blir ännu en gång förbannad över mina föräldrars familjebestämmelser. Om jag kunde hade jag skrikit. Inget syre finns kvar och jag känner att jag håller på att bli medvetslös.
Jag känner hur världen glider bort och allt blir suddigt, när en vinge stryker förbi vid min sida och med en absolut sista kraftansträngning lyckas häva mig upp så att jag ligger på mage över djurets blöta rygg och sluter armarna runt dess hals, innan allt blir svart.

Bra

jätte bra

Bäst

alla samtidigt

ÄGER!!!

Gud vad spännande! Du skriver så bra!!

Allt på samma gång

JÄTTEBRA FF!! Nu har du en till läsare!! Känn dig bevakad!!