En mugglare i Slytherin
Forum > Fanfiction > En mugglare i Slytherin
| Användare | Inlägg |
|---|---|
Borttagen
|
jättebra!
31 jul, 2014 12:11 |
|
MillaJ
Elev 
|
Hahaha galet kul!! Blaise steg just enormt för mig hahaha. Pansy förtjänar verkligen att bli retad med!
 Underbart, som alltid. "Happiness can be found even in the darkest of times, if one only remembers to turn on the light" Har gett mig på det här med att lägga ut en ff starring första generationen! Kika gärna! :) http://www.mugglarportalen.se/#forum.php?topic=40 31 jul, 2014 14:22 |
|
McGona
Elev 
|
Hahahahaha!
First I want to be young and wild. Then I want to be middle-aged and rich. And then I want to be old and annoy people by pretending I'm deaf. 31 jul, 2014 22:25 |
|
ingetledigt
Elev 
|
Underbart, som alltid . Men Pansy vill man ju bara bita av huvudet på så fort man får en chans..
31 jul, 2014 22:30 |
|
AuroraAlexius
Elev 
|
Godmorgon finisar! Jag är jättetrött nu efter ha firat Harrys födelsedag igår med tårta, lekar, quidditch, sång, lajv och massa skratt! Hoppas ni också firade på ett bra sätt
 Men nu dags för nästa kapitel! Det här är lite kortare, men lovar att nästa blir längre! Och tacktacktacktacktack för alla fina kommentarer ♥ --- Kapitel 11: Den helvetiska örtläran Den här veckan blev betydligt bättre nu när jag hade Draco vid min sida. Men Apollon pratade fortfarande inte med mig. Och örtläran var fortfarande lika hemsk. Och dessutom hade gryffindorarna börjat se illsinnat på mig igen. Jag satt återigen i biblioteket och det var söndag kväll. Det är kanske nått jag ska fortsätta göra. Sitta i biblioteket och sammanfatta min vecka. Nej, jag är här för att göra mina läxor. Inte för att sitta och filosofera. Och nu var det min helviska läxa i örtlära som stod på tur. Och det gick inge bra. Jag ville helst av allt kasta i väg boken och skrika, men då skulle bara Madam Pince komma och se på mig med sitt onda öga och peka på mig med ett knotigt finger och säga med låg röst: ”Ut ur mitt bibliotek”. Och jag behövde vara kvar här, så jag kunde inte riskera att bli utslängd. Men tills slut kastade jag ändå ilsket iväg den dumma boken. Och träffade någon i huvudet. Oj. Denne någon gav ifrån sig ett kvävt stön och – vad det lät som – tappade ett tiotal böcker i golvet. Jag reste mig snabbt upp och skyndade bort till denna olyckliga person som fick min dumma bok i huvudet. Det visade sig vara Neville. ”Oj förlåt, Neville”, sade jag urskuldande och hjälpte honom upp. ”Det var inte meningen att någon skulle träffas av boken”. Jag blängde på nämnda bok som låg där bland Nevilles böcker och såg helt oskyldig ut. ”Du kommer ihåg vad jag heter”, sade Neville förvånat. ”Självklart, varför skulle jag inte det?”, sade jag minst lika förvånat. ”För att du har träffat mig bara en gång och det finns ingen mening för dig att komma ihåg mitt namn”, sade han och började plocka upp sina böcker. ”Jodå”, sade jag bestämt och hjälpte honom att plocka upp hans böcker. ”Du hjälpte mig”, sade Neville ännu mer förvånat när vi hade plockat upp alla böcker. ”Ja, borde jag inte ha gjort det heller?”, sade jag trött. ”Jo, fast nej”. Neville rynkade på ögonbrynen åt sig själv. ”Jag är självklart tacksam, inte för boken i huvudet…” ”Ledsen för det” ”… men för att du hjälpte mig att plocka upp allt…” ”Men?” ”… du är slytherinare! Slytherinare hjälper inte andra människor, speciellt inte sådana som mig” ”Är du mugglarfödd?” undrade jag. ”Nej, renblodig, om det nu har någon betydelse”, sade han. ”Nä, jag tycker inte det”, sade jag ärligt. ”Va?! Du är slytherinare men du tycker det inte spelar någon roll om folk är mugglarfödda eller inte?”. Han kollade misstänksamt på mig. ”Nä, det gör jag inte, människor som människor”, sade jag och ryckte på axlarna. ”Men du umgås ju med Malfoy” ”Jag vet” ”Struntsamma”. Han suckade. ”Så varför kastade du den här boken i huvudet på mig?” ”Den är dum”. Jag blängde på boken i Nevilles hand. ”’Tusen örter, var du hittar dem och hur du odlar dem’”, läste Neville på framsidan av boken. ”Gillar du inte örtlära?” ”Nej, det är ett dumt ämne, alla växter försöker ta död på mig och jag fattar ingenting”, sade jag surt. ”Jag kan hjälpa dig”, erbjöd sig Neville. ”Om du vill, alltså, du behöver inte, det var bara en idé…” ”Jag vill gärna ha hjälp”, avbröt jag honom. ”Åh” ”Du är säkert bättre än mig så det kan ju inte bli sämre”, sade jag och log. ”Inte för att skryta eller något sådant, så är jag faktiskt bäst i vår årskurs på örtlära. Det har professor Sprout sagt”. Han såg oerhört stolt ut när han sa det. ”Okej, så bra”, sade jag och log igen. Det här var ju jättebra, jag skulle få hjälp av den bästa personen i vår årskurs. Snacka om ödets ironi, jag bli så arg på boken att jag kastar iväg den och träffar den person som kan hjälpa mig bäst. ”Men om jag ska hjälpa dig kanske du kan hjälpa mig också?”, sade Neville lågt och såg bort. Jag förstod vad han menade. Jag hade sett honom på vissa lektioner. Inte för att vara elak, men det var bedrövligt. ”Självklart Neville, det är det minsta jag kan göra om du hjälper mig med de här dumma växterna” Han skrattade. ”Vad är det för dum med dem då?”, sade han och flinade. ”De vill döda mig” Neville började skratta. ”Jag lovar, det är sant!” utbrast jag. ”Okej, jag tror dig”, skrattade han, fast det lät som han inte trodde mig. ”Okejokej, du behöver inte tro mig, bara du hjälper mig”, sade jag och lipade åt honom. Lite barnsligt kanske men jag kände för att göra så. ”När ska vi träffas då?” frågade han efter ett tag när han hade slutat skrattat. ”För jag tänkte gå och lägga mig nu” ”Imorgon kanske, för den här läxan ska vara klar på tisdag”, sade jag och blängde på den nämnda läxan som låg på bordet lite längre bort där jag hade suttit innan jag kastade iväg boken. ”Visst, imorgon blir bra”, sade Neville och log. ”Klockan halv 7 kanske?” ”Toppen”. Jag log strålande mot honom. ”Och sova lät som en väldigt bra idé”. Jag gäspade och kollade på klockan. Den var halv tolv. Neville gäspade också. Jag gick och plockade ner alla mina saker i väskan. ”God natt då, Neville, vi ses imorgon”. Jag log mot honom en sista gång och vände mig om och började gå mot sovsalarna. ”God natt Artemis”, ropade Neville bakom mig. --- Neville ♥ Neville är en av mina favoritkaraktärer, så jag var tvungen att på något sätt få in honom i min ff, haha Lämna gärna en kommentar, för då blir jag superduperjätteglad! Kram!~ Hogwarts kommer alltid finns där för att välkomna dig hem ~ 1 aug, 2014 10:12 |
|
Clara Malfoy
Elev 
|
Super!
1 aug, 2014 10:42 |
|
ingetledigt
Elev
|
Ja Neville! Jag som trodde att den här ff inte kunde bli bättre.
1 aug, 2014 11:14 |
|
Borttagen
|
Jippie Neville!! Han är en av mina favoritkaraktärer också!
Texten är superbra och ibland väldigt rolig också! Jag tycker om sättet du skriver om Neville! 1 aug, 2014 11:21 |
|
MillaJ
Elev
|
Åh ja, Neville!!
det här blir ju bara bättre och bättre!! "Happiness can be found even in the darkest of times, if one only remembers to turn on the light" Har gett mig på det här med att lägga ut en ff starring första generationen! Kika gärna! :) http://www.mugglarportalen.se/#forum.php?topic=40 1 aug, 2014 11:29 |
|
HP_Maja
Elev 
|
1 aug, 2014 13:26 |
Du får inte svara på den här tråden.
Mugglarportalen