Vänta...James?

Okej, okej. Ett fel av mig! Ska försöka rätta till det i nästa kapitel! Tack för att du hjäpte till

Eftersom att Harry och James är så lika, skulle de kunna vara bröder, bara att James har bott i ett annat land hos någon annan familj och inte kommit till Hogwarts förrän nu... *improviserar nån mysko lögnhistoria som ingen ändå tror på*

Hej! Jag ska försöka uppdatera snart! Har varit lite jobbigt med skolan och så....hoppas att ni fortfarande vill läsa

OFCOURSE

Klart man vill läsa

Skitbra

Fortsätt att skriiiiiiiiiiva!!!!

Denna ff ÄGER!

Ser ni det där är perfekt beskrivning

Haha, tack!, men ja det är faktiskt en helt perfekt beskrivning

Hej! Förlåt så hemskt mycket för att jag inte uppdaterat!! Jag VET att jag ofta tar den ursäkten att jag är trött och så...men det lixom...händer bara! Förlåt! Här kommer ialafall uppdateringen! Hoppas att ni blir nöjda med delen! Jag har försökt fixa misstaget med att Snape kallade James för Potter....missade det lixom!

James, Harry, Hermione och Ron gick igenom korridoren upp emot uppehållsrummet. Plötslig så hördes det ett rop ifrån sidan om dom.

"Hallå där!"

Alla fyra vände sig hastigt om. Där, bakom ett öppet porträtthål, troligen en hemlig gång, stog Fred och George.

"Hör ni, kom med här! Harry, hämta marodörkartan"

"Varför det?" frågade Harry nyfiket.

"Därför att...ååh bara gör det!" svarade tvillingarna upphetsat. "Vi MÅSTE visa en sak!"

"Okej! Jag hämtar den. James kan följa med mig!"

"Vänta lite nu.."
"Är det inte så att.."
"..Jo, när du nu säger det!"

"Vadå?" frågade Harry. Han hade sina aningar om vad tvillingarna listat ut, me hoppades med varenda fiber i sin kropp att han hade fel!

"Harry, du vet att du kan berätta sanningen för oss!" sa Tvillingarna med en mun. "Vem är James egentligen? Ni två är läskigt lika!"

"Öööh...", sa Harry. Nu var det kört! "Öööh...han...är..."

"Harrys mosters, farbrors, sonson!

Harry pustade ut. För ögonblicket såg det ut som som Hermione hade övertygat tvillingarna, som log.

"Okej! Välkommen till Hogwarts, James! Hämta kartan nu! Vi måste visa er det här!"

Harry drog James med sig igenom korridoren,
över uppehållsrummet och in i pojkarnas sovsal.

"Harry!" sa James upphetsat. "Har du marodörkartan?!"

"Ja", sa Harry. "Fred och George gav mig den mitt tredje år."

Harry öppnade sin koffert och drog ut marodörkartan ur den.

"Har du osylighetsmanteln också?" frågade en förbluffad James, som hade fått syn på manteln i kofferten. Harry stängde den och såg på James.

"Ja, jag ärvde den av dig. Tro det eller ej, Dumbeldore visste vad det var men gav mig den ändå!"

"Är han självmordsbenägen? " flinade James.

"Har jag frågat mig många gånger också", log Harry tillbaka. "Men kom nu! Jag vill gärna se vad Fred och George har hittat!"

*

Sirius satt i uppehållsrummet med Peter. Det hade inte gått särsilt läng tid sedan James försvunnit, bara någon dag, men det kändes som om det gått en evighet.
Remus var uppe i pojkarnas sovsal och tänkte. Han hade varit där uppe i timmar nu, och Sirius hade inte gjort något busstreck på hela dagen! Han var uttråkad. Rätt som det var hördes det steg i trappan och en upphetsad Remus kom nerspringande, snubblade på lägsta trappsteget och landade pladask på det hårda golvet.

"Det var inte kul Sirius!" sa han argt till en Sirius som bokstavlingen tjöt av skratt. "Inte kul alls!" han läkte snabbt sin blödande näsa och satte sig i en fotölj brevid Sirius.

"Varför så brottom Måntand?" frågade en fortfarande flinande Sirius.

"Jag har kommit fram till en sak!"

"Genialiskt! Jag visste att du...ööh...VAD har du kommit på?"

"Jo, minns du att McGonagall sa att hon inte mindes någonting om att James åkt tillbaka Hogwarts för några år sedan?"

"Jaa", log Sirius snett.

"Jag har kollat lite i böckerna! Tidvändarknappen satt fortfarande fast på tidvändaren! Ellerhur?"

"Jaa", sa Sirius långsamt.

"Och!" sa Remus. "Då är det OMÖJLIGT för en tidvändare att ta en person så långt bak i tiden! Med andra ord, tidvändaren skulle ha tagit James till en tid när McGonagall fortfarande jobbade på Hogwarts!"

"Men...hur kan det hänga ihop?"

"Jo. Vi kan inte dra en annan slutsats än att James åkt FRAMÅT i tiden!"

"Men...det är omöjligt!"

"Nej! Det är det inte! Bara sällsynt. Det kan i praktiken fungera och det kan vara den enda andledningen till att McGonagall inte vet någonting!"

"Remus", sa Peter som inte öppnat sin mun på hela samtalet. "Du inser väl hur långsökt det låter?"

"Jag vet Peter", svarade Remus allvarligt. "Men det är den ända förklaringen."

*

James och Harry sprang tillbaka till Ron, Hermione och tvillingarna.

"Äntligen!" ropade Fred och George i kör.

"Vart det några problem Harry?" frågade Ron. "Det tog så lång tid."

"Äh..vi pratade bara lite", flinade Harry.

"Kom då! Vi vet att ni har ljugit och här är beviset!"

Harry blev kall inombords. Var det möjligt att dom kunde veta?...han fick helt enkelt vänta och se.
Dom följde efter Fred och George igenom gång bakom tavlan. Harry utbytte oroade blickar med Ron och Hermione. Han visst att deras förklaring om vem James var var svag av


tre anledningar. För det första så mindes Harry inte ens hur Hermione hade sagt att dom var släkt. För det andra så visste dom flesta av hans Gryffindorvänner att Harry inte hade några levande släktingar förutom familjen Dursley, och för det tredje så var det lätt att hitta en beskrivning om hur James såg ut ifrån någon av hans gamla vänner, och koppla ihop det med honom.

Efter några minuter så var dom framme. Tvillingarna såg triumferande ut.

"Här har ni beviset!" sa dom flinande, och pekade på en stor skärm på väggen.

Harry tappade hakan när han såg vilka som var på skärmen för man kunde tydligt se, även om dom såg ut att vara lika gamla som han själv, att det var Remus, Sirius och Peter.



Förlåt för eventuella skrivfel! Orkar inte kolla igenom...godnatt!